Med det tidigare inlägget om utvinningskostnader för den allt dyrare oljan och alternativa bränslen, tillsammans med insikten att oljekonsumtionen aldrig får bli en för stor andel av BNP, så kan man sätta upp en prognosmodell för vilket intervall oljepriset rör sig i framöver.
Då en del av mina överbegåvade läsare inom godtycklig tidsram kommer återkomma och skriva “na-na-nana-naa, du hade fel, haha jag är bäst, Cornu är dum i huvudet” så vill jag påminna övriga läsare att detta är en modell. Den gäller givet vissa påhittade förutsättningar, som garanterat är fel och är alltså inte ett försök att spå framtiden. Det är skillnad på spådom och modell.
Några förutsättningar.
 |
| Oljans andel av världsekonomin. |
Världsekonomin klarar inte av att mer än 8% av nominell global BNP (eng GWP) går till oljekonsumtion. Motiveringen till detta är att vi i modern tid aldrig sett det överträffas. 8% tangerades 1980. Det är fullt möjligt att världsekonomin klarar högre kostnad för oljan än så, men jag förutsätter att om det sker kastas vi in i en recession, vilket drar ner oljekonsumtionen och sänker oljepriset. Detta sätter pristaket för oljan.
Nästa förutsättning är att världsekonomin nominellt (=ej justerat för inflation) växer 7% om året fram till 2017. En kombination av 3-4% real tillväxt och 3-4% inflation (BNP-deflatorn).
2017 börjar oljeproduktionen falla i världen, när platåfasen för peak oil är över. En av många bidragande orsaker är att modellen i rapporten Drill, Baby, Drill! antas vara korrekt och amerikansk skifferoljeutvinning kraschar runt 2017 istället för EIA:s 2020 – 2022. Därefter faller oljeproduktionen med 3% om året.
Från 2017 hämmas den reala ekonomiska tillväxten. Samtidigt faller dock oljeproduktionen med 3% om året. Det senare innebär att oljans andel av världsekonomin krymper och priset kan alltså nå högre nivåer utan att det blir skadligt. Dock får vi som resultat av utebliven tillväxt fortfarande viss global inflation och nominell global BNP fortsätter växa 7% om året. Men fallande oljeproduktion gör att pristaket för oljans andel av global BNP bara stiger 4% om året från 2017 och framåt.
Idag ligger 8%-taket på ca 167 USD. 2017 kommer det ligga på ca 239 USD. 2030 ligger taket på ca 390 USD.
Om oljepriset faller under produktionskostnaden för marginaloljan, den dyraste oljan eller alternativbränslet, så minskar produktionen. Därför sätter denna produktionskostnad en prisbotten och även om oljepriset tillfälligt kan gå under detta kommer det snabbt sätta fart igen när även den stapplande världsekonomin kräver sin olja.
Idag sätter jag den nivån till 50 USD för skifferoljan, även om skifferoljebolag redan idag ligger på 72 USD enligt förra inlägget. Till 2019 kommer all den billiga och lättillgängliga skifferoljan i de lågt hängande frukterna Bakken och Eagle Ford vara borrad och till dess har utvinningskostnaden stigit till 100 USD. Samtidigt kommer inflationen minst dragit upp detta till 114 USD.
Därefter kommer vi successivt till 2030 gå mot den högsta utvinningskostnaden för olja eller alternativbränsle, plus inflation. Vi pratar då om 156 USD för syntetisk diesel på marginalen. Med inflation från idag landar det priset på 275 USD år 2030.
Oljepriset kommer sedan hålla sig mellan dessa intervall i takt med konjunkturcyklerna. Grovt förenklat får man då nedanstående priskanal, där jag bara dragit raka linjer mellan 2012 – 2017 och 2017 – 2030 på ovansidan, och 2012 – 2019 och 2019 – 2030 på nedsidan.
Den pendlande kurvan är bara ett exempel, även om mina överbegåvade läsare kommer ta det som en prognos som jag sätter hela min prestige på. I själva verket kan lika gärna oljan just nu falla ner mot den under kanalen och kanske gå mot 80 USD till 2014, istället för att stiga de närmaste åren. Eller så håller sig oljepriset relativt lugnt mitt i kanalen till utförsbacken efter peak oil-platån upphör sätter igång. Eller något annat.
En sak kan vi vara säkra på – ovanstående är fel, då det bara är en modell och inte verkligheten. Det finns oändliga möjligheter till felkällor även om mot förmodan alla antaganden skulle vara korrekta. Men det kan vara intressant ändå.
