bensin

Bloggrannen och Sveriges ledande försvarsbloggare Wiseman skriver idag en artikel som diskuterar den framtida bränslefrågan för försvaret och även att framtidens energipolitik påverkar vårt säkerhetspolitiska läge. Det nämns bland annat hur USA genom att installera större solcellsanläggningar på åtminstone en försöksbas i Afghanistan minskade förbrukningen av fossila bränslen på basen med 90%. Detta då man annars kör generatorer på just fossila bränslen. Och att få tusentals liter bränsle till Afghanistans oländiga bergstrakter är inte det lättaste.

Priset på bränslen kommer förstås stiga generellt och med det försvaret och blåljusmyndigheternas (FBLM) kostnader för detta. Kostnaden är dock ett mindre problem i sig, utan problemet är tillgången. Vi vill inte i framtiden sitta i en situation där FBLM via marknadsmekanismen blir utprisade och polisen inte får köpt bränsle på den krympande marknad som peak oil kommer innebära. Polisen kanske kan ta cykel om man bara distribuerar ut små polisstationer överallt igen, men det är svårare att köra folk i ambulans med cykel…

Det väsentliga blir då hur FBLM kan säkra tillgången till sitt dagliga bränslebehov även efter effekterna av peak oil börjar bli allvarliga, antagligen efter 2020. Och till 2030 har antagligen exportmarknaden helt upphört. För de som inte tror att de fd exportländerna kommer prioritera sin egen befolkning så kan vi se på vad som skett i veckan – Ryssland stoppar exporten av bensin då det blivit brist i det egna landet. Nu är det olja vi importerar från Ryssland, inte bensin, men den dagen det blir brist på olja hos vår östra granne, så kan vi vara säkra på att man stoppar oljeexporten också.

Det finns faktiskt enkla lösningar för att se till att FBLM får tillgång till inhemskt bränsle.

Statens egen mark, t ex Sveaskog, eventuellt räcker det med Fortifikationsverkets egna 380 000 hektar mark, varav 100 000 ren skog, kan producera tillräckligt med biomassa per år för att förse våra blåljusmyndigheter och försvaret med sitt dagliga bränsle.

100 000 hektar skog producerar minst 500 000 kubikmeter biomassa om året. Det motsvarar 1 miljard kWh, eller samma energiinnehåll som i ungefär 100 miljoner liter bensin, diesel eller fotogen. (Ja, vid konvertering från biomassa till syntetiska flytande bränslen går en del biomassa förlorad, men mycket av förlusterna går att använda som spillvärme tillbaka till processen eller fjärrvärme/elproduktion.)

Staten kan via eget riskkapital finansiera ett inhemskt bolag som tar fram ett bioraffinaderi som via enkla processer som Fischer-Troph kan ta fram syntetiska biobränslen som syntetisk bensin, syntetisk diesel eller syntetisk flygfotogen ur denna skogsbiomassa. Teknik som både Sydafrika och Hitlertyskland klarade av. En sådan investering kostar några miljarder, och ger oss egen produktion av bränsle till FBLM:s dagliga drift. Även efter peak oil kommer polis, brandkår, ambulanser och försvaret att fortsätta fungera.

På köpet får vi etablerade anläggningar och ett företag som kan sälja motsvarande anläggningar till utlandet. Förutom att denna satsning naturligtvis betalar sig genom att FBLM köper allt bränsle på långsiktigt kontrakt med bioraffinaderiet och FortV och Sveaskog får viss garanterad försäljning av skogens avkastning oavsett den ekonomