En fråga som man återkommer till igen och igen när det gäller hur man bäst anpassar sig till peak oil är den eviga frågeställningen staden eller landet?
En första reaktion hos många som extrapolerar fram Mad Max-scenariot om total samhällelig kollaps är inte sällan att det är landet och självförsörjning som gäller. Men på landet har man större behov av transporter än i stan, samtidigt som man via egen odling, djurskötsel och ved kraftigt kan reducera sitt beroende av omvärlden. Och en samhällelig kollaps kan ta sig många olika uttryck och är ofta en långsam process. På landet kan ingen höra dig skrika, i stan bryr sig ingen om du skriker. Pest eller kolera?
Bor man i stan kan man klara sig alldeles utmärkt utan bil, vid de få tillfällen man absolut måste ha biltransport kan man hyra eller så deltar man i en bilpool. I övrigt så kan man faktiskt gå eller cykla i stort sett överallt i stan, och behöver egentligen inte ens kollektivtrafik (å andra sidan är det kanske bara en uppfattning jag har som landsortsbo, eftersom 2.5 km är “ingenting” att gå eller cykla här ute. Bor man i stan kanske man tycker 400m är långt…)
Jag kan inte säga vad som är bäst, i slutändan bör man bo där man vill bo. Vill man inte bo på landet så skall man inte heller göra det. Det kräver intresse och att man orkar lägga fritid på de där lantliga sysslorna som var själva vitsen med att bo på landet. Att både stampa ner kakan i smutsen och köra över den med bilen, dvs bosätta sig i en villa (dvs ej gård) på landet måste vara det sämsta av alla världar. Man får bilberoendet, men vare sig odlings-, djurhållnings- eller vedmöjligheter. Iofs finns det alltid någon “granne” på landet man kan köpa ägg, potatis och ved av.
En variant är att bosätta sig i en mindre tätort (by) på landet med god servicenivå. Det finns sådana orter, där man faktiskt på landet kan bo i villa utan att ens behöva bil. Småbyar med 1000-2000 invånare kan ha mycket god service, samtidigt som man kan gå vart som helst på några minuter. Gäller dock inte överallt.
Klarar man sig inte utan den större stadens puls så skall man inte flytta till landet, oavsett peak oil.
Det går faktiskt att odla rätt mycket i en lägenhets fönster och på en balkong. Satsar man på dyra grödor som kryddor etc så sparar man iaf pengar, även om man inte kan äta sig mätt den vägen. Och djurhållning med högvärdigt protein (ägg, kött) som produkt kan man glömma i stan, liksom eget samhällsokänsligt vatten.
Däremot byggs det allt mer lågenergihus och lägenheter i stan, som därmed är mindre känsliga för energipriserna. Men lågenergihus är samtidigt högteknologiska kreationer som förutsätter en lång rad avancerade värmeväxlare, ventilation och annan aktiv energiåtervinning. Så man lider under just-in-time-samhällets problem, men är iaf inte lika känslig för priset på energi.
I slutändan anser jag att man skall satsa på att totalt sett reducera sin ekonomiska känslighet och risktagande. Kort sagt satsa på att leva billigt och skuldfritt. Ett sätt att avsevärt kapa kostnaderna är att dumpa bilen. Medräknat bränsle, service, försäkringar, parkering i stan, värdeminskning etc så kan bilen kosta dig 2000 – 10 000 i månaden, beroende på bil och brukande.
Det är dock ingenting mot att ha köpt en bostad i storstan för 4 MSEK och betala 4% i ränta, 2.8% efter ränteavdrag, dvs drgt 9300:- i månaden, plus en avsevärd bolånetorskrisk. Lån och risk på en normal bil ligger kanske som värst på 250 000 (om du inte köper dyrare än du anser dig behöva, stadsbon klarar sig med en bil för 150 000 och dragkrok vid behov av att transportera stora möbler). Lånet och risken på storstadens bostad är mångfaldigt större.
Bostadsbubblans priser talar alltså mot storstan. Kan du hyra en lägenhet i ett lågenergihus för 9300:- i månaden så är det enormt mycket bättre än att ligga ute med lån på en lägenhet eller villa inför peak oil. För peak oil kommer innebära förändringar och arbetslöshet. Klarar du inte att en person i hushållet är långtidsarbetslös, och inte att bägge är arbetslösa en kortare period, så sitter du i en olämplig ekonomisk situation inför det som komma skall.
