Upplysningscentralen UC lägger ner sin tjänst E-spärr, som gjorde att anslutna personer kunde spärra möjligheten att handla på kredit hos anslutna handlare. Även om 70 000 (eller ngt) kunder anslutit sig till E-spärr var tydligen inte handlarna intresserade av att kunder inte ska kunna bli utsatta för bedrägerier.
Som bekant får handlaren betalt av kreditbolaget i samma stund som krediten beviljas, och tar alltså noll risk vid ID-kapningar. Istället är det kreditbolaget som tar smällen. Så handlarna är förstås totalt ointresserade av tjänster som E-spärr. Detta ska ej blandas ihop med stulna kreditkortsuppgifter, där handlarna kan få ta smällen, utan handlar om kreditköp via andra tjänster.
UC erbjuder dock en annan tjänst, ID-skydd, som inte är gratis för kunden utan kostar 69:- SEK i månaden. Då får man reda på i efterhand att någon kapat din identitet. Grattis, liksom! I rättvisans namn dock snabbare än de upp till fyra veckor det kan ta att få kreditupplysningsbeskedet via fysisk post, om nu inte brevlådan vittjas för att du inte ska upptäcka något.
ID-kapningar är numera vanligare än cykelstölder, men ingen i branschen och inga politiker föreslår den självklara lösningen. Opt-in. Alla ska i så fall ha sina kreditmöjligheter spärrade, men enkelt via t ex mobilt Bank-ID kunna gå in och låsa upp (opt-in) möjligheten till kreditupplysning när det behövs, alternativt mot enskilda leverantörer.
Men icke. Istället får tiotusentals privatpersoner varje år genomlida det helvete det är att få identiteten kapad, allt för den hyllade tillväxtens och handelns skull.
Inför opt-in idag. Det är det enda vettiga när ID-kapningar nu är vanligare än stulna cyklar.
I december fick jag mitt företagskort skimmat (sannolikt via någon hotelltjänst – kortet hade endast använts för hotell eller SJ) och det handlades för 10 000-tals kronor på kortet (där blev jag av med åtminstone en månadslön – tack så jävla mycket). Varorna skickades till en adress hos en privatperson i Sollentuna. Polisen lade förstås ner anmälan på grund av brist på spaningsunderlag. Att polisen skulle sätta sig i bilen och åka till adressen i Sollentuna för att titta efter om varorna fanns där var aldrig aktuellt. Frågan är vad man själv kan göra med adressuppgifterna – det kan ju förstås vara till någon som fått sin identitet kapad och en tredje part som egentligen hämtar ut paketen med falsk legitimation…




