En annan så kallad trygg placering är aktieindexobligationer, som marknadsförts hårt de senaste åren. Utfärdaren sätter större delen av pengarna i en räntebärande obligation, och resten i derivat med hävstång. Resultatet blir att investeraren skall garanteras att få pengarna tillbaka, men få deltaga i ett index uppgång.
Nu är det så att många av de aktieindexobligationer som sålts i Sverige inte är bankernas egna, utan de utfärdas av en utländsk bank. T ex Lehman Brothers. Detta har faktiskt Svenska Dagbladet och E24 uppmärksammat idag.
Vad jag vet så är även UBS och SG stora utfärdare av aktieindexobligationer som säljs vidare under eget produktnamn av svenska banker. Caveat emptor.
Det finns förstås tre risker här, dels att aktieindexobligationerna är utfärdade av tredje part som riskerar gå omkull. Dels att den underliggande ränteobligationen är utgiven av en tredje part som riskerar att gå omkull. Och till sist att den bank som sålt dig aktieindexobligationen går omkull.
Långt ifrån riskfritt i dagens klimat. Själv har jag haft många aktieindexobligationer genom åren, främst på 90-talet, innehav som avvecklades för några år sedan. Jag har som vanligt haft tur och inte åkt på någon nit än så länge.
Det enda som är någorlunda riskfritt är obelånat realkapital: villa, skog, hyreshus, skog, jordbruksmark. Inte klubbmedlemskap i bostadsrättsföreningar dock. De är inte realkapital. Realkapital kan minska i värde, men aldrig förlora sitt värde helt om vi inte får en kommunistisk revolution. En villa kan alltid bytas mot en annan villa. Obelånat realkapital kan inte gå i konkurs, men det kan bostadsrättsföreningar.
Det är egentligen rätt underligt att banker alls lånar ut pengar för att folk skall kunna köpa klubbmedlemskap i bostadsrättsföreningar…
Man har aldrig tagit en vinst förrän man köpt realkapital för pengarna. Tills dess är vinsten inte realiserad enligt mig.
Glöm nu inte heller att räntefonder inte nödvändigtvis är säkra, se tidigare artikel.
