Människan visar sig, föga överraskande, må bäst och leva längst, när vi får leva någorlunda naturligt. Dagens hälsoproblem beror till 90% på dagens onaturliga livsstil, oavsett om denna är frivillig, påtvingad genom samhällets struktur eller insåld via reklam och media. Endast 10% beror på de ärftliga eller muterade gener vi inte kan påverka.
I själva verket är det hur vi lever vårt dagliga liv i vardagen som är avgörande för hälsa och långt liv. Det är tämligen självklart, men det betyder att det inte är medvetna “kurer” som dieter eller motion som gäller, utan en annan livsstil.
Det handlar om naturlig och frekvent rörelse. Inga intensiva motionspass, utan ett liv där man inte sitter still och stötvis kompenserar med intensiv motion och träning. Naturliga rörelser som rörligt arbete eller banala saker som att sitta på golvet, vilket kräver mer rörelse än stolar, eller att man går mycket i trappor i hus byggda på höjden. Promenader och att odla sin trädgård.
Det handlar om attityder. Man varvar ner. Inte framför TV:n, utan stressar medvetet och regelbundet ner, t ex genom bön (eller meditation). Man helgar helt enkelt vilodagen fyra gånger i månaden. Och man har en målmedvetenhet. Man vet varför man lever och går upp varje morgon.
Kosten har en stor betydelse. Ett glas vin till maten varje dag. I huvudsak äter man mat från växtriket, även om mindre mängder kött och fisk kan finnas på tallriken, på hållbarare nivåer än dagens överkonsumtion av kött. Dessutom äter man sig inte mätt vid bordet. Det tar 20 – 30 minuter för hjärnan att fatta att man är mätt, så det gäller att sluta äta före. Det kan t ex åstakommas genom mindre tallrikar och att maten läggs upp på tallrikarna vid spisen och inte från skålar på bordet.
Och kanske allra viktigast så omger man sig med andra som har samma livsstil och värderingar i avgränsade grupper – man tillhör en samhörighet (eng community).
Mycket av det här skulle man hitta om man går tillbaka till 1800-talets svenska byar, men då levde man inte lika länge. Vad vi har idag är hygienen, rinnande vatten, moderna avlopp, moderna mediciner för enklare sjukdomar och modern sjukvård för tidigare vanliga dödsorsaker, samt betydligt lägre spädbarnsdödlighet. Kvinnor dör exempelvis inte i barnsäng i närheten så ofta som förr. Det är alltså inte frågan om att gå bakåt i tiden utvecklingsmässigt, men att förändra livsstilen.
Genetiskt är vi inte byggda för att bli gamla. Rent darwinistiskt räcker det att vi lever tillräckligt längre för att våra barn ska kunna bli självständiga nog för att själva kunna skaffa barn. Det betyder att hur bra eller accellerande dåligt vi mår efter säg 40 – 50 års ålder inte har inneburit något genetiskt selektionstryck – man har redan låtit sina gener spridas vidare.
Här finns en möjlighet när samhället ska förändras på grund av peak oil. Vi har kommer flytta oss kortare sträckor, dvs interagera mer med samma människor, samtidigt som vi kommer röra oss mer fysiskt. Vi kommer inte ha råd eller möjlighet att äta lika mycket kött som idag, även om djurhållning och medföljande kött, mjölkprodukter och ägg är helt nödvändigt i ett ekologiskt hållbart jordbruk. Men inte med dagens volymer.
Dan Buettner (Wikipedia) har tillsammans med National Geographic hittat vad man kallar blue zones, avgränsade grupper av människor som lever länge och med hälsan i behåll. De har hittats på t ex norra Okinawa eller bland herdarna i Sardiniens högländer. Och allra bäst hos sjundedagsadventisterna i USA, som för övrigt är av alla möjliga ursprung och alltså helt utesluter genetiska likheter.
Nedan är en sevärd TED-talk av Buettner kring detta. Se den. Tag er tiden. Ca 18 minuter, resten är annat.
Som påtalas så är det allra farligaste man kan göra födas respektive gå i pension. Man ska helt enkelt inte pensionera sig, och pensionen är inte en befrielse utan i själva verket en dödsstöt för många och en hälsomässig katastrof för andra.
Nedanstående TED-talk av Buettner är något år senare, när man tillämpat en del av det man funnit på en amerikansk småstad.
Bland effekterna var t ex att sjukvårdskostnaderna för de kommunalt anställda i staden hade minskat med 40% på något år.
Idag lägger man i princip 90% av hälsokostnaderna på sjukvård och medicin, medan man istället kan få 90% av effekten genom att förändra livsstilen. T ex genom att motverka bilism och gynna fotgängare.
Vi kommer inte på grund av peak oil tappa bort modern kunskap och modern teknik, men vi kan mycket väl få betydligt hälsosammare och lyckligare liv i västvärlden. Men det krävs att vi gör enkla och gratis livsstilsförändringar.
Ni som flyttar ut på landet och ägnar er åt hobbyjordbruk är inte helt fel ute vad gäller vägen till ett långt och hälsosamt liv. Men det kan gå lika bra med en kolonilott. På köpet får man en samhörighet att tillhöra. Hittar man många överviktiga bland odlingslotterna? Gissar på nej.
I övrigt gissar jag att dagens arbetsgivare med enkla (gratis) medel kan förbättra hälsostatus på sina tjänstemän. Men det passar nog bättre för ett separat blogginlägg.
Relaterat, läs ett reportage om Sebbe, 16, hos Göteborgs-Posten, som berörde åtminstone mig. Mina cyniska läsare utan egna barn kan förstås lika gärna stå över. För övriga som blir berörda så har Barncancerfonden PG 90 20 90-0 och BG 902-0900. Cancerfonden har PG 901986-0 och BG 901-9514. Alla får inte långa och lyckliga liv.
Ingen form av ersättning har utgått till mig eller till någon för mig närstående för detta blogginlägg. Länkarna till cancerfonderna bjuder jag förstås på.
106 kommentarer
Läste GP på din tweet. Började gråta.
Jo. Det betyder att du är en mentalt frisk människa.
Grabbstackarn hann inte ens med några köksrenoveringar…
Världen är som en cancersjuk 16-åring. Läkarna står maktlösa, verkar det.
Och trollsången dårar och söver
på mumlande mollmelodi:
”det är mark, det är grund du behöver,
det är jord att slå rötter i,
det är friden i ensliga byar,
det är lugnet i tigande tjäll,
det är glansen av glödande byar
en susande senhöstkväll.”
– Bertel Gripenberg
"glödande skyar" ska det förstås vara på näst sista raden, och inte "byar" en gång till…
Blev påminnd om mina egna barn och vad de gick igenom när deras mor och tillika min fru gick bort. Sorgligt oavsett vilken sida av livet man står på.
Man behöver bli påminnd om vad som betyder något i livet ibland. Detta hjälpte.
Beklagar.
