Bloggen avbryter nu ordinarie sändningar för att istället publicera lite foton från Hemliga Obesökta Kantarellstället (TM), i min tidigare skog. Dock har andra hittat dit, om än inte på två ben.
Sommarens semester blev fem dagars cykling på natursköna Österlen via Sydostleden och Sydkustleden i lågsäsong så här i juni. Relativt enkel cykling, som kan anpassas efter vilja och förmåga, och dras ut eller kortas ner i tiden därefter.
Dags för lite riktigt fredagsmys igen. Ett alternativ till att gå ut på restaurang, om man inte vill äta i god tid innan 20:30, alternativt vill minimera smittorisken, är förstås att köpa take away. Ett alternativ som kan hittas för oss som bor på landet och kommer få kall mat om vi inte väljer lokala pizzerian (bykrogen har stängt kvällstid just nu) är att köpa med en helgkasse och snabbt och enkelt laga färdigt maten hemma. Ett sådant exempel råkar vår gôttebosska favorit finkrog Somm ha, vilket testades härom fredagen.
Förrätt ostbollar med broccolistjälkar och rostade pistagenötter
Vad finns det för genuint unika svenska efterrätter egentligen? Någon som har några tankar kring detta, eller är det enda äkta svenska olika former av vintertida svältkost, där efterrätter inte hör hemma?
Ostkaka med hjorton- respektive jordgubbssylt. Nä, ostkaka är inte svenskt.
Nedanstående är ett gästinlägg av den professinella äventyraren Lena Wilderäng adrenalena.se, tillika gift med bloggaren.
Jag blev ombedd att kommentera på det där med vissa ryska rätter som är en älskad tradition på alla festbord – inte minst under nyårsfirandet. Det som verkar fascinera mest är majonnäsbaserade sallader som kan vara lika tilldragande som det kan vara motbjudande. Det tar lite emot att kalla dem för sallader, det är ju inte så att de innehåller särskilt mycket färska grönsaker. I Sverige skulle de nog klassas som ”röror”, eller någon slags smörgåstårtor utan bröd.