Ni har sett den här grafen förr.
Den visar att vi på toppen har ca 2.5 miljoner samhällsbärare i Sverige, som genom att de arbetar inom den privata sfären skall generera hela det skattenetto som skall bära runt övriga drygt 6.5 miljoner invånare i Sverige.
Samtidigt är verkligheten ännu värre. För ett antal av dessa 2.5 miljoner lever i själva verket också på skattepengar genom att ha skattefinansierade jobb. T ex alla som jobbar inom entreprenadfirmor som bygger statlig infrastruktur som t ex vägar, eller t ex friskolor, privat slutförvaring av äldre, privata dagis och många fler exempel. I själva verket kanske det bara rör sig om högst 2 miljoner människor som skall försörja 7 miljoner plus sig själva.
Dessa två miljoner bär alltså upp samhället ekonomiskt och finansierar resten. De är närande samhällsbärare.
Därmed är inte sagt att de ca 1.2 miljoner som är anställda inom stat och kommun inte utför samhällsbärande arbeten. Antagligen finns det en rejäl övertalighet som utför sysslor vi kunde klara oss utan, men vi kan ju alltid låtsas att samhället använder sina skattepengar optimalt och alla 1.2 miljoner har viktiga jobb och använder tid och resurser optimalt.
Men det centrala är att oavsett hur viktiga jobb de har, oavsett om de är läkare, poliser, sjuksköterskor, lärare, brandmän, officerare, yrkessoldater, skattmasar, kronofogdar, skolvaktmästare, socialarbetare eller domare så är de finansierade av de övriga 2.5 miljonerna privat anställda.
Finansierade genom skatten på de privat anställda, och genom skatten på de bolag som de privatanställda dagligen får att fungera. Och i de fall en byråkrat är självfinansierad, t ex handläggare av namnbyten på Patent- och Registreringsverket, så är det antingen skatteavlönade personer som byter namn och alltså bara skickar runt skattepengar, eller så är det privatavlönade personer som tillför nya pengar.
Denna skillnad mellan närande och tärande samhällsbärare, för tillsammans ser dessa 3.7 miljoner till att samhället bär upp de övriga 5.3 miljoner svenskarna, kan exemplifieras med t ex jordbruk.
En bondes verksamhet är mestadels tärande. Större delen av året drar inte in ett öre. Det skall plogas, gödslas, harvas, sås, utfodras, röjas, grävas, besprutas, snickras, lagas, repareras. Allt för att under en kortare period på året, kanske utsträckt över två månader dra in pengar genom skördens närande arbete.
Samtidigt förutsätter skördemånadens närande arbete att allt det där tärande arbetet utförs. Men det tärande arbetet blir omöjligt utan en närande skörd som skall bära upp allt tärande.
På samma sätt är det med de privata nettoskatteinbetalande samhällsbärarna. Deras existens förutsätter tärande verksamheter som rättsväsende och sociala skyddsnät som hindrar de rent tärande samhällsbelastarna från att göra revolution. Skatt är i rimlig omfattning en billig försäkring för bevarandet av kapital. Men man bör sträva efter att hela tiden sänka priset på denna försäkring för att fastställa var gränsen går. Som det är nu är försäkringspremien onödigt hög.
Skillnaden mellan höger och vänster är att höger vill ha lägre försäkringspremie (lägre skattetryck) och fler som behöver försäkringen (fler skall äga något själva), medan vänster vill ha högre försäkringspremier (högre skattetryck) och att allt färre skall behöva den (dvs färre skall äga något själva och allt färre skall betala för allt fler).
Så det är inte en fråga om att privat anställda står ensamma, eller att jag nedvärderar de tärande arbetande. Men tärande verksamheter kan enbart existera genom att den privata sektorn drar in skatt. Utom i t ex Grekland och USA förstås, där sektorn kan existera genom att andra länder betalar genom att låna ut pengar.
I USA är det rent av så att hela 42% av all statlig verksamhet och med det 42% av alla statligt anställda finansieras via lån, ofta från andra länder med normalbegåvningar som förvaltar pengarna.
22 kommentarer
Typo: (läger skattetrck)
Jag tycker att detta är ena sidan att se på saken, om vi vidgar frågan några snäpp så kan vi ju fråga oss vad som är förutsättningar för att resten ska kunna utföras. Då kommer man fram till att en stor del av den som du kallar närande sektorn i själva verket är tärande, de förbrukar resurser utan att tillföra någon nytta. Som till exempel min branch, IP-TV. Vad är nyttan med detta? Ingen, mer än möjligen att skänka underhållning åt massorna, vilket är ännu en försäkring för att undvika revolution.
