Jan Björklund

Gårdagens historiska långsiktiga uppgörelse om svensk elkraftförsörjning innebär att kärnkraften får vara kvar permanent med tio nya eller gamla reaktorer, så länge dessa kan finansieras privat. Fokus på energisystemet är nu koldioxidfritt istället för förnyelsebart och fossilgaskraft och kolkraft ska vara helt borta till år 2045, medan kärnkraften inte längre ska avvecklas. 35 år av energipolitiskt vanstyre sedan kärnkraftsomröstningen är därmed till ändå – en omröstning som blott en bråkdel av dagens väljare deltog i.

Oliden vattenkraftstation i Trollhättan.

Jag kommer i en serie inlägg att täcka in energiuppgörelsen mellan (s), (m) och stödpartierna (kd), (mp) och (c). De senare två, dvs Muslimska Partiet Islamisterna och Centerpartiet, har insett att för deras drömmar om 40 miljoner nybyggare i Sverige, ett land på Alaskas och Sibiriens breddgrader, så behöver man faktiskt energi, och har därmed nu övergett sitt historiska motstånd mot kärnkraft. Detta kan förhoppningsvis leda till att Muslimska Partiet Islamisterna (mp) splittras och slutar vara en svag kraft i svensk politik. Man har redan börjat rensa ut ledamöter som protesterar mot att partiet sviker sina gamla miljökärnvärden och det är nu förhoppningsvis bara en tidsfråga till partiet går i bitar likt en maskrosblomma som blommat färdigt.

Uppgörelsen har 71.91% av väljarstödet från riksdagsvalet 2014 och 68.1% i dagens opinion enligt SCB:s partisympatiundersökning från maj. Med över 2/3 av väljarstödet borgar detta för en långsiktig överenskommelse. Viktigast av allt är att (mp) och (c) är med och därmed ska sluta obstruera ett fungerande modernt svenskt energissystem. Populister som Folkpartiet, de nationella socialisterna eller kommunistpartiet är förstås inte med i uppgörelsen, då dessa inte går att samarbeta med.

Folkpartiet sprider en massa desinformation om avtalet och kärnkraften, så låt oss nu se vad som faktiskt står om kärnkraften (PDF) istället för surpuppan Jan Björklunds cherrypicking av citat brutna ur sitt sammanhang. Folkpartiet är som bekant totalt samarbetsovilliga numera, både inom försvar och energi, då tanken är att genom att aldrig samarbeta så kan man sedan måla ut sig som försvarare av en  bättre politik som aldrig kommer genomföras. Eller populism, som det också kallas. Precis som kommunisterna eller de nationella socialisterna i (v) respektive (sd).

“Senast år 2045 ska Sverige inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Målet år 2040 är 100% förnybar elproduktion. Detta är ett mål, inte ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft och innebär inte heller en stängning av kärnkraft med politiska beslut.”

Här ser vi att det viktiga är växthusgaser och att dagens fossilkraft ska vara borta till 2045. Man har en önskemål om förnybar elproduktion till 2040, men det är inte ett stoppdatum för kärnkraft. Här går alltså folkpariets Jan Björklund ut och ljuger om att kärnkraften ska vara borta till 2040.

Inga politiska beslut ska få stänga kärnkraften och det finns inte längre något stoppdatum.

Värt att notera är negativa utsläpp. Vi ska alltså skrubba atmosfären på CO2, t ex genom att köra kärnkraft och med den energin tillverka syntetiska bränslen efter 2045.

Följande sägs om kärnkraften i uppgörelsen.

“Svensk kärnkraft står inför stora investeringsbehov för att möta kommande säkerhetskrav. Strålsäkerhetsmyndigheten har beslutat att dessa krav behöver vara uppfyllda 2020, i annat fall får reaktorerna inte drivas vidare. Det har redan fattats beslut om att fyra reaktorer ska avvecklas till 2020. Kärnkraften ska bära sina egna kostnader och principen om att kärnkraft inte ska subventioneras består. Principerna från regeringens proposition 2008/09:163 En sammanhållen klimat- och energipolitik kvarstår. Det innebär bland annat att:

 Avvecklingslagen har avskaffats och kommer inte att återinföras.

