En del av oss har “drabbats” av det minst sagt humoristiska bedrägeriförsöket när någon från Indonesien ringer upp och hävdar att de är från Microsoft support och att du som uppringd drabbats av ett virus och Microsoft måste ha tillgång till din dator.
 |
| Polisens beslut |
Polisen har förstås uppmanat folk att polisanmäla detta.
“Och har man blivit utsatt för brott såsom dataintrång eller bedrägeri bör man alltid göra en polisanmälan.”
Och jag lyder förstås polisens påbud, så jag anmälde detta till polisen när jag blev utsatt för det. Jag hade till och med telefonnumret till bedragarna, som syntes på nummerpresentatören.
Jag blev förstås inte negativt drabbad, annat än att jag fick ca 20 minuters underhållning i telefonen medan jag åt upp bedragarnas telefontid. Här finns inga Windows-datorer, men inget hindrar ju att man spelar med i brist på annat. Lättroad kanske man kan kalla det.
Så vad blir polisens respons?
Måndagen den 24:e september blev jag uppringd och gjorde sedan som jag skulle, dvs anmälde.
Efter 16 dagar tar de ett beslut den 10:e oktober. Detta beslut tar sedan tolv dagar att skrivas ut på papper den 22:e oktober och når mig den 25:e oktober. Långsamt mala rättvisans kvarnar.
Beslutet var att man lade ner det hela för brottet har begåtts utomlands. Jag blev inte kontaktad om telefonnumret, fast jag angav att jag hade det i polisanmälan, så man har inte heller fört vidare detta till utländska myndigheter.
Allt jag sade var att telefonnumret var utländskt. Jag sade inte att det var ifrån Indonesien, det skulle alltså lika gärna kunna varit från Norge eller något EU-land, men inte ens då är brottet eller brottsförsöket intressant att vidarebefordra.
Slutsatsen är att bedrägeriförsök eller försök till dataintrång mot svenskar är ofarliga om buset sitter utanför Sveriges gränser. Uppgifter om bedragarnas placering som t ex telefonnummer eller IP-nr är inte intressanta och förs alltså inte heller vidare.
20 kommentarer
Tyvärr blir man inte förvånad. Samtliga gånger (inte så många iofs) som jag anmält en stöld eller skadegörelse har jag per automatik fått meddelande några veckor senare via post att "ärendet [är] nedlagt pga brist på spaningsuppslag".
Det är väl svårt att komma någon vart med utredningen om man aldrig går vidare med den information som de faktiskt får in. "Nä, nu är det dags för fika, sedan ska vi tidredovisa och fylla i blanketter, sedan är det helg!"
Svensk polis, jag är skeptisk (tyvärr)!
Det enda som funkar bra här i Sverige är våra kära lapplisor.
Om du chansar och parkerar utan avgift ett par minuter för att springa upp i en lokal och hämta något så kan du ge dig den på att det sitter en lapp på rutan när du kommer tillbaka. Men om vi istället leker med tanken att någon gör inbrott i din bil och du polisanmäler så avskrivs brottet "spaningsuppslag saknas". Var finns vittnena då? Ett förslag: lapplisorna skulle kanske få en extra lönebonus om dom även haffade tjuvar. För när det finns pengar att hämta genom att driva in böter så verkar det fungera fint.
Mvh
Om man träffar en polis privat och funderar litet om vad polisarbete egentligen innebär idag, så blir åtminstone min tolkning att det är en sorts socialt sopåkarjobb…
Något ingen vill ta i men ändå måste göras och där soporna inte alls är sorterade utan man slänger alltmer av sådant som ingen vill ta i…
Vi kanske borde fundera på om det är rimliga krav?
Ty vanliga sopåkare de protesterar ju ibland och ställer krav på ordning och reda bland sopkärlen…
Passande tweetade @Nya_Moderaterna följande:
Vi har sett till att vi har fler poliser än någonsin. Nu har medborgarna rätt att ställa större krav på polisen #svpol #trygghet #polis
Källa:
https://twitter.com/nya_moderaterna/status/279897859661373441
Har haft två bilinbrott där förrövaren tagits på bar gärning. Första gången var det en ungdom där hans pappa fick betala för skadeörelsen och städning. Andra gången var det en knarkare utan inkomst, och då var det bara att glömma att ställa några skadeståndskrav sa polisen. Ändock, imponerande av polisen att rycka ut och fånga skurken direkt 😉
Där ser man. Då finns det kanske hopp!?
Jag har samma upplevelse. Polisen ordna tillbaka min bil två gånger. Det ledde inte till rättegång i vilket fall men brottet "löstes" i alla fall.
I dagens tidning så läser jag att polisen hårdbevakar 1000 personer över hela landet. 1000 som står för en hel del av brotten.
Bättre det än att ägna sig åt att skydda datorägare för ett uppenbart skambud.
Dagligen får jag mail som skulle kunna sysselsätta dem på sätt som ovan beskrivits, men inte vill jag ha den typen av polisinsatser!