Investeraren, som tror på en modell likt ovanstående, tar positioner i oljan när blodet flyter och oljepriset är nere på smärtnivåer för produktionen. Man går sedan ur positionerna när oljepriset tar sig upp i den övre halvan av det gröna intervallet. Skölj, upprepa med några års intervall. Notera att med ett oljepris på 94 (WTI) – 106 (Brent) USD 2012 så är vi fortfarande i den lägre halvan av intervallet 50 – 167 USD, eller för den delen den lägre halvan av 72 – 167 om man föredrar de nivåerna. Det betyder att det fortfarande är (något) gynnsamt att ta långsiktiga oljepositioner, även om dessa kan gå nedåt på några års sikt. Går oljepriset ner under 70 USD är det nästan garanterat köpläge, även om det kommer gnällas en hel del och en massa tokar kommer avfärda peak oil och skräna om evigt låga oljepriser om det sker. För femton år sedan kostade oljan 10 USD, så minnet är kort.
Så, givet samma växelkurs och skattepåslag, vad skulle bensinpriset bli vid pumpen år 2030 om oljan kostar 390 USD? Givet en inflationsjustering av bruttomarginalen landar vi på ca 35:- SEK per liter bensin. I 2030 års pengar, vilket alltså inte är speciellt mycket dyrare än idag, när man justerar för inflationen. Har man mot förmodan kvar sitt jobb, hälsa och inte gått i pension kan man antagligen betala 35:- SEK för bränslet, speciellt som vi har ännu snålare bilar till dess.
Istället blir det den ekonomiska utvecklingen som sätter gränser för vår oljekonsumtion, då oljeutvinningen faller från 2017 och framåt. Den som är arbetslös konsumerar mindre och behöver inte pendla till jobbet och de allra flesta kommer uppleva peak oil som en ekonomisk kris, utan en tanke på att det är olja och energibrist som är sjukdomen. Istället kommer man se och uppleva symptomen. Men livet går vidare och det är ingen undergång, bara den vanliga och ständigt närvarande förändringen.
43 kommentarer
Då kanske jänkarna börjar köra snåla dieselbilar i stället för pickups, kan man sänka förbrukningen från 1,3 liter till 0,5 så är en del vunnet. Skulle de börja med att isolera sina bostäder och gå över till värmepumpar från oljepannor skulle det oxå ge en del, men alt sådant tar tid.
Det finns jättemånga saker man kan göra för att mildra effekterna av peak-whatever.
Se vad lite som egentligen görs. Jag förstår inte varför?
Jag förstår absolut inte den totala oviljan till att diskutera konsekvenser av ett framtida högre energipris hos *alla* politiker.
Argumenten runt bensin-diesel är stupida. Man kan inte utvinna endast diesel, om ännu fler skulle börja köra diesel blir det brist. Senaste decenniet har diesel premierats skattemässigt i Europa vilket har gett många dieselbilar, samtidigt som de inte säljs alls (nästan) i USA och Asien. Resultatet är en skaplig jämvikt, men dieselboomen i Europa håller på att rubba jämvikten, det säljs för lite bensin i Europa nu.
Att gynna dieselbilar i USA skulle vara sabotage mot jämvikten.
Dessutom drar inte en Suburban 0,5 l/mil senast jag kollade, det är storleken som betyder något. Energieffektiviteten är inte så mycket större i diesel- än i bensinbilar, det skiljer bara några procent på nya bilar. Däremot skiljer energiinnehållet, vilket är en annan sak.
Diesel är dumt. Nya bensindrivna bilar är snåla. En dieselbil är dyrare i inköp och partikelfilter kostar cirka 20 000 kr-30 000 kr att byta på dieselbilar. I vissa fall redan vid 12 000 mil.
Sen att man slipper en bil som låter som en traktor ser jag som ren bonus.
Själv kör jag på etanol i en flexifuel bil.
@Adam
Dock så är nya bensindrivna bilar dyrare i inköp än en dieselbil med några år på nacken. Jag gjorde övervägandet för ett antal år sedan och det fanns inte en rimlig bensindriven bil som mätte sig ekonomiskt (givet mitt körmönster) när man räknat in saker som inköpspris osv.
Mycket intressant modell. Jag tror att i stort att modellen beskriver hur det kommer se ut.
Modellen ger något av ett moment 22 för biobränslen. De kräver ett högre bränslepriser för att vara lönsamma, men så snart vi börjar nå de nivåerna så kraschar världsekonomin med efterföljande efterfrågekollaps på bränsle.
Ger modellen en grund för långsiktiga globala subventioner av biobränslen? Om vi kan öka biobränsleproduktionen snabbare än oljeproduktionen minskar så borde inte priserna på fordonsbränsle nå de övre delarna av korridoren och vi slipper de globala recessionerna. Men de enorma (globala) statliga subventioner som krävs motsvarar antagligen flera % av global BMP och kanske i sig själv slår mot den globala tillväxten.