Innan man själv upplevt cancer på nära hålla så inser man kanske inte riktigt hur långsam och plågsam sjukdomen kan vara i dess olika former. Och att se någon nära anhörig som under månader, kvartal eller rent av år av plågor långsamt dör som person är fruktansvärt. När det sker med ens barn eller livspartner finns det inte ord att uttrycka det hela med misstänker jag.
Tack,
Det viktigaste, tror jag, är att man får ta avsked. Det fick jag göra med ett brev som för övrigt finns att läsa här: http://familjen.elmberg.net/
Fanns det mycket höghus och trappor på stenåldern?
Nej, folk rörde sig ändå.
Hus på höjden är inte samma sak som höghus. Exemplet kom ifrån Sardinien, där man bygger sina småhus på höjden och går i trappor hela livet, 2-3 våningar och ett 10-tal vändor upp och ner i trappan mellan kök, vardagsrum och sovrum gör under för hälsan.
Konstrasten är dagens lägenheter där man aldrig går i trappor inom bostaden och dessutom tar hissen när man ska upp eller rent av ner.
Man blev väl inte så där otroligt gammal på stenåldern? något som även ställer intressanta frågor till dom som förespråkar stenålderskost
@xtra-allt
Tror du verkligen folk dog av välfärdssjukdomar på stenåldern? Olyckor, våld, infektioner och skador tillsammans med smittsamma sjukdomar mm. var nog det som tog kol på de flesta… Dessutom var väl barnadödligheten enorm vilket drar ner medelåldern rejält.
*svält bör väl nämnas också 🙂
Väljer alltid trappan om det är mindre än tio våningar. Det blir bra pump några gånger om dagen, får fart på blodet och hjärnan. Därtill oftast några kilometer lunchpromenad till lämplig restaurang. Med det vill jag ha sagt att inte alla tar hissen bara för att det finns en, eller sitter stilla om de inte behöver det. Dessutom hinner jag oftast före de som tar hissen. Har redan många följare på jobbet som även de dissar hissen. Räcker med att en går före och visar vägen så följer flocken efter.
Så min uppaning: Ta trapporna och låt hissen stå. Smygmotion därhelst den kan hittas ska man ta tillvara på, den är dessutom gratis.
Tack Cornu för ett intressant och insiktsfullt inlägg! Viktigt med denna typ av framåtblickande och "positiva" inlägg (har inte läst artikeln i GP ännu), som motvikt mot allt annat elände i världen som allt som oftast avhandlas på denna blogg (som också är viktigt).
Då kanske du ska ägna den begynnande utbredda hälsofascismen bland sveriges såväl statliga som privata arbetsgivare en tanke.
Jag är inte helt övertygad om att det enbart är av godo, för den delen så är tanken inte ny Redan Henry Ford insåg betydelsen av en nykter och vältränad anställd arbetare på 1910 talet då fick man någon slags ekonomisk ersättning om man skötte sig och hade det välordnat hemma något som speciella anställda moralpoliser hade i uppgift att hålla reda på och rapportera till lönekontoret, trevligt eller hur?
Din dåliga hälsa betalar Sveriges skattebetalare på sin landstingsskatt.
Man behöver inte trycka hälsosamhet i halsen på folk. Ställ alla kontorets skrivare på översta våningen. Utan hiss. Gör nog mer än alla sponsrade träningskort på gym.
man kan väl göra som på den gamla goda tiden när skrivbiträdena stod vid höga bord och skrev, plocka bort alla bekväma länsstolsliknande stolar från kontoren och ersätt dom med några gemensamma enbenta pallar som man får låna och försöka balansera på när man behöver vila.
Jag Hoppas att du även använder yxan på bilden och inte fuskar med hydraulklyv
@xtra-allt
Amrissarna var tidigt ute med detta på flera områden. Även inom mutual aid systemen, logern som utgjorde sjuk- och socialförsäkringssystemen innan staten tog över krävde en viss vällevnad för att du skulle få den hjälp du behövde. En sorts försäkringsvillkor.
Samhällskostnaden är med stor sannolikhet högre om man håller sig hälsosam och lever längre än tvärtom. Vilket ju bar visar hur dåligt vårt ekonomiska system är på att värdera livskvalitet…
"Ställ alla kontorets skrivare på översta våningen…"
Va? Har du aldrig vart med på ett företag när man ska införa LEAN-production och 5S? (Sopa, Städa, Snygga till…eeh…Systematisera och…Städa igen). Du ska ha allt nära, inga foton på familj, man, fru, katter, porrkalender eller annat som gör det trivsamt. Skrivaren i knät. Maten i magen. Jobba hela dagen. Ett recept på effektivitet för företaget (tror de) och en för tidig död för dig. "Brought to you by an overpaid konsultfirma!". Så att nej, här får du allt tänka om…
Min pappa dog i tjocktarmscancer så familjen har verkligen mina sympatier. Det är en så stor mängd smärtor förenade med cancer i magen då det påverkar hela matsmältningen och en så lång period av lidande, varje gång personen äter något mm. Nu har jag inte upplevt andra cancerformer på nära håll men det här kunde vara en av de värre, dessutom en av de vanligaste, tror det är den näst vanligaste cancerformen eller något sådant, men den drabbar oftast vuxna.
Sedan är det naturligtvis extra tragiskt när unga människor dör i alla sammanhang, att läsa om barnets drömmar och allt som de inte hinner göra är hemskt. Det gav då mig tårar i ögonen. På något sätt kan vi alla bara hoppas på att dö snabbt, eller när man sover, utan smärta, och att vi hinner spendera så mycket tid vi kan innan dess, med de nära och kära.
Ja, tjocktarmscancer är tillsammans med bröstcancer de vanligaste formerna av cancer. Vilken som är av alla hundratals former av cancer som smärtsammast kan jag inte svara på, men tjocktarmscancer är nog en av dem. Och överlevare kanske aldrig kommer tillbaka till normal livskvalitet.
Hos de beskrivna livsstilarna hade tjocktarmscancer typ 1/20 så låg incidens (fall per 100 000 invånare) som hos medelamerikanen. Generellt brukar ätande av mycket kött vara kopplat till tjocktarmscancer.
Dar hade du fel Cornu…prostatacancer ar den i sarklass vanligaste cancerformen i vart land
Tack, korrekt. Lurades av Buettners amerikanska uppgifter. Fy på mig.
Du har rätt, jag har fel. Tjocktarmscancer är tredje vanligast.
Jag har svårt att hålla med om att motionen i fråga inte ska vara intensiv. Har läst ett par tre studier som tyder på att den såkallade maximala syreupptagningsförmågan, eller den aeroba effekten(VO2max) korrelerar starkt med lägre risk för hjärtkärlsjukdommar. En högre förmåga uppnås inte via medelintensiva, utan snarare lite mer högintensiva träningpass i stil med intervallpass i backe. Vidare verkar det vara så att högintensiv träning dessutom har positiva effekter på kognitiva förmågor på åtminstone råttor.
Nej jag är inte expert, men jag vågar nog lite magstarkt påstå att det varken finns belägg för att det skulle vara just "medelintensiv" eller "högintensiv" träning som gör att man lever längre. Dock är jag en förespråkare av högintensiv träning åtminstone hos yngre individer.
