Talentum/Affärsvärlden uppmärksammar en undersökning som Mäklarsamfundet gjort, där mäklarna värderar olika hot mot deras profitmöjligheter och fortsatt höga eller stigande bostadspriser. I risktoppen ligger krav på kontantinsatser och amorteringskrav.
Mäklarkåren medger alltså att det som drivit upp bostadspriserna är de amorteringsfria lånen. Skulle bankerna inte tillåtit amorteringsfria lån hade vi inte nått dessa priser på bostäderna.
Mäklarna medger också att mediabilden har stor betydelse. 62% anser att mediabilden påverkar när det gäller villor och 58% när det gäller bostadsrätter. Inte speciellt konstigt, när majoriteten av journalisterna själva är bostadsspekulanter och sitter i mångmiljonvärderade bostäder i Stockholm, och inte har något som helst intresse av en korrekt mediabild.
Men i toppen hittar man alltså krav på kontantinsatser och amorteringskrav. 84-85% av mäklarna anser att detta, och frånvaron av detta, har stor påverkan på bostadspriserna. Minst påverkan ska konjunkturläget och utfallet i riksdagsvalet ha.
Det går fortfarande att runda kontantinsatskravet som bolånetaket innebär, genom att ta blancolån som topplånet. Skillnaden är minimal mot tidigare, när topplånen likväl hade högre räntor även innan bolånetaket.
Bra att mäklarna berättar för våra beslutsfattare vad som kan få stopp på vansinnet – strikta kontaninsatskrav (total belåning, inklusive blancolån, billån, studielån etc högst 85% av bostadens värde) och amorteringskrav.
24 kommentarer
" Det går fortfarande att runda kontantinsatskravet som bolånetaket innebär, genom att ta blancolån som topplånet. Skillnaden är minimal mot tidigare, när topplånen likväl hade högre räntor även innan bolånetaket. "
Skillnaden är att det normalt är amorteringskrav på blancolån (precis som det väl var på topplånen förr). Detta bör alltså innebära att det krävs bättre marginaler eller kapital för att ta sig in på bostadsmarknaden vilket kan ha en hämmande effekt.
En intressant aspekt är ju resonemanget kring landränta (de fundamentala faktorerna som brukar framföras som de som motiverar de höga bostadspriserna utgår ju nästan från den modellen). Att göra resan från oförmögen till egenägd bostad blir med den modellen högre när räntan är låg, ammorteringsfrihet föreligger – bolånetak har en viss inverkan då tillräckligt med skuldslavar måste få ihop pengar till att ta sig in på bostadsmarknaden, dessutom med topplån/blancolån så kommer det bli skillnad mellan skuldslavar som har betalat av topplånet/blancolånet och de som inte har det (frågan är i vilken omfattning de som betalat topplånet kommer nyttja utrymmet för att göra sig skuldfria eller fortsätta som skuldslavar).
Är det dessutom inte så lustigt att med låga räntor minskar lusten att amortera.
Vill man amortera bort en miljon på 40 år blir det ca 2100 kr/mån.
Vid 5 % ränta är månadskostnaden för räntan efter avdrag ca 2900 kr.
Vid 2,5 % ränta är månadskostnaden efter avdrag ca 1450 kr. I det senare fallet känns de 2100 kr som mer pengar.
Vad jag försöker säga är att om den tvungna utgiften, räntan, är liten känns det tuffare att amortera.
Precis vad som är avsikten med de låga räntorna. Dvs spara inte utan ut och sätt fart på hjulen!
Det står en hoper arbetsföra och väntar på att få ett påhugg!
Många räknar dessutom inte med att bo hela livet på samma plats, så det där med 40 år blir ganska abstrakt, och ses som en helt onödig inskränkning av det man kan göra här och nu med pengarna.
@Jaha Dåså
Frågan är ifall man har tänkt till så väl isf. Om du amorterat bort en del av lånet när du flyttar så motsvarar det att du har byggt upp ett eget kapital som förhoppningsvis kan användas när man köper nästa bostad – med en strategi med amortering på 40år så kan man räkna med att man har amorterat klart efter 40år vare sig man behöver flytta några gånger under tiden eller inte.
Problemet jag ser med kulturen med amorteringsfrihet och landräntemodellen är att köpeskillingen blir precis så stor att man bara klarar av att betala ränta (med räntereduktion) utan amorteringar – exemplet Riga skriver blir med den modellen felaktig då räntan efter avdrag blir ca 2900kr – det är lånets storlek som varierar med räntan (och därmed blir det tyngre att amortera av hela rubbet på 40år – isht som man utnyttjat amorteringsutrymmet för ytterligare orka dra på sig högre skulder).
@Anonym
De flesta byter ju upp sig när de flyttar och förmodligen då även tjänar bättre, och åter maxar sina lån. Så det där med 40 år blir i alla fall ett abstrakt och ouppnåeligt mål.
