deklaration

Av någon outgrundlig anledning blev jag för någon månad sedan kontaktad av den lokala sparbankstiftelsens private banking-avdelning och inbjuden till en (sälj)middag med underhållning där de ville informera utvalda kunder om private bankings momentum-produkter för diskretionär förvaltning.

Varför jag blev inbjuden har jag funderat länge över. Min enda relation till banken ifråga är att jag har ett bankfack hos dem, och de senaste årens deklarationer har placerat mig på lägre inkomstnivåer än de flesta städerskor eftersom jag sedan 2006 i princip enbart har tillgångar via kapitalförsäkring. Man skall ju inte heller redovisa eventuell förmögenhet längre, så banken måste grävt bakåt bland alla kunders deklarationer tillbaka till åtminstone 2006 för att jag skulle verka som en intressant kund. Eller så bjöd man in alla som är egna företagare.

Jag är förstås inte den som tackar nej till en gratis middag, och tackade ja. Om inte annat kunde jag ju få ut ett blogginlägg ur det hela.

Fast övriga mer eller mindre rika företagare, bönder, skogsbönder och annat löst folk i bankkontorets upptagningsområde tackade tyvärr inte ja i tillräcklig utsträckning. Arrangemanget ställdes in, och istället för en gratis middag blev det ett telefonsamtal från någon på private banking.

Nu var det inte Swedbank Roburs fond Momentum de försökte sälja på mig, utan någon annan lösning som man inte säljer till familjerna Kretin och Pletin, utan krävde större belopp för att få vara med och leka. Typ 50 000 – 100 000 som instegsnivå, minns inte riktigt.

Iaf så slog man sig för bröstet att man rejält slagit börsen sedan år 2000, och rent av stigit trots att börsen inte gjort det. Låter ju bra tyckte jag, ungefär en enkel MA50/MA200-strategi mot börsindex svarade jag och inflikade också under vilka omständigheter en sådan strategi inte fungerar.

Ett intressant meningsutbyte följde.

En poäng som den käre mannen från private banking faktiskt fick in var att det krävs disciplin och stenhårt psyke för att faktiskt följa en sådan investeringsstrategi. Det kan alltså finnas en vits i att lägga ut det hela på en hedgefond istället. Någon som gör arbetet åt dig, och därmed inte har någon personlig relation till pengarna.

Vettigt, men förstås tråkigt. Plus att det kostar procent. Och aldrig att jag stoppar in pengar i något utan att förstå vad det är för investeringsstrategi man använder. Fast den är förstås hemlig, så inte vem som helst plankar den.

Men det sätter fingret på en viktig punkt, relaterad till föregående inlägg om att gifta sig med sina investeringar. Nämligen att alla inte har psyket att följa en vettig tradingstrategi. För många kan det rent av faktiskt vara bättre med hedgefonder. Vanliga fonder förkastar jag förstås, eftersom de är en investering i en riktning för börsen, regioner eller sektorer och alltså även de kräver aktiv förvaltning för att hantera de dippar som alltid kommer.

Så vad säger ni? Lägga ut förvaltningen på en hedgefond/private bankning, eller själv försöka följa marknadens svängningar?