/Hästgossen
Finns inte nödvändigtvis något motsatsförhållande säger jag efter att ha jagat får på rymmen många gånger…
Vad Bluezone-begreppet handlar om är att hitta stora populationer av människor med en livsstil som leder till längre och hälsosammare liv. Det är inte det enda möjliga svaret, men ett svar på hur man kan strukturera ett samhälle för att naturligt ge folk bättre hälsa. Det är svårt att strukturera ett samhälle så att folk springer i backar.
Även om det inte gäller just dig, EasyFit, så visar Buettner ovan siffror som att 50% har slutat med sitt träningsprogram efter tre månader och 90% efter tre år (eller ngt sådant). Samma med dieter.
För att långsiktigt höja hälsan på hela befolkningen behöver man göra förändringar i livsstil och samhälle så att folk tränar, lågintensivt, helt naturligt. Enstaka träningsgudar undantagna förstås.
Visst har du en poäng i ditt påstående och jag skulle i ärlighetens namn gissat att de flesta slutar betydligt tidigare än så (efter vad jag själv har sett). Problemet är inte heller att det inte finns kunskap om att träning är hälsosamt(det vet alla redan), eller att man inte borde äta så mycket chips(det vet alla också redan). Att få ett sådant här beteende utövat i massiv skala handlar sannolikt om att omstrukturera utbildningsapparaten och helt enkelt lära folk om träning och hur kroppen fungerar och hur det känns att bli trött. Detta är inte någon förändring sker över en natt, varken på en individ eller på ett samhälle i stort. Men det finns samtidigt konkreta exempel på samhällen som har gjort betydnade omvändingar, ex hålan Norsjö i Lappland som hade bland de absolut sämsta hälsotalen i Sverige men på några år lyckades få bland de bättre på grund av aktiva insatser.
Du har även rätt på punkten att detta inte gäller mig. Jag körde intervallpass så sent som i går 10*500meter i backe. Det var fruktansvärt jobbigt och jag kräktes nästan efteråt. Även idag tränade jag ett tämligen intensivt pass. Jag tillskriver min förmåga att göra detta det faktum att jag blev tappad som liten.
Bra för dig. Jag nöjer mig med 2.5 – 10 km terrängbana några ggr i veckan. Ca 60m stighöjd per 2.5 km.
Plus de vanliga rörelserna på gård och i skog.
Vad för åtgärder gjorde man i Norsjö?
@Cornucopia 19:49
Det är få vetenskapligt säkerställda påståenden inom dessa områden därför är detta inlägg extra intressant.
Jag känner till två sedan tidigare. Den ena är att ett något för lågt energiintag förlänger livet. OBS! inte för lågt näringsintag. Vilket kräver näringstät kost. Om jag inte minns fel bromsas åldrandeprocessen upp genom långsammare celldelning.
Det andra är just det som påstås i kommentaren ovan. Att korta (ca 15 min) högintensiva träningspass typ tung styrketräning eller mycket intensiva intervallpass t.ex Tabata några ggr/vecka gör att fysiologiska nedbrytningen (muskelmassa, syreupptagning, maxpuls osv) minskar från normal reducering på ca 10%/decenium ner till 2-3%/decennium i vissa fall. Detta blir alltså viktigare efter 30 årsåldern. Fortsätt jaga fåren, det är bra.
Det som talar emot detta är just det du skriver om självdisciplinen men det kan mycket väl vara en del av en förändrad livsstil. Ett eget antagande i sammanhanget är att det förmodligen skiljer sig mycket på personnivå vad som är bäst beroende på personlig konstitution på alla områden.
Gillar att du upprätthåller bredden på bloggen. Är tacksam att du bevakar många områden samt delar med dig när du hittar något av intresse. Du gör ett bra jobb. Tack för det!
Personligen går jag över mer och mer till att få min omvärldsbevakning via bloggar med dedikerade skribenter.
Tack.
Ja, det är logiskt att långsammare celldelning leder till längre liv, eftersom det just är antalet celldelningar som leder till åldrande, då celldelning är en analog process där det ibland blir fel.
Korta högintensiva träningspass är nog en del i "naturligare liv". T ex vedhuggning, gräva om potatislandet etc. Bara för att det mest är att gå från A till B och tillbaka till A, så innebär det ju inte att man inte ibland under korta intervall genomför hård aktivitet. Men det är sällan det handlar om timmar.
Långa promenader är väl kliniskt bevisat minskar hjärnans åldrande och motverkar demens etc. Vill man hålla sig klar i skallen ju äldre man blir, desto mer bör man gå istället för att sitta still.
@cornucopia
Det var ett flertal åtgärder som genomfördes i Norsjö. Bland annat kommer den berömda "nyckelhålsmärkningen" därifrån för att göra det lättare för invånarna att käka bättre mat. Men även motion på arbetsplatser, upprättande av motionsgrupper m.m genomfördes. Hade någon föreläsning om detta kan inte återge i detalj dessvärre.
Från NY Times (via Kostdoktorn):
Halvsvält kanske inte förlänger livet trots allt
Teorin att man kan förlänga livet genom att äta betydligt mindre, småsvälta sig genom livet, har fått stöd i tidigare experiment. Men ett nytt försök med apor kastar en hel del tvivel över om det verkligen fungerar hos större djur, eller människor.
"Mina cyniska läsare utan egna barn kan förstås lika gärna stå över. För övriga som blir berörda så har Barncancerfonden PG 90 20 90-0 och BG 902-0900."
Du beskrev just hur ett fritt samhälle ska fungera!
0% skatt och istället donerar man pengar frivilligt till de personer och organisationer som man vill stödja (t.ex. barncancerfonden).
Du är en drömmare subjectivemind. I ett nyliberalt samhälle är alla för upptagna med statuskamp och överlevnadskonkurrens för att donera pengar till barncancerfonder och liknande.
Vad grundar du ditt påstående på? Inte empiri i vilket fall.
Inklusive dig? Kommer du sluta donera pengar bara för att du slutar betala skatt?
Cornucopia donerar till barncancerfonden. Tror du han slutar donera bara för att han har dubbelt så mycket pengar kvar efter löning i en verklighet där man inte betalar skatt?
Jag donerar till barncancerfonden. Jag skulle iaf inte sluta bara för att jag har dubbelt så mycket pengar över efter löning.
Försök förstå att i ett nyliberalt samhälle finns det ingen trygghet. Då blir det inget utrymme för att tänka på någon annan än sig själv. Det kanske finns några få miljardärer som tycker att de kan donera lite pengar, men resten vågar inte syssla med sådant. De är för otrygga för det.
För det första så är jag inte nyliberal. Ville bara klarlägga det.
Varför tror du allt folk skulle känna sig mindre trygga i ett fritt samhälle?
Det är alltså helt okej att vara socialist eller t.om kommunist i ett fritt samhälle.
Det är okej att vara socialist eller kommunist säger du, men man får ju knappast införa socialism eller kommunism för dig. Jag ger inte mycket för en sådan frihet där man får tycka vad man vill men det är du som bestämmer hur saker faktiskt skall vara. Förefaller det.