 Kärnkraftsparentesen är förlängd genom att inom ramen för maximalt tio reaktorer tillåta nybyggnation på befintliga platser.

 Tillstånd kan ges för att successivt ersätta nuvarande reaktorer i takt med att de når sin ekonomiska livslängd.

 Tillstånd för nya reaktorer kommer att prövas enligt lagstiftningens kravpå bästa tillgängliga teknik.

 Något statligt stöd för kärnkraft, i form av direkta eller indirektasubventioner, kan inte påräknas.”

Återigen inga stoppdatum. Det får byggas nya reaktorer på Ringhals, Forsmark och i Oskarshamn, men summan reaktorer får inte vara mer än 10. Dock kan nya reaktorer förstås ha högre effekt och kärnkraften kan alltså öka.

Till detta gäller följande:

“Skatten på termisk effekt avvecklas stegvis under en tvåårsperiod med start 2017.

Placeringsreglementet i kärnavfallsfonden ska förändras så att placeringsmöjligheterna utökas från och med starten på nästa treårsperiod 2018.

Strålsäkerhetsmyndigheten ska, i samråd med Riksgälden, utifrån de nya förutsättningarna för kärnkraften utreda behovet av förändringar av drifttider i kärnavfallsfonden. Principen ska alltjämt vara att kostnaderna för slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall ska täckas av dem som genererat avfallet, staten ska varken betala för avveckling eller slutförvar.

Nivån på inbetalningarna till kärnavfallsfonden beslutas av regeringen efter förslag från Strålsäkerhetsmyndigheten.

En utökning av ansvaret vid radiologiska olyckor till 1200 miljoner euro ska genomföras i enlighet med riksdagsbeslut i betänkande 2009/10:CU29.”

Straffskatten på kärnkraften, skatten på termisk effekt, avskaffas helt i enlighet med kärnkraftindustrins önskemål. Istället kommer skatten på el att höjas med fyra öre enligt mediauppgifter. Elintensiv svensk industri ska vara undantagna från den höjningen.

“Finansiering av den slopade skatten på termisk effekt och sänkningen av fastighetsskatt på vattenkraft ska ske genom en höjning av energiskatten. Elintensiv industri ska undantas.”

För den moderna villaägaren med 15 000 kWh i förbrukning innebär det att man får betala 50 kronor (15000*0.04/12=50) i månaden för fortsatt tryggad svensk energiförsörjning med kärnkraft som baskraft.

Det ekonomiska ansvaret för kärnkraften ökar till drygt 10 miljarder kronor vid en olycka.

Sammantaget får alltså svensk kärnkraft finnas kvar permanent, om den kan finansieras privat.

Staten ska inte skjuta till pengar, utöver att man tar smällen för alla kostnader över ca 10 miljarder kronor vid en olycka (t ex 2500 villor på Kungsbackas gräddhylla Onsala om det blåser norrut från Ringhals vid tillfället). Det är rimligt att gränsen fortsätter höjas i takt med att bostadsbubblan fortsätter blåsa upp priserna på bostäder.

Kärnkraften får alltså stå på egna ben och om innovationer öppnar upp för billigare och modern kärnkraft kan vi bygga och driva 10 moderna reaktorer för all framtid.

Huruvida fusionskraft räknas som kärnkraft är osagt. Framåt 2050 räknar ITER-projektet med att man ska ha nått kommersialisering av fusionskraft, men det finns andra projekt som talar för att det kan gå snabbare än så.

Sedan finns alltså önskemålet om 100% förnyelsebart, vilket är en formulering för att göra gamla miljöpartister nöjda, liksom bruket av ordet kärnkraftsparentesen. Det är väl dags att börja prata om vindkraftsparentesen också, då tillväxten i vindkraft kommer stoppa upp framåt 2025-2030, när den globala produktionskapaciteten kommer börja gå åt till att ersätta utslitna verk. Livslängden på vindkraft är som bekant 20 år och efter 20 år behöver alltså verken bytas ut.