Då spelar det ingen roll om du bor på landet eller i stan. Skulderna kommer du aldrig undan. En hyresrätt kan du gå ifrån på tre månader, sannolikt byta mot en mindre eller likvärdig längre bort. En villa eller bostadsrätt kan du inte bara släppa när ekonomin får pisk, utan måste sälja och riskerar att bli sittande med en avsevärd BLT-situation.
Så vad man än gör, minimera utgifter, minimera skulder. Detta talar mot storstan, iaf om man sitter i ett skuldsatt boende. Då kan det vara bättre att sälja och flytta ut till en förort. En förort med bra kollektiva pendlingsmöjligheter, helst via spårbunden trafik. I en del fall kan det innebära landet. Eller småorter som Knivsta, med nedsidan att bostadspriserna kanske är för höga?
Det finns alltså inga enkla svar. Sitter du på ett centralt hyreskontrakt hos en icke vinstdrivande stiftelse (Dicksonska i Haga i Göteborg som exempel?), med gångavstånd till precis allt, sitt för all del kvar om det är där du vill bo och har ditt sociala nätverk. För det sociala nätverket, inte EffBe utan IRL, kommer bli allt mer viktigt framöver. Att flytta för sakens skull gör att det kan ta många år att bygga upp lämpligt nätverk igen.
Så bo där du vill och där du har intresse, men se till att minimera din ekonomiska risk (skulder) och i möjligaste mån ditt bilberoende.
Ordet är fritt. Staden eller landet? Eller ett mellanting som Knivsta?
56 kommentarer
Jag tror på landet, vilken överraskning va? Har ju till och med ställt upp som "landet-representant" i tidningen Effekt's duell mellan stad och land, då visserligen mest gällande hur miljövänligt det är.
Hellre 2 miljoner i skuld för en gård på landet än samma skuld för ett hus i stan. På en gård kan man ju åtminstone producera något!
Stan. Centrala Lund. Cykel, gångavstånd till allt, ingen bil. Urbanavdrag istället för avdrag för långa resor till jobbet: Centerpartiet och bilarna.
Jag tror att grannsamhörighet och samarbete är starkare på landet och det kan vara en avgörande faktor i riktigt svåra tider. I stan är människor mer individualistiska, trots att de paradoxalt nog är betydligt mer beroende av att andra människor sköter deras försörjning av föda och värme.
Ur miljöperspektiv är staden ett helt förkastligt alternativ, med asfalt och betong istället för det människor faktiskt behöver: matjord. Det innebär att man ständigt är beroende av att nödvändigheter transporteras. Därmed kan en stad aldrig bli miljövänlig, alltså ett positivt tillskott till miljön.
Jag har alltid förespråkat landet, men i dagsläget är jag stadsbo och börjar så smått omvärdera. Bor i Malmö idag, cykelpendlar överallt, Lund, Lomma, Svedala, Dalby, you name it. Att ta bilen unde 10km tar längre tid och får en bara irriterad. Jag är skuldfri och använder vår bil ytterst sällan. Trots detta vill jag bo "mer på landet" och vara mer självförsörjande. Hur kan jag bli det utan att ruinera med?
Min utgångspunkt är att det mest akuta hotet är Finanskris 2.0 (jfr Nicole Foss som är i Sverige på besök nu).
Peak oils jobbiga effekter kommer senare…
Jag tror, att ett bra läge kan vara att bo på landet, men på cykelavstånd(åtminstone med elcykel) från mindre tätort, men ej nära storstad. Dvs max 20 km från tätorten, men ej så nära att oönskade element från tätorten lätt kan promenera ut till ditt hus.
Man behöver inte nödvändigtvis ha en gård, man kan ha ett mindre billigt hus typ renoverat fritidshus, med möjlighet till lite odling. Man skall klara långa elavbrott mitt i vintern (vedeldning i kamin). Man skall ha tillgång till vatten trots att eventuell kommunal vattenförsörjning tidvis fallerar. Ved o dy är enkelt att köpa av grannar som har skogsmarker, och du slipper sköta skogen.
Har man god ekonomi, inga skulder går det mesta att köpa utan att man måste vara självförsörjande på allt.