En annan sak är att det är alldeles för enkelt att påstå att man skänker pengar till ditten och datten. Är du snäll och lämnar bevisning på att du skänker pengar till barncancerfonden?
Jo, det är helt okej införa socialism eller kommunism så länge du inte tvingar mig att vara med.
Om 90% av befolkning vill ha kommunism så är det fritt fram för de 90% att införa kommunism så länge du lämnar de 10% i fred.
Äganderätten är också en mänsklig konstruktion som i teorin exkluderar människor från att ta del av den överbefolkade jordens resurser. Jovisst är det intuitivt rättvist att den som sår och harvar senare får skörden. Dock finns ingen rättvisa i att vissa föds till att inte ha mark eller annan egendom. Vissa har i så fall inte ens rätt att få chansen till att så och harva för att få frukten av sitt eget arbete. De är hänvisade till välgörenhet från första stund eftersom andra har exklusiva rättigheter till den begränsade jordens resurser. I praktiken kan äganderätten vara motiverad av pragmatiska skäl eftersom det är svårt att hitta något annat som fungerar bättre men att den skulle sakna tvång är bara sant i en värld med obegränsade resurser. Att polisen kör bort någon hungrig som följer instinkten att plocka äpplen från äppelträdet som min farfar planterade och som jag fått ärva av min pappa är också tvång och våld. Att polisen stoppar någon fattig skogshasslare som vill elda sig varm på vintern är också våld och systemet bygger på tvång. Naturliga rättigheter som inkluderar att få utestänga andra från att använda naturen till sin egen överlevnad är taget från luften. Locke hänvisa till gud om jag minns rätt och Nozick antar bara att det är så.
Tänk om två personer blev skeppsbrutna på en ö och den ena sa:
– Havet är mitt, du kan få fiska i det om jag får varannan fisk som kompensation. Om du fiskar utan att ge ersättning måste jag stoppa dig med våld.
Sedan sa han även:
Skogen är min. Du kan få hämta ved och jaga om jag får resten som kompensation Om du använder skogens frukter utan att ge ersättning måste jag stoppa dig med våld.
Är inte detta att påtvinga någon annan ett sätt att leva?
@Lost in civilisation: Jo, det är en poäng jag försökt få subjectivemind att ta till sig tidigare. Men tvång och ofrihet är bara något som kan finnas i en lagtext eller i form av fysiskt våld. Att vara tvungen att sälja sin arbetskraft är frihet. Tydligen.
En bra anledning till människans "onaturligt" långa livslängd är att de äldre kan frigöra vissa uppgifter för sin avkomma genom att ta hand om dess avkomma när det "arbetar" till allas fördel och samtidigt till fördel för sina geners överlevnad.
En annan fördel med långt livl är att kunna bidraga med erfarenhet över generationsgränserna, och samtidigt bidraga till sina geners överlevnad.
Så om man talar selektion finns det defenitivt argument för ett långt liv, åtminstone iinnan den industriella revolutionen – det som hänt genetiskt därefter är bara en ögonblink i sammanhanget, oväsentligt.
Däremot håller jag med om att vi är nog utvecklade för att må och fungera bäst i mindre grupper med ett gemensamt intresse. Och detta kan man ju se i hur vi organiserar oss i de flesta sammanhang, både i arbetet och på fritiden.
Tillgång på far och morföräldrar blir en överlevandefaktor så snart ett samhälle utvecklas. I en storfamilj sker en bättre arbetsfördelning och ett mer gemensamt försörjningsansvar, vilket givetvis ökar barnens överlevnadsmöjligheter. Jag tror människan utvecklats för ett samhälle med barn, föräldrar samt mor och farföräldrar.
Den för ett samhälle nödvändiga kunskapsöverföringen mellan generationerna kräver också ett längre liv. Det är de yngre vuxna som behöver de äldres kunnande inom jakt, fiske och jordbruk plus en massa annat inte mindre viktigt.
Det är rätt uppenbart att det finns en evolutionsutveckling bakom faktumet att vi i princip har ett dubbelt så långt liv som vi är fertila (åtminstone kvinnorna). För ingen annan art åtgår det så mycket arbete att föda upp en ny generation som hos människan. Det går helt enkelt åt två generationer till det.
Kanske lättare att förstå om man prövat på att försöka tillgodose de grundläggande behoven själv. Det går åt en väldans massa arbete för att försörja en människa.
Vilka grupper lyckas bäst? Jo, de med ett gemensamt mål som de jobbar stenhårt mot. Är sedan gruppen i någon mening hotad också så blir det än mer fart under pannorna för att jobba gemensamt och framåt.
God hälsa kräver mycket vardagsmotion och god kost. Det är ingen garanti, men det ger bättre chanser. Paradoxalt nog har vi byggt ett samhälle i effektivitetens namn som försvårar vardagsmotion eftersom vi "inte har tid". Det där med kosten beror på socker, vitt mjöl och för lite frukt och grönt.
Hade vi i profitens och fåfängans namn inte jagat livet ur oss själva så kunde vi ta det lugnare (köpa tid) och vårdat oss själva bättre. Mycken ohälsa är därför självförvållad också.
Gemensamma mål är trevligt, liksom samhörighet, sammanhållning och gemenskap. "Frihet" som enda gemensamma mål skapar däremot inte någon större samhörighet och gemenskap, utan snarare ensamma och atomiserade individer, vilket inte alls är bra för hälsan och livskvaliteten.
@Kuckeliku
Är detta det senaste argumentet för socialism? Att vi för hälsans skull ska sluta sträva efter frihet och istället inordna oss i en påtvingad gemenskap?
Frihet är inte ett mål, utan startpunkten som ens gör det möjligt att jobba mot individuella eller gemensamma mål.
Eftersom livet är subjektivt så är det viktigt att ge individer och grupper möjligheten att jobba mot olika mål.
Varför tror du att frihet skulle göra att folk helt plötsligt slutade samarbeta? Tror du folk inte skulle fatta att det är "bra" att samarbeta bara för att staten slutade säga det?
# 21.14
Du är inordnad i en påtvingad gemenskap och kommer alltid vara det. Det är naivt att tro något annat. Man kan få lite frihet inom ramen för den påtvingade gemenskapen, men det blir inga jättemängder av det. Du får bygga dig en raket och flytta till Mars så kan du kanske få en hög grad av frihet. Ha det bra!
"Kill your darlings" skulle jag vilja säga till dig subjectivemind. Du har gift dig med en extremt nördig idé om att allt är subjektivt. Världen är objektiv, livet är objektivt, hjärnan är objektiv. Punkt.
Var har du det vetenskapliga beviset för att det du pratar om är subjektivt? Ge mig en vetenskaplig referens tack!
* Exempel1:
Du och jag går på bio och ser Batman.
Är det möjligt för mig att ogilla filmen samtidigt som du gillar den?
Samma film, 2 olika åsikter. Är det möjligt?
Svar: Ja.
