“Varje kontakt lämnar spår” – Locards princip
Hela gårdagen spenderades tillsammans med ett antal deckarförfattare av olika inriktning på Nationellt Forensiskt Centrum, NFC, som tidigare myndigheten SKL numera heter.
 |
| Bland deltagarna hittar man bland annat Dag Öhrlund, Mats Ahlstedt, Ola Skogäng, Lars Wilderäng, Mikaela Bley,
Ingrid Elfberg, Åsa Lantz, Christina Granbom, Viveca Sten, Ann Rosman, Emelie Schepp och Ramona Fransson Foto: NFC, scannat från utskriven bild, därav kvaliteten. |
Sedan årsskiftet har den tidigare fristående myndigheten Statens Kriminaltekniska Laboratorium, SKL, gått upp i den nya Polismyndigheten, och heter numera Nationellt Forensiskt Centrum, NFC. Delvis på grund av detta bjöd man in spänningsförfattare till en heldag (nåja, 12 – 18) på NFC.
Vi fick ta till oss NFC/SKL:s historia, och besöka olika sektioner, inklusive kemi- och tekniksektionens fingeravtryckslab, vapengruppen, biologisektionen och informationstekniksektionen.
NFC anses vara en av Europas tre ledande forensiska laboratorier, tillsammans med Storbritanniens och Nederländernas motsvarigheter. Man bedriver ca 150 forsknings- och utvecklingsprojekt, som förhoppningsvis leder till nya tillämpningar eller förbättrad teknologi. Exempelvis spelar man sedan några år in frekvensvariationen i det nordiska elnätet, dvs de kontinuerliga variationerna runt 50 Hz för växelströmmen. Detta brus kan sedan användas för att fastställa tidsstämplar på ljudinspelningar (och ljudupptagningar i video).
MÖP:ar bland läsarna kan vara intresserade av vapensektionen, där man inte bara provskjuter vapen för att fastställa deras identitet, vilket görs emot en skumkanal eller i en vattentank för mindre kraftiga vapen. Man utför även funktionskontroller och analyser av spridningsbilder, tändsatspartiklar och skjutavstånd. För dessa senare har man en inomhusskjutbana i sitt lab. Av säkerhetsskäl avfyras vapnen med ett snöre och labteknikern står bakom en skärm varifrån man skjuter mot en trävägg. Det hindrar dock inte helt rikoschetter. Tak och väggar, som av förklarliga skäl är gjorda i mjuka ljuddämpande material, var fulla av hål från rikoschetter, och det fanns ett antal märken på skyddsskärmen, så det kan gå livat till vid testskjutningar.
 |
| Lite flaggor gick att fotografera. |
NFC sitter antagligen på Sveriges och kanske Nordens största vapensamling. Man har ca 8 000 vapen i sina kasuner, både för att kunna göra jämförande modellidentifieringar och som reservdelar till förstörda beslagtagna vapen. I konferensrummet i laboratoriet pryddes väggarna av bland annat pilbågar, harpungevär, både en- och tvåhandsarmborst, ett antal pistoler och några kulsprutepistoler som Ingram Mac-10. Och bland de grövre understödsvapnen ett svenskt pansarskott, en M1A1 (osäker) Bazooka … och en tysk Panzerfaust från andra världskriget, vilket säger något om räckvidden på de 8 000 vapnen i NFC:s samling.
Dessvärre var det fotoförbud i lokalerna, där ca 400 anställda på NFC arbetar. Mestadels är dessa civilanställda och bakgrunden är varierande akademiska meriter – allt från maskiningenjörer, IT-utbildade, militärer och andra vapenexperter, kemister, biologer, laboratorieassistenter och biomedicinska analytiker.
Som alla andra svenska myndigheter kämpar man förstås med anslagen, och skulle kunna göra så mycket mer, med kortare handläggningstider, om man fick resurserna. Likväl tillhör man ändå de ledande i Europa.