En annan mer universell prognos fås utan inflation, utan olja och utan en topp i utvinningen. Det som knäcker tillväxten och framför allt tillväxten som ger välstånd är den totala utvinningens kostnader. Att dessa ökar är fullständigt klart och det är makthavarna och omställarna i ohelig förening ointresserade av.
Kostnadsökningen är kanske 7 procent om året. Om det bara är 5 procent så ger det en 7-dubbling på 40 år och det är ungefär vad de flesta länder klarar. Naturresursernas utvinning kommer då upp i cirka halva världens BNP. Lägg till stora kostnader av ett komplext samhälle, sådant som behövs för att hålla allt flytande. Folk har svårt att ta till sig att det här landet kommer att bestå av isolerade celler levande ytterst fattigt med rester som bas omkring 2050.
På liknande sätt som välståndet ökade exponentiellt under lång tid så minskar det exponentiellt på kort tid. Länderna kommer att försvinna som puffande såpbubblor och makthavarnas tankar om att rädda världen från koldioxid och annat trams är så otroligt korkat.
Det enda man göra med viss hållbarhet är att i kommun efter kommun övergå till något som liknar stenåldern. Resterna ger på många sätt ett bättre liv än då. Befolkningen och rättare sagt hur många som klarar sig i processen är en viktig parameter för farten i fallet. Men att fårskocken slår i botten med hög fart är i varje fall klart.
Är det inte svårt att leva med denna svartsyn?
Tycker uppriktigt synd om dem som tror världen går under i morgon!
Unnar dem dock inte glädjen över att på slutat stå där med ett leeende på läpparna och säga: Vad vad det vi sade!
Jag är en gammal man som under ett långt liv levt med en hord av domedagsprofeter inom olika gebit. Kännetecknande är dock att jag på rak arm inte kan komma ihåg någon som fått rätt i sina dystra profetior. Media har också haft den egenheten att de aldrig ställt dystergökarna till svars för deras misslyckade spådomar. Tvärtom så livnär sig media på att torgföra nya dystergökar som alltid gör sig bra på löpsedlarna och lockar till lösnummerköp.
De stolliga optimisterna får nog minst lika stort utrymme.
Varför tror alltid alla att de som målar upp en en liknande framtid som Urban Persson är personer som mår såååååå dåligt i sin vardag. "Tycker du och tror så, ja men då måste du vara olycklig och ha ett j-vligt taskigt liv".
oppti, jag unnar dig all den fantastiska livsglädje du får av din livssyn. Fortsätt att vara sååååå lycklig och sluta bekymra dig för andras eventuella olycka bara för att de inte tycker som du.
Det är bra att olje- och guldbubblan sakta men säkert pyser ut.
Vid årets slut kan vi se fram emot lägre priser i båda tillgångarna.
Dock kommer det till viss del kompenseras av dollarförstärkning kontra euro.
Sek kommer dock stå emot bättre än euro så kontentan blir olja i sek sjunker i år.
Detta ligger ganka långt ifrån Nicole Foss scenario. Framför allt antagandet med nominell BNP-ökning. Du tycker inte att hennes resonemang håller?
Kanske man ändå inte bör vara så pessimistisk och ha en mer ansvarsfull framtidsyn. Metanol från förgasning av trä är tekniskt ganska enkelt och anses inte vara så mycket dyrare än olja idag. Det skulle istället för att producera virke och papper gå att göra metanol för fordonsdrift. Det är stora energimängder och exporten av skogsprodukter minskar betydligt. Säg att det görs 60 TWh metanol, hälften av vad som används idag av olja. Det åtgår gissningsvis 110 TWh biomassa från trä, vilket kanske är halva skogens bruttotillväxt (med mer värme, gödande kväveoxider och förhöjd koldioxidhalt).
De större fjärrvärmeanläggningarna kanske klarar att ta emot 15 TWh spillvärme. Skogens finns inte där befolkningen och fjärrvärmen finns. På sommaren är uppvärmningsbehovet litet och värmen kanske ekonomiskt dumpas.
Med långt mindre skogsindustri minskar elförbrukningen. Utan elskatten kan värmepumpar konkurrera på lika villkor och slå ut all fjärrvärme som inte bygger på spillvärme och kanske mer än så. Dessutom lägger man ner idiotin med utsläppsrätter och certifikatsystem för el och bränsle. Och tillåter utbyggnad av alla vattendrag enligt principen att man gör vad man vill med sin mark.