Storstaden råkar vara min hembygd. Det har jag sedan kompletterat med ett ställe på landet också. När karriären i staden gav ett överskott som räckte till det.
Kollektivtrafik finns så bilen är bara bekvämlighet. Kan nås med cykel också i värsta fall. Så varför välja när man kan ha det bästa av två världar? För närvarande som lyx och nöje, framgent kanske som en nödvändighet. Då är man ju lite "prepper" också.
Fattar inte att det måste framställas som en motsättning när det inte är det.
/Grönvita
Får man sköta sig själv sätter jag en peng på skogsgård på landet. Transporter ordnas med gasgenerator. Det kan gå bra i staden också. Men där gäller det att hitta sin nisch. Krävs att man är fixare och innovatör.
Ifall man inte vill eller kan ha djurhållning ifall man bor på landet i en stuga med bara tomtmark, kan ett alternativ vara att ha ett fiskevatten tillgängligt på gångavstånd. Då blir man delvis självförsörjande med proteiner. Sedan är det bra ifall det är en skogsbygd, så att man kan köpa ved, och eventuellt jaga.
Komplettering från anonym 14:17
Landet, fast med fungerande affär, skola, dagis och ett mindre samhälle inom 12km. Gynnsamt för egen odling och mycket fritidsaktiviteter på cykelavstånd. M.a.o. Sollerön utanför Mora i Dalarna.
(Ja, jag är lokalpatriot!)
http://kartor.eniro.se/query?what=maps&search_word=&geo_area=soller%C3%B6n&from=
/Dalmas
Jag hade alldeles nyss förmånen att få en pratstund med Nicole Smith, och jag ställde just denna fråga till henne. Staden eller landet? Hon menade att båda kan funka, men inte det som finns däremellan. Läs villaområden.
Grönvita, det måste ju inte vara svart-vitt. Som du skriver kan man ha både och, dvs ett lantställe som man kan skifta till när nödvändigt eller önskvärt. Om nu ekonomin tillåter.
Var tjänar du mest pengar?
Var kan du skapa sociala band?
Staden kan vara utmärkt för båda delarna.
På landet, är det verkligen effektivt att försöka driva en egen liten gård?
Det kan vara så att det optimala för en del "survivalist" medelklassmänniskor är att bo i en enklare lägenhet i staden och tjäna pengar och vara delägare i ett lantbruksaktiebolag där man stoppar i en halv miljon i kontanter och en miljon i lån och har en liten sommarstuga, en barnvänlig uppfödning av höns, grisar och får och en fullskalig kommersiell potatisodling samt en biogasanläggning för traktordriften som ägs ihop med den stora svinbonden på grannfastigheten. Allt detta skött av en heltidsbonde. Då är man inte ensam om projektet och i normaltillståndet blir det en trevlig fritidsverksamhet för hela familjen med en solid bas av realkapital i form av potatis för säg fem tusen personer om året.
Sådana här problem löser man tillsammans.
Också en variant, Magnus Redin. Tyvärr erbjuds den möjligheten sällan.
Cornu,
Erbjuds? Det är väl som med allt annat och som du själv gjort. Dvs, gör man det inte själv så händer inte så mycket.
/Grönvita
Sant.
Jag håller på att alla varianter där man är ensam är dåliga och alla varianter där man är flera har möjlighet att bli bra. Problemet brukar vara hur man jämnar ut insats och avkastning inom gruppen och hur man tar in nya och släpper gamla medlemmar.
Om man pratar medleklassfamiljer med goda inkomster är någon miljon inget stort problem och banker brukar f.ö. gilla lantbruksfastigheter som säkerhet.
Problemet är att få ihop en grupp runt en lämplig entusiast, PR och sociala band.
När jag för egen del hade oro om samhällets stabilitet och ville göra något kom jag på att jag är den typen som springer mot problemen i stället för från dem så jag gick med i den bästa civilförsvarsorganisation som jag kunde hitta, hemvärnet.
Men det ligger något i att odla, det vore kanske idé att sätta potatis?