Svenska lagar gäller bara för svenska medborgare…
Ja, inte helt så..
Vid kravallerna i Göteborg för tio år sedan så blev endast svenska medborgare dömda…
Utländska medborgare, som uppenbart gått över gränsen, blev frisläppta och hemskickade (särskilt EU-medborgare..)
En del som insåg detta blev nog något förundrade.
I somras red tre ungerska medborgare till norr, genom Sverige. I Stockholm blev det stopp…
Djurskyddsinspektörer ingrep och fann att hästarna inte var i perfekt kondition…
Djurplågeri!!
Polis ryckte ut och omhändertog hästarna och burade in ryttarna…
Efter någon dag så släpptes ryttarna med åklagarens ursäkt att "det inte fanns något uppsåt"!
OK, självklart…??
Nu är det så att i Djurskyddslagen finns inget krav på Uppsåt!! (det togs bort 1972)
Djurägaren är alltid ansvarig för djuren även om en atombomb faller….
Men som man inser så gäller svensk lag bara för svenska medborgare…
och då särskilt inte för andra EU-medborgare än svenskar…
Åklagaren bad alltså om ursäkt och lastade hästarna på en färja till Finland där ryttarna kunde återuppta sin färd, såvida inte finnarna har samma uppfattning som svenskarna och alltså sätter ekipagen på en färja till Sverige….
Men däremot så är det väldigt viktigt att pedofiler, oavsett var de dyker upp, straffas enligt svensk lag…
Undrar om en pedofil från en EU-land som inte tycker att sådant är så märkvärdigt kan bli dömd för sådant här…?
Eller om pedofilen blir släppt…
Och en annan fråga blir då om svensk djurskyddslag gäller för svenska medborgare i annat land?
Till exempel…
En svensk djurskyddskontrollant som gör saker som i Sverige skulle strida mot svensk djurskyddslag.
Blir kontrollanten då fälld i svensk domstol eller gäller svensk djurskyddslag bara i Sverige?
Men enligt det förslag på svensk djurskyddslag som nu drivs fram så skall djursex (människa -djur) bli straffbart.
Är detta då jämförbart med pedofili, alltså straffbart även om det sker utomlands, eller fungerar det enligt djurskyddslagen då den lagen tydligen bara gäller inom landet och bara för svenska medborgare?
Dessutom, om djursexlagen gäller utan uppsåt… Eller kan man ha en lag om förbjuden sex utan uppsåt?
Kan det bli rörigare än svensk lag…
Inte att undra på att polisen gärna kommer med en försiktig ursäkt för slippa peta i denna röra…
Det låter som att det gått lite snett här. Förenklad så gäller enligt svensk lag så att svensk lag i sverige och dessutom alla svenska medborgare utomlands. Dock är det inte så enkelt, andra länder brukar ha lagar som enligt dessa gäller inom det landet.
Grunden bör ju vara att brott som begås i sverige skall prövas i svensk domstol enligt svensk lag, men det kan ju uppstå problem ifall den misstänkta har åkt till sitt hemland igen och där blivit åtalad (om de har samma syn som svensk lagstiftning på sina medborgare) – isf bör det gälla att det som framkommit i det åtalet blir det som gäller.
Att kravet på uppsåtet har tagits bort betyder väl bara att uppsåt inte behövs, men man brukar likväl kräva att man orsakat det som man ställs till ansvar för.
Det är egentligen inte så rörigt, det låter mer som en slapphänt hantering.
Så enligt din tolkning så bör en djurskyddskontrollant som gör något (t.ex. i Mongoliet) som borde vara rent brottsligt, enligt djurskyddslagen i Sverige, också är åtalbart i Sverige , även om det skett i Mongoliet…
Även om man i Mongoliet knappast har en djurskyddslag som ens har namnet gemensamt med svensk djurskyddslag…
Intressant, ty då kan man möjligen granska många statliga anställda…
Inte bara folk på länsstyrelserna.
Men, eftersom uppsåtskravet är borta sedan 1972, så behövs inte, rent juridiskt, något uppsåt, utan en väderkatastrof är inte tillräcklig ursäkt…
Eller ett psykiskt haveri?
Ty då jag jobbat med djurskyddsfrågor för många år sedan så blev en man dömd för att inte tagit hand om sina djur , innan han tog hand om sig själv…
Orimligt, tänkte jag och sa upp mig…
Särskilt i djurskyddsfrågor så är systemet nu totaldetaljerat och styrs mer via dator än förnuft.
Just relationsfrågor, ty djurskydd är en sorts relation med djur, kan inte detaljregleras för varje människa har sin uppfattning om detta…
Den dag då reglerna styr alltihop så får samhället lösa all form av relationer mellan människor, djur och natur…
Det finns en liten detalj till för att det skall vara straffbart enligt svensk lag och det är att det är straffbart i landet där gärningen begås. Det skall heller inte dömas hårdare straff än lagen där gärningen begicks.