Makthavarna representerar olika kortsiktiga särintressen och bara förvärrar läget med sina dumma påhitt. Varje strategi bör uppenbart ha ett nationellt perspektiv och inte utgå från att rädda världen. Därför måste också alunskiffern utvinnas i jättelika dagbrott för olja, mineraler och metaller.
Omkring 2030 finns inte mycket olja att köpa på världsmarknaden. Danmark, Norge och även Ryssland har avslutat sin försäljning. Exporten har minskat betydligt. Politiken är fokuserad på försörjning av mat och bränsle. Invandringen har upphört. Börsens värde är en bråkdel av idag. Transfereringarna har ersatt med i praktiken försörjningsstöd. Det anses allmänt att kollapsen kommer.
Sedan följer kanske 20 år tills den verkligen kommer och maktapparaten och landet per definition upphör. En tidig nedläggning av skogsindustrin för metanolproduktion kanske senarelägger kollapsen med 10 år.
Den totala krisen innebär i värsta fall en återgång till sent 1800-tal/tidigt 1900-tal inte stenåldern. Men sannolikheten är lite p.g.a. att humankapitalet i väst är väsentligt högre idag vilket gör det möjligt att producera mer.
Det vi kommer se är mer lokal produktion men ingen kollaps.
Som det var för hundra år sedan innebär knappast någon stabiliserande botten. Men det klart att om befolkningen minskar rejält så kan ett liv baserat på rester jämföras med detta i något slags välstånd. På den tiden utvanns naturresurser av alla de slag ur jordskorpan och ofta lokalt, vilket inte längre kommer att vara ekonomiskt möjligt. I detta läge kan nog inte kommunikationer, handel, centrala beslut med mera upprätthållas.
Den kunskap som finns är kopplad till utvinningen. Direkt och indirekt i sin sysselsättning kommer allt fler in i denna. Restsamhället innebär något helt annat och ”utvinnarna” i det komplexa systemet är värdelösa på lokal överlevnad. De kan inte det enklaste. För hundra år sedan fanns enorma lokala kunskaper som idag inte ens finns på andra sidan jordklotet. Deras kunskaper blir oanvändbara och ointressanta och försvinner snabbt. Man kan se det makroekonomiskt som att det finns en kritisk massa eller att det måste vara en viss täthet i naturresurserna.
Vi kommer fortfarande ha kvar många de infrastrukturinvesteringar som är gjorda under de senaste 200 åren. Vägar, räls, elnät, kanaler, vattenkraften, byggnader. Kostnaden för att underhålla dessa är en bråkdel av vad nybyggnation kostar. Jag är helt övertygad på att även om vi står inför ett globalt ekonomiskt katastrofscenario som du beskriver så kommer vi kunna växla ner takten i Sverige till en rätt behaglig nivå. I princip kan vi leva på vattenkraften och skogen.
Men jag tror inte att katastrofscenario över huvud taget eftersom jag är teknikoptimist och tror att det är mycket sannolikt att vi kommer se mycket billiga energikällor komma fram inom de närmaste 15 åren.
Under många år sedan stenåldern fanns en positiv spiral och den berodde på naturresurserna och ökad produktivitet. När spiralen går åt andra hållet så gör även överskottet detta. Även om elektricitet och till och med olja rent hypotetiskt vore gratis i oändlig mängd så gör det inte den positiva spiralen oändlig. Eroei kan då vara 100 i evig tid. Eller säg att det blåser så mycket att man kan sätta upp en vindsnurra och i praktiken få oändligt med energi. Andra naturresurser är naturligtvis också kritiska och eftersom allt är utbytbart så varar det ändå inte så mycket längre. Det andra blir bara kritiskt.
Om man föredrar något mer empiriskt, vilket är bättre, kan man titta på skillnaden mellan tillväxt per capita och inkomster och den allt större skillnaden. I USA under de sista tio åren har den ökat cirka 1,5 procent årligen. I detta finns en mängd samhällsfenomen kopplade till komplexiteten. Dyrare naturresurser ingår också och denna del ökar kraftigt. I Sverige finns dåligt med statistik. Skillnaden är mindre. Men det är trenden som är intressant. Och den är matematiskt styrd och kan ”vetenskapligt” slås fast. Gemensamt för länderna är att tillväxten har planat ut.
Extremt billig energi ändrar inte mer än om oljan aldrig hade funnits. Det skulle bara sätta fart på produktiviteten i utvinningen och istället för att toppa år 2000 kanske den toppar 40 år senare. På detta sätt kan mer utvinnas. Men inget ändras i grunden.
När landet skärs av från internationell handel så blir den egna livsmedelsproduktionen den viktigaste parametern för överlevnad och här står det dåligt till. Här kan problem snabbt bli förödande.