Själv flyttade jag just till Knivsta från Uppsala, just för att minska min exponering mot den (enligt min mening hopplöst övervärderade) bostadsmarknaden i Stockholm och Uppsala. Kvadratmeterpriset ned med 70 %, fortfarande 40 minuter från dörr till centralen (pendlar till Stockholm) med oljefri transport. Och ovanpå det blev bolånet reducerat till under en fjärdedel, då jag kunde realisera en god vinst på förra boendet. Kändes som en självklar lösning, framförallt som min typ av IT-jobb bara förekommer i en storstad, och då mitt sociala umgänge finns utspritt mellan Stockholm och Uppsala.
/Oljefri pendlare
Marcus 14.09, landsbygden i sydvästra Skåne kan inte jämföras med landsbygden på andra platser i landet. Hela kustlinjen från Barsebäck till Skanör, och en bra bit in i landet (Lund, Svedala, Dalby som du nämner) är ett väldigt attraktivt område som inte liknar något annat. Så om du menar sydvästra Skåne så kan du inte flytta ut "på landet" utan att "bli ruinerad". Sätila är förstås något helt annat, där kan du säkert få ett torp nästan gratis i närheten av Inavelsträske gård. Däremot kanske du kan skaffa en kolonilott i Skåne?
/Guldkalle
Senaste "gården" som var till salu här i närheten var utlagd till ett pris på 3.9 miljoner. Då fick man 3 hektar mark. Det är säkert dyrare där nere i Skåne.
Tack för inlägget och alla kommentarer, klart intressant.
Så svårt är det väl inte att kolla, Booli brukar vara bra. Jag tror inte att jag hittade den där 3.9-miljonersgården med tre hektar mark, men däremot en med fyra hektar mark för 900 000.
Sålda gårdar i LW:s trakter.
Överlag verkar det vara väldigt små tomtareor på de där "gårdarna".
Är det förresten du som har skrivit "Namn/webbadrsss" (med tre s)?
/Guldkalle
Att ha ett ställe på landet som komplement till stan kan låta bra, men jag tror att detta är ett tecken på en materialistisk grundsyn. Självhushållning är inte något man lär sig över en natt, det krävs många år av kompetensutveckling och anknytning till grannar för nödvändiga djupa samarbeten. Själv har jag dessutom den stora turen att jag kan jobba på distans, så någon större mängd transporter är det inte tal om.
Svårt att vara normalbegåvad, Guldkalle. Det enda du hittar som sålt på Booli är småhusfastigheter, det du ser i den listningen är det som mäklaren kallat "gård", inte faktiska gårdar.
Jordbruksfastigheter hamnar i ett annat register som inte finns tillgänligt online via Booli, kommersiella fastigheter finns i ett dyrare register som normalt inte köps tillgång till.
Det är väl med detta som med allt annat: det beror på dina förutsättningar. Sitter du med långa transportsträckor, fossiluppvärmning och allmänt oljeberoende vanor är båda alternativen rätt värdelösa.
Däremot är det utan tvekan så att stadsmiljön är den som kommer ta mest stryk, både estetiskt (mindre viktigt) som socialt (väsentligt viktigare). Om vi antar att PO kommer innebära ekonomisk kräftgång, ett inte allt för vågat antagande, finns det all anledning att tro att det sociala sönderfall som utspelar sig framför våra ögon kommer accelereras. Redan idag har svenska städer nått en nivå av nedgång som balanserar på gränsen för vad jag vill utsätta mig och de mina för. Hur stadsbilden och brottsstatistiken ser ut tio år efter vi börjat kana ner för klockkurvan vågar jag inte tänka på.
Bo och bo..bo kvar var du vill men lär dig odla potatis och mata höns.. och ha ekonomisk marginal att köpa utsäde och hönor och en liten gård i norrlands inland, om det skulle smälla rejält.Och lär dig laga saker..
//HPD
Jordbruksmark i Skåne kostar i alla fall omkring 300 000 kronor per hektar i snitt. Det är egentligen inget bra med det, för bönderna blir överskuldsatta, men det är mycket dyrare än kring Sätila. Men en kolonilott kan man ju skaffa i Skåne, om man gillar att odla.
/Guldkalle
Jag kan för övrigt sälja köpoptioner i hus med vedspis och 4ha skog + 2ha åker.
