Afrikas sol och ny kolonialism

I en artikel i Ny Teknik, kan vi läsa om hur Europa i teorin kan få sin 20% av elförsörjning enbart via kustbaserad vindkraft, bergsbaserad vattenkraft och solkraft från Nordafrika. Om det här inkluderar en framtid där hela fordonsparken också skall drivas på el låter jag vara osagt.

Solkraft är inte solceller, om nu någon undrade, utan det handlar om koncentrerande solkraftverk som värmer vätska och genererar el via ångturbiner, något som är betydligt energieffektivare och drar mindre av de ändliga råvaror som begränsar en solcellsutbyggnad.

Men ändå, så blir det bara sammantaget 20% av Europas elbehov som kan komma från förnyelsebar energi till år 2020, givet en kraftig utbyggnad.

Och det här förutsätter att Europa drar igång kolonialismen och tar naturresuser i Afrika i anspråk för att driva sin egen levnadsstandard, egen ekonomi och egna behov. Inte Afrikas. Nordafrikanerna behöver väl inte el tydligen.

Med den här visionen så har vi 2020 ett Europa som är beroende av fossilgas från ett allt mer totalitärt Ryssland med tydliga stormaktsambitioner, plus el från nordafrikanska stater med en snabbt växande muslimsk befolkning. Att elen skall exporteras till Europa istället för att fylla den lokala befolkningens behov lär knappast göra dem gladare.

Hur skall tillgången till solkraften tryggas, så ingen råkar klippa av någon kabel, eller för den delen plundra anläggningar och ledningar på dyrbara råvaror? Skall EU ockupera hela Nordafrika, likt USA ockuperat Irak, för att säkerställa solkraftsproduktionen? Eller räcker det med militärbaser?

20%. Det visar rätt tydligt att det är extremt svårt att ducka konsekvenserna peak oil, peak gas och peak coal. De förnyelsebara energikällorna kan enligt de största optimisterna endast ersätta 20% av dagens elproduktion till 2020. Skall man dessutom driva fordonsparken på el och har en halverad oljeproduktion 2020, en fossilgasproduktion som minskat 20% och kolproduktion som peakar 2020, så ser det inte ett dugg bättre ut.