@Jaha Dåså
Källa på det? För övrigt så är med bolånetaket en ackumulation av sin förmögenhet (antingen genom amortering eller sparande) nödvändig för att kunna byta upp sig, men om man maxar sina lån utan hänsyn till rimlig amorteringstakt så får man nog "skylla sig själv" att man kommer förbli skuldslav.
Problemet med landräntemodellen kan också uttryckas så att ju lägre procent av köpeskillingen man faktiskt betalar ju längre tid tar det att ta sig ur skuldslaveriet givet att man har ungefär så mycket pengar att lägga på boendet.
Först är man en, sen blir man två, sen tre och fyra. Under dessa stegvisa förändringar behöver man inte vara något snille för att inse att man dels byter upp sig till något större samt samtidigt vid tre och fyra även försöker tillgodose en bra miljö för dessa, typ pool och nära till allt som de behöver, helst villa med strandtomt.
@Jaha Dåså
Sen blir man tre, två och kanske slutligen en (ja tillslut blir man ingen också, men då är inte ditt problem längre). Man behöver alltså inte vara något snille för att inse att man sen kan byta ner sig.
Vidare så kan ju nämnas att när man blir två så dubblas dessutom förmögenhetens storlek. Det är ju inte så att man förväntas försörja sin sambo på bostadsfronten.
Dom flesta, vilka är det jaha-dåså?
Du och din närmaste vänkrets är hur otroligt det än kan låta inte dom flesta, Dom flesta tjänar för övrigt mindre än 28000kr i månaden och deras löneutveckling är inte imponerande jämfört med några få.
@Anonym
Ja, precis. När man bara är två igen är det väl dags att flytta till något mindre igen och casha in så man njuta sitt otium (alltså inte opium, googla om ni undrar).
Och utan att slå upp statistiken är jag rätt säkert på att de flesta i början har noll i förmögenhet. Så dubbelt av noll är fortfarande noll.
@kal-krister
Jag är rätt övertygad om att även mindre bemedlade flyttar från sin tvåa till något större när de ynglar av sig. Sen, vad har 28000kr med något att göra? Är den någon slags absolut gräns som gör att man inte klarar av någonting längre?
@Jaha Dåså
Jag skulle vilja se vad den som kommer utan kontantinsats till banken och försöker få ett lån på 1Mkr. Som jag förstått reglerna så skulle det bli ett ganska tydligt avslag på ansökan.
Sen att de flesta startar på noll i förmögenhet beror ju mycket på det faktum att de flesta inte har föräldrar som tagit sig ur skuldslaveriet. Att ta sig ur det GÅR att göra (även om det blivit svårare med låg ränta och amorteringsfrihet) och förmögenheten går i arv (utan skatt om jag minns rätt).
"strikta kontaninsatskrav (total belåning, inklusive blancolån, billån, studielån etc högst 85% av bostadens värde) och amorteringskrav."
Snyggt där att rycka undan mattan för alla som inte råkar bo i en storstad med höga priser.
Tänk er en person som vill bosätta sig på landet och behöver en ny och miljövänlig bil (lån på 200.000 som amorteras på 5 år) och har läst 3-4 år på högskola (300.000 i lån som amorteras på 20-25 år).
500.000 i lån och husen kostar runt 600.000 kr. Blir inga lån där inte.
Samma person som ska bosätta sig i Stockholm där en bostad kostar 3.000.000 kr. Nu går det helt plötsligt att låna 2 miljoner.
Man behöver inte en miljövänlig bil för 200.000. Det går lika bra med en gammal miljöovänlig för 30.000. Det är det som är felet, att folk tror att de behöver allt möjligt och genast skall få det, och då är det helt ok att samhället skall ställa upp och subventionera. Nånannanismen i ett nötskal.
vad är en miljövänlig bil för dig och varför tror du att den måste kosta 200k?
etanolbilar har funnits ganska länge nu och du kan garanterat hitta en bra för under 50k
En fundamental miss av poängen. Poängen är inte att man kan köpa en billigare miljöbil, poängen är att landsbygden i så fall kommer att förlora på hela idén relativt de som bor i "storstaden". När det gäller att låna pengar, alltså. Om man nu inte bor på en gård. Men det förstod ni säkert egentligen.
Ser att medias makt anses vara lika stor som räntan och belåningsmöjligheter.
Så det är bara att blogga på om överbelåning och orimligheten i skuldsättning för boendet och pepparkakshusteorin-dvs att det går att konsumera boendet som man äger.
Träffsäkerhet är väl inte det ord man tänker på ang. mäklarkårens prognoser. Dom behöver inte förstå priserna, bara volymerna.
Korrekt mediabild. Journalisterna är inte så unika. Den stora massan som sörplar i sig nyheterna är också svårflörtade med dåliga nyheter.
