Förr i tiden, i det gamla bondesamhället, så fantiserade man ihop en hel mytologi om vad det fanns för okända och mestadels farliga oknytt ute i de hemska skogarna. Troll, Näcken, skogsrået och allt vad de heter. Alla de här oknytten är nu utrotade efter att vi flyttat in till den trygga staden.
Istället har hela landsbygden förvandlats till en studie i skräck. Här ute på landet är vi inavlade, lågintelligenta galningar eller psykopater, och oavsett så fryser vi ut alla utomstående eller åtminstone mobbar dem.
Allt för att säkerställa att arbetare och tjänstemän håller sig kvar i stan, så att de kan förbli lydig arbetskraft åt överheten får man förmoda. Landsbygden och även naturen får stå för något otäckt och farligt, och trygghet hittar man bara i stan.
Grundformeln är att man t ex flyttar ut på landet, varpå något otäckt som finns i skogen tar dina barn, och du själv överlever möjligen på nåder. Ibland blir det rent av parodiskt, som författaren John Connollys novellsamling Nocturnes (Bokus 133:-), där i princip varenda novell följer mönstret. Annars räcker det med godtycklig Stephen King-bok som oftast utspelar sig i någon liten by i Maines skogar. Eller hemska tanke, att som känd författare råka ut för en bilolycka på landet, som i Misery (Bokus 80:-).
Bättre att hålla sig hemma i stan.
Svenska författare är förstås inte sämre. Sveriges Stephen King-kopia, John Ajvide Lindquist följer mönstret helt i Människohamn (Bokus 40:-), där man mycket riktigt bor på landet, i skärgården, och dottern försvinner spårlöst.
Man kan kort fundera över hur svenska litteraturkritiker sågar Stephen King, men hyllar Ajvide Lindquist. Det rör sig i princip om exakt samma form av litteratur, men med skillnaden att den ena författaren är svensk.
Å andra sidan kan man också vända på det hela. I Ajvide Lindquist genombrottsroman Låt den rätte komma in (Bokus 40:-, även som film att hyra på Headweb) så är det istället den anonyma förorten som döljer monstren. För i verkligheten är det inte på landet som skräcken gömmer sig, utan det är till städernas anonymitet som ljusskygga element söker sig, istället för hit ut på landet där den enda nedsidan är att man har järnkoll på sina grannar och vad de har för sig.
Även betydligt bättre Johan Theorin kan mästerligt vända på formeln i mästerliga Nattfåk (Bokus 46:-), som till synes handlar just om stadsborna som flyttar ut på landet, närmare bestämt till en ensligt belägen fyrvaktargård på Öland. Vad som sedan händer följer förstås formeln, men i slutändan så visar det sig att det är i stadens fisförnäma mellanklassvillaförort som monstren döljer sig, inte på landet.
På film räcker det ju att i princip välja vilken skräckfilm som helst, så utspelar den sig i 95% på landet. Är det inte monster eller farliga djur, så är det ser*****rdare med stora knivar. Gärna ungdomar som letar sig ut på den fruktansvärda landsbygden och där möter någon av den inavlade befolkningen, varpå en sedelärande historia om att man skall stanna hemma i stan tar vid. Ingen större vits att räkna upp några exempel på filmer. Listan är alldeles för lång, och blir längre för varje vecka som går, då i princip alla nya skräckfilmer bygger på tesen om den fruktansvärda landsbygden.
Går vi bort från rena skräckfilmer, vilka det går tretton på dussinet, så är ju förstås Deliverance (1972, sv “Den sista färden”) den stora klassikern i att skildra hur det ser ut på landbygden. Det enda som saknas är gälarna.
En annan variant är för Breakdown (1997), en av Kurt Russels bästa filmer.
Här lär vi oss att landsbygden är befolkad av ser****ördande biltjuvar som tar din nya SUV och säljer för dyra pengar, och i den mån de inte är seriemördare så är de ointresserade av att hjälpa en stadsbo. En sedelärande historia om faran med att äga en SUV. SUV:ar skall stanna i stan. Aldrig förr har en produktplacering varit så fel. Fast det hjälpte inte, istället skaffade amerikanarna ännu större SUV:ar än i den här filmen.