Uppsåt betyder enkelt uttryckt att trots att du inser vilka konsekvenser gärningen får så utför du den (eller i detta fallet avstår från att utföra den). Jag tycker nästan att när man uttrycker det så så låter det rimligt att kräva uppsåt – jag undrar just vad som föranledde att man tog bort det kravet.
Så har nog jag oxå uppfattat det hela. Men i dagens värld där folk reser mycket kommer länders olika lagar att vara ett problem, då man kan vara "lagens arm" på hemma plan, men uppenbart vara lagbrytare i ett land där ingen lag finns om samma handling…
Kan TeliaSonera-affären verkligen då vara ett problem…
Djurskyddslagen är en relationslag. Relationer är känsliga för samhällets vibrationer…
Under sena artonhundratalet var djurskyddsfrågor politiskt hett. Antalet djurskyddsdomar ökade markant fram till 1914. Efter det så dog frågan ett tag då hästslakten på slagfälten över skuggade alla halta tuppar som varit så viktiga innan dess…
Under mellankrigstiden så blommade frågan upp igen, men inte så mycket här som i Tyskland.
Kanske mest beroende på den organisatoriska satsning på lantbruket som skedde med kooperationens framväxt. Efter 1945 var frågan död. Fram till 1970-talet då välfärdsstaten åter skapade förutsättningar för utökad tillsyn inom djurskydd.
Kanske att samhällsutvecklingen, genom svensk kulturtradition, ger dessa juridiska effekter?
På 1980-talet genomfördes en radikalisering av djurskyddslagen. Många "bör" byttes ut till "skall" i lagtexten. Sedan dess har ständiga förändringar skett och en mängd detaljerade föreskrifter tillkommit, som är anpassade till en datoriserad kontrollapparat. Ett övervakningssamhälle ända in på bara skinnet!
Däribland en föreslagen kriminalisering av djursex. Något som försvann för över hundra år sedan…
Vilket oxå innebar att män kunde börja jobba i sena artonhundratalets rationella storjordbruk, ty djurskötsel hade innan dess varit ett rent kvinnogöra. (Av ovan nämnda orsak). Så djurskötsel framöver tvingas av detta att åter bli ett rent kvinnogöra, med vad det innebär….
Det skulle vara intressant att se en kurva på djurskyddsdomar fram till 1914 och sedan jämföra den med dagens utveckling. Kanske att man kan förutsäga när nästa stora kris i Europa då sker….
Ty djurskyddsfrågan handlar inte om djurskydd utan är ett tecken, ett symptom, på samhällets stress.
(Min uppfattning)
Jag som trodde att FRA och andra ingrepp i den individuella friheten och extra resurser för att samarbeta gränsöverskridande som EU ständigt vill skulle användas bla för sådant här.
Jag blev också uppringd, tyckte att "John" lät indisk. Han blev väldigt upprörd och otrevligt när jag bad honom att återkomma. Det skvallrade om att han kanske inte riktigt jobbade med service åt Microsoft…
Min far har råkat ut för exakt samma person! Min far som jobbat mycket tillsammans med en indier undrade om personen som ringde upp var indier.
Då blev "Microsoft"-representanten fullständigt rasande 😀
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Jag blev uppringd och bakfull och jävlig som man var bad jag min indiske bedragare att utföra vissa handlingar med sig själv som inte lämpar sig i tryck och lade sedan på luren…
Jag hade för ett tag sedan kul ett par månader med ett boiler-room i hongkong, samlade ihop all info jag kunde uppbringa, adresser, bankkonton som jag vidarebefoirdade till finansinspektionen och eko-polisen.
Visserligen förde FI upp detta på varningslistan riktigt snabbt, inom en dag, men utöver det hände inte mycket… Man undrar ju vad internationellt polissamarbete egentligen går ut på? Är det månne att prova varandras munkar?
Min sambo som inte är så bra på engelska blev uppringd av dessa typer. Jag fick luren och jag får väl erkänna att jag halvt om halvt gick på det hela. Givetvis var jag också misstänksam. Mannen sade sig vara från Windows (!) i NY. Min dator spred mal-ware jorden över och de skulle steg för steg hjälpa mig ur det hela. Dock krävde jag namn och befattning av herren och att jag själv skulle kontakta den svenska avdelningen för att höra om det är på det viset de arbetar. Det tyckte han inte alls om och ville komma till skott med en gång. Killen pratade som Apu i Simpsons och det i sig är inte så konstigt med så mycket indiska teq/programmer- dudes out there. Däremot uppgav han ett typiskt angloamerikanskt namn, typ John White och det tände mina varningslampor.
Finns ju nåt typiskt undantagsfall där svenska ordningsmakten dömt några farbröder för delaktighet i ett hedersmord utomlands. Där visade vi stake tycker jag! Minns inte vad flickan hette men fadern blev dömd i hemlandet där han uppgav hedersskäl vilket var förmildrande. Kanske fick ett års husarrest.