Om man ser det i generellare termer så är det bara grundläggande mat-, kläd-, och bostadsproduktion som är närande. Resten är tärande. Tärande på jordens resurser.
Naturligtvis, Ylven. Nu pratade jag bara i termer av ekonomi, debet och kredit, plus och minus, kassaflöden. Inte om belastningen på ekosystemet.
Sant Ylven. Är det något du förespråkar att vi ska leva utan att tära på naturens resurser?
Anonym: Man kan ha en dröm om ett uthålligt samhälle, men jag har inga riktlinjer som jag kan skriva ut som ett politiskt program. Det hindrar ju inte att jag försöker leva resurssnålt själv. Jag har t.ex. ingen IP-TV…
Det är svårt att bli icketärande i dagens samhälle, utan att direkt hoppa av och flytta in i grottorna…
Ylven,
Ja det är svårt. Och skulle vi skapa ett samhälle där vi levde utan att tära på jordens resurser skulle vi nog bli utkonkurrerade av andra och i slutändan kanske occuperade för att man vill åt våra resurser..
Gillar också att leva relativt resurssnålt, men inser att vi måste tära lite för att inte bli överkörda.
För och nackdelar som med allting.
Cornucopia. Du och jag har en nästan identisk syn på allt. Det enda jag inte håller med dig i är rovdjurspolitiken. Nåväl. Det jag vill sticka in med i denna diskussion är att vi i Sverige, ENDAST kan upprätthålla en såpass hög standard hos gemene tärande på grund av att vi ligger som nummer UNO i världen sett till hur många multinationella företag vi har per capita.
Dessa företag har genom en generös skattepolitik som ironiskt nog gått på tvärs mot sossarnas ideologi (utan stora skatteinkomster att fördela = no power) lockats att behålla sina säten i Sverige, vilket medfört att den tärande delen tillåtits växa sig så enorm.
Jag vill minnas att det land som kommer på andra plats i multinationella företag per capita-ligan är Japan, dock ligger de betydligt lägre ner i antal.
Frågan är nu; i en värld som möter Peak Oil, och där kreditproblem drabbar land efter land, – om denna vår omvärld, som är vår exportmarknad mattas av och krymper dramatiskt, vad händer då?
Måtte Sossarna förlora i höst.
/Frekvent besökare
Som universitetslärare (statsanställd) är jag såklart tärande. Däremot anser jag att det är bra att ha högre utbildning, men tycker att vi universitetsutbildade är för många, men framför allt att det är för många studenter som bereds (dyra) platser på universitet och högskolor (bla. för att min lön ska betalas och för att Akademiska hus tar ut ockerhyror och för att vi har så många regler och administratörer och för att…).
Inför PO ser jag inte poängen med att 40% av ungdomarna ska ha en högskoleutbildning. Speciellt som många inte har något större intresse eller läshuvud och i värsta fall läser vidare bara för att de ändå inte får jobb och har blivit itutade att mer utbildning alltid är bättre.
Själv använde jag semestern förra året till att gå en kurs i lerhusbygge. Praktiskt och användbart.
Vägen till ett hållbart samhälle stavas statsavveckling. Den fria marknaden har löst alla andra problem (förutom mänsklig dumhet), så jag är övertygad om att den klarar även detta.
Fantastiskt bra inlägg Cornu!
Så per capita behövs det alltså bara omkring två timmars arbete per dag för att behålla nuvarande produktivitet. Den aktuella verkligheten är att de här 2,5 miljoner knegare som bär upp samhället sliter alldeles för mycket samtidigt som långt fler gör nästan ingenting. Vore det då inte rimligt att låta det närande arbetet skötas av fem miljoner människor istället för nuvarande två och en halv? Många fler i arbete och mycket mindre arbetsbelastning per skalle.
"Vore det då inte rimligt att låta det närande arbetet skötas av fem miljoner människor istället för nuvarande två och en halv? Många fler i arbete och mycket mindre arbetsbelastning per skalle."
Jo, man kan tycka det. Låter vettigt och så, men..
Så frågan är vad det skulle innebära. Fler personer skulle dela på samma pengar, klyftorna skulle minska. Lönen minska för dom som har arbete nu osv..