Vilka är dessa mystiska naturresurser som kommer att ta slut?
Min åsikt att så länge vi har billig energi så är alla de andra problemen lösbara. För så länge vi har energi så kan vi skapa allt annat. Petroleumprodukter, sötvatten, odlingsmark, kvävegödning, fosfor, metaller etc. Badkaren är enorma, det är kranen som är problemet. Men med billig energi kan vi, för allt vi behöver, göra kranen större.
Problemet jag ser är att energin kommer att bli så dyr att vi inte har råd att utvinna andra naturresurser och att vi därför hamnar på en ekonomisk nivå som leder till konflikter och politiska problem. Den centrala frågan blir i det perspektivet om vi hinner få fram nya energikällor med bra EROI innan olje, gas, kol boomen når sitt slut.
Inget tar naturligtvis slut, utan det blir bara för dyrt och oekonomiskt att utvinna. Det är alla fossila bränslen, de flesta metaller inklusive järn, uran och sällsynta jordartsmetaller och fosfat. Det finns i stort sett inget värdefullt för människan i större mängd.
Ingen kombination av konstruktionsmaterial och energi verkar vara möjlig. Och då har man i praktiken sten och trä som på stenåldern plus en mängd rester, som förmodligen en efter en verkligen tar slut.
Fanns mycket järn på ytan att enkelt plocka typ som lera skulle det kanske räcka för att dra runt allt inom överskådlig tid. Kostnaderna ökar realt inom LKAB med 7 procent om året sedan år 2000. Eftersom företaget är extremt lönsamt så har uppenbart andra sämre förutsättningar.
Företaget och alla andra i utvinningen har ökande energikostnader. De som producerar energi behöver mer järn. Allt påverkar allt. Det blir något slags ”kombinerat Eroei” för allt och kollapsen kommer därför snabbt. Infrastrukturer fördyras också i takt med naturresurserna.
Plötsligt läggs allt på trampa vatten och då är dags att fly till resterna, vad det nu kan innebära i praktiken. Det är inte så långt bort och svårt att tänka sig att långväga kommunikationer då kan upprätthållas. Förberedelserna är ju minimala.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Så sant. Undergångsprofeterna bygger sitt resonemang på att samhället är statiskt i sin natur. En demokratisk marknadsekonomi är inte statisk, den anpassar sig till förhållanderna och prismekanismen ser till att resurserna fördelas optimalt.
Planekonomi är tvärtom, där riskerar man att fastna i dåliga, olönsamma och orealistiska ideer, jämför tex vindkraft och solel.
Det staten kan göra är att satsa på forskning kring tex bränsleframställning ur bioråvaror eller generation 4 kärnkraft. Men att kommersialisera verksamheten får vänta tills det är ekonomiskt lönsamt.
Diskussionen här ovan är ganska sofistikerad. Men stora statliga satsningar kan fortfarande vara motiverade i vissa situationer. Även ransoneringar och förbud. Och solel är verkligen inte något man skall fnysa åt. Solpaneler mm är lättillgängligt och ger ganska god ekonomi redan nu.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Om solel har god ekonomi, varför måste den då sponsras först av producentlandets regim (tex den kinesiska), och sedan i två led här i Sverige av den svenska regimen (solelbidrag respektive ROT-bidrag för installation)?
Det är bättre att folk köper en läsplatta eller en smart telefon istället för en solcell, dessa produkter driver produktionsutvecklingen för halvledare samtidigt som konsumentera får vad de vill ha.
Problemet med solel är att det har långa återbetalningstider på runt 15-30 år (Egenproduktion i Sverige om de inte subventioneras). Det finns de som hävdar att solel numera är lönsamt i Sverige även utan subventioner eftersom solcellerna kommer generera el i 40-50 år. Men eftersom vi inte har haft bra solceller i mer än 5-10 år så är det svårt att veta om det är sant. Så solceller måste subventioneras eftersom privata investerare ser kortsiktigt och vill ha tillbaka sina pengar snabbare än så.
De enorma (mest tyska) statliga subventionerna av solel har drivit på marknaden och därigenom drivit på utvecklingen. Priset har gått från 5 $/kWh till runt 0.2 $/kWh på grund av de stora produktionsvolymer vi numera har. Att skapa en marknad med subventioner kan helt enkelt vara ett sätt för stater att driva på utvecklingen.
http://thinkprogress.org/wp-content/uploads/2011/07/photovoltaic-cost.jpg
Solceller är numera faktiskt är ett rimligt ekonomiskt alternativ, även utan subventioner, i vissa soliga delar av världen som t.ex. Hawaii och några Indiska delstater. Solceller har där nått grid parity. http://www.pv-magazine.com/news/details/beitrag/india–solar-cheaper-than-grid-power_100010792/#axzz2PVUHNlZg
Forskning och utveckling kräver i princip statliga pengar. Kanske är det ett kostnadseffektivt sätt för en stat att skapa en marknad i stället för att pumpa pengar till mer grundforskning.
