Bonniers rosa ekonomitidning har grävt fram SEB:s Gunilla Nyström som motpol mot Bostadskreditsnämndens varningar om en snart kraschande bostadsbubbla. Hon upprepar det hon sagt förut.
“Jag tycker inte längre att en vanlig bostadsköpare bör ha som ambition att bli skuldfri under den tid som man äger sin villa. Man får ställa konsumtionsbehovet under livet mot amorteringar”
Hon nämner inte vems konsumtionsbehov hon pratar om här. Det är nämligen inte BLT:s (bolånetorskens) konsumtionsbehov. Utan Gunilla Nyströms konsumtionsbehov vi pratar här. Hon och hennes kollegors behov av lönebonus och konsumtion.
För banken är inte din vän. Banken och Gunilla Nyström är dina fiender, rent av värre än några rånare. De har nämligen laglig rätt att råna dig på dina pengar om du bara är BLT nog. Banken är ute efter att tjäna så mycket pengar som möjligt på dig.
Genom att Nyström nu vill lura dig att inte amortera för att du kortsiktigt skall luras att konsumera saker du inte behöver för att imponera på folk du inte bryr dig om för pengar du inte egentligen har, så minskar dina amorteringar. Och banken tjänar mer pengar på dig under din livstid. Viktigast av allt för dem är att du inte amorterar.
Du får rent av möjlighet att konsumera mer om du amorterar, medräknat amorteringarna.
Och har du inte råd att amortera i samma takt under hela livet, så har du köpt din bostad för dyrt. Beklagar, men så är det.
Nu ett räkneexempel. Skuld på 2 MSEK, ränta på normala 7%, dvs 4.9% efter 30% i ränteavdrag. 2 MSEK är för övrigt ungefär snittpriset på en villa i Sverige.
2 MSEK tar drygt 33 år att amortera om man amorterar 5000 kronor i månaden.
Utan amortering betalar du på 34 år ca 3 332 000:- SEK i ränta. 65% mer än du är skyldig banken.
Den som amorterar 5000:- i månaden har totalt betalat ca 3 229 000:- till banken efter 34 år. Ungefär. Medräknat amorteringarna. Jag har här bara räknat med en amortering om 60 000:- den sista december varje år, amorterar man kvartalsvis blir det ännu bättre.
Den som amorterar hade alltså under perioden mer pengar över till konsumtion än den som inte amorterade. Redan 18 år efter bostadsköpet, t ex vid 40 års ålder, mitt i skolbarnsförälderåldern, om man köpte sin bostad vid 22 års ålder, så betalar den som amorterat 5000 i månaden mindre till banken än den som struntat i att amortera.
Dessutom sitter den som inte amorterade nu med en skuld på alltjämt 2 000 000:- kronor. Den som amorterade har nu ingen sådan skuld och kan i teorin sälja sin bostad och plocka ut dessa amorterade pengar och konsumera under sin pension. Och det är under pensionen som man kommer behöva pengarna. Inte under arbetslivet, där din lön räcker för dina konsumtionsbehov.
Bolånetorsken förlorar och Gunilla Nyström får högre bonus och kan alltså se till sitt konsumtionsbehov under livet. Ditt behov bryr hon sig inte om. Men hon föreslår nog gärna att du pensionssparar inför pensionen och plockar ut procent i förvaltningsavgifter på de pengarna istället.
Fråga dig själv om du vill skratta hela vägen till banken, eller om du vill att de skall skratta åt dig på banken?
Det spelar i det här fallet heller ingen som helst roll om vi har en bostadsbubbla eller inte. Den som amorterar vinner ändå. Och det är via amorteringar som 30- och 40-talisterna blev rika på sina bostäder, inte genom att betala ränta till banken. Att de hade 85% i ränteavdrag hjälpte också. Det har inte du. Du kommer inte kunna upprepa.
Så vill du bli en vinnare eller vara en BLT? Valet är ditt eget.
39 kommentarer
Vårt felaktiga monetära och finansiella system kräver mer skuld och mer konsumtion.
Vi närmar oss nu Zero Hour när inte ens det kan bära ett i grunden felaktigt och bedrägligt system.
Jag brukar få höra att skulder inte ärvs av barnen vilket jag tror. Hur är det med det.
Det vore katastrof om barn i några generationer blir livegna på grund av förfädernas naiva bostadsköp.