* Exempel 2: Min pappa gillar gröna oliver; jag ogillar gröna oliver.
Samma smak, två olika åsikter. Är det möjligt?
Svar: Ja
–
Vi är påtvingade gemenskap bara att människor som du hotar människor som mig med fängelse och våld om jag kliver utanför boxen.
Hypotetiskt motexempel, subjectivemind.
Du skjuter Kuckeliku i huvudet med en .45 Colt-pistol.
Kuckeliku skjuter dig i huvudet med en .45 Colt-pistol.
Samma utfall, rent objektivt. Vad ni har för subjektiva åsikter om det hela spelar mindre roll.
Andra exempel: Du är på en öde ö utan mat och svälter objektivt ihjäl. Vad du subjektivt tycker om det hela spelar ingen roll.
Skärp dig subjectivemind. Jag tänker inte sysselsätta mig med dina extremnördiga och här i slutet också grovt osakliga argument. Du gav mig ingen vetenskaplig referens. Ge mig åtminstone en Wikipedia-artikel som bekräftar att världen, livet och hjärnan är en enda subjektiv soppa.
@Kuckeliku
Nu blir jag orolig för dig. Behöver du en vetenskaplig referens på att människor upplever saker olika, gillar och värdesätter olika. Är det en konstig idé att folk skall få organisera sig med likasinnade och utforma sina liv och samhällen tillsammans med dem istället för som nu där 50.01% bestämmer att vi skall leva i ett statssocialistisk samhälle och sedan tvingar resterande halva av befolkningen till detta under hot om kidnappning och fängelse.
# Sellman
Du kanske har missat mina tidigare diskussioner med subjectivemind. Jag är inte road av att behöva upprepa samma självklarheter om och om igen. Subjectivemind är extremt oläraktig. Det är inte så att han har bemött mina argument utan han bara låtsas om att de inte finns.
Jag kunde möjligen upprepa mina argument för din skull, men kvällen börjar bli sen och jag är inte väldigt road av det här. Jag lägger mig och sover om några få minuter.
Oavsett om du vill det eller ej så delar du en geografisk yta med en massa människor som har mycket annorlunda preferenser än du har och din vilja kommer därför inte råda. Har du tänkt utföra en etnisk rensning mot de som inte delar dina kärlek till nattväktarstaten eller vad det nu är du har för ideal?
@ Cornucopia.
Självklart kan man inte upphäva naturens lagar. Det som händer, händer. Fakta är fakta.
Ett fritt samhälle skulle vara ett försök att hylla gruppers och individers olikheter (subjektiva åsikter) genom att försöka stoppa människor från att skada dig mot din vilja.
Ett försök att maximera individens möjlighet att sträva mot "lycka" (eller vad individen nu vill sträva mot. Om hen vill sträva mot något öht vill säga)
Ett försök att maximera individens möjlighet att uttrycka sig själv.
Utopia kommer aldrig att existera. Dels för att allas bild av utopia är olika och dels för att vi lever på en "ändlig jord".
Dock ser jag ett "fritt samhälle" som det bästa alternativet eftersom det ger alla människor att sträva mot vad de vill.
Fria människor får vara fria och socialister får vara socialister, till skillnad från ett socialistiskt samhälle där socialister får vara socialister men "fria människor" blir satta i fängelse.
@Kuckeliku
Nu är det nog så att det inte är subjectivemind som har en naiv inställning till frihet utan du. Det visar om inte annat din hänvisning till grannar osv. Tror du verkligen att den frihet libertarianerna talar om handlar om att inte behöva ta hänsyn till andras frihet/rättigheter osv.
Du borde ta dig tid att studera och fundera lite mer över dessa frågor istället för att dra dina snabba slutsatser och rättfärdiga allt det våld och tvång som du faktiskt framhåller i din argumentation. Faktum är att både jag och Palmstierna ifrågasätter inte hur du vill organisera ditt liv, det vi ifrågasätter är att du vill tvinga oss till det, med våld.
Jag är inte naivare än att jag inser att detta inte är gjort i en handvändning. Däremot är idén om att någon gång befria människorna från kungar, stater och andra i byråkratiklassen/nomenklaturan samt allt våld och tvång detta för med sig värda att hålla vid liv.
Så som det ser ut i världen nu så går vi förmodligen åt motsatt håll, tyvärr. Centralisering, fascismen breder ut sig, kanske tom storkrig igen, för att inte nämna alla andra problem som nämns i denna blogg. Staterna lever rövare som aldrig förr. Det kräver faktiskt att vi åter organiserar oss enligt idéerna ovan, nämligen med människorna runt omkring oss istället för inom en stat som skall lösa allt men då måste vi se till att få tillbaka musklerna och inte tillåta att parasiten rånar oss till den grad den gör idag.
Haha du är rolig Kuckeliku!
Om man går vidare med ditt resonemang så bör alla människor som är förtryckta på något vis, och som inte kan se att det kommer bli annorlunda under deras livstid, snällt acceptera allt som det är. Någon betydande förändring är ju enligt dig ändå omöjlig. Det konstiga är ju historien visar att förändring varit möjlig, fast det går ibland långsamt. En utopi är användbar för att sätta riktningen, även om vi aldrig når riktigt ända fram…
Skummade igenom Sebbeartikeln och den var förstås rörande. Skulle vilja göra följande reflektioner i ämnet.
När man är ung är man odödlig. Död är bara något som inträffar för andra, och kanske något abstrakt som eventuellt kommer att drabba en själv någon gång i framtiden.
Sakta efterhand som åren går, skolkamrater dör, äldre släktingar dör, ens föräldrar får cancer och dör, ens kollegor och kamrater drabbas av cancer och dör, någon tog livet av sig, så inser man att man kanske inte är odödlig trots allt – och man blir härdad inför andras död.
Sen kommer en dag då man inser att man levt mer än halva livet. Då blir det genast mer konkret. Det är en överblickbar tid kvar, en tidsmängd som man kan relatera till och förstå därför att man erfarit den. Den blir konkret istället för abstrakt, och i vargtimmen kan man återigen vakna med dödsångest med den plötsliga insikten att Neeej, jag ska ju dö, det hade jag glömt bort.
Rent tekniskt kan man förklara svårigheten att förstå sin egen död på följande sätt: När man försöker att förstå något så visualiserar man det. Men när man visualiserar sin egen död räcker hjärnan inte till. Man finns ju fortfarande kvar som betraktare i sin visualisering, och är därmed inte död, bara på en annan plats som betraktare. Förmodligen ligger denna brist på förståelse till grund för idén om livet efter detta och de flesta religioner.
Förövrigt var det ett intressant inlägg. Men tycker i ljuset av vad jag skrev, ett mänskligt liv handlar trots allt om i bästa fall tio decennier, att man nog kan satsa på kvalitet istället för kvantitet. Gör det du vill nu i stället för att vänta. Om du väntar är risken stor att du inte längre vill när du väntat klart, och då kan tänka tillbaka på ett tråkigt och händelsefattigt liv, eller så är du död.
Folk är olika. En del tänker väldigt mycket på döden redan i unga år. Jag har aldrig funnit döden svårbegriplig.
