“Amatörer räknar brigader och divisioner, proffs tittar på logistiken.” – Jag, inspirerad av någon annan
Under det kalla kriget sades det att Warzawapaktens och i synnerhet Sovjetunionens logistik skulle bryta samman inom 4 – 10 veckor när tredje världskriget bröt ut, och det därför var helt avgörande för kommunisterna att lägga så mycket av västvärldens territorium under sig så fort som möjligt. Fast nu kan man inte annat än bli imponerad av rysk militär logistik, när man klarat av att föra krig i Ukraina i sju månader, även om det är en något förenklad bild.
I sammanhanget bör nämnas att Sveriges logistik förväntade klara av två veckors krig, så vi var om möjligt ännu sämre än de ryssar och polacker som var satta att invadera Sverige under kalla kriget.
Idag är Sveriges försvarslogistik inte byggd för krigets krav, utan för någon form av tänkt moderniserad kostnadseffektiv just-in-time under civila marknadsmässiga förhållanden (men som varken är kostnadseffektiv eller just-in-time). I praktiken får antagligen svenskt försvar klara sig med den mat, bränsle och ammunition som de har med sig dag ett och när sista skottet är avlossat får man hoppas att det finns vita underkläder att hålla upp på en pinne.
Enligt uppgift riskerar nu kvartermästartjänsten tas bort från svenska skyttekompanier, åtminstone på 71:a bataljonen, på grund av besparingskraven. Därmed försvinner alltså helt avgörande logistikkompetens och med det uthållighet. Förr hade man två kvartermästare på ett skyttekompani. Vem ska hantera fångtjänst? Gravtjänst? Mat? Hygien? CBRN? Ammunition? Drivmedel? Administration? Drift och underhåll av utrustning? Övriga förnödenheter? Plutonerna och kompanichefen ska ägna sig åt sin uppgift, t ex strid, och inte åt logistik.
Ännu mer imponerande än Rysslands (och Ukrainas) sju månader av krig är förstås USA. USA:s försvarsmakt är mästare på just logistik och det är här man hittar landet styrka, oavsett om det är första världskriget, andra världskriget, Koreakriget, Vietnamkriget, Gulfkriget eller kriget mot terrorismen – amerikanska soldater må vara medelmåttor men uppbackande logistik kan besegra vem som helst (utom nordvietnameserna, som också var jävlar på logistik, men inte tvärs över Stilla Havet).
Att i snart fjorton års tid bedrivit kriget på terrorismen, med trupper på andra sidan jordklotet mot hemlandet är ett bevis på detta, även om man nu drar tillbaka de sista stridande från Afghanistan.
Samtidigt är både Rysslands sju månader och USA:s fjorton år en förenkling. När man pratade om 4 – 10 veckor för Warzawapakten, så handlade det om en logistikkedja som skulle utsättas för svenska norrlandsjägare, amerikanska kryssningsrobotar och NATO:s stridsflyg.
I kontrast har USA:s globala logistikkedjor varit befriade från alla störningar sedan andra världskrigets ubåtar.
Det samma gäller Ryssland i Ukraina.
Anledningen är att Ukraina inte vågar använda stridsflyg eller specialförband på den ryska sidan gränsen. Därtill har Ryssland bara att försörja ca 50 000 man i sydöstra Ukraina, med en logistikapparat dimensionerad för 845 000 man aktiv personal.
Sätter Ukraina in stridsflyg mot de ryska förbanden, ens inom Ukrainas gränser, så kommer Ryssland direkt proklamera “USA- och sioniststyrda dödsknarkarmördarnazistfascister folkmördar oskyldiga och ägnar sig åt etnisk rensning” och se sig “tvingade” att officiellt gå in massivt i Ukraina för att stoppa “folkmordet” (bombning av militära mål, grupperade mitt bland civila vilket de ryska styrkorna tillämpar). Skulle ukrainska specialförband angripa logistikkedjan på ryska sidan gränsen så har Ryssland en direkt casus belli och skulle proklamera “USA- och sioniststyrda dödsknarkarmördarnazistfascister har angripit Moderlandet” och gå in massivt i Ukraina. Ukraina har helt enkelt inte råd att angripa logistikkedjorna, och de har inte heller råd att gå till motanfall under “vapenvilorna” då Ryssland i så fall drar “USA- och sioniststyrda dödsknarkarmördarnazistfascister”-kortet och anfaller massivt och officiellt.
Nedan skjuter dödsknarkarmördarnazistfascister mot civilbefolkningen i Krematorsks bostadsområden. Fast dödsknarkarnmördarnazistfascisterna råkar i det här fallet vara ryssar och befolkningen i Krematorsk är ukrainare. Rysktalande sådana, som är ska “befrias från Kievjuntans förtryck” genom att beskjutas av artilleri.
Fast ibland har Ukraina tur och lyckas från sitt håll träffa ett ryskt logistikcentra. Nedanstående explosion sägs vara en ammunitionsdepå, förstås placerad mitt inne i ryssockuperade Donetsk.
Oavsett så ska man inte döma ut rysk logistik. Man har tydligt visat att man kan hantera en konflikt i storleksordningen 50 000 man i minst sju månader. Man lyckas till och med rotera in soldater från östra militärdistriktet, likt nedanstående “oroade medborgare” och “lokala gruvarbetare i Donetsk”, som tämligen enkelt kan identifieras som östryssar och inte ukrainare.
