Fick mycket relevant kritik från en läsare angående förra inlägget om sambandet mellan omsättning och prisökningar på villamarknaden. Jag hade fel och lurade mig själv. Naturligtvis skall man köra korrelationen på de procentuella förändringarna istället för på trenden.
Latest in Taleb
Vi har de senaste decennierna varit bortskämda med att ha legat i den fas i Konratiev-cyklerna som innebär att det är lönsammare att tjäna pengar på pengar (eller om man så vill på papper) än på att göra något i verkligheten. Detta har gett upphov till mantran som “sitt still i båten” eller “aktiemarknaden går alltid upp över tiden” etc. Vi tar idag detta som sanningar, då i princip ingen i arbetsför ålder idag har varit i arbetslivet utanför denna fas.
Men sedan år 2000 har det varit högst tveksamt om man faktiskt tjänar så bra på aktiemarknaden, iaf inte med avsikten att ligga länge och stilla i marknaden. Amerikanska S&P-500 nedan, ser ungefär likadant ut för de flesta börsindex, även i Sverige.
Det var på 1990-talet (och även 1980-talet) man skulle äga aktier, men vi hänger desperat fast vid drömmen att upprepa 90-talets börsutveckling. Justerar man för inflationen så har inte börsen passerat rekorden från år 2000, och den som suttit stilla i båten har inte fått någon vidare utveckling. Trots att världsekonomin påstås ha växt. För sakens skull finns det inritat tekniska signaler för en långsiktig MA50/MA200-strategi med dödskors och gyllene kors, vilket kan förbättra det hela rejält, trots flertalet felaktiga signaler. Men det är inte att sitta stilla i båten.
Min poäng här är att det nog är dags att sluta drömma om en fantastisk börsutveckling. Vi har som ni vet en lång rad problem framför oss, finanskriser, skuldkriser, råvarubrist och peak oil, och i västvärlden har ni kanske redan nått tillväxtens gränser.
Men när man inte längre kan tjäna speciellt bra med pengar på pengar, så finns det andra sätt att tjäna pengar. I verkligheten.
Företagande.
Om du som aktieinvesterare har en miljon kronor att investera, kanske du kan förvänta dig 7-14% i vinst historiskt, beroende på vem du frågar. Per år.
Men tänk dig att du ägnar dig åt fysisk handel istället. Köper in varor och produkter folk vill ha och behöver, och sälj dem med lämpligt påslag. Beroende på vad det är för något du säljer kan påslaget vara 30-500%. Om du lyckas omsätta ditt varulager en gång om året så gör du alltså en vinst på 30-500%. Naturligtvis före kostnader som personal, lokaler etc. Ja, det finns branscher med så stora bruttomarginaler som 500% påslag mot grossist- eller importpriset, iaf om det rör prylar från Kina.
Om du lyckas omsätta din miljon i varulager en gång i kvartalet gör du en vinst på 120 – 2000% om året. Omsätter du varorna en gång i månaden gör du en vinst på 360 – 6000% om året.
Förväntad avkastning på aktier står sig rätt slätt i jämförelse med det. Nu är detaljhandel förstås bara ett exempel, andra branscher kan ha usel avkastning på riskerat kapital, där aktier eller rent av bankboken kan vara lönsammare periodvis (t ex för rena primärproducenter inom jordbruk och skogsbruk).
Men företagande har förstås kostnader. Och man är ingalunda garanterad att lyckas. Liksom med aktiehandel är det många som misslyckas, men som vanligt hamnar de på Talebs tysta kyrkogård. Ingen får höra om de som aldrig blev rika eller etablerade, oavsett om det handlar om aktiehandel eller företagande.
Kan man hitta en lämplig volym på insats och omfattning så kan iaf en stor del av personalkostnaden gå till dig själv och din familj. Och har du redan lokaler i lämpliga kommersiella fastigheter, så går även hyran till dig själv. Man kan idag också etablera rena Internetföretag, som kan skötas från en postbox och hemmet, även om många grossister och distributörer helst ser att man har en affärslokal med öppettider för att inte konkurrera med sina etablerade återförsäljare.
Är det bättre att satsa pengarna på ett eget företag eller på en börs med bleka framtidsutsikter?
