Spårbarhetstramset och köttet

Efter paniken runt galna kosjukan på 90-talet infördes hårda spårbarhetskrav vad gäller kött och djurfoder, men med den senaste tidens hästköttskandaler har det visat sig att spårbarhetskraven enbart innebär kostnader och ingen trygghet. Nu är iofs målet bara en upplevd trygghet, men även den har nu utraderats.

Till en början är galna kosjukehysterin kraftigt överdriven, t ex kan galna kosjukan, såväl som människovarianten CJD uppstå spontant, och oavsett är det bara en liten minoritet människor som har den genetiska defekt som gör att man kan drabbas av CJD. Lämplig populärvetenskaplig läsning är t ex Matt Ridleys Genome – The Autobiography of a Species (s. 274 och framåt Adlibris 106:- – mycket bra läsning för den som vill ha en introduktion till modern genetik). Inavel  Linjeavel inom djurpopulationer har gjort stora delar av nötdjuren och fårraserna utsatta för galna kosjukan respektive fårvarianten scrapie genom att ha samma genetiska defekt, men någon inavel föreligger inte hos oss människor och endast ett fåtal kan drabbas av smittsam CJD eller rent av CJD alls. I själva verket har det inte påvisats att CJD kan fås av smitta alls. Av det 40-tal personer som drabbades av CJD i England hade alla samma genetiska mutation. Då ca en på en miljon drabbas av spontan CJD via mutation så hade antagligen CJD i Storbritannien, med en befolkning på 68 miljoner, ingenting med smittat kött att göra – en del av dödsfallen var vegetarianer som inte heller jobbat inom köttindustrin. I princip fungerar det så att om du saknar denna genetiska defekt kan du äta en rå nyslaktad galen kohjärna utan att någonsin kunna få CJD.

Poängen är att det inte fanns eller finns någon som helst vetenskaplig grund för att galna kosjukan smittar människor, faktiskt inte ens de som har den genetiska defekten. Men regelverket för spårbarhet tillkom ändå. Däremot kan genetiskt defekta djur smittas av andra djur om man ger dem smittat foder, gjort på slaktade djur. Men galna kosjukan kan också uppstå spontant genom mutation i en enskild celldelning, vilket t ex var vad som hände med en enskild ko i Sverige för några år sedan.

Regelverket och utslaktningen av brittiska kor var för att lugna konsumenterna, för hemska tanke, tänk om konsumenterna blir skeptiska till jordbruket. Vad skulle franska bönder då säga? Att regelverket är noll värt förstår dock varenda djurhållare, då allt bara handlar om dokumentation som med lätthet kan förfalskas eller missbrukas.

Vart tar t ex allt fårkött vägen? I butikerna säljs det bara lammkött, dvs från får som är under 18 månader gamla. Inte heller går fåren till djurfoder, eftersom det på djurfoderförpackningarna står lammkött.

Nu har det alltså visat sig att 5% av alla testade (nöt)köttsprodukter i EU innehåller (spår av) hästkött. I jordbrukspanikens Frankrike, ett land för vilket hela EU:s jordbrukspolitik är skapad och optimerad så franska parlamentariker slipper koskit utanför jobbet, är det häst i hela 13% av alla nötköttsprodukter.

Detta visar med all tydlighet att regelverket inte fungerar och inte fungerat och aldrig kommer fungera. Allt det gör är kostar pengar. Lagen om minskande avkastning…

I slutändan bygger hela spårbarhetssystemet på att alla aktörer är ärliga. Vilket de inte är och aldrig kommer vara. Det spelar ingen som helst roll vad det står på en förpackning, någonstans från bete till butik, inklusive i butikens egen styckning, kan någon varit oärlig.

Det finns en enkel lösning. Öppna upp för köp av kött direkt från producenten, tillåt direktförsäljning av hemslaktat kött, utan knussel. Därmed kan konsumenten åtminstone bedöma ärligheten ansikte mot ansikte med djurhållaren själv.

Vad händer härnäst? Jo, kött kommer bli dyrare. Dels för att vi inte kan blanda i 5% häst i våra nötköttsprodukter, men framför allt därför att man nu kommer skapa ännu dyrare och ännu meningslösare regelverk.