Nej, men finns det en nettoskuld i dödsboet så kommer allt gå på exekutiv auktion före barnen får ett ruttet öre. Det innefattar också fall när barnen ännu inte är myndiga, då i princip allt bohag kommer utmätas om t ex huset är värt mindre än skulderna. Barnen lämnas inte bara utan föräldrars stöd, utan också helt utan ekonomiskt stöd.
Livförsäkringar räknas också som tillgångar i dödsboet och äts upp av nettoskulder före de tillfaller förmånstagarna.
Statsskulden, landstingsskulderna och kommunskulderna ärvs…
Och huslån kan ju omvandlas till statsskuld, så skedde i Amerika häromåret.
Och Irland, Belgien mfl länder som räddat sina banker.
Har de räddat bankerna eller bankernas ägare?
Jag tror det största felet är att de inte begränsade sig till att räddade funktionen och samhällsservicen utan de räddade många och inflytelserika individer som egentligen hade spelat bort hela sin förmögenhet på att blåsa upp bubblan.
I USA fick många av de individer som räddades äckligt många miljarder i bonus medan detta skedde vilket får mig att tvivla på USA:s framtid. (Vilket oroar mig djupt. )
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/professor-ingen-boprisbubbla_5963537.svd
Professorn säger att vi inte har någon bostadsbubbla. Bra, då kan jag köpa en lägenhet för 4 miljoner och sälja den för 8 miljoner om ett par år. Är ju helt riskfritt. Priserna kan ju inte sjunka, eller hur?
Ränteskillnadsersättning kostar också. Banken hotar med detta för att BLT'arna inte ska våga amortera.
Vad är 2M värt om 34 år? Hur mkt hinner inflationen äta upp av lånet? 2% per år = ca 1M
5% per år = 1,65M, 10% per år = 1,94M
Vad har vi egentligen för inflation i sverige? Många räknar ju påca 2%, men ökar inte penningmängden typ 15%?
Inflationen påverkar inte räkneexemplet. Den som amorterar har likväl mer pengar att konsumera för än den som inte amorterar.
Dessutom är det väldigt sannolikt att vi drabbas av långvarig deflation i spåren av skuldbubblan och peak oil.
Äh, vad spelar det för roll. Alla mina pengar går åt iallafall varje månad. Sen spelar det ingen roll om de går till hyra, eller till banken eller vad det är.
Jag vill bo bra, vill äta bra, åka i en bekväm bil och åka på schysst utlandssemester.
Jag betalar vad det kostar. Sluta med ert sifferdividerande, det är ointressant.
Danne, smartaste kommentaren idag – not 🙂
Jag håller med om att skulder är farligt. Jag är 65, och vi har amorterat stenhårt. Dessutom bor vi i ett fd fritidshus på 60 kvadratmeter. Skuldfria med två bilar, ett sjöflygplan samt drygt två miljoner i besparingar.
Vi (två) var bara vanliga statstjänstemän med mediokra löner, men vi har hela tiden skytt skulder som pesten och rättat mun efter matsäck.
Jag tror, att de yngre generationerna har velat ha ALLT NU, och det straffar sig senare i livet. Konsumtionen måste någon gång betalas.
/K
Varför amortera ett hus vars värde inte faller?
Har man råd kan man ju göra det men det är dumt att lämna över helt skuldfri eftersom den som tar över sannolikt får bättre ekonomi än andra , om huset är betalt./Oppti
Oppti, varför amortera? Jo, för att man inte behöver betala ränta då. Har du inte läst i exemplet?
Den enda period som du har större konsumtionsutrymme genom att inte amortera är precis i början. Men då har man å andra sidan konsumerat upp sitt framtida ekonomiska utrymme. Men det är kanske för svårt att planera så långt fram…
Skrämmande. Det är verkligen så illa att en del inte förstår att det är är en kostnad att INTE amortera :/
Nu börjar man förstå vad det för typer som budar i min kära stad
/Realisten
Bo i samma hus i 40 år…. Huh. Nej tack. Två år på samma adress är lagom. Och angående bostad som pensionsförsäkring, vem vet vad det där huset är värt om 40 år, med Peak Oil och permarecession? Jag köper nog hellre ädelmetaller än amorterar, känns som det minst osäkra alternativet. Egentligen är framtiden så osäker att det är bästa kanske är att inrikta sig på att inte ha några större summor att röra sig med på gamla dar, och inrätta tillvaron därefter.
Det är lugnt, herr Rossi fixar biffen!!
