Två tredjedelar av den åldrande befolkningen redan avklarad – utan problem

714

Våra politiker gömmer sig och sin totala avsaknad av visioner och mål bakom olika kriser. En sådan är åldringskrisen, där vi får en allt större äldre befolkning. Men verkligheten är att detta inte är någon ny trend, utan har pågått sedan början av 1900-talet, utan några väsentliga problem. Faktum är att ca två tredjedelar av åldrandet fram till år 2060 redan tagits fram till och med 2013, och ändå har vi ett högre välstånd än tidigare och trots skattesänkningar har inte välfärden fått mindre pengar och går inte alls på knäna, Aftonbladetrubriker till trots.

Jag har idag fått en förhandstitt på Erik Sandbergs dokumentärfilm Politiker utan mål, som visas på SVT Dokument inifrån i morgon. Mer om den dokumentären kommer i ett blogginlägg i morgon.

Mycket av programmet handlade om de förmodade dystopiska kriser som politikerna gömmer sin avsaknad av visioner bakom, bland annat den påstådda åldringskrisen eller åldringsdystopin.

Men som visades i programmet är 2/3 av åldrandet – 65% från 1900-talets början, eller 70%^1. från  1800-talets nivå – redan avklarat. Och ändå har vi aldrig haft ett så här stort välstånd. Uppenbarligen verkar inte en åldrande befolkning vara ett problem.

Jag har nedan återskapat en egen version av en graf som i förbifarten skymtade förbi i filmen. Det är alltså inte min egen idé, utan en av de intervjuade i dokumentären, som ska ha cred för idén.

Procentandel av Sveriges befolkning i åldern 65+ under åren 1860 – 2070, enligt historisk statistik och SCB:s befolkningsframskrivningar. Klicka på grafen för bättre detaljer.

SCB:s befolkningsprognoser bygger förstås på rådande trender i förändringar i barnafödande, livslängdsförändringar, emigration, immigration mm. Ändå kommer andelen 65+ att plana ut efter 2060^1., oräknat exempelvis en ny babyboom, radikala förändringar av förutsättningarna för vårt välstånd, som peak oil, bakterieresistens, krig, giftberget och den dåliga motionen som yngre generationer fått med sig från barnsbenen etc, som mycket väl kan sänka livslängden framöver. De som är 65+ idag har växt upp i ett helt annat samhälle, med andra vanor från födseln.

Man kan för övrigt notera att babyboomen runt 1990 lyckades pressa ner andelen 65+. För övrigt visades ett inslag från det tidiga 80-talets TV, där man påtalade att om vi nöjer oss med 80-talets levnadsstandard kommer vi “idag” kunna gå i pension vid 43 års ålder på grund av ekonomisk tillväxt och robotiseringen och automatiseringen som datorerna för med sig. Nu blev det inte så, vi valde konsumism och en tävling i vem som kan ta på sig störst skulder för att köpa en befintlig bostad, istället för pension vid 43 år.

Man ska också komma ihåg att 65+ aldrig förr har mått så bra som idag. 65+ går inte omedelbart och lägger sig på slutförvar, utan många jobbar redan idag vidare, åtminstone deltid, eller belastar åtminstone inte sjukvård och välfärd, utan blir tvärt om resurser för yngre generationer, som barnbarnen.

Istället används åldringsdystopin som ursäkt för allt möjligt. Folkhemsfundamentalisterna använder den som ursäkt för vi måste stoppa invandringen så vi kan ta hand om vår åldrande befolkning och invandringsfundamentalisterna använder den som argument för att vi måste ha en invandring av miljontals människor för att kunna ta hand om vår åldrande befolkning.

I verkligheten har inte en åldrande befolkning utgjort några som helst problem.

Samtidigt ska man komma ihåg att för vissa länder blir förändringen större, t ex hårt krigshärjade länder som Tyskland, där nu andravärldskrigsöverlevarna börjar dö av. De miljontals dödade under andra världskriget försvinner ur statistiken och andelen 65+ av befolkningen ökar desto snabbare i Tyskland relativt tidigare. Men det berör inte Sverige på samma sätt.

Nu tar förvisso Politiker utan mål sin utgångspunkt i rådande officiella prognoser om evig ekonomisk tillväxt i en ändlig värld. Men om politikerna verkligen tror på denna eviga tillväxt även fortsättningsvis, så kan inte åldringsdystopin bli ett problem. Ekonomin växer snabbare än andelen 65+.

^{1. För enkelhetens skull, och av retoriska skäl, har jag avrundat till hela procentandelar, exakta siffror och nivåer varierar något, men poängen kvarstår. Jag har lagt nivåerna på 5% för 1800-talet, 8% för början av 1900-talet, 19% nu och 25% år 2060. Vilket är tillräckligt nära verkligheten.}

^{2. I rättvisans namn så tar den fart igen efter 2070, enligt SCB. Men man drog gränsen där i programmet, och ärligt talat blir en sådan prognos allt mindre tillförlitlig ju längre fram vi tittar. Sifforna planar ut igen runt 2100 osv.}