Att ha drivit ett företag och misslyckats kan åtminstone ses som en merit av vissa, men att suttit och handlat aktier och förlorat allt är knappast att anse som en merit.
Det finns dock inga genvägar till rikedom här i världen, annat än för de som haft tur. Att starta och driva ett företag är mycket arbete, oavsett omfattning, men det är iaf att skapa någon verkligt och inte bara att handla med namn och siffror på en skärm. Jag har skrivit det förr. Vid dåliga tider kan det ges utmärkta tillfällen att etablera företag, åtminstone för den som har kapital att sätta bakom och alltså klarar sig utan skuldsättning. Lokalhyror kan vara lägre, det är lättare att förhandla till sig bra priser osv. Har man eget kapital och kan starta skuldfri kan man också ha en rejäl konkurrensfördel mot andra som har räntor att betala. Enda nedsidan är kundunderlaget.
Men den som kan tänka i nya banor kan ha mycket att vinna.
Jag kommer återkomma till att aktiemarknaden kanske inte har så mycket att ge framöver, och att vi kanske behöver sätta oss som individer på avgiftning från tankarna om evig och stigande rikedom baserat på aktier.
Nu kliar sig analytikerna i huvudet över att marknaden inte uppför sig som den borde när det gäller valutakursen för den svenska valutan SEK mot USD och EUR. Istället försöker man hitta (på) alternativa berättelser (eng narratives) som skall förklara det hela.
Läs gårdagens inlägg om berättelser.
Vad det här bara visar är att analytiker är duktiga på att formulera just berättelser som låter vettiga för att förklara ett skeende på marknaderna, men i själva verket inte är bättre än gemene man. De gissar bara, fantiserar ihop sina förklararingar. Skillnaden är att de får betalt och är bra på att utveckla sina berättelser i tal och skrift. Annars kan man lika gärna fråga mannen på gatan.
Några exempel på dagens ursäkter, förlåt, berättelser från SvD:
“Bland analytiker letar man därför efter andra förklaringsfaktorer än det svenska riksdagsvalet, som med frågetecknen kring regeringsbildningen borde verka tyngande på den svenska valutan.
– Det var nog många som köpte kronor då (Fredrik) Reinfeldt antydde att det bara skilde 7 000 röster för att allianspartierna skulle få egen riksdagsmajoritet.”
Förklaringsfaktorer är alltså ett annat ord för berättelse. Eller gissningar. Något som låter bra, och får de som betalar för sådant att nicka instämmande och köpa storyn.
Eller vad sägs om följande. Åtminstone så ärligt att ett nyckelord förekommer. Min fetstil:
“– Vi får en minoritetsregering och ur finansmarknadens perspektiv innebär det en riskpremie. Man får betala för det och jag gissar att man får se en svagare krona som effekt, sa Annika Winsth, chefekonom på Nordea, på måndagen efter valet.”
Jag vill också ha ett jobb som drar in sexsiffrigt i månaden för att få gissa lite, likt Annika Winsth. Även om man har en stab som kan räknas i dussintals så är det i slutändan ändå bara en gissning komponerad av många personers individuella gissningar.
Här på bloggen erbjuder jag gratis gissningar. Kanske är det just förmågan att slänga ihop en schysst handling för en berättelse som gjort att jag skrivit en skönlitterär bok, som åtminstone tre förlag än så länge fått chansen att refusera? Hm.
I The Black Swan skriver Taleb bland annat om berättelser (eng narratives, stories), till synes vettiga förklaringar till att t ex marknaden rör sig på ett visst vis. Helt enkelt förklaringar som skall rättfärdiga en prognos eller förklara ett förlopp. Gärna i efterhand.
Verkligheten är istället att det sällan, eller rent av aldrig, finns någon enkel förklaring till en viss kursrörelse. Och därmed är det också i princip omöjligt att förutse vad som skall hända efter en viss händelse. Som det svenska valet.
Kronan skulle falla, kronan skulle stiga, börsen skulle rasa, börsen skulle falla. Vad som hände var att trots ett osäkert valresultat så stärktes den svenska kronan mot t ex USD och EUR. För världen beror inte bara på en faktor, om man ens har förstått innebörden av den faktorn.