10-årig option med lösenpris .5kg guld och 20kg silver. Optionen säljes till högstbjudande, lägst 10.000 kr
//HPD
Det finns en stark anledning till varför typ hälften av alla svenskar flydde Sverige för några år sedan och invandrade till framförallt USA? Man kan inte överleva i detta land när Peak Oil inträffar
19:18 men vilka var det som drog t USA? Jo, fattiga satar mest, egendomslösa. Det går att överleva, jag tror att flera av kommentarerna sammantagna gafflar in de problem som är aktuella. Jag-en fixande slitande skuldfri småbonde räds inte – och gården behåller vi även om vi måste dra för att åldern säger stopp. Men skuldsatta barn bosatta i attraktiva lägen bekymrar mig. papagai
WW3 om naturresurser ska ni överleva först, sen kan ni börja idealisera 1800-talslivet.
Undrar hur många svenskar klarar ett långvarigt världskrig? Verkar ju mest vara gråterskor och pacifister i detta land?
Om vi snackar "Michael C. Ruppert style"-kollaps så är det inte speciellt säkert att sitta på en gård med matproduktion.
Cornu, hur känns det nu när all din OpSec är borta? Jag kan tänka mig att det var ett svårt beslut att "komma ut".
Tja, frågan beror ju lite på om det är ens eget välstånd vi diskuterar bara eller om vi diskuterar vår miljöpäverkan. Stadsbon har mindre möjhlighet att påverka miljöpåverkan av uppvärmning, matproduktion och skogsbruk, jämfört med landsbygdsbon som fixar sådant själv, Men å andra sidan är det ju få landsbygdsbor som faktiskt fixar sådant själv. Landsbygdsbor som vill leva som om de bodde i staden, och åka bil till stan och shoppa och gå på krogen är nog de värsta miljöbusarna. Jag skrev lite om det här, men också om de sociala sidorna av stad och land ganska nyligen <a href="http://tradgardenjorden.blogspot.com/2011/03/staden-himmel-eller-helvete.html> på</a>
Sen ska man inte dra alla städer över en kam. Vissa städer (och stadsdelar för den delen) har betydligt bättre förutsättningar än andra.
Det finns många faktorer som spelar in.
Men Cornucopia drar ju alltid allt över en kam! Nyanser och perspektivförskjutningar finns över huvud taget inte för honom.
/Guldkalle
Guldkalle, har du inte förstått att Cornus tillspetsande är för att få igång folk! Så det blir en bra diskussion och förhoppningsvis lite vidare perspektiv hos en del läsare, eller rättare sagt hos alla läsare. Uppskattas. Åtminstone av mig.
Äsch,
Klanka inte på Cornu. Han tycker bara att Stockholm är lite B eftersom han inte riktigt hittar på Klarastrandsleden med bil. Därför är landet bättre. Vi har alla våra hang-ups. Vi gillar hans blogg ändå:-)
/Grönvita
@ anonym 19:18 & anonym 19:34
Min morfar hade 4 bröder och en syster, tidpukten var ca 1890 till 1900.
Tre av bröderna försvann till USA, en lyckades få en lärarutbildning och själv lyckades han bli smed. Han jobbade först några år i Oslo innan han lyckades få jobb som smed hemma i Sverige.
Fadern var änkeman och dottern övertog hushållet.
Någon plats fanns inte för någon av bröderna på fädernegården.
På den tiden behövde USA folk för att odla upp prärien, för att kunna försörja städerna med mat. Det var också lättare att få jobb i Oslo än i Dalsland. Det var också där hans bröder jobbade ihop till USA-biljetten.
Jag skulle tro att detta detta var typiskt för vad som hände i de flesta småbondehemmen på den tiden.
Men då fanns USA som behövde folk och vi var inte mer än drygt 4 miljoner, nu är vi fler än nio och det finns ingenstans att utvandra till.
Min tröst är att jag nyligen passerade 80 och per automatik kommer att slippa de värsta av de kommande problemen. Är dessutom helt ensamstående, så ej heller där några bekymmer.
Jag har dock en del yngre vänner, men ingen av dem är bekymrad, varken för kommande finanskris eller oljebrist. Varför skulle då jag gå runt och vara bekymrad.
/ Åke M
En kommande energikris garanterar ett större krig, då spelar det ingen roll var man bor. När anarkin tar över är äganderätten borta och gården man trodde sig äga tas över av den starkaste klanen.
