“Ukrainarna är fascister!” Hur det skandinaviska paradiset ser konflikten på Krim

1K

Nedanstående text av Sylwia Skorstad har tidigare publicerats på portalen naTemat.pl. Återpubliceras med författarens medgivande.

“Ukrainarna är fascister!” Hur det skandinaviska paradiset ser konflikten på Krim

Sedan några dagar tillbaka är konflikten på Krim och spänningarna mellan Ukraina och Ryssland ett av de mest diskuterade ämnena i Skandinavien. I media förekommer, vid sidan av saklig debatt, också lögner och exotiska teser.

Ifrågasättandet av existensen av Ribbentrop-Molotov-pakten, urskuldanden av president Vladimir Putins aktioner på Krim, utpekandet av ukrainarna som fascister och okritisk presentation av den ryska sidans påståenden – allt detta har figurerat de senaste dagarna i skandinavisk press. Vid sidan av sakliga artiklar skrivna av erfarna statsvetare förekommer texter som visar att medborgarna i de skandinaviska länderna inte riktigt förstår vad det handlar om.

Ny historieskrivning kring andra världskriget

Den 4 mars, i den populära vänstertidningen Aftonbladet, polemiserar doktorn i historia Åsa Linderborg mot den amerikanska historikern, professor Timothy Snyder verksam i Yale. I hennes resonemang huruvida det står fascister på Euromajdan eller anhängare av demokratiska reformer och hur lagliga Putins aktioner är, förekom argument som ur en polacks synvinkel är kontroversiella och chockerande.

Redan den allra första meningen i den svenska historikerns krönika, som har titeln “Monstruöst hyckleri om Ukraina”, föranleder invändningar hos den, som kommer ihåg lite av skolans historielektioner om andra världskriget: “Snyder, som är känd för att driva den originella tesen att Tyskland och Sovjet tillsammans startade andra världskriget…” .

Vidare övertalar Linderborg läsarna att inte hänge sig åt “ryssofobi” och att inte betrakta ukrainska medborgare som protesterar på Euromajdan som en homogen grupp utan som en brokig skara människor kritiska mot president Janukovytj , sådana som vill förbättra den ekonomiska situationen och “fascister”.

“Det finns inget annat namn än fascism för den rörelse de företräder.” – skriver hon och hävdar att det ukrainska partiet Svoboda är fascism i ren form.” Absurt nog är det i stället Ryssland och Putin som jämförs med nazismen” konkluderar hon.

Åsa Linderborg är medlem i oppositionspartiet Vänsterpartiet med nitton platser i den svenska riksdagen. Detta är samma parti som 1940 stod på Sovjetunionens sida i det så kallade vinterkriget, det vill säga konflikten mellan Finland och Sovjetunionen, och det gav sitt stöd åt Molotov-Ribbentrop-pakten. I dag kallas det “socialistiskt” (benämningen “kommunisterna” togs bort år 1990) och det fokuserar på EU-kritik och social ojämlikhet. Jag försökte kontakta Åsa Linderborg, men hittills har jag inte fått svar på mina frågor.

Ytligt och naivt

Enligt Artur Szulc, historiker av polskt ursprung som bott flera år i Sverige, är kunskapsnivån låg hos svenska journalister om vår region i Europa. I hans bedömning tittar svenska journalister, som analyserar den nuvarande situationen, inte på historien eller så gör man det ytligt.

– Den genomsnittliga svensken förstår i viss mån vad som händer nu på Krim, men man förstår inte betydelsen av dessa händelser – säger Szulc . – Man förstår inte fullt ut implikationerna för andra länder och för internationella relationer i Europa. Enligt min mening finns det i Sverige en viss naivitet i detta avseende – tillägger han.

Hjälplöshet inför propaganda

I den norska pressen kan man notera att en del journalister, som inte har erfarenhet av välorganiserad propaganda, tror på rapporteringen i rysk media, även den som logiskt sett åtminstone är tveksam. Man får intrycket att i ett land där medborgarna under årens lopp vant sig vid en saklig debatt, där det sällan används grepp nedanför midjan, har knappast någon i åtanke att en ledande politiker kan ljuga för allmänheten utan rädsla för att bli påkommen och utfryst.

I syftet att upprätthålla objektivitet, publicerar norska nyhetsportaler både ukrainska och ryska nyheter, men ibland saknas förmågan att kommentera. Som ett resultat av detta, kan man i Norge läsa uttalanden av Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov och president Putin, utan att uttalandena granskas.

– I den norska mediadiskursen finns ett stort förtroende – säger Igor Devold , regissör med polskt ursprung som bor i Norge sedan flera år. – I detta lugna land, fritt från ockupation sedan många år, är det svårt att förstå att medier inte alltid säger sanningen. Särskilt i början av Krim- konflikten, när ryssarna ockuperade basen på Krim, hade en del norska medier svårt att finna sig i situationen. Endast efter ett skarpt uttalande av förbundskansler Angela Merkel där hon ifrågasatte Putins förstånd fick dem att nyktra till lite. Gradvis inser nu norrmän och norska medier att det inför deras ögon utspelar sig ett propagandakrig.

En invånare i Krim varnar

I den norska tidningen Aftenbladet kan man bland annat läsa en artikel skriven helt utifrån den ryska Krimbefolkningens perspektiv.

– Nationalismen i västra Ukraina är nu mycket stark – övertygar en man vid namn Boris Jewgieniewicz en norsk journalist. – Men vi här på Krim är modiga, vi har det i blodet . Västeuropa bör också vara försiktigt, ni är inte immuna mot det .

Vidare citerar Aftenbladet-reportern unga invånare på Krim, som säger att demonstranterna på Euromaidan “istället för att gå till jobbet, går omkring på gatorna och slåss.” Reporternas misstankar avseende uppriktigheten hos dem han intervjuar väcks först när han samtalar med en man i militär uniform och skottsäker väst och som presenterar sig som “Vladimir Iljitj”.

Fördelar med mångfald

Den skandinaviska debatten om Ukraina visar en av fördelarna med att ha en stor andel invandrare i befolkningen. I kommentarer på internet är nykomlingar från andra länder speciellt aktiva – polacker , ryssar, människor från det forna Jugoslavien och de baltiska staterna. Deras synpunkter är annorlunda än lokalbefolkningens och deras kunskaper om den sydöstra regionen är större, så deras närvaro i debatten lyfter den rent sakligt.

Under de senaste veckorna har utlänningar i Skandinavien varit närvarande överallt där något sker med anknytning till Ukraina. För några dagar sedan, tillsammans med andra invånare i Oslo, placerades blommor framför den ukrainska ambassaden.

Igor Devold konstaterar att polacker reagerar mer känslomässigt och med större engagemang på händelserna i Ukraina än norrmän. Han har själv i flera dagar försökt att föra en diskussion i Norge om internationell politik.

Gärningar, inte ord

Viktigare än journalistiska teser, även de mest chockerande, är politiska åtgärder. Skandinaviska länder fördömer Rysslands militära aktioner på Krim. Den 5-6 mars besökte utrikesministrarna från Sverige, Carl Bildt, och Danmark, Martin Lidegaard, Ukraina .

I Kiev pratade de med Arsenij Jatsenjuk och representanter för riksdagen, och i landets östra delar med lokala aktivister. På kvällen den 5 mars flög också Norges utrikesminister, Børge Brendes, till Ukraina för ett timmeslångt möte med Ukrainas tillförordnade president, Oleksandr Turtjynov.

Sylwia Skorstad

(Övers. Artur Szulc. Ej utbildad översättare.)