Karl,
Så sant så sant.
Det är då man slutar sträva och satsar på kvalitet i stället. Dvs följer sina egna drömmar i den mån man kan. Gäller ju att ha råd och hälsa för det också. Det är det som är poängen med Cornus artikel. Hälsan behövs och vi kan själva göra rätt mycket åt saken.
Grubbla över döden är inte psykiskt hälsosamt.
Som fyllda 80 vet jag mycket väl att min resterande tid är begränsad.
Men jag går inte runt och tänker på det utan tänker och handlar som om jag har obegränsad tid.
Livet känns mycket bättre så!
Givetvis inser jag att jag inte bör satsa på långsiktiga projekt som t ex skogsplantering och att det skall finnas ett skrivet testamente. ( Det sista bör även de som är betydligt yngre än jag se till att det finns ).
Dessutom tror jag att jag kan se mer objektivt på peak oil och dess mycket obehagliga konsekvenser, då jag förmodligen inte kommer att uppleva dem.
Det intressanta med döden är att det finns inget, absolut inget, som är mer naturligt här i livet. Att vi alla förr eller senare ska dö är det enda vi vet med 100% säkerhet. Ändå är det för de flesta, inklusive mig, så förbaskat svårt att förhålla sig till det hela på ett okonstlat sätt.
I övrigt vill jag passa på att tacka dig Lars för den energi du lägger på din blogg. Enastående bredd & kvalitét, med många ämnen som berör. Hoppas du orkar fortsätta med detta många år till =)
En grej jag kom att tänka på när jag tittade på den första videon var ifall det inte finns ställen där folk lever exakt som i dessa "blue zones", men där medellivslängden ändå inte är särskilt mycket högre än genomsnittet?
Självklart verkar det logiskt att regelbunden fysisk aktivitet, lagom kaloriintag, osv. bidrar till en bättre hälsa. Men det skulle ju också kunna vara så att det är något annat som gör att jus de där 4 (eller 6) ställena har så hög medellivslängd? Borde ju finnas gott om ställen där folk går i trappor, lever med sina äldre släktingar, äter hälsosamt, dricker 1 glas vin om dagen, och allt vad det nu var han räknade upp.
Ja. Men jag tror man försökt välja någorlunda västerländska länder (inklusive Japan). Det finns ju etablerade långlevande folk i t ex Kaukasus, men levnadsstandarden skiljer sig så pass mycket från den västerländska att det kanske inte är helt relevant. Sjundedagsadventisterna är ju intressanta då de studerade församlingen bor mitt i det medialt amerikanskaste av Amerika, dvs Kalifornien, rent av mitt i Los Angeles. Man kan inte bortförklara det hela med den friska lantliga miljön…
Ändå levde sjundedagsmännen elva år längre än sina amerikanska grannar… Och med bättre hälsa.
Att t ex Sverige med längre livslängd än USA inte var med kan bero på att "blue zones" inte bara tittar på livslängd, utan även på hälsa. Ja, vi lever längre i Sverige än i USA, men bara tack vare allmän sjukvård, inte för att vi nödvändigtvis är friskare. Vi hålls bara i liv längre…
Är det verkligen så? Jag uppfattar det som om vi även blivit betydligt friskare långt upp i åren. Åtminstone de som är gamla nu, födda på 20-30 talen.
Vi ser fortfarande fram mot bilder på dina slaktade lamm.
Lammstek är gott.
Tricket heter – "En jämn blodsockerkurva". Då lever man längre och mår bra
Jag har kollat lite statistik på vad folk i praktiken dör för tidigt av, och det är typ cancer och hjärt- och kärlsjukdomar.
Mina hälsotips.
– Rök inte.
– Ät vad du vill fast i måttliga mängder.
– Sup inte för mycket.
– Rör dig regelbundet. Motion är kul.
– Låt bli tung narkotika och annat som är uppenbart farligt, t.ex. proffsboxning, grovt vårdslös körning och kriminalitet.
– Oroa dig inte så mycket i övrigt.
Följer man det så har man minskat ner det värsta riskfaktorerna kraftigt.
Mmm, men för samhället är det bättre att man röker och dör snabbt efter ett lite kortare liv än att man har 15 år till med ökande vårdbehov. Lite som att vi inte värderar kostnaden av våt påverkan på natur och samhälle, så värderar vi inte heller värdet av ett hälsosammare liv….
Nej.
Blue zones handlar om populationer som inte bara lever längre, utan lever längre och har hälsan. Inte som i Sverige att man hålls vid liv som en levande död.
Och att sluta livet med tio månaders smärtsam lungcancer är kanske mindre trevligt, medan man oftast dog i sömnen utan tidigare symptom på Okinawa.
I filmerna möter man t ex en 100-åring som vinner på armbrytning mot Buettner. Buettner innhar tre världsrekord i cykling, och är alltså inte direkt otränad. Man möter också 97-åringen som fortfarande genomför 20 operationer i månaden. Som hjärtkirurg, inte som patient.
Något som bevisligen betyder en hel del är när man deppar ihop och ger upp, äldre par som varit tillsammans 50-60år tex när ena parten dör brukar den andra ge upp och var död innom några år.
Grannen dog 73 år gammal efter att ha brutit knäet.
Enligt hans fru så deppade han bara ihop totalt efter knäfrakturen och bara låg apatisk på soffan och inte ville göra någonting, Trotts att knäet utåt sett tillfrisknade och att allt såg ut som vanligt. tilläggas är att han bodde och levde ett liv ungefär som cornu förespråkar på egen gård ca 100 hektar stor, aktiv jägare högg ved i egenskog odlade sin potatis själv med mera, dom var dock barnlösa, vilket jag anser vara en stor riskfaktor när det gäller framtidsplanering.
Du skriver "Mycket av det här skulle man hitta om man går tillbaka till 1800-talets svenska byar, men då levde man inte lika länge. "
Har du fakta som stöder detta? Helt ovetenskapligt så plockade jag fram livsländ på min mormor och hennes släktingar. I stort sett alla självförsörjande bönder i Norrlands inland.
Min mormor och hennes nio syskon fick en medellivsländ på 82 år. Födda runt förra sekelskiftet.
Min mormors far och hans sex syskon blev i snitt 84 år. Födda 1854-1871. Ytterligare tre syskon fanns men de överlevde inte sitt första år.
Min mormors farfar och hans åtta syskon fick en medellivslängd på 80 år. Födda 1806-1826. Ytterligare tre syskon fanns som dog innan ett år.
Av dessa 25 personer som överlevde sitt första år så blev 17 st 80 år eller äldre. Sju st blev till och med över 90 år.
Tack, vilket väl visar poängen med naturligare livsstil. I statistiken dras dock medellivslängden ner av de där syskonen som dog under sitt första år. Samtidigt har dessa du skrivit om levt under antibiotikans tidevarv. Frågan är hur det såg ut för de som föddes år 1800?
Äsch, bortse från sista meningen, det skrev du ju.
Man gick inte i pension. Den stora faran i livet var födselåret. Buettner påpekar faran i pensionen.