Ingen skulle ändras i grunden även om solceller med tillhörande stativ, växelriktare och transformatorer kunde plockas som kottar i naturen. Energin skulle bli billig en kort tid och allt måste anpassas till detta, vilket blir mycket dyrt. Volvos löpande band kan inte köras 5-10 procent av tiden. Fabriken som gör bränsle av den billiga elen får också problem. Men om någon har en båt eller sommarstuga som ett resultat av flödande naturresurser så kan det naturligtvis var en kul grej och till och med ekonomiskt.
Och när kollapsen kommer, för de som råkar ha fungerande solceller, finns lampor, batterier eller annan utrustning till anordningen inte att köpa. Det går inte ens laga en punktering på en cykel. Detta är restsamhället med alla sina fördelar och nackdelar.
Solel är inte främst ett sätt att överleva själv utan ett sätt att få förnyelsebar el till ett komplext samhälle. Om solceller håller en lång tid, 40-50 år, så kommer det även att vara ett kostnadseffektivt alternativ.
Tyskland har börjat komma upp i de nivåerna på solel 4-5 % och vind runt 8 % som kräver lagring av el. Det finns redan ett antal pumpkraftverk men den tyska staten arbetar med olika förslag till subventioner till andra system för lagring. Vi kommer antagligen i sommar få ett stort antal dagar då solel på dagen kommer producera mer än 50 % av effektbehovet. Om det inte har byggts mer nät- eller lagringskapacitet så kommer det leda till mycket låga och kanske till och med negativa elpriser de dagarna.
"Så solceller måste subventioneras eftersom privata investerare ser kortsiktigt och vill ha tillbaka sina pengar snabbare än så".
Det är pudelns kärna. Så länge det finns mer lönsamma investeringar så är det bättre att lägga pengarna där. Det gäller för hela samhället. Att subventionera innebär att distordera prismekanismen som är det effektivaste och mest rättvisa sättet att fördela resurser i ett samhälle.
Man får då en sämre ekonomisk utveckling, vilken kommer göra att "kollapsen" kommer ännu tidigare.
En radikaliserad rödgrön regim tex kan få ihop en samhällskollaps ganska fort, kanske redan under nästa mandatperiod.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Att privata investerare ser kortsiktigt är inte nödvändigtvis ekonomiskt rationellt. Marknadsekonomi är bra på vissa saker men inte andra. Långsiktiga investeringar i forskning och utveckling är t.ex. ett exempel där marknadsekonomin inte fungerar så bra. Läs gärna på om DARPA om du tror att det är marknaden som främst drivit den tekniska utvecklingen de senaste 50 åren.
Vi måste för att kunna gå över till solceller sakta bygga upp en enorm produktionsapparat under kanske 30 år. Om vi 2025 upptäcker att det är ekonomiskt gynnsamt med solceller för att de andra enegislagen blivit så dyra så kan vi kanske inte vänta till 2055 innan vi får en tillräckligt stor produktion.
En annan faktor är EROI i tid för solceller beräknas till mellan 0.5 – 1 år. Det är alltså den tid det tar för en solcell att producera lika mycket energi som det tog att producera och installera solcellen. Det sätter en gräns för hur snabbt man kan expandera solcellsproduktionen och när de faktiskt börjar ge energi till samhället.
Vi kan tänka oss ett scenario där man vill att 31 % av el-energin i ett land ska komma från solel. Försöker man producera dessa på 1 år så skulle energibehover öka med runt 15-31% det året. Något som man antagligen inte har kapacitet/råd med. Om man istället producerar solceller motsvarande 1 % första året, 2 % andra, 4 % tredje och 8 % fjärde och 16% femte. Så har solcellerna producerat ungefär lika mycket energi som förbrukats för att tillverka dem under dessa fem år. Först när man nått upp till den nivå man ville ha och slutar expandera så kommer solcellerna faktiskt producera 31% av elproduktionen till samhället.
