DI ute och cyklar kring vinsten för Mojang

Bonnier/DI har publicerat en artikel (ej läsbar online) om att Mojangs ägare skulle behöva skatta si och så många miljarder när de tar ut vinsten från försäljningen från sina ägarbolag. Det är förstås fullständigt struntprat, då det helt enkelt inte finns några anledningar att ta ut några större mängder pengar.

Om vi antar att Markus Persson (och övriga fd aktieägare i Mojang) lever i 50 år till, så har han 365*50+50/4=18263 dagar kvar att leva. Om Markus väljer att festa upp 10 000:- SEK om dagen (i grova drag 10x vad ett normalt svenskt tvåpersoners hushåll bränner om dagen i form av beskattade pengar) behöver han alltså plocka ut 18263*10000=182 630 000, eller om man så vill 183 miljoner kronor.

Man kan leva rätt gött på 10 000:- SEK om dagen tror jag. Faktum är att om man höjer livet till att bränna 100 000:- SEK om dagen, så behöver han fortfarande bara ta ut drygt 1.8 miljarder SEK, dvs ca 2.6 miljarder före skatt och 700 MSEK i skatt till Magdalena Anderssons festkassa. Om alla fyra säljarna gör detta får sosseriet 2.8 GSEK.

Så nej, pengarna stannar nog mestadels som orealiserade reserver eller liknande bolagstekniska grepp i ägarföretagens bokföring. Detta är trots allt fuck you-money. Väldigt få behöver faktiskt så här stora belopp för sina privata omkostnader, om man inte ska köpa en lyxkryssare, med heltidsanställd besättning etc. Ändå kommer man rätt långt på 100 000:- SEK om dagen.

Summorna vi pratar om här är helt enkelt så stora att inte ens Bonnier/DI kan förstå dem rent privatekonomiskt och tror att de plockas ut som någon vanlig utdelning på en småsparares aktieportfölj.

Nej, pengarna lär till större delen stanna kvar i ägarbolagen och användas för investeringar och utveckling av nya företags- och spelidéer. Så Magdalena Andersson kan nog se sig om efter de skattepengarna.

Frågan är bara hur pengarna ska förvaltas. Sitter de på ett konto i banken så omfattas de mestadels inte av någon insättningsgaranti, så eventuella likvida medel bör nog åtminstone stoppas i svenska statsobligationer av olika löptider, för att inte helt försvinna i den kommande svenska bank- och finanskrisen. Man kan dock utgå från att Markus Persson med kompanjoner får kompetent rådgivning från sina affärsbanker på den punkten.