Vindkraftpaniken fortsätter hos Svenska Dagbladet. Denna gång är det inte fåglarna som är de drabbade, utan nu är det gamla plantageskogar som blivit naturreservat som hotas av att ha ett vindkraftverk i närheten.
Någon som sammanfattar det hela på ett bra sätt hittar man här.
Som jag skrev igår, det moderna livet innebär att ta plats. Det finns nackdelar med allt.
Det bästa är förstås att uppföra vindkraftverk där miljöförstöringen är som störst redan idag, dvs i städer och på jordbruksmark. De flesta av de svenska åkrarna dränks varje år i miljögifter och konstgödsel, så på dem drabbas inte så många djur och småkryp av att man reser vindkraftverk. Och städerna är redan fulla av skuggor och oljud, så där passar vindkraftverk utmärkt.
En stad som är ett utmärkt exempel på att det går att ha vindkraftverk i stadsmiljö är Falkenberg. I den staden kan man från centrum räkna sig till ett antal vindkraftverk som syns mellan husen.
Det finns ju egentligen ingen anledning till att man inte kan slå upp vindkraftparker i t ex Stockholm också. Göteborg har börjat lite försiktigt med ett större verk i Gårdsten, förutom de äldre mindre verken ute i oljehamnen, vilket torde vara ett utmärkt exempel på riktigt miljöförstörd terräng. Södra Skogsägarna kommer uppföra vindkraftverk invid sitt bruk på Värö, som både stinker och väsnas redan idag, förutom att det redan ligger granne med ett kärnkraftverk.
Fast i det området har förstås Sveriges största NIMBY formell vetorätt mot alla verk, nämligen Försvarsmakten, eller lite mer specifikt den ”civila myndigheten” FRA, vars tjyvlyssningsstation på Råö och Rörvik (sattelitbild hos Hitta.se) i Kungsbacka innebär att man vill ha vetorätt för att förbjuda alla former av master inom Kungsbacka, Varbergs och Marks kommuner, samt ute till havs, såväl mobiltelefoni som vindkraftverk. Om nu någon kliar sig i huvudet över dålig mobiltelefontäckning i de kommunerna. Vetot i Marks kommun riktar sig österut, och då får man ställa sig frågan om FRA på Råö/Rörvik kan snappa upp trafik i Östersjön, eller om det handlar om att lyssna av Sverige? Fast oftast skyller man på grannen Chalmers Observatoriet, som måste kunna rikta sina teleskop horisontellt längs jordytan utan att störas av master eller vindkraftverk. Fast lite lustigt är det förstås att FRA, förlåt Chalmers Observatoriet, tolererar det tiotal master som ”Telia” har klustrat i Rörvik någon kilometer norr om observatoriet. Men om ”Telia” bara tar emot signaler i Rörvik, så stör masterna förstås inte radiobservatoriet. Råö och Rörvik är för övrigt klassat som någon form av speciellt forskningsområde, dit allmänheten inte har tillträde och ej heller får medföra mobiltelefoner eller andra radiosändare om de mot förmodan får tillstånd att vistas där. En bit in hittar man gissningsvis skyltarna om militärt skyddsobjekt, men då måste man först trotsa det första förbudet.
Även Stenungsunds kommun är framstående, och här och där hittar man vindkraftverk som också går att se inifrån staden, uppslagna i anslutning till raffinaderierna och det gamla oljekraftverket i berget innanför.
Militära övningsfält, iaf de där man inte skjuter skarpt utan bara på låtsas, borde också vara utmärkta platser för vindkraftverk och arrendena borde ge bra intäkter till försvaret.
Flygplatser kunde också fungerat, där hade inte ett vindkraftverk hörts alls, men man får väl gissa att det skulle äventyra flygsäkerheten…
Generellt borde störst potential finnas i staden. Utgår vi från blåshålet Göteborg, så kunde man gott resa kraftverksparker på Käringberget, Billingen, Sjöbergen, Högsbohöjd, Ramberget, Masthugget, Slottskogen, Guldheden, Johanneberg, Änggårdsbergen, Skatås, Delsjöområdet, Biskopsgården, Bergsjön, Gårdsten (redan gjort), Angered mfl högt belägna platser. Ljudet av spårvagnar kommer dränka varje form av ljud från verken, och solen lyser ändå aldrig i Göteborg, så någon irriterande skugga blir det ju inte heller…