Globalt så beräknas det att solceller nu först under 2012 bidrog med mer el än de kostade. Detta eftersom marknaden inte växte lika mycket (i procent) mellan 2011 och 2012 som tidigare. http://www.pv-magazine.com/news/details/beitrag/new-research-suggests-pv-industry-is-a-net-electricity-producer_100010760/#axzz2PVUHNlZg
Det är uppenbarligen så att solcellernas produktion har behövts subventioneras under de första åren för att senare kunna arbeta på marknaden. Solceller når grid parity på fler och fler platser runt om på jorden, där de så att säga kan fungera på marknaden. Subventionerna sänks kontinuerligt i de flesta länder och det som behövs nu för fortsatt expansion är faktiskt inte främst mer subventioner utan enkla regler och minimerad byråkrati.
@ Krille
De tyska subventionerna fasas ut, det är planerat sedan länge. Takten beror på hur mycket solceller som installeras.
Solcellföretagen går i konkurs eftersom de tillsammans skapade en stor överkapacitet under 2012. Något som fick priserna att dyka 30 %, vilket i sin tur förstås krossade många företags budgetar
DARPA och övrig försvarsinriktad industri/forskning kan inte jämföras med statliga planekonomiska subventioner av favoritdelen av ekonomin.
Försvaret är, av naturliga skäl (dvs statens våldsmonopol), i princip den enda delen av ekonomin som inte kan vara/är en del av marknadsekonomin i en demokrati. Viss kan man argumentera för att förvaret stjäl resurser från övriga samhället (dock så tillför det kunskap, precis som du säger), men det sker ingen snedvridning av konkurrensen, som är fallet med tex solcellssubventioner. Och det är en avgörande skillnad.
Att solceller når grid parity i U-länder är förvisso bra. Dock så fungerar solel inte ett industriland där den stora kostnaden är arbetskraft och kapitalkostnader. Ska man permittera alla när solen inte skiner? Vem ska betala för att produktionen står stilla när det är molnigt?
Det mest troliga är att företagen flyttar till länder som har en stabil elförsörjning, med en kraftigt ökande arbetslöshet.
Man kan naturligtvis ha reglerkraft som kompenserar för elproduktionsbortfallet, men det innebär att investeringskostnaden blir den dubbla (man behöver först solelen, och sedan samma mängd installerad effekt för att kompensera när det regnar). Dessutom behöver elnätet byggas ut, om man tex använder vattenkraft som reglerkraft.
Vill vi inte ha en total ekonomisk katastrof i Sverige så är kärnkraft enda vägen framåt.
EROI bygger på en myt om att energi är speciellt viktigt och med sådant kan man få ihop logiska kullerbyttor om en viss återbetalningstid. Allt bygger på den omhuldade myten om hållbarhet. Man luras att tro att det finns energi i oändlighet om något ger tillbaka många gånger mer energi än det kostar.
Det viktiga är istället överskottet och välståndet. Solceller när de subventioneras sänker välståndet. På lång sikt fördyras naturresursernas utvinning och den upphör. Inget tyder på att solceller senarelägger denna tidpunkt. De naturresurser som åtgår för solcellerna kommer att vara utbytbara och konkurrera på världsmarknaden med allt annat åtminstone till världshandeln brakar ihop. Sedan finns förmodligen lokal utbytbarhet.
Att lägga ner skogsindustri och göra metanol sänker naturligtvis som subventioner till solceller överskottet och välståndet. Här kan man dock inom överskådlig tid se att plötsligt bortfallande olja av politiska skäl gör detta rationellt.
Om oljan tills den blir fullständigt oekonomisk att utvinna och allt annat tills dess också säljs till högstbjudande på världsmarknaden finns ingen anledning att hitta på något politiskt. Alla länder skulle då i princip att kollapsa samtidigt. Men så blir det ju inte. De som har livsmedel och bränslen kommer självklart att först försörja sin egen befolkning. Makthavarna spelar rysk roulett med folket som insats. Själva flyr de kanske utomlands när tillförseln upphör.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Artikeln är ett år gammal så den är inte jätteaktuell. Men det är klart att stora subventioner kommer reta en del människor. Subventionerna räknas som bekant automatiskt ner i takt med utbyggnaden och kan inte växa sig hur stora som helst.
10 miljader euro är ju mycket pengar. Tysklands BMP är o andra sidan 2500 miljarder euro. Är det en så stor kostnad att betala 0.4 % av BMP för att ställa om sitt energisystem? 0.4 % som dessutom skapar hundratusentals jobb, sprider välstånd och kommer generera energi även efter subventionera slutar. 0.4 % som drivit utvecklingen av solceller så att de nu kan börja konkurrera även på osubventionerade marknader.
OM vi snabbt ska utveckla förnyelsebara energikällor så måste stater satsa stort. Kanske är stöd till grundforskning effektivare, kanske är tävlingar som DARPA challenge bättre, eller så är subventioner med FIT det som behövs för att bygga upp en marknad vilket sen effektivt kan driva utvecklingen framåt.
