Arla sänker mjölkpriset med nästan 7%

Arla sänker mjölkpriset efter årsskiftet, och många bönder kommer tvingas lägga ner, då prissänkningen riskerar utplåna hela deras redan marginella överskott. 7% är mer än många bönder går med vinst, och då talar vi om mjölkbönder med mångmiljoninvesteringar i ny utrustning.

Enligt uppgift finns det flera bönder som inte bara lägger ner och lägger av. Utan bönder som bokstavligen kastar in handduken genom det i Sverige tabubelagda handlingen självmord. Uppgifterna blir naturligtvis på anekdotnivå, då ingen kartläggning sker och sådant här aldrig hamnar i nyheterna. Det finns ingen anledning för mig att lista självmorden och självmordsförsöken, utan ni får lita på dessa uppgifter.

Att vara affärsdrivande bonde är ett kall. Arbetstiderna är långa, arbetsveckan har sju dagar året runt, utan semester, lönen för mödan är låg och om man inte personligen brinner för verksamheten skulle man lagt av för länge sedan. Det personliga engagemanget leder också till att när livsdrömmen och livsverket blir helt ohållbart på grund av mjölkmonopolets prissänkningar så ser en del dessvärre bara en utväg.

Var ligger då Arlas ansvar? Det danska bolaget måste förstås anpassa sina priser till världsmarknadspriset, men samtidigt har man målat upp en helt annan och rosig framtidsbild för sina medlemmar såväl som kunderna, som matas med bilder på lyckliga unga kvinnliga bönder som kramar sina kor. Verkligheten är sällan så lycklig och Arla borde snarare sluta med skönlitterära berättelser och berätta om verkligheten. Allt annat är oansvarigt och en lek med medlemmarnas ekonomi, där man luras till mångmiljonskuldsättning som inte ger avkastning.

Vad kan man som konsument göra för mjölkbönderna? Man kan köpa svenskt, både nötkött och mjölkprodukter. Nötköttet är ofta en biprodukt av mjölkproduktionen, då kor måste föda kalvar för att  kunna få mjölk, och 50% av kalvarna blir tjurkalvar, som inte behövs för att ersätta äldre mjölkdjur. Därtill måste ett överskott på kvigor förstås också slaktas, då en mjölkko hålls mer än de två kalvningar som i snitt behövs för att föda en potentiell ko.

Samtidigt är frågan om det är rätt att köpa Arlas produkter? Det finns många småskaligare alternativ, och de blir fler. I min närhet finns det t ex en invandrad nederländare, som har en mjölkautomat på gården, där man direkt kan köpa pastöriserad mjölk från gården. Bara att ta med sig en dunk och tappa upp. Dock motarbetar som bekant Livsmedelsverket sådant här. Oavsett kan du välja andra aktörer, inklusive franska Skånemejerier och deras ekologiska Hjordnära, eller jättegården Wapnös transportfria mjölk, eller varför inte Falköpings Mejeris produkter. Alla dessa har kortare transporter mellan mjölkgård och förädlingspunkt, medan Arlas produkter kan åka tvärs över hela landet från bonden till mejeriet, och sedan tillbaka till butiken bredvid bonden.

Under tiden avslutar dessvärre fler bönder sina liv framöver. Även om det sker i det tysta och under radarn.

För alla blir det inte en god jul. Tvärt om blir det en bister jul över gårdens bokföring, och tragiskt nog kommer det vara den sista julen alls för en del.

Efter årsskiftet kommer jag börja skriva krönikor i Jordbruksaktuellt och Skogsaktuellt, två gånger i månaden. De kommer länkas härifrån bloggen, för er som inte får dessa tidningar hem i brevlådan.