Personligen skulle mitt incitament för att anstränga mig för att jobba minska. I längden tror jag att detta skulle vara ett sämre alternativ, då möjligheten och drivkraften till att tjäna pengar skulle minska.
Det är lite för mkt kommunism för min smak. Varför ska jag anstränga mig för att utbilda mig etc och sen kommer någon annan som ej är lika duktig och ska göra halva mitt jobb?
Förstår dock den goda tanken, men som sagt tror inte på det..
Märkligt att vi kunna bygga detta Sverige med socialdemokratisk politik som
gynnat den tärande sektorn i årtionden.
Hur har de högteknologiska exportföretagen
kunnat byggas upp med så dåliga förutsättningar?
Varför stannar de kvar???
Den tärande sektorn; utbildning, grund- och tillämpad forskning, investeringstöd, transportstöd, exportbidrag, EUstöd till jordbruket,försvarsindutri, vägar, järnvägar, flygplatser… Hur ska detta betalas när skatterna inte finns med i spelet?
Sjukvård, åldringsvård, förskolor, alkoholvård, psykvård Hur ska de 2.5 miljonerna närande hinna med att ta hand om alla när de tärande inte gör det?
Det blir gravt missvisande eftersom de "tärande" till stor del består av ålderspensionärer och barn och ungdomar som inte skall arbeta.
Så visst finns det en poäng här men det blir ganska snedvridet.
Och? Barnen skall ha barnomsorg och skola, gymnasium, läsa in gymnasiet på komvux tre ggr, sedan högskola och när de väl är klara runt 30-årsåldern kan de börja dra in pengar om de får jobb.
Pensionärerna skall ha pension (som inte är uppbuffrad, utan betalas av nuvarande pensionsinbetalares kassaflöde), sjukvård och slutförvaring i allt från 0 till 40 år.
Ingen av dessa grupper är speciellt billiga i drift.
@13.50 Inget av de 50 största svenska företagen är startat efter 1970. I USA är den andelen över 20%, vilket säger lite om företagsklimatet i Sverige.
Sverige har haft en oerhörd fördel genom att klara sig genom VK2 med en intakt industri som gick på högvarv och kunde agera direkt efter kriget. Med tiden har det blivit svårare allt efter att omvärlden fått upp ångan. Det blir allt svårare att leva på gamla meriter.
Titta även på exporten, vi lever väl fortfarande på Järnmalmen och massan? Så vad händer när LKAB inte kan bryta malm längre (lönsamt) //Rune
Jag har aldrig riktigt begripit mig på den där beskrivningen av närande och tärande sektorer. I princip kunde man ju förstatliga alla privata verksamheter och bara ha tärande verksamheter utan att all verksamhet skulle försvinna (kommunism). Dvs det är inte givet att den privata sektorn bär den offentliga på sin rygg.
Ett annat tankeexperiment är att det vore enkelt (nåja) att byta ut en närande och en tärande del, tex förstatliga all livsmedelsproduktion (alla har rätt till god mat!) och privatisera sjukvården.
Privat eller offentligt finansierat/organiserat är bara två olika sätt att organisera och finansiera verksamheten.
"Ingen av dessa grupper är speciellt billiga i drift." Vilket röta att vi inte tillhört dem, vi som är starka, friska och produktiva.
Och vid 65-70 gör vi vad alla borde göra – tar vårt samhällsansvar, gräver en grop och biter i
cyankaliumkapseln.
Vet inte det. Har många pensionärer som kunder, och de verkar vara i full form forfarande vid 75 års ålder. Beror väl på de hälsosamma effekterna av vedeldning. Dels antioxidanterna, och dels den friska luften och motionen det innebär att gå ut och hämta ved dagligen.
Ja, det är väl ett himla elände för dig och den övriga närande sektorn att ni tvingas se pensionärer och andra bidragsdrägg komma instegande på företaget som KUNDER till råga på allt!!!
Här kommer ny vinkel
Banksektorn är en tärande del av samhället. De tillför inget, utan de gör endast uttag av sammhällets pengar och avlönar sin personal rikligt med dessa.
Staten =(vi som bor i Sverige)lånar ut pengar till bankerna till 1,5 % ränta. När vi som bor i Sverige ska låna pengar av banken får vi betala minst 3.5% ränta. Snacka om sjukt. Vi betalar minst 2%, ibland mycket mer, rakt ner i bankens ficka.
Slutsats bankväsendet är en tärande del av samhället som inte tillför något.