Det optimala borde väll vara hus i stil med miljon-satsningens? Bästa sättet att spara värme måste ju rimligen vara att minska antalet kontaktytor med kylan.
Sedan en hyggligt kolonilott på säg 250-500kvaderatmeter borde ge mat för en eller ett par månader..
@Åke
Det finns visst platser att utvandra till.
Man får fortfarande mer mark för pengarna i flera andra länder, i alla fall jfm skåne och sydsverige. Jag själv har varit och tittat på flera fastigheter söderöver.
Lägre behov av uppvärmning, fler skördar, solceller som genererar, bättre samhälle än här vad jag upplevde.
Man måste förstås åka och prata med folk på plats, inte bara mäklaren.
/Tisgift
Vilka länder har du tittat på, Tisgift?
Problemet som sthlmsbo med ett ställe på landet, är ju att det blir dyrt att ta sig dit med bil, de som ligger närmre kostar därefter och är inget för oss med normala inkomster.. Vårt torp på 1 tunnland har en mängd ätbara buskar o träd samt stora ytor för odling. Men det blir knappast ekonomiskt lönsamt att åka fram o tillbaks varje helg.
Då är det klokare ekonomiskt med en odlingslott nära inpå.
Tisgift: Det är ju värt att väga in att stora delar av världen får minskad nederbörd pga klimatförändringarna, så du inte hamnar på ett ställe med vattenbrist. Svedala är ju ett ganska bra ställa ur det perspektivet. Så länge golfströmmen sköter sig som den ska.
Landet!
Den dagen peak oil har paserat och vi helt enkelt inte har råd med bil och transporter, då har vi inte heller råd att transportera in livsmedel i städerna, eller rättare, maten kommer att bli svindyr att transportera!
Mindre orter nära landsbyggden kommer att funka, men tätorter över 50.000 personer kommer att bli jobbiga att försörja!
Gå tillbax ca 100 år när det inte fanns vägtransporter mer än häst och vagn, då var storstäderna betydligt mindre, dels pga att arbetena fanns på landet, och att det helt enkelt blev dyrare att bo i stan än på landet då mänga livsnödvändiga saker krävde för långa transporter!
Trots allt är det våran mat och vårt vatten som är de viktmässigt största konsumtionsprodukterna vi har kvar om vi verkligen måste börja spara!
Hmmmmm, dax att börja köpa mark tror jag….
mvh
Benny
@Överlevare 08:11
Jag har tittat dels kustnära i Baltikum men det var ett par år sedan, sju hektar åkermark för 140.000kr hittade jag i Litauen men jag beslöt mig för att det skulle bli för stort projekt med allt runtomkring.
Tittar för tillfället i Portugal och har några erbjudanden, 6 hektar vid mindre flod 150-200.000kr. 3.5ha med stenmur runt, bäck, vattenanslutning, el och avlopp, bynära och bra väg, 250.000kr. 4ha klippigt skogsberg 130.000kr o.s.v.
Det beror på vad man vill ha, och vad man fruktar, var man bör köpa. Peak oil VS. klimatförändring. Man bör se till att ha gott grundvatten om man köper vid medelhavet.
Har en adopterad släkting från Chile som har kontakter och funderar på mark där i hemlandet. Kan vara något.
Ska snart ner och titta på fastighet i tropiskt klimat, dyrare men än enklare klimat än medelhavet.
För den som har modet och kontakter att lita på kanske Brazilien kan vara något.
/Tisgift
Jag väljer landet!
Frisk luft och inte massa folk som stör. En vis man sade till mig att när man inte kan gå ut på sin egna tomt för att pissa utan att någon ser då är det dags att flytta. Vet inte om man ska ha det som riktlinje men det ligger väl någon sanning i det hela. Den största fördelen som jag ser med att bo på landet är friheten och tystheten. Lugn och Ro. Jag ska faktiskt börja odla på allvar denna vår,sommar. Har nyligen investerat i ett växthus på 10 kvadrat. Ska försöka odla lite på friland också om jag får tid till detta. Peak oil det är ju en riktig surgurka när man bor på landet för jag måste ta bilen till jobbet eller när man ska handla (närmsta affär lite drygt 1mil). Men inget surt utan att det för något gott med sig jag får väl helt enkelt ta och cykla när bensin priset dragit iväg till ett för mig för högt pris. Jag väljer landet!