Ja, pension fanns ju inte…
Dessutom är det bara tre st av de 25 ovan som har dött under vad vi idag kallar medelåldern (64, 52 och 50 år). Om det berodde på sjukdom eller olyckor vet jag inte.
Känns som att risken att dö i förtid är minst lika stor idag. Kanske utsätter vi oss för större faror idag pga alla bilar och andra maskiner.
Grävde en generation ytterligare bakåt. Fem syskon och fyra överlevde första året. De blev 93, 75, 82 och 78 år och var födda runt 1775.
Det skulle vara intressant att se samma, högst ovetenskapliga, sammanställning för en släkt som har varit arbetare i Göteborg eller Stockholm från 1775 och framåt
Fisk, mandelpotatis, friska nybyggargener och en låg syndnivå är kanske hemligheten.
Hänger inte god hälsa och lusten att röra sig ( motionera ) ihop? Är lusten att stoppa i sig för mycket enbart ett socialt arv?
Vid ansträngning producerar kroppen morfinliknande endorfiner, som jag misstänker kan vara beroendeframkallande. På ett jobb hade jag en arbetskamrat, som var terränglöpare. Hans behov av att ge sig ut och springa verkade minst sagt vara som ett narkotikaberoende.
Många sjukdomar är också i stor utsträckning ärftliga. Själv är jag opererad för gallsten och före mig min mor och mormor.
När det gäller en form av bröstcancer har man hittat genen.
Diabetes typ 1 är också ärftlig. En mycket otrevlig sjukdom, som drabbade en bekant. Det började med att han blev tvungen att amputera några tår. Sedan fortsatte det med att benen fick amputeras bit efter bit och när han dog hade han i praktiken inga ben kvar.
Som jag vid tidigare tillfällen skrivit här, anser jag att rätten att födas frisk och utan onödiga handikapp borde vara självklar. Det bör finnas en balans mellan glädjen att få barn och en människas framtida hälsa.
Om några år kommer hamnar vi i post-peak oil med skulder vi inte kan betala.
Då kommer vår nuvarande sjukvård blott att vara ett minne från bättre tider, då gäller det att vara född med god hälsa!
Nja, en mycket lite del av våra sjukdomar bryter ut endast beroende av ärftligheten. Däremot är vi ärftligt betingade att utveckla sjukdomen om vi utsätter oss för den kost, de miljögifter etc som triggar igång sjukdomen.
När det gäller autoimmuna sjukdomar bland barn som tex diabetes typ 1 och allergier så har de ökat markant de senaste 20 åren. Diabetes typ 1 med 50 % och allergier med drygt 300 %. Det här talar mot ärftligheten och för förändringar i vårt sätt att leva.
Utanför skolmedicinen vet man idag att en starkt bidragande orsak till autoimmuna sjukdomar är proteiner (gluten och lektiner) från spannmål. Vårt matsmältningssystem har vårt att bryta ner dessa proteiner och tillsammans med olösliga fibrer (från fullkornsprodukter) irriterar de tarmslemhinnan och kan ta sig ut i blodet och orsaka en autoimmun reaktion. Alltså att kroppens immunförsvar angriper sina egna celler. Vid diabtes typ 1 påverkas de insulinproducerande cellerna i de langerhanska öarna i bukspottskörteln så att de slutar att producera insulin.
Vad kan då orsaka den stora ökningen av autoimmuna sjukdomar under de senaste 20 åren? De man kan se är en kraftig minskning av amning och tiden barnet ammas. Det innebär att barnet måste få en större del av sin mat från annat håll. Välling är inte allt för ovanligt och under de senaste 10-20 åren har andelen fullkornsvälling och fullkornsgröt ökat kraftigt.
Det tar flera år för ett barn att utveckla matsmältningssystemet för att bli tåligt mot "jobbig" mat. En tidig introduktion av mjölmat och kanske till och med fullkorn (välling, gröt) ökar risken för negativ påverkan av lektiner och gluten med autoimmuna reaktioner som följd. Idag är det mer regel än undantag att små barn har återkommande problem med magen. Inte så konstigt när fullkornsvällingen skaver i tarmen.
Jag tror att trenden skulle kunna vändas om barnen ammades mer och längre samt att de fick äta mer vanlig mat och betydligt mindre välling och gröt.
Jag ser ingen större skillnad mellan en ärftlig sjukdom och en ärftligt betingad sjukdom. Jag tror inte heller att mer amning löser alla problem.
Sedan kan man självfallet också diskutera hur hälsosam vår mat är.
Men frågan jag vill ställa är om fler med diabetes skaffar barn.
Längre tillbaka var diabetes typ 1 en orsak till tidig död men bättre sjukvård har gett de drabbade allt bättre hälsa och längre liv.
Är det denna bättre hälsa plus förväntan att barnen skall ha tillgång till en än bättre sjukvård som gett en ökning av en ärftlig (betingad?) sjukdom?
Jag tror att sjukdomarna som drabbar barn nu för tiden i hög grad beror på överdriven renlighet, överdrivet antibiotikaanvändande och möjligen också mindre amning. Antibiotikan tar lätt död på väsentliga delar av vår inre ekologi och det är än mer sannolikt att detta sker om vi också avstår från amning och är enormt renliga av oss.
Åke M
Ganska stor skillnad mellan ärftlig sjukdom som du får utan att kunna påverka och ärftligt betingad sjukdom som din livsstil avgör om den bryter ut eller inte. Eller…?
Jfr blödarsjuka och allergi tex. Svårt att leva sunt och inte utveckla blödarsjuka. Däremot har jag efter kostomläggning för några år sedan helt blivit av med mina jobbiga allergier och eksem.
Att många fler med diabetes typ 1 har skaffat barn de senaste 20 åren låter osannolikt då insulinbehandling har funnits sedan 1922.
Och givetvis löser inte amning alla problem men om man ser tillbaka historiskt så har barn ammats betydligt längre än idag. Amningen kan därför ses som en viktig pusselbit till varför vissa sjukdomar drabbar barn i allt större utsträckning de senaste 20 åren. Sen får de unga mödrar som känner att deras ego och sexualitet hämmas av amning säga vad de vill. Svårt att ändra på biologin…
Problemet med ärftligt betingade sjukdomar är att det är som att leva med en tickande bomb. Det begränsar livet om jag skall leva med en massa regler om vad jag kan äta av vanlig mat, att inte ha ett husdjur med mera.
Dessutom är det långt ifrån säkert att mina närmaste talar om att jag riskerar en viss sjukdom eller ens vet om risken.
Om jag som frisk lever med en massa försiktighetsåtgärder, till exempel inte äta det ena eller det andra därför att jag kanske kan ha någon ärftligt betingad sjukdom, hamnar jag i en fobi som fördärvar livet både för mig och min omgivning.
Och skulle jag ha en betingad ärftlig sjukdom så, förr eller senare, gör jag något som triggar sjukdomen. Jag vet ett fall där en kraftig förkylning fick en diabetes typ 1 att bryta ut hos en 18-årig grabb, som inte hade någon anledning att tro att han var i farozonen. Det går inte att leva ett liv inlindad i bomull och hur skall man undvika att någonsin bli förkyld?
