Falska guldtackor?

Zero Hedge har en sedvanligt sensationalistisk artikel om att en tio troy ounce (10×31.1=311.034g) tung förfalskad guldtacka påträffats i New York, såld av en seriös firma. Innan man börjar springa runt och vifta med armarna över detta förslår jag att man styr sin webläsare till australiska Perth Mint och läser lite fakta.

Ja, det existerar uppenbarligen förfalskade guldtackor, men det är fortfarande extremt ovanligt. Det handlar generellt om just tackor och sannolikt drabbar det främst större tackor, likt 311.034g-tackan hos Zero Hedge. Tillvägagångssättet är nämligen att ta en äkta tacka, borra ur delar av innehållet och hälla tillbaka wolfram (eng tungsten). Wolfram har en densitet på 19.25 gram per kubikcentimeter, mot 19.30 gram per cm3 för guld. Med en väldigt exakt kalibrerad våg kommer sådana förfalskningar väga mindre än en genuin guldtacka, men inte speciellt mycket, eftersom det fortfarande finns rätt mycket guld kvar i förfalskningen. För gjutna tackor måste man förstås även mäta volymen, men det kan t ex finnas gasbubblor i gjutna tackor så den metoden kan också visa fel.

För den i Sverige vanligare 100g-tackan skulle viktskillnaden bli 0.13 gram om 50% av innehållet byttes ut mot tungsten. Problemet här är kalibreringen av vågen, då det finns felkällor^1. när man kommer ner på så små viktskillnader.

Perth Minth påtalar att undantaget att borra hål i alla tackor och mynt, eller smälta dem, så är det absolut bästa sättet att mäta med ultraljud. Man mäter helt enkelt upp hastigheten ljudet färdas genom tackan eller myntet. Som påtalas hos Perth Minth har t ex GoldMoney verifierat alla tackor de har i sitt valv med metoden. Rimligtvis gör även ETF:er detta med sina stora tackor.

Som privatperson har man förstås inte dessa möjligheter. En utväg är att undvika att handla direkt av andra privatpersoner. Men det enklaste är att hålla sig till mindre vikter, och speciellt präglade mynt med räfflade sidor. Ju mindre myntet är, desto svårare är det för en förfalskare att borra sig in i det och återfylla med wolfram. Det är ingen slump att den upptäckta tackan var 311 gram tung.

Ju större tackan är, desto tydligare blir också en viktskillnad. 50% wolfram i en 311 grams tacka blir en viktskillnad på 0.40 gram.

Vad jag vet har man ännu aldrig påträffat ett förfalskat präglat guldmynt. För småspararen kostar ändå ett guldmynt runt 12 000:- kronor och att köpa en tiouns tacka kostar alltså över 120 000:-, vilket alltså inte drabbar någon fattig.

Risken ska förstås inte underskattas, men genom att hålla sig till mynt och inte köpa från privatpersoner på Internetauktioner bör man kunna undvika problemet.

Jag förutspår dock fortsatt stigande panik, påhejat av Zero Hedge. Det borde alltså finnas en affärsidé för någon med rätt kompetens att t ex i våra storstäder införskaffa ultraljudutrustning (och ha en korrekt kalibrerad precisionsvåg) och för en billig penning (betalad kontant och anonymt för säkerhets skull) erbjuda verifiering av folks guld. Tjänsten var vanlig under guldruschen på 70-talet, och borde vara en nisch för någon svensk småföretagare.

^{1. Möjliga felkällor kan på rak arm vara att vågen inte står perfekt horisontellt, att vågen ger olika små fel vid olika vikter, att gravitationskonstanten2. på platsen inte är konstant, t ex genom att man råkar befinna sig i en storstad där trafik och närvaro av bilar, människor etc varierar över dygnet. I teorin kan gravitationskonstanten påverkas av att ett tunnelbanetåg passerar under vågen. Men den sannolikaste påverkan hittas i vibrationer och att underlaget helt enkelt aldrig är helt stilla3.. Vanligaste felet för “civila” i ett hem är att underlaget inte är perfekt vågrätt.}

<sup>2. Konstanten är bara en konstant i beräkningen och varierar med breddgrad och jordskorpans sammansättning på platsen. Den påverkas i praktiken mätbart av hela universum, alla planeter och månars placering vid tillfället, även om närvaron av massa betydligt närmare, som antalet personer i rummet har större påverkan än vad Alpha Centauri antagligen har.
3. En kalibrerad4. precisionsmätplats bör vara placerad på någon form av tung konstruktion, t ex en stor betongklump, för att minska rörelser i miljön. Att t ex mäta med hundradels eller tusendels grams precision i ett hus med träbjälklag kan antagligen störas av så små saker som antalet personer i rummet och deras exakta position, som påverkar hur mycket golvet tynger ner och därmed lutningen på vågen.</sup>

^{4. Kalibrering bör förstås ske omedelbart före varje vägning5. eftersom en av de mest påverkande faktorerna är månens placering i förhållande till vågens plats på jorden, och månen rör sig som bekant hela tiden.}

^{5. Även om förstås massan är konstant för objektet som vägs, så mäter ju en våg i praktiken bara den kraft med vilken objektet trycker mot gravitationscentrum, massa x gravitationskonstanten, inte själva massan.}