Det har fallit ca 20% i Nederländerna sedan början av 5 år tillbaka då man införde hårdare restriktioner på bankernas utlåning (det var ordentligt frikostigt innan). Inget tokras kanske, men det har satt sig på marknaden ordentligt verkar det. Det ligger ute 255 000 objekt in alles. En stad som Rotterdam med lika mycket invånare som Götlaborg har 19000 objekt ute om man tar med ytterområdena. Mitt i vintern! Göteborg har 700 objekt ute ca. Helt jäkla galet.
Svårt att tro det? Gå in sjäva på http://www.funda.nl/ och kika………
"Bra att mäklarna berättar för våra beslutsfattare vad som kan få stopp på vansinnet – strikta kontaninsatskrav (total belåning, inklusive blancolån, billån, studielån etc högst 85% av bostadens värde) och amorteringskrav."
Cornu,
Liksom journalisterna sitter beslutsfattarna också i Stockholm i bostadsrätter eller villor så det spelar ingen roll vad mäklarna berättar för sanningar i den här typen av undersökningar.
Näst på tur från våra beslutsfattare som bara ser till egen härd, så har vi slopad reavinstskatt på bostadsrätter och villor. Skulle tro att det mycket möjligt kan komma med som ett konkret vallöfte från något parti i alliansen faktiskt.
Finns mycket kvar på den här ballongen att blåsa upp innan något händer… Tyvärr.
@klarsynth
Beslutfattarna är nog mer oroliga för väljarnas dom ifall de skulle göra det surt för folk; sålänge de sitter kvar sitter de ju med god inkomst. Dock är det nog inte så vanligt att de sitter med bostadsrätt eller villa i stockholm eftersom de kommer från alla delar av landet, det borde nog vara ganska vanligt att de sitter med en hyresrätt eller annan (övernattnings)bostad som tillhandahålls av riksdagen.
Vad som gäller nu är att bli omvald i år, sen blir nästa problem 2018 osv…
Mäklarna glömmer att orsaken till prisnivåerna främst handlar om villigheten att låna ut. Vad det handlar om är det gamla vanliga, dvs att bankerna ser framtida prisuppgångar i tillgångspriser som skäl till att låna ut frikostigt. När media m.fl hela tiden fokuserar på att priserna fortfarande är låga(mht till bostadsefterfrågan) ser bankerna ingen större anledning till att omfokusera. Först när RB och Fi till slut krävde belåningsgränser omformulerade man sig inom bankerna. Men det är kortvarigt om priser/efterfrågan fortsätter upp. Tills det tar ett abrupt slut…… som det alltid gjort.
Finns det någon mer simpel affärsverksamhet än att låna ut andras pengar? Det finns bra bankmän och dåliga. I dåliga banktider, som nu, är de flesta dåliga vilket gör att alla kan spegla sig i varandra och slippa ta ansvar nu. Precis som på 80-talet. Människan förändras ej. Men ok….det är dåliga politiker som är värst. Som idag. Politiker med egenintressen(inkl makten) är nog det mest dåliga ett samhälle kan producera.
Visst blir det så.
Spånar man lite så:
Räntan då amorteringsfriheten startade låg väl runt 5% vilket då ger en hävstång på BARA 20 men tillbaka på skatten.
I dag med neråt 3% = 33ggr.
Att amortera 1-miljon i 50-år blir ju 20-tusen o med 20 i hävstång på räntan så blir det en möjlig prisökning på 400-tusen per miljon, vid samma boendekostnad som före amorteringsfriheten, 40% i möjlig prisökning enbart av amorteringen.
Fastighetsskatten på 1% ger ju skillnaden på (fastighetsskatten minus 6-tusen) *20.
Jobbavdraget, det går alltså att öka belåningen av jobbavdraget tills räntan äter upp jobbavdraget, alltså låna upp typ 20ggr månadslönen, typ 300 tusen för ett vårdbiträde o miljonen för Riksdagsmännen.
Men denna konsumtionsökning kan bara ske en endaste gång sen har ju räntan tagit alla dessa 'mer i börsen pengar', som sedan 'finanseriet' tar hand om, alla dessa sk. lättnader, blir då,:'inte mer i börsen pengar' utan ner i fickan på 'finaseriet' som nu har gott om slantar.
Kommer det ett ytterligare jobbavdrag på 10-miljarder varje år o detta blir ränta så skulle ju konsumtionen då öka med runt 200-miljarder per år.
Om Statens inkomster av BNP är 20% skulle Staten få in 40-miljarder pga. BNP-ökningen, MEN 70% av konsumtionen är väl import då blir det bara 12 men bara att rulla på i all oändlighet.
Enda problemet är väl hör högt datorerna kan räkna, 64-bitar blir ju 18 446 744 073 709 600 000 hur stort nu detta är.
Precis som Fd. Riksbank-Svensson tänker sig, förmågan att betala ränta.