Det är hur som helst inte våra skattepengar och vi bör vara tacksamma för att tyskarna har gjort sin satsning. För vår egen del så tycker jag inte vi bör satsa på att bygga upp en marknad här. Dels är vårt land för litet för att spela någon roll, dels så är det för mörkt här. De 100 miljoner per år som vi satsar i subventioner räcker bra. Däremot så skulle vi förstås kunna satsa stora statliga pengar på forskning och utveckling av andra förnyelsebara energikällor som t.ex. vind och vågkraft.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Visst har subventionerna av de så kallade förnybara energin i bland annat Spanien och Tyskland misslyckats. Mindre känt är att teknikerna har misslyckats även här.
Under den första subventionen 1991-1996 gavs 25 procent av investerat belopp i bidrag. Nivån höjdes 1993 till 35 procent. Subventionen omfattade inte underhållskostnaderna och vinsten, vilket det senare elcertifikatsystemet gör. Alltså måste för en jämförelse procentsiffran minskas, uppskattningsvis till 22 procent som ett genomsnitt för de 5 åren.
Vindkraftens intäkter från elcertifikat under perioden 2004-2012 var cirka 42 procent av intäkterna. De röda staplarna visar detta.
http://www.aktiefokus.se/wp-content/uploads/2013/01/el_o_elcert.png
Det är mer än så. Under senare år har det funnits en slags räntesubvention till tekniken från centralbankerna. Dessutom har höga fastighetsskatter och produktionsskatter införts på konkurrerande vattenkraftverk och kärnkraftverk.
Idag subventioneras vindkraften ungefär dubbelt så mycket som för 20 år sedan. Trots detta har byggandet minskat under det sista året. Många tillverkare och användare inom vindkraft är konkursmässiga. Nu är det enda vettiga att dra i alla subventioner och låta allt gå in konkurs, en utveckling som är synlig i Spanien och Tyskland.
Förklaringen till detta är främst dyrare naturresurser sedan år 2000. Dessa kommer bara gå upp och upp och göra vindkraften än mer oekonomisk och omöjlig. Och av samma anledning kommer hela samhället att krascha och återgå till något som liknar stenåldern. Fallet mot denna nya tid har redan början och det enda man kan göra är att planera in det.
På liknande sätt som inom vindkraft flummas det stort inom järnvägar och speciellt snabbtåg. Idag är det billigare att skicka resenärerna gratis med taxi. Tekniken blir bara dyrare i takt med naturresursernas fördyring. Än så länge har staten pengar. Men allt annat från staten blir bara sämre och sämre. Apparaten måste tydligen hålla uppe tilltron till sig själv. Babblet måste flöda. För de 20 miljarder årligen som järnvägen får kan man bygga många fabriker om året för metanol eller olja från alunskiffer. Risken är stor att babblet fortsätter uppåt trots att naturresurserna sinar.
Krille.
Tyskarna bygger nya kolkraftverk eftersom de bestämt sig för att ta bort all kärnkraft.
Den globala överkapaciteten för produktion av solceller har skapat en tillfällig kris och den har slagit hårt mot tyska (och kinesiska) solcellstillverkare. MEN de flesta jobben inom solindustrin i Tyskland är inom installation av paneler. Där jobbar flertalet av de över 100 000 som har jobb inom den tyska solcellsindustrin. Jag borde tidigare inte skrivit "hundratusentals" utan "över hundratusen".
Urban: Jag kan inte så mycket om vindkraftsubventioner, och det verkar konstigt att man skulle ökat subventionerna över tid.
Vet i alla fall att FIT för solkraft sänks gradvis i de flesta länder.
——————————————————————–
Min centrala poäng är att man ska se subventionerna som ett sätt för stater att stödja forskning och utveckling av förnyelsebara energikällor. Vill ni att stater helt ska sluta stödja forskning och utveckling av förnyelsebara energikällor? Eller vill ni att de ska använda andra kanaler än FIT?
Angående att solceller (på grund av tyskarnas satsning) håller på att bli marknadsmässiga så fortsätter marknaden för installation av solceller att expandera i WA i Australien även efter att de tog bort sin FIT. Det är således inte bara på isolerade öar eller i utvecklingsländer som solceller är marknadsmässiga. http://www.pv-magazine.com/news/details/beitrag/post-subsidy-pv-boom-in-western-australia_100010811/#axzz2Pi4iCibP
Borde vara ganska lätt att tjäna pengar som investerare framöver, om utvecklingen rör sig åt detta håll. Kommer absolut att ha detta som en del av min strategi.
Na-na-nana-naa, du hade fel, haha jag är bäst, Cornu är dum i huvudet.