Den ryska fossilgasen och den framtida säkerhetspolitiken

906

Peak gas är en kontroversiell fråga, eftersom fossilgaslobbyn gärna vill ge sken av att gasen räcker “för evigt”, och inga riktigt bra studier gjort i frågan. De eviga optimisterna på EIA anser att peak gas inte inträffar förrän 2030, medan R.W. Bentley gjort en studie som pekar på år 2020 för den globala fossilgasproduktionen.

Men samtidigt är inte global peak gas lika intressant som global peak oil, det intressanta är när man når regional peak gas, eftersom fossilgas är en regional marknad. För Europa, utan Euroasien (till Euroasien räknar EIA bland annat Baltikum, Ryssland, Ukraina mfl europeiska länder), så inträffade peak gas år 2004, och regionen har alltså ett stigande importbehov redan idag.

Det väsentliga är dock att konsumtionen vida överstiger produktionen, även inräknat stora exportörer som Norge och Nederländerna. Norges produktion kryper också norrut, allt närmare Ryssland och Barents hav.

Nederländerna peakade 1996, men är fortfarande en exportör.

Storbritannien är som bekant inte längre någon exportör av gas, utan en importör och har byggt in sig i storskaligt fossilgasberoende under de goda åren vilket periodvis leder till prisexplosioner för gas och el i Storbritannien vintertid.

Detta är en situation som man inte kan ta sig ur på något enkelt sätt, kanske rent av aldrig. Att bygga kärnkraftverk tar sin lilla tid och kräver kapital som kanske kan vara svårt att ordna fram under rådande konjunkturläge.

Den 4:e juli 2008 sade den ryska fossilgasjätten Gazproms VD att den ryska fossilgasproduktionen inte längre kommer växa. Man kan också konstatera att produktionen i stort sett varit i en platå sedan 2006.

Rysslands gasreserver är 1 680 000 miljarder kubikfot fossilgas, medan produktionen år 2008 rörde sig om 24 378 miljarder kubikfot. Av dessa gick endast 8 596 miljarder kubikfot till export, eller ca 35%. Större delen går alltså till internt bruk.

Det här betyder också att när väl den ryska fossilgasproduktionen börjar falla, så kommer exportdelen börja falla desto snabbare. Om vi för enkelhetens skull antar att produktionen kommer falla med 3.5% om året, så är det i själva verket en tiondel av exportkapaciteten som försvinner varje år. Kanske upphör platåfasen år 2015 och vid 3.5% i produktionsfall per år så upphör exporten redan 2025.

Man kommer därmed därefter snabbt få stryka kunder från sin lista. De intressantaste kunderna förblir då de länder som är rikast och alltså kan betala bäst för fossilgasen. Dessa hittar man i Västeuropa, och inte i Östeuropa. Det är ur detta perspektivet man måste se Nordstream-pipelinen genom Östersjön. Via denna fossilgasledning kan man helt hoppa över öststaterna och exportera direkt till det rika Tyskland, där vi för övrigt hittar en av de större externa ägarna i den ryska halvstatliga gasjätten Gazprom, nämligen tyska kraftbolaget E.On.

Via Nordstream finns det ingen risk att länder som Ukraina eller Polen råkar köpa den ryska fossilgasen utan att fråga först. Om nu ingen saboterar Nordstream och därmed tvingar Ryssland att exportera landvägen över Östeuropa.

Tittar man på Ryssland fossilgasreserver med felaktig matematik så har de ett reserve life index på 68 år. Det är en imponerande siffra. Men oväsentlig. Det väsentliga är när man når peak gas, när produktionen börjar falla. Och med fallande produktione “räcker” förstås gasen ännu längre, t ex de hundratals år som fossilgaslobbyn gärna talar om. Men den “räcker” till allt färre konsumenter.

Börjar nu Rysslands fossilgasproduktion falla med start 2015, så riskerar exporten av fossilgas redan ha upphört innan år 2030, och den export man eventuellt tar från det inhemska behovet kommer man garanterat vilja ha extremt bra betalt för. Ryssland är inte riktigt en västerländsk demokrati där befolkningen köper argument som “marknadskrafterna” när de fryser ihjäl pga avstängd gas vintertid, allt för att bibehålla export till rika länder i väst.

Den allt mindre exporten kommer garanterat att användas för att föra utrikes- och säkerhetspolitik. Vem som får köpa, till vilket pris och varför… En del saker kan inte köpas för pengar, och ett frysande och strömlöst Europa kan nog betala med annat än pengar om det är vad den ryska taktpinnen kommer kräva. Om det så kräver att Ryssland skall få patrullera hela sträckan Nordstream med egna krigsfartyg utan att Sverige får lägga sig i, och att EU skall vidta av dirigenten Ryssland krävda utrikespolitiska åtgärder.

