För en intressant jämförelse kring konkurrenskraften hos Seabaseds vågkraftsteknik så har norska statliga Enova beslutat att ge 137 MNOK (ca 168 MSEK) i bidrag till bolaget Sways första enorma 10 MW vindkraftverk. En enda turbin om 10 MW. Själva bygget förväntas kosta 400 MNOK (ca 492 MSEK).
Det här är intressant eftersom svenska Energimyndigheten just beslutade om bidrag på 129 MSEK till Fortum och Seabaseds vågkraftanläggning om just 10 MW.
Nyttjandegraden för Seabaseds anläggning på den ganska lugna svenska västkusten kan man räkna ut är ca 29% enligt artikeln i Ny Teknik. Vindkraft har lägre nyttjandegrad, även om industrin hävdar allt från 20% till 30%. Låt oss vara snälla och inte säga något om 15%, utan nöja oss med 25%.
Då kan man se att Seabaseds anläggning minst sagt är konkurrenskraftig
Seabaseds vågkraft: 2.9 MW för 240 MSEK
Sways vindkraft: 2.5 MW för 492 MSEK
Detta är alltså med maximala skalningsfördelar för vindkraften, där allt satsas på ett enda enormt kort, medan Seabaseds lösning innebär 400 aggregat. Går något sönder på Sways jätteturbin, så står hela anläggningen stilla, medan varje enskilt aggregat bara drar ner produktionen med 0.25% i Seabaseds fall.
Nu kan man påtala att ovanstående rör sig om Sways första verk, och att det blir billigare vid massproduktion. Ja, antagligen, men det samma gäller för Seabased.
Min slutsats är att Seabaseds lösning ser ut att vara ett konkurenskraftigt alternativ till den storskaligaste av vindkraft, redan i Sveriges relativt lugna vatten.
En annan fördel med vågkraft är att det knappast stör utsikten eller horisonten, annat än om man spanar med kikare mot anläggningens plats. Och ljudet från vågkraft är bara ljudet från vågorna om nu någon stör sig på vindkraftens ljud ute till havs.