Visst har u rätt i att de som är ärftligt betingade att utveckla allergier, diabetes eller fetma måste tänka på hur de lever. Jobbigt men sant. Och för de flesta sjukdomar/symtom så märker man det långsamt. Då går det att göra något för att hindra fortsatt sjukdom/tillstånd.
Ledsen att säga att vissa kan äta vad som helst utan att bli feta medan för andra räcker det med att titta på en bakelse för att gå upp några kilo. Det är väl inget fel att känna till vad som kan orsaka de besvär som man ärftligt kan få. Jag är oerhört glad för att jag har hittat det som genererar mina allergier och mina eksem. Sjukvården lyckades inte under 40 år…
För mig är det inte en uppoffring att äta lite mer som vi som människor är skapta att äta. Från att ha varit en "smörgåsknarkare" äter jag idag nästan inget spannmål. Istället blir det massor med egenodlade grönsaker, egna ägg, kött från grannens kor och får samt ost, smör och grädde från Konsum.
Visst kan det vara som du säger att en sjukdom bryter ut från noll från en dag till en annan. Dock är det för de flesta en långsammare skeende. Och har du fått allergier, MS, diabetes typ 2, reumatism mm så kan dessa sjukdomar ofta förbättras avsevärt genom en ändrad kost. Vem saknar pasta…
Misskött hälsa är som vilket missbruk som helst finns ingen skillnad mellan alkohol/narkotika missbruk och en övervikt pga dåligt skötsel.
Att sköta sin hälsa är ett arbete som vilket som helst en yrkesman som kommer med dåliga verktyg har ingen annan en sig själv att skylla på, samma för alla andra. Kommer du vaggandes i en dålig kropp och är därmed hindrad i din yrkesutövning eller dina sociala engagemang är du definitionsmässigt en missbrukare oavsätt om det ena är lagligt eller ej.
Intressant är att tillväxthormon samt testosteron kraftigt kan förbättra livskvaliteten på äldre dar. Det vill inte läkemedelsbolagen sälja eftersom det skulle slå mot alla andra lönsamma mediciner som egentligen håller personer vid liv samtidigt som de fortsätter vara sjuka.
Tillväxthormon samt testosteron ser till att ämnesomsättningen tar fart och män får livsgnistan tillbaka. Men att byta ut kanske 5-10 olika mediciner mot en eller två är inte lönsamt för läkemedelsindustrin.
Tillägg: Orsaken till att det inte kommer ut p-medel för män (finns alltså) tror jag beror på samma sak då dessa p-medel innehåller testosteron vilket läkemedelsbolagen ogillar då de som använder kan upptäcka andra BRA biverkningar. Exempelvis minskad läkemedelsanvändning.
Framför allt är testosteron och tillväxthormon pantentfria generika som därmed kan tillverkas av vilken generikafabrik som helst och säljas till en mycket låg penning (på recept förstås). De stora läkemedelsbolagen, som lever på våra välfärdsskjudomar skulle inte ens kunna tjäna pengar på testosteron.
Det förefaller betydligt rimligare att det är rädsla för biverkningar som ligger bakom att man tvekar att ge en friare tillgång till testosteron. Men jag såg en artikel om att mindre testosteron är ett skäl till att män efter 50 års ålder är mindre friska snarare än mer friska än kvinnor. Och dör tidigare. Det kan förefalla lite sjukt om det väger lättare i vågskålen. Är man rädd för att män skall bli våldsamma eller översexuella om de får extra testosteron?
Som jag har förstått det är testosteron inte dyrt, medan tillväxthormon är dyrt. Har man fått ner priset på det senare?
Skriv gärna något om det här Cornu!
@Kuckeliku
Läkemedelsbranschen är en av de mest korrupta branscher som finns och de plöjer ner mängder med pengar i att skapa opinion. Man bör ta det mesta med en nypa salt när man läser om läkemedel. Vilken annan bransch har så många anställda lobbyister?
Tillväxthormon är inte heller dyrt att tillverka, samma tillverkningsprocess som insulin för att ta ett exempel. Patenten har gått ut men inget av de bolagen som tillverkar tjänar på att sänka priserna från dagens extremt höga nivåer.
Tillväxthormon har också bra läkningsegenskaper och är ett fantastiskt bantningspreparat. Alltså mycket bra mot två grupper som idag är lönsamma kunder för läkemedelsbolagen så länge de fortsätter vara sjuka.
Man ska nog även vara medveten om att cancerindustrin tjänar stora pengar på all behandling av cancer. Om någon enkel billig behandlingsmetod eller någon naturlig substans som inte gick att patentera visade sig döda cancerceller så skulle nog denna upptäckt möta stort motstånd från "cancerindustrin".
När jag skänker pengar till cancerfonden blir jag lite orolig att jag stödjer företag som enbart vill tjäna pengar på cancer och inte ens försöker hitta något enkelt billigt botemedel då detta är olönsamt.
Jag skulle tro att om världsbefolkningen minskade kolhydrat intaget rejält så hade Cancer varit en nypa salt idag. Det är maten.
Det är inte mängden kolhydrater (givetvis får man inte käka för mycket) som spelar roll utan att ligga på lågkaloridiet är ett enklare sätt att ha jämn blodsockerkurva. Äter man normal kost så krävs det större kunskaper om hur kroppen fungerar för att ha minimera svägningarna i blodsockret.
Nja, det enklaste sättet att inte höja sitt blodsocker (jämn kurva…) är att äta lagom (lite) mängd kolhydrater. Mängden kalorier är underordnat. Typ, fett är många kalorier men höjer inte blodsockret.
@JOW
Det var just det jag underförstått menade med att om man äter mer kolhydrater krävs det mer kunskap. Färre kolhydrater och kurvan blir jämn även om man inte kan.
http://www.youtube.com/watch?v=nS1Wv0ax3s0
Moventia:
Rördes av artikeln om Sebbes kamp och färd mot döden. Påminner om min son som dog i leukemi efter 20 månaders lidande. Han är min förebild när det gäller att möta avskedet från livet. Kunde han kan jag.
Däremot tror jag det är farligt att göra livslängden relaterad till hur sunt man levat. Så gäller definitivt inte barn i alla fall. Den här hypotesen är kopplad till vår västerländska kultur. Är man duktig och äter morötter kommer man till himlen. Prestationstänkande. Förr var det den som vördade Gud mest antar jag. Vad jag har sett drabbar döden rätt slumpmässigt i de flesta fall. Hörde någonstans att arbetshypotesen hos många forskare är att livslängden beror på individens förmåga att klara av infektioner.
Beklagar.
Vad gäller individer kan man nog ofta prata om slump. Här har det tittats på grupper och vad som får dem att utmärka sig hälsomässigt. Avvikelser för individen finns alltid. Men det är ingen tröst förstås.
Ett mycket bra inlägg.
Ett tips ! http://www.kunskapskällan.se