Nordstream är i själva verket en boja som Ryssland tänker använda för att fjättra EU med, inte någon väg mot energy security. Alternativet hade varit att när exporten faller för Ryssland, så hade Ukraina eller någon annan på vägen stulit all gas och Ryssland hade saknat ett vapen kraftigare än kärnvapenhot.

Man kan därför se det fullt logiskt att Ryssland nu upprustar sin flotta i bland annat Östersjön till att omfatta toppmoderna franskdesignade amfibieplattformar i form av skepp av Mistralklassen. Syftet med dessa är förstås att seriöst kunna visa att man när som helst kan inleda de polisiära aktioner som kan behövas för att säkra Nordstream. Det betyder inte att man kommer göra det, men det realistiska hotet att man kan skall finnas där. Nu räcker visserligen nuvarande amfibiekapacitet, men med Mistralklassen får man även en flytande helikopterplattform för attackhelikoptrar, samt mobilt sjukhus.

Alla de flyguppvisningar man gjort, inklusive rutinmässiga överflygningar av norska gasfält långt ner i Nordsjön eller intrång i brittisk luftrum, faller också på plats, liksom lite missilövningar nära den norska gränsen. Allt detta ignoreras förstås av svenska media, men inte av norska. Det tål att funderas på varför man i Sverige inte vill uppmärksamma den säkerhetspolitiska situation som Ryssland lägger grunden för nu. Kanske därför att den skulle kräva en omläggning av den svenska försvarspolitiken, inklusive ett återtagande av förmågan att försvara Sverige? När JAS39 orsakar ljudbangar för att avvisa luftintrång vågar man inte ens nämna vilket land som stod för intrången, vilket torde varit rätt uppenbart med tanke på att Ryssland samtidigt övade just luftlandsättning och amfibielandstigning i Zapad ’09-övningen, vars mål var att öva skydd av rysk energiinfrastruktur, dvs skydd av Nordstream. Polisiär aktion mot Gotland helt enkelt.

För att sammanfatta ovanstående. Ryssland bygger upp en militär kapacitet att hota norsk gasproduktion, samt skydda Nordstream respektive hota de som kan tänka sig motsätta sig Nordstream. Samtidigt kommer Ryssland framöver inte kunna leverera lika mycket gas som idag, och kommer alltså kunna bjuda ut gasen inte bara till högstbjudande ekonomiskt, utan också i utbyte mot t ex utrikespolitik. Över tiden kommer allt mindre gas att exporteras, och priset på denna kommer bli allt högre, uppbackat av en rysk försvarsmakt som inte kommer sakna bränsle, samtidigt som Europas oljeproduktion och med det flygfotogen till det egna försvaret faller mot noll.

Sverige sitter återigen unikt positionerat, både geografiskt och ekonomiskt. Vi är nämligen fortfarande en av Europas minsta konsumenter av fossilgas, trots utbyggnad av fossilgaskraftvärmeverk i Göteborg och Malmö. Dessa kraftverk släpper var för sig ut mer fossil CO2 än vad respektive stads samlade biltrafik gör, om man vill fokusera på CO2.

Men vi kan fortfarande klara oss om fossilgaskranarna dras åt, vilket inte gäller för allt fler av Europas övriga länder. Vi kan alltså ignorera det ryska fossilgasvapnet. Så länge vi inte är fossilgasberoende så behövs det istället militära vapen för att få Sverige att dansa efter den ryska taktpinnen. Det är knappast någon slump att Nordstream godkändes av den svenska regeringen strax efter att Ryssland höll den största militärövningen i området sedan 1980-talet.

Dessutom sträcker sig Sverige från Skåne och Gotland, med kontroll över Nordstream, till Nordkalotten med kapacitet till såväl radar- och radiospaning in i det för gasproduktionen allt mer kritiska Barents hav. Men mest kritiskt är Gotland. Den som kontrollerar Gotland kontrollerar Östersjön, om man nu som Sverige inte valt att helt avväpna den isolerade ön.

I detta läget finns det mycket farliga riksdagspolitiker, som inte bara tycker det är rätt att vi avrustat det svenska försvaret, utan också kraftigt vill öka vårt beroende av fossilgas, efter att ha svalt fossilgaslobbyns argumentation med hull och hår. Beror det på svenska politikers normalbegåvning, eller är det ett medvetet val att vilja göra Sverige till en rysk lydstat?

Ett svenskt fossilgasberoende skulle förvandla Sverige från en geografiskt strategiskt placerad fossilgasoberoende nation, förvisso avväpnad, till ytterligare en av Rysslands framtida slavstater.

