Polen

Polen har börjat mobilisera reservister, dvs icke aktiv militär personal, inklusive personer som befinner sig utomlands. Man säger att det bara handlar om vanliga övningar, men bl a bloggrannen Wiseman har väckt frågan om det handlar om att stå redo för att på egen hand gå in i Ukraina om Ryssland gör det.

The race for the Dnieper is on!

Den polska bandhaubitsen AHS Krab, designad år 2000. Motsvarar svenska Archer.  Foto: Polska armén

Som NATO-land har Polen kraftigt moderniserat sitt försvar, även om processen pågår, och har rent av en egen livskraftig försvarsindustri. Numerären är också en helt annan än den svenska. Man har t ex ca 1 000 stridsvagnar, 2 000 stridsfordon, 1 200 artilleripjäser och 200 helikoptrar. Sverige har som bekant 42 stridsvagnar, några hundra stridsfordon och för tillfället tre artilleripjäser, som ska bli 24 stycken om några år.

Man har normalt 120 000 man i aktiv personal, plus 515 000 reservister. Det är i sammanhanget viktigt att förstå den internationella termen reservister. Det handlar alltså om krigsplacerade värnpliktiga, ungefär som i det gamla svenska invasionsförsvaret. Sverige ska själva bara ha 12 000 reservister när vårt nya försvar står färdigt år 2023, och i Sverige kallas dessa GSS/T, tidvis tjänstgörande soldater. 

Polska pansarterrängbilen KTO Rosomak. Foto: Polska armén

Sett till enheter så har polska armén femton brigader, varav huvuddelen är organiserade i tre tunga mekaniserade divisioner under 2:a mekaniserade armékåren. Svenska armén har två brigadstaber och kan i teorin sätta ihop två brigader.

Polen kallar iaf nu in reservister, och man kan fråga sig varför?

Svaret är tämligen enkelt. Polen har alltid hamnat mitt emellan andra parter och har för avsikt att aldrig mer bli trampade på av Ryssland, än mindre någonsin igen behöva bli en full granne med Ryssland – det är illa nog att man är granne med enklaven i Kaliningrad.

Teorin är att om Ryssland går in i Ukraina, så kommer Polen också gå in i Ukraina med syfte att hinna först till den strategiskt helt avgörande floden Dnieper och alla broarna över floden. 

Det handlar alltså inte om att Ryssland och Polen går i krig och att NATO måste försvara Polen, utan Polen kan på egen hand, eventuellt med inbjudan av Ukraina, gå in i Ukraina. Når man Dnieper före Ryssland så är det sedan upp till Ryssland att stanna på andra sidan floden, eller gå i krig mot ett NATO-land. Ryssland har inte ännu byggt upp tillräckliga styrkor för att (utan taktiska kärnvapen) kunna slå kanske tio polska brigader som försvarar Europas bredaste flod, utan vi får i så fall se en uppdelning av Ukraina i två delar.

Crispin Black på brittiska The Week.

“But in the worst case scenario of a truly revanchist Russia, Poland certainly has the borders from hell. Starting from the top, it abuts Kaliningrad (the Russian exclave on the Baltic carved at the end of the war from East Prussia), Lithuania, Belarus and Ukraine.
None of these borders relies on any natural barriers like rivers or mountain ranges – they are just lines on a map drawn by Stalin in the full flush of victory. No wonder the Poles are feeling vulnerable.”

Går Polen in med Ukrainas tillåtelse, och Ukraina försvarar sig mot Ryssland når Polen med all sannolikhet Dnepr först, med reservationer för eventuella luftlandsättningar och helikopterburna förband – något som även Polen har tillgång till med sina 200 helikoptrar. Man ska också komma ihåg att Ukraina har samövat med NATO i en omfattning som överstiger Sverige, och bör alltså kunna samarbeta hyfsat med polska förband.

Krig behöver inte vara svart-vitt. Polen kan som land gå in i Ukraina utan att vara i krig med Ryssland, även om Ukraina är i krig med Ryssland och bjuder in Polen. Avsikten blir i så fall att trygga den del av Ukraina som Polen hinner besätta, givet att Ryssland inte vill gå i krig med Polen och i förlängningen NATO.

Dock skulle strider mellan Ryssland och Polen på ukrainsk mark inte nödvändigtvis innebära att NATO är tvingade att komma till Polens försvar. Situationen kan mer liknas vid Irakkriget 2003, där övriga NATO-länder på inget sätt var tvingade att undsätta USA och Storbritannien, bara för att Saddam sköt tillbaka.

De norra och centrala delarna av Dnieper bör Polen ha möjlighet att nå först, även om det inte är osannolikt att Ryssland även kan anfalla Ukraina från norr och “treriksröset” mellan Vitryssland, Ryssland och Ukraina, vilket är det snabbaste sättet att nå huvudstaden. Avgörande där är om ett ryskt anfall mot Ukraina är riktat mot regimen eller “bara” är till för att trygga de ryssdominerade sydöstra delarna av Ukraina. 

Polen kan dock få problem att nå de södra delarna av Dnieper först, speciellt om Ukraina inte har bjudit in Polen.

En ny järnridå kan dras ner mellan Ryssland och NATO, denna gång kanske längs floden Dnepr.

I slutändan ligger avgörandet hos Ryssland – nöjer man sig med Krim, eller har man för avsikt att gå in i Ukraina i sin helhet? I natt mördades, via en regelrätt avrättning, en framträdande högerextremist och militant ultranationalist i Ukraina. Teorier finns att Ryssland på detta vis försöker provocera fram ett ukrainskt inbördeskrig, och casus belli att anfalla Ukraina.

Enda källorna på mordet är än så länge ryska media, som trummar på saken för att inbilla den egna befolkningen och nyttiga idioter att alla ukrainare är högerextremister som stridit mot Ryssland i Tjetjenien. Vilket förstås inte är fallet.