Det är lite märkligt att bank anställda ofta framställs som experter av olika slag i våra tidningar då dessa helt uppenbart har ett eget intresse. Det är som om volvo chefer skulle framställas som bil experter och ge "råd" till läsarna om vilken bil som är bäst att köpa.
På den här punkten håller jag till 100% med Cornu. Bankerna är de stora skurkarna och man ska sky dem som pesten.
Har själv gjort en lång resa i systemet med grunden att amortera max möjliga. Ledde till skuldfrihet som verkligen är äkta frihet. Och det är märkligt vad besparingarna vuxit sedan jag befriat mig från banken. Och nej, sparar inte i banken. Inte mer än likvidbehovet.
Jag är inte ekonom, så ni får gärna förklara om jag inte förstår.
7 % normalränta(!) – bygger inte det på en underliggande inflation om typ 2 % (eller mer)?
Och isf blir ju kalkylen radikalt annorlunda.
Sedan fick jag inte heller samma resultat som du i fallet med amortering, jag fick att totala kostnaden efter 34 år var högre än om man inte amorterat. Men alla andra har säkert rätt.
Har man dessutom disciplinen att öka sin amortering med det belopp som räntan sjunker, efter varje amortering, så sjunker skulden snabbare och snabbare för varje månad som går.
Jag gjorde så under ett par år, och skulden sjönk i rasande fart, mot slutet. Trots att jag egentligen amorterade samma "startbelopp" hela tiden. Den minskade räntekostnaden, som jag alltså också amorterade togs ju inte från mitt "konsumtionsutrymme". Känslan och handlingsfriheten att vara skuldfri slår allt! Rekommenderas!
Var lite nyfiken vad min bank (SEB, som i exemplet) skulle säga när jag ville amortera 350.000:- på bolånet idag. Inte ett ord om varför, de tyckte nog det var helt normalt. Håller med om att banken inte är din vän men de är inte heller din ovän lika lite som ICA…
Som jag ser det, oavsett val, blir vi nog torskar allehopa. På det ena eller andra sättet.
Får det till att den som amorterar har betalat totalt 3 722 660:- efter 34 år.
/Martin
I slutet på förrförra högkonjunkturen när jag sålde av aktier för att risksäkra så blev banken som flugor kring en koskit. De ringde och hade sig och ville placera pengarna.
Det slutade med en fet amortering på huslånet. Riktigt bra ränta – men banken var inte lika nöjd som jag. 😉
Senare har jag kanske inte varit lika renlärig. När jag ser bättre avkastning på börsen så har jag valt att inte amortera.
Men om något år är det nog dags att kliva av börsen igen.
/ Lowrisk
Visst betalar man mer om man betalar räntor under många år, men man betalar som mest när man tjänar som mest (då det svider som minst). Konsumtionsbehovet är gissningsvis stort precis när man köpt hus och börjar reproducera sig. Efter några år ökar inkomsterna och utgifterna (konsumtionen) tillåts minska, DÅ kan man amortera desto mer.
En fundering: Ska man leva snålt och amortera mycket när man är 30-40 för att kunna leva gott när man är gammal?
Eller ska man välja amorteringsfritt i 5-10 år så barnen kan få spela hockey och gå på Liseberg, så kan man amortera av (eller sälja) huset när man är gammal och tjänar bra 🙂
Allt är inte sanningar med kronor och ören, det är ett livspussel med många prioriteringar att väga samman, eller hur resonerar du Cornu?
Oppti, jag måste av nyfikenhet ta mig friheten att fråga vad du jobbar med?
Bra poäng. Men jag tror nog det finns många som även gör valet att inte amortera, utan tex istället spara motsvarande belopp/investera. Så har jag blivit multimiljonär och det kan även andra Svenssons bli.
7 % i genomsnittlig ränta, samtidigt som vi får deflation? Nä, den ekvationen håller inte cornucopia.
Köp HM istället för att amortera, eller nån aktie du tror på långsiktigt – kommer löna sig mer än att amortera om man ser på lång sikt.
Själva grundtanken med att låna är att jag vill spendera nu, betala senare. För att kunna göra detta är jag beredd att betala ränta. Det maximerar min nytta, även om jag nominellt konsumerar för färre kronor (även oräknat att det inte finns inflation i Cornucopias värld).
Tar vi Cornu på orden, ska vi naturligtvis inte låna alls, utan spara i 34 år, och sen köpa kåken kontant. (Vi kan bo kvar hemma hos päronen.) Det maximerar enligt Cornucopia vår konsumtion.