Frisk luft och inte massa folk som stör. En vis man sade till mig att när man inte kan gå ut på sin egna tomt för att pissa utan att någon ser då är det dags att flytta. Vet inte om man ska ha det som riktlinje men det ligger väl någon sanning i det hela. Den största fördelen som jag ser med att bo på landet är friheten och tystheten. Lugn och Ro. Jag ska faktiskt börja odla på allvar denna vår,sommar. Har nyligen investerat i ett växthus på 10 kvadrat. Ska försöka odla lite på friland också om jag får tid till detta. Peak oil det är ju en riktig surgurka när man bor på landet för jag måste ta bilen till jobbet eller när man ska handla (närmsta affär lite drygt 1mil). Men inget surt utan att det för något gott med sig jag får väl helt enkelt ta och cykla när bensin priset dragit iväg till ett för mig för högt pris.
Jag tror att det bästa vore en migrerande stadsbefolkning som ägnar somrarna till att hjälpa till med odlingarna på landet under somrarna, och lever stadsliv under vintrarna.
På landet ägnar man sig åt att producera råvaror.I stort sett alla andra verksamheter fungerar bättre i en stad eller tätort. Men det kommer behövas mer människor i råvaruproduktionen i framtiden så städerna, speciellt de största, kommer att krympa en del. I takt med att allt färre får råd (eller lust…) med att resa utomlands på semester så kanske det kan framstå som ett attraktivt alternativ att åk ut på landet på kombinerad nytta/nöje?
Det är ingen bra ide att sätta ut en massa oerfarna stadsbor som åretruntboende småbrukare, de flesta kommer svälta eller frysa ihjäl ganska omgående misstänker jag.
Stadsborna kommer frysa eller svälta ihjäl även om de är kvar i stan. Överlevnadschanserna ökar helt klart på landet där det åtminstone finns fysiska möjligheter för försörjning.
Hej jag har nyss bosatt mig i en liten håla på landet. Hyr en trea i en radhuslänga med en liten täppa och ett föråd. Cykelaavstånd till mitt lågavlönade landstingsjobb, gångavstånd till dagis där mitt barn går, likaså till skolan senare. På den lilla orten finns en mataffär, tandläkare, vårdcentral, mack två bankkontor, några butiker, hårfrisörska, tre restauranger(inte de bästa direkt men det duger). Och så finns här naturligtvis Lantmännen. Ur peak oil synpunkt är denna håla förträfflig, här finns gott om jordbruk åt alla riktningar och några ligger på gångavstånd från centrum. Här finns gott om outnyttjad mark mellan husen (att odla eller ha höns på kanske) och här finns tågförbindelse.
Ska nu bara bli kvitt alla lån bara så är det biff! mvh Julia
Benny, tittar man på var bränsleförbrukningen är störst mellan jordbruk och hem går det mesta åt när miljoner konsumenter använder ett ton bil för att köra sina matkassar från butiken till hemmet. Det behöves inte mycket diesel per pall varor för att köra fulla lastbilar till butikerna.
Den troligaste utvecklingen när bränslet kostar 40:- litern eller mer är att vi får många fler och mindre butiker som ligger på promenadavstånd till hemmen i städerna. Troligtvis kommer sedan mycket av transporterna mellan landsändar, mellan städer och många små samhällen att gå via järnväg för att sedan lastas om till lastbil för lokal distribution. Jämför med hur tätt det var med små butiker för säg 60 år sedan.
Jag tror även att vi i storstadsområdena får trådlastbilar för distribution som laddar batterierna på samma ledningar som trådbussarna. Detta och stickspår för omlastning kostar ett antal miljarder i investering medan småbutiker kan vara billiga att etablera.
Det viktigaste är (bio) bränslen till traktorerna och lastbilarna på landet och el till djurhållning, livsmedelsindustrier och vartefter även tillverkning av kvävegödning.
Åt andra hållet blir det återtransport av rötslam och biogasrötningsrester för att göda åkrarna.
Dvs, om samhället sköts hyfsat så vi inte slutar investera för framtiden så rer det sig med hjälp av en djäkla massa jobb. För de som flyttar långt är mitt tips att leta efter länder som förmår anpassa sig och fortsätta investera, gör de det blir allt annat lättare. De som investerar för att göra sig oberoende eller mindre känsliga för katastrofer kan bidra till samhällets robusthet, framförallt om de tar i med lite rejälare projekt än att odla kryddor på balkongen.