Men man skall aldrig glömma vad som händer om man flyttar ut till någon liten mysig by på landbygden, vilket man får uppleva i Sam Peckinpahs totalcensurerade Straw Dogs (också 1971).
Här ser vi Dustin Hoffman som amerikanen som gör misstaget att flytta med sin fru till hennes hemby i Cornwall för att komma undan Vietnamnkrigsprotesterna i USA. Resten är en studie i hur lokalbefolkningen fungerar här ute på landet, kanske rent av mer raffinerat än i Deliverance. Filmen släpptes ocensurerad i England först år 2002, 31 år efter sin inspelning.
Hur man än vrider på det så är det en kraftfull etablerad meme att landsbygden är otäck och farlig, och man håller sig hellre i stan. Det lustigaste av allt är att inte så få stadsbor verkar tro på filmerna och skönlitteraturen, och tror just att folk på landet är just så inskränkta och inavlade som de skildras som i populärmedia.
I verkligheten är det snarare tvärt om. Variationen är snarare större ute på landet, och med det blir också toleransen mot olikheter större. Visserligen har man koll på sina grannar, men man respekterar dem också nog att lämna dem ifred om de vill bli lämnade ifred. Istället så blir det på Östermalm, Liiidingö eller ute i förortsghettona som det råder likriktning och det blir svårt för en utomstående att bryta mönstret.
Eller så är det bara en precis lika stor fördom.
Under tiden fortsätter litteraturen och filmen att spotta ur sig sedelärande historier om den fruktansvärda landsbygden. Där lustigt nog inte så få författare råkar bo själva. Kanske vill man bara hålla borta lättlurade människor från landet?
Eller är det storkapitalet som vill skrämma bort folk, så att de lydigt bor kvar i sina betongförorter och går till sina jobb?
12 kommentarer
Skall dra en liten rolig grej från mitten av 80 talet, är som sagt från dom djupa skogarna i Dalsland (landet), i min ungdom så var jag med i ungdomshemvärnet där vi hade övningar varje år ute i skogen med lös ammo (djävligt kul hade vi ), nå , en sommar så kom det upp ett ungdomshemvärn från stora staden Göteborg och skulle öva mot oss (kriga), så först så träffades vi en fredag em för att lära känna varandra, det mötet va en stor kontrast, vi bönner mot ena strikt klädda och aroganta typer som skrattade och hånade oss så till den grad att vi bara ville där i från ( vi skulle ju vara där hela helgen), men så sänkte sig MÖRKRET över skogarna och vi tassade ut på uppdrag, resten är historia :-))) fy fan va kul vi hade, de går ann o va tuff när lampan lyser, vika kärringar, har aldrig efter det sett så många rädda statsbor som skriker efter mamma,, fnisss ,, kan bara nämna att det hemvärnet har i alla fall inte varit upp hit något mer vad jag vet,,, BU sa trollet i skogen Ha ha ha
Mvh Trollet i skogen :-))
Här ute på landet är vi inavlade, lågintelligenta galningar eller psykopater, och oavsett så fryser vi ut alla utomstående eller åtminstone mobbar dem.
Det var du som sa det.
/Farfar
Sarah Palin om red necks (bl a): Governor Palin's Keynote Address at the NRA Convention
Det är kanske medias bild av landet. Verkligheten (min åtminstone) är dock annorlunda. I mitt umgänge är vi en del som längtar bort från staden, och förhoppningsvis blir det också av. Barn och betong är ingen bra kombo enligt mitt tycke (lägger mig dock inte i om andra tycker det är toppen). Framförallt är jag övertygat om att folk på landet är mer hjälpsamma, har större tålamod, trevligare mm, men nu är jag nog så generaliserande att jag får akta mig 🙂
på landet är vi ofta beroende av varandras hjälp då & då. genom ömsesidig respekt & tolerans skapas ett band och kanske en vänskap med tiden.
när jag bodde i staden var det inte alls samma slags relation till grannarna. Fastän man i staden bor närmare varandra fysiskt så känns man mer avlägsen mentalt.
men det är bara min erfarenhet och det är svårt att generalisera.
