Svenska Dagbladet uppmärksammar till slut krisen och konkurshotet för de klassiska porslinsbolagen Rosenthal och Wedgewood.
Kanske har branschen begravt sig själva? Med dyra evighetsprodukter som håller i flera generationer så får man ju inte direkt återvändande kunder, och i takt med att de yngre generationerna allt mer prioriterar annat än vad för tallrikar de äter på, så blir det inte många nya kunder heller.
Fint porslin kanske förr kunde ses som en investering, något som höll mycket länge och hade fint andrahandsvärde. Rimligtvis kommer vi få se allt bättre andrahandsvärde på serviserna framöver om företagen väl går i konkurs, och det inte längre går att komplettera servisen.
Efterfrågekrisen kanske inte beror på finanskrisen, utan att det gick hit men inte längre beror på att riskkapitalbolagen inte vill skjuta till mer pengar Branschen har kanske överlevt sig själv. Fint porslin efterfrågas inte längre, nu skall det vara billigt stengods från sweatshops och barnarbetare i Sydostasien istället.
Sitter man på en Rosenthal- eller Wedgewoodservis, så gäller det att inte tappa något framöver.