Den som inte amorterar betalar lika mycket i ränta som de köpte huset för..
Så att säga att man tjänar på att inte amortera är korkat.Banken får igen sina stålar antingen via amortering, ränta eller att lånet löses.
Tänk att efter 50 år ha betalat 4-5 miljoner i ränta..pengar du aldrig får tillbaka. Då kan man lika gärna betala 4 miljoner i hyra..
Hej!
Jag känner att jag behöver förtydliga min ståndpunkt när det gäller amortering och sparande.
Min utgångspunkt för råd till läsare och kunder är att det kostar pengar att ha lån, och att amortering är en mycket bra och långsiktig sparform. Jag har aldrig förordat att man inte ska amortera på sina lån.
Däremot tycker jag inte att det är självklart att man måste ha som ambition att bli helt skuldfri. Om man kan amortera bort sina lån är det självklart bra för ens privatekonomi, men det finns perioder när uppoffringen att till varje pris bli skuldfri kan stå i konflikt med behoven och livet här och nu.
Det måste vara upp till var och en att bestämma om man vill prioritera mer pengar varje månad här och nu och få lite mindre pengar över den dag man säljer, eller om man vill leva väldigt snålt under ett antal år men bli rejält rik när man säljer.
Att helt avstå från att amortera kan vara en riskfylld strategi. Den som inte amorterar på huslånet och kanske dessutom lånar till alla renoveringar kan på pensionsdagen, när inkomsten är mycket lägre, hamna i ett läge där man behöver sälja trots att man helst skulle bo kvar. Huslånet och därmed boendekostnaden blir helt enkelt så hög att det blir för lite pengar över till annat.
En annan risk för bostadsägare är att skilsmässa/separation kan tvinga fram en försäljning, kanske i ett läge där priserna fallit så att försäljningspriset inte täcker skulderna. Den som amorterar löper mindre risk att bli sittande med en restskuld om bostaden av något skäl måste säljas.
Men jag förstår inte varför exempelvis ett äldre par med kanske lån på 500 000 kr och en villa som är värd 4 miljoner kronor ska ha som målsättning att dö skuldfria. Jag tycker att de med gott samvete kan prioritera konsumtion och egen guldkant framför amortering, som innebär ett större arv till barnen. I min värld innebär inte det att ha en lättsinnig syn på lån och amortering. Som i så många sammanhang bör man ställa sig frågan ”för vem och varför?
Sammanfattningsvis anser jag att det för många hushåll kan vara en vettig ambitionsnivå att över tid amortera ner sitt bolån till hälften.
Detta har jag sagt i väldigt många intervjuer under flera års tid, och det är en argumentation som jag står för.
Med vänliga hälsningar, Gunilla Nyström
Snälla Cornu, skulle du kunna visa din uträkning för detta:
Den som amorterar 5000:- i månaden har totalt betalat ca 3 229 000:- till banken efter 34 år. Ungefär. Medräknat amorteringarna.(4,9% nettoränta, lån 2 mille)
Jag får det inte att gå ihop. (Jag är kanske ett offer för skoljuntan.)
Hur har du räknat själv?
Jag satte för enkelhetens skull upp ett kalkylark, med en rad per år.
Ett mycket bra exempel, och det framgår ju rätt tydligt av hennes svar i senare inlägg att hon inte direkt har något konkret att komma med. Annat än att hon förstås föredrar att vi betalar ränta snarare än amorterar.
"Jag tycker att de med gott samvete kan prioritera konsumtion och egen guldkant framför amortering, som innebär ett större arv till barnen. I min värld innebär inte det att ha en lättsinnig syn på lån och amortering. Som i så många sammanhang bör man ställa sig frågan ”för vem och varför?"
Det är egoism du tar upp, mycket typiskt kvinnor över 50. Tänk på dig själv, skit i framtiden, dina barn kan äta sopor!
Tja, mellan tummen och pekfingret,
om du amorterar linjärt kan du ta halva lånet och räkna (lågt räknat) 33 år x 4,9 % x 1 mille = 1,62 mille i räntekostnad.
Lägg till kapitalet, så är du uppe i 3,62 miljoner.
Betyder det att dina slutsatser var helt fel?
En sak till. Du säger att "Inflationen påverkar inte räkneexemplet."
Menar du att 1 (konsumerad) krona är värd lika mycket som 1 krona om 34 år?