Anonym 17.49
Man kan bara hålla med, vi lantisar kommer från en annan planet.
/Farfar
Efter 20 år på landet och 20 år i Stockholm kan jag i varje fall erkänna att Jantelagen är helt dominerande på landsbygden. I övrigt finns det lika mycket för- och nackdelar på båda platser.
Håller i princip med gratisätaren. Alla människor formas av sin närmiljö. Efter att ha bott i olika miljöer och dessutom nära erfarit olika kulturer i världen kan jag bara konstatera det.
Det finns gott och ont överallt men så fort vi börjar tänka i termer av vi och dom tar vi fokus från möjligheten att gemensamt bekämpa det onda och stärka det goda och det är det bara det onda som tjänar på.
Därför förstår jag inte behovet av att underblåsa en helt onödig polarisering. Livet är besvärligt nog ändå.
/Morfar
Avsnittet av Top Gear när de åker genom södra USA (Florida till New Orleans). Helt fantastiskt 🙂
Homosexualitet har inte riktigt accepterats på alla håll..
u-turn http://www.youtube.com/watch?v=msTV4agG9g0
Mycket underhållande analys, och jag som har bott på landsbygden i hela mitt liv kan bara hålla med, det finns inget tryggare ställe att befinna sig på. Detta av flera skäl.
Dels orkar inte de flesta tjuvar och kriminella element ta sig ut till landsbygden, de lider såklart av samma åkomma som resten av befolkningen – dvs är det längre än 5 km till något så kan det kvitta. Det finns också många kriminella som helt enkelt inte har råd med bil och det är knappast aktuellt för dem att cykla. Det kanske är något som kommer att florera i framtiden, ekologiskt anpassade tjuvar, men vi är inte riktigt där ännu.
Skulle trots allt någon skurk ha en bil och orka ta sig längre än 5 km så kanske han är rädd att förstöra den på alla dåliga vägar på landsbygden eftersom staten inte bryr sig om att ordna bra vägar där? Är det dessutom på höst/vinter så finns risk för dåligt plogade vägar och nedfallna träd.
Skulle nu trots allt den förhärdade brottslingen nå landsbygden så inser han snart att folk håller koll åt varandra. Dyker en okänd bil upp som åker runt så vet snart hela bygden det och registreringsnumret är snart nedtecknat hos någon för säkerhets skull. Om nu tjuven trots detta ger sig på att försöka råna någon eller begå någon annan kriminell handling, så vimlar det av folk på landsbygden med elaka farliga hundar hemma, vapenskåp fyllda med diverse eldvapen, sågar, knivar, yxor, spiskrokar och annat livsfarligt som tjuven kan bli angripen av. Nä, då är det mycket säkrare för skurken att hålla sig i stan och råna någon gammal försvarslös tant i en lägenhet. Tar vi sen de gäng som utgör ett stort kriminellt hot mot samhället, så kan de knappast existera på landsbygden, det är inte så lätt att bilda gäng när närmaste 18-åriga kamrat bor 4 km bort och dessutom så vet man att hela bygden får veta på 3 minuter om någon gör något, inklusive ens föräldrar. Därför så är det i regel, paradoxalt nog då polisen sällan eller aldrig visar sig där eftersom staten skiter även i den samhällsservicen för de som inte bor i stan, betydligt tryggare att bo på landsbygden…
För övrigt så är jag nöjd om folk fortsatt håller sig i stan, huspriserna är mycket lägre på landsbygden tack vare att få verkar vilja bo där och det är skönt om man kan få gå i skogen en timma eller två, eller fiska vid en fin tjärn utan att behöva springa ihop med någon annan människa den stunden…