Skall vi dra ihop en liten berättelse kring varför Stockholmsbörsen steg 0.97% idag? Vad sägs om att Husse i USA, S&P 500-index, stigit med 0.91%? Det svenska valet är i sammanhanget alltså helt ointressant när husse tar ut hunden på en promenad.
Lita inte på några berättelser, inklusive mina. De kan låta fullkomligt logiska och vara roande. Men man bör vara medveten om att det finns möjligheter att slänga ihop många andra berättelser som förklarar något på marknaden. Åtminstone något så diffust som en börsuppgång efter ett osäkert valresultat.
En stor fördel med teknisk analys är att en strikt modell struntar i berättelser. Säger den sälj så är det sälj, säger den köp så är det köp. Strunt samma i varför. Betyder inte att det är rätt, men det är en berättelse så god som någon annan.
När det gäller stärkt krona så är en annan berättelse att hela eurozonen är på fallrepet, så det är inte kronan som stärks, det är euron som faller.
Det är aldrig tacksamt att vara proaktiv. Ingen hyllar de som genom tidiga förebyggande åtgärder förhindrar katastrofer.
Låt oss säga att någon innan den 11:e september 2001 beslutat att alla flygplan skulle ha säkerhetsdörrar till cockpit. Anfallen mot World Trade Center i New York och Pentagon hade därmed aldrig inträffat, och regelverket om säkerhetsdörrar till cockpit hade framstått som helt onödigt.
Om den gamla Tjörnbron hade gjorts som en hängbro och därmed aldrig blivit påkörd och åtta människoliv hade räddats, så hade inga konstruktörer eller beställare hyllats som hjältar.
Hade någon person skjutit Adolf Hitler i unga år hade den personen aldrig hyllats för att ha räddat livet på 50 miljoner människor och besparat världen det enorma lidande som 2:a världskriget innebar.
Väldigt få tackar våra politiker från det kalla kriget för att ha militaristerat Sverige med ett så starkt försvar att vi aldrig drabbades av krig. Istället säger många att de svenska försvarsutgifterna och det svenska försvaret var helt i onödiga.
För man vet aldrig framtiden, och hur illa det kunde blivit. Otack är den proaktives lön. Detta skriver t ex Taleb om i The Black Swan.
Detta är en anledning till att politiker sällan tar några väsentliga åtgärder innan ett problem faktiskt inträffat, eller det redan är för sent.
Fast ibland finns det undantag. T ex WHO som på vad som då kunde anses vara goda grunder varnade för en global influensapandemi med svininfluensan H1N1. Nu hade man naturligtvis samröre med läkemedelsindustrin, det ligger helt i WHO:s roll. Nu blev inte H1N1 någon pandemi, kanske bland annat för att man faktiskt vaccinerade speciellt riskgrupper. Jag vet massvis med folk som var influensasjuka i en mild influensa innan de blev vaccinerade. Kanske var det svininfluensan, men eftersom de fallen inte var allvarliga så tog man aldrig några prover. Kanske var spridningen större än man tror, men endast ett fåtal fall blev allvarliga?
Dessutom stannade folk faktiskt hemma från jobbet när de var sjuka, och man använde alkogel och annat för att minska allmän smittospridning. Sådant spelade också in, och hade inte skett om det inte varit just en hysteri.
Men det kanske inte hade blivit någon pandemi annars heller. Vem vet. Det är iaf WHO:s roll att ropa vargen kommer, och jag hoppas att de fortsätter göra det, och att våra politiker vågar lyssna och riskera skattepengar. Även om man oftast inte krockar när man ger sig ut med bilen, så tar man på sig säkerhetsbälte. För det kan faktiskt hända att man krockar.
Helt utan ironi vill jag rikta ett tack till WHO och våra politiker för vaccinationsprogrammet mot H1N1. För en gångs skull vågade ni visa lite ryggrad och vara proaktiva. Även om det visade sig vara i onödan så vill jag bara säga: TACK!
Risken är nu att nästa gång som det faktiskt blir en global influensapandemi, så kommer WHO inte våga varna och oavsett så kommer våra politiker bara stå med armarna i kors, rädda för att göra fel en gång till.