Det är alltså av största vikt att vi av säkerhetspolitiska skäl inte ökar vårt beroende av fossilgasen.

Samtidigt är det dags att säkra svenskt territorium. Även om det idag alltjämt inte föreligger någon fullskalig nationell invasionsrisk, så finns det en risk för Gotland. Gotland är en öppnad strategisk syltburk som kan bli alldeles för frestande att ta över om det blir problem med säkerheten kring Nordstream, t ex genom terroraktioner. Det finns rent av FN-direktiv som gör en sådan aktion tillåten, samma direktiv som använts för t ex Irak eller Afghanistan.

Vad Sverige behöver göra är att återta förmågan att försvara Gotland, och överge Dagny-doktrinen, att vi skulle kunna besätta Gotland vid skärpt läge. För övrigt passande att medan Ryssland körde en övning som kallas Zapad (=Väst) så gjorde Sverige en misslyckad motövning döpt efter en kärring.

Nej, placera minst en hel pansarbataljon/stridsgrupp på Gotland – två stridsvagnskompanier, två pansarskyttekompanier, stabskompani, trosskompani, ingenjörskompani och ett artillerikompani utrustat med 120mm strix-utrustade granatkastare. Till detta bör åtminstone ett sjömålsrobotutrustat amfibieskyttekompani återupprättas kring Fårösund, och permanenta luftvärns- och sjömålsrobotsinstallationer skall etableras på ön. F17G-detachementet på Visby flygplats skall konstant bemannas med minst två rotar JAS. Lägg ner plåtlådorna Visbyklassen, eller se till att de kommer i skarp drift med luftvärn, sjömålsrobotar och aktiva och passiva motmedel. Att ha plåtschabrak utan förmåga är meningslöst, då är rent av de gamla kustkorvetterna bättre, även om också de saknar förmåga att verka på Östersjöns öppna vatten utan är avsedda att döljas i skärgården.

Det vore en acceptabel nivå för det framtida yrkesförsvaret. Tyvärr har Visby Garnison förvandlats till bostäder och kontor, så det blir till att ordna nya lokaler om dessa inte finns i Fårösund. Men Tofta skjutfält är fortfarande militärt, och kan användas för en återupptagning av försvaret av Gotland.

Tills detta sker kommer Ryssland med lätthet kunna markera vem som skall lyda genom att t ex göra en överflygning norr till söder över Gotland med t ex strategiska överljudsbombplan av Blackjack-typ, Tu-160, utan att svenska försvaret hinner reagera. Med det skulle man vid ett skärpt läge kring Nordstream enkelt visa vem det är som bestämmer.

Gör Gotland till en igelkott och visa vem som bestämmer över Östersjön. Fossilgasvapnet Nordstream får väl fortsätta finnas, men Sverige skall visa att det är vi som bestämmer, och inte att vi som nu bara dragit ner byxorna och böjt oss fram inför Ryssland.

Det finns ett land som än så länge inte böjt sig frivilligt ner för Ryssland, utan istället tvingats ner på knä med våld. Det är Georgien. Genom det landet passerar fossilgas från länderna runt Kaspiska Havet, fossilgas som delvis kommer konkurrera med Rysslands gas framöver. Georgien är alltså av största vikt för ryska maktambitioner i Europa och med Nordstream är även Gotland det.

Bygg trots lobbyns påtryckningar inte ut det svenska fossilgasberoendet. Lilla Sverige kommer inte vara den som vinner auktionerna kring den i framtiden sinande ryska exportkapaciteten, och genom att göra oss fossilgasberoende så överger vi de sista rester av självbestämmande vi har. Ryssland önskar inget annat än att göra oss beroende. Lobbyorganisationen Svenska Gasföreningen är en pusher som försöker ordna fram det där beroendet.

Än så länge importerar vi vår lilla, men stigande, mängd fossilgas från Danmark, men det kommer inte vara för evigt. Danmark fick lobbat igenom att vi skulle lägga ner Barsebäck, så de kunde sälja fossilgas till oss. Sverige är och förblir alltid de som ger med sig, och det fnissas nog rätt mycket bakom stängda dörrar åt fjantarna i Sverige både här och var runt om i världen.

Danmarks fossilgasproduktion faller för övrigt sedan några år tillbaka, så förr eller senare måste vi se oss om efter någon annan leverantör. Förhoppningsvis Norge. Men resten av Europa vill också ha den norska gasen, och behöver den mycket mer än Sverige. Och oavsett så kräver hela Europa import för att alls klara sig.

Och den importen kontrollerar Ryssland framöver via Nordstream och genom en väpnad hand över Georgien.