I ett utslag av skjut budbäraren så rapporterar Reuters. EU-kommissionären Michel Barnier säger att man från den 20:e juli kommer “ställa hårdare krav på kreditvärderingsinstituten”, dvs förbjuda dem från att sänka EU-länders kreditvärdighet. I någon form.
Citat:
Som vi minns så betalar EU 28 miljoner euro, mer än 250 MSEK, för en propagandakampanj med avsikt att lura islänningarna att vilja gå med i EU. Men det är inte det enda nordiska landet som EU:s propagandamiljoner satsas på i spåren av skuldkrisen.
Som bekant så har Finland nu vissa möjligheter att stoppa vidare stöd till bl a Portugal, i spåren av de sannfinländska framgångarna i det nationella valet i den fd Östra Landsdelen av Sverige. Och det måste stoppas har EU bestämt.
Via bloggrannenVidsynt tipsasas vi om följande film från EUSSR:s propagandaministerium.
Filmen avslutar med att påminna om att Portugal samlade ihop tonvis med mat och kläder för att stödja ett tydligen fattigt och svältande Finland 1940. Tydligen är Portugal fattigt och svältande idag efter först massiv överhettning av ekonomin via riktade EU-stöd under 15 år och sedan hundratals miljarder i nödlån och vill nu ha tillbaka mat och second-handkläder från Finland.
Problemet är bara att finländarna har lite sk sisu. De frågar sig nu varför de kämpat mot Sovjetunionen, USSR, bara för att bli ockuperade av EUSSR. Så ovanstående propagandakampanj har tydligen fått motsatt effekt tipsar en läsare om.
Som ett land som nettobetalar i topp per capita till EU:s kassa, så har just du, svenske läsare, bidraget till finansieringen av ovanstående film. Så se till att se på den, det är ändå dina skattepengar i arbete.
Det har av och till efterfrågats historisk utveckling över statsskulden som andel av BNP för diverse EU-länder. Det blir lite plottrligt, men nedan finns iaf BIGPIS-länderna, dvs Belgien, Italien, Grekland, Portugal, Irland och Spanien samt FUK, dvs Frankrike och Storbritannien. Slängde även med GS, dvs Tyskland och Sverige också.
På Y-axeln hittar man den årliga förändringen av statsskulden som procentenheter av BNP, och på X-axeln statsskulden som procent av BNP. Årtalen är 1998 – 2010. Klicka på bilden för detaljer.
Vad vi ser är att BIG, Belgien-Italien-Grekland, aldrig varit i närheten av att klara EMU-zonens konvergenskrav även om Belgien kämpade på riktigt bra fram till och med 2007. Delvis arbetade även Italien ner sin skuld någorlunda konsekvent ett tag. Grekland har det hela tiden varit sådär med. Framför allt så har Greklands ekonomi varierat rejält år från år, och det osagt om siffrorna är direkta lögner eller reviderade nu i efterhand.
Måste ändå säga att jag är imponerad av att Belgien tagit sig i kragen så väl som de gjort under 2010, trots avsaknad av regering. Men det är klart, utan regering så kan man inte heller ta några korkade beslut…
Tyskland och Frankrike har kämpat på med att försöka hålla sig ganska exakt runt konvergenskraven, eller snarare en bit utanför dem, men inte mer än att de skall komma undan med det. Med start 2008 och finanskrisen så spårade man förstås ur på allvar.
Storbritannien låg till skillnad mot Tyskland och Frankrike inom konvergenskraven under en lång period men med finanskrisen 2008 så omintetgjordes det snabbt.
Portugal låg inom konvergenskraven och fick även mycket av våra svenska skattepengar, och skattepengar från andra nettobetalare till EU östa över sig, men har i stort sett varit i en negativ trend åtminstone sedan millenieskiftet.
Spanien kämpade på riktigt bra fram till finanskrisen som snabbt återställde 10 års skuldreducering. Sedelärande för svensk del när vi framöver drabbas av en sprucken privat svensk skuldbubbla och medföljande inhemsk finanskris.
Irland minskade sin statsskuld kraftigt under den keltiska tigerekonomins år, men med finanskrisen så gick man snabbt upp till en dubbel så stor statsskuld som man startade med i grafen år 1998. Också sedelärande för svensk del.
Skall man sammanfatta BIGPIS-länderna så har alltså BIG hela tiden haft stora skulder, medan PIS snabbt har halkat nedför som resultat av finanskrisen.
Sverige har generellt jobbat på bra, men så blev det inte heller så mycket finanskris för svensk del efter att vi förhindrat baltstaterna att gå omkull.
Poängen generellt är att det tar många år att arbeta ner en skuld, men det går snabbt att bygga upp den igen. Just därför är det viktigt att vi ständigt jobbar på att minska statsskulden, för när det väl skiter sig så skiter det sig väldigt snabbt. Och även länder som haft en mycket bra utveckling, som Portugal och Irland kan snabbt drabbas av försämringar.
Vi får se hur många år det dröjer till Sverige hamnar uppe i den rödaktiga zonen. Allt som krävs är väl ett regimskifte eller en ny finanskris. Sedan skall bankerna räddas, IMF kommer in och tvingar på oss nedskärningar i välfärdssystemen för att betala bankdirektörernas räddade bonusar osv.
Nej, inte för eller emot det vidriga RUT-avdraget, en riktad subvention som varje liberal borde vomera över. Utan det handlar om BIGPIS-länderna, där nu P(ortugal) är på väg att ansluta till I(rland) och G(rekland) för att få EU:s nödstöd. Ovanpå allt annat sade det portugisiska parlamentet tydligen nej till det sparförslag som behövdes för att få stöd.
I USA dyker börsen vidare. För första gången sedan i somras är nu kraschvarningsindikatorn VIX i skrivande stund uppe över 30.