Local miners from #Donetsk. #Ukraine #DNR pic.twitter.com/R934ZAZxKn
— Onlinemagazin (@OnlineMagazin) February 10, 2015
Utroterandet av döda ryska soldater är också imponerande, även om man nu fört in mobila krematorier för att just-in-time kunna destruera bevisen på plats.
14 kommentarer
Cornu
Du skrev "någon form av moderniserad kostnadseffektiv just-in-time …"
Man kan beskriva den nuvarande svenska försvarslogistiken på många sätt men kostnadseffektiv är den nog inte (baserat på vad ansvariga skrivit på WW så går det nog inte ens att "mäta" effektiviteten på något enkelt och rättvisande sätt) och det är inte mycket som sker just-in-time (speciellt inte reservdelshanteringen),,,
Korrekt. Jag har förtydligat att jag avsåg att den var tänkt som "kostnadseffektiv just-in-time", men inte är det.
att skriva "tänkt" i samma mening som svensk försvarslogistik känns inte rätt – "ett inte särskilt lyckat försök till"… tror jag skulle vara en mer i linje med vad de som drabbas av "experimentet" upplever det som
Försvaret har viktigare saker att sköta, logistik? Vad är det? omodernt!
http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2015/02/malet-en-radgivare-i-gender-pa-varje-militar-enhet-i-forsvarsmakten/
Ja, helt i linje med sveriges nya säkerhetspolitik.
"Peace in our time" kommer fungera igen som förra gången…eller.. vänta nu…
Det låter som ett nytt ord för politisk kommisarie. En sådan där som sovjet hade utplacerade där det var lämpligt att kontrollera vad undersåtarna hade för sig.
Om framgång i logistiktjänsten enbart mäts genom mängden prylar som fraktats till trupperna har USA utan tvekan varit framgångsrika. Inkluderar man någon form av kostnadsparameter på det hela, not so much. Och frågan blir om det är skicklighet om det inte finns några restriktioner för vad det får kosta? Med en oändlig budget bedömer jag t ex att jag skulle klara av att driva ett månprogram utan större problem.
Inom logistikutbildningar är t ex containerhanteringen i USAs krigsmakt ett stående avskräckande exempel. Här är en liten artikel rörande container late fees. http://www.usatoday.com/story/news/nation/2012/10/04/pentagon-late-fees/1613881/
Skjuter någon sedan granater på din bakgård rekommenderar jag starkt att sluta filma och ta skydd istället. Att stå dikt an en fönsterruta är det absolut sämsta man kan göra då massiva skärskador garanterat erhålles om tryckvågen spräcker rutan. Detta kommer att utöka arbetsbördan för den sannolikt redan överbelastade sjukvårdsapparaten.
– "Du vet väl varför svenska militärer har vita underkläder?"
– "Det är väl för att ha något att vifta med när ryssen kommer va?"
– "Ja, och då gäller det att man inte har skitit på sig."
Rätt säker på att dom ä gröna.
Mao, Stalin och ultraliberalerna hadde/har det gemensamt att de trodde/tror på magi. Mao kallade det "voluntarism" – om många människor tillsammans bara bestämmer sig för att fördubbla stålproduktionen så är det möjligt, oberoende av, också i avsaknad av, fysiska förutsättningar för detta.
Ultraliberaler tror något liknande, om bara Marknaden får råda. Man måste bara TRO.
Nyckelperson i förbanden blir då den politiske kommissarien som skall ingjuta denna tro. Eller *värdegrundsansvarige* som det heter på Nyspråk. Se Anders Rydéns kommentar ovan.
En annan parameter som inte ska underskattas är praktisk erfarenhet. Övning ger färdighet.
Sverige har sedan 1812 enbart deltagit i andras operationer i liten skala, allltså liten skala för Sveriges del.
Andra länder, exv Ryssland, har i egen regi genomfört större militära operationer och lärt sig vad som mest sannolikt begränsar deras förmåga vid varje typ av operation. De vet vilka förmågor man kan räkna med att ha kvar i ett senare skede av en konflikt; en kunskap som jag skulle säga att till exempel vi inte har.
USA har gjort samma erfarenhet, och dessutom konsekvent satt in resurser för att kompensera bortfall och skapa krigslogistik. Det har gjort att deras operationer kostar fantasibelopp, men de kan på ett närmast perfekt sätt serva trupper över hela jordklotet.
Precis, USA har aldrig lämnat tänket från andra världskriget utan har var 8-10 år deltagit (satt igång/följt med/utvecklat- välj själv) i en större konflikt. Och idag är logistiken containerbaserad liksom industrin. De vann andra världskriget på sin logistik. Många britter och även tillfångatagna tyska officerare som skrev böcker efter WW2 var särskilt imponerade över USAs logistiken, upplag och transportkapacitet. Och nu funderar väl mest USA på att starta sitt maskineri igen för att föra över material till NATO i Europa…det var ju ändå några år sedan den senaste större konflikten som höll igång krigsindustrin (eller Militärindustrikomplexet som Eisenhower kallade det). För övrigt så får stf kompanichefen ta över kvm roll, men i det stora så har ett modernt svenskt kompani inte samma förmåga till självständighet eller uthållighet som i det gamla försvaret. Tex om ett kompani i det gamla försvaret blev avskuret så kunde en kvicktänkt kompanichef manövrera sig till en bättre position och sen slå sig ut med egna resurser…det händer nog inte idag.
Lösningen är att Coop och ICA börjar tillhandahålla krigsmateriel precis som kvartersbutikerna i Östra Ukraina.