@ Tisgift
Du verkar ha hittat flera attraktiva ställen att flytta till. Gratulerar!
Problemet är att det är minst fem miljoner som måste lämna landet, för att de kvarvarande skall slippa svälta och frysa. Dessutom skall det finnas någon typ av jobb dit där de flyttar, så att de kan försörja sig.
Kan man flytta till rätt ställe i tid och har lite fysiskt guld och silver i bagaget, går det förhoppningsvis bra.
Men det är inte bara Sverige, som kommer att drabbas, utan även våra grannländer. Dessutom tillkommer storstadsbefolkningarna i övriga Europa.
Jag är glad att jag är så pass gammal att jag slipper problemet.
/ Åke M
Åke, finns det något ställe att flytta till om man har en så mörk framtidssyn att man tror att det är omöjligt att använda känd teknik för försörja Sverige med mat utan en stor oljeimport?
Med den framtidssynen återstår bara Rwanda…
Det enkleste er vel å se på hva folk gjorde før de hadde olje, og hva som fungerte best den gangen. Da snakker vi om en 5-6000 år med historie å lære av, så det bør ikke være helt umulig å si noe om det.
Det som jeg ser som viktigste, er å ha bosetting godt spredt utover landet, spesielt at folk bor der maten blir produsert. Store byer fungerer bare i den grad de kan få mat transportert inn. Alle kan ikke dyrke mat på verandaen.
I 1850 bodde det 93 000 mennesker i Stockholm og 30 000 i Oslo. Det virker fornuftig, men spørsmålet er hvordan en skal flytte en million mennesker ut på landet. Og i 1850 bodde det jo forholdsvis få mennesker på landet også.
Så lenge vi ikke snakker om kollaps tilbake til et jeger- og samlersamfunn, vil større byer ha viktige administrative funksjoner. Så lenge administrasjonen fungerer og byene ikke er for store, vil de kunne ha matforsyning. Spredt bosetting og reduksjon av folketallet, så kan en leve OK både i byen og på landet. Med fortsatt befolkningsvekst, befolkningskonsentrasjon og avfolkning av landsbygda er naturligvis landet best.
Sverige og Norge har ført ganske ulik glesbygdspolitikk, og jeg må nok si at den svenske avfolkningspolitikken er ganske skremmende. Det er tendenser til avfolkning av utkantområder i Norge også, men det er i alle fall en ganske sterk politisk vilje til å bevare bygdene. De norske og svenske senterpartiene er kanskje ikke så dumme?
Minimera sina utgifter och skulder. Visst, men hur långt? Jag och min sambo gör allt för att få ner utgifterna.
Båda har mindre studieskulder för nävarande, men ligger dock fortfarande på plus eftersom vi både sparar en del pengar. Dock har vi valt att behålla denna buffert för att betala av studieskulderna under en längre tidsperiod.
De totala månadskostnaderna ligger på cirka 9000kr/mån (internet mat, hyra och allt inräknat).
Du pratar om långtidsarbetslöshet osv. Jag menar, vi blir ju utskickade från denna hyreslägenhet om vi inte betalar hyran.
Man är väl rätt körd hur man än gör?
Landsbygden är lockande med tanke på bättre självförsörjningsmöjligheter. Men då hamnar man lätt i skuldfällan om man inte väljer att flytta bort från civilisationen helt och hållet.
Hej Cornubut! Har du ett scenario inom sjukvård/äldreomsorg, vad gäller PeakOil? med hälsning yellowgreywolf
Jag köpte ett litet hus med egen brunn, och 1000kvm tomt (nog för rotfruktskomplement till en liten familj), 200m från spårvagnshållplats och 25min med cykel till Gbg. Detta var för två år sedan för 1.2 mille. Lånade surt nog en mille men vi är två kommunalanställda med hygglig inkomst och har inga andra lån… Har monterat 700W solceller och har vattenburen vedvärme. Känns ganska tryggt men vi sparar för att betala lånet och sliter vi lite är det gjort på 5 år om inte räntan tredubblas innan dess. Det går att hitta bra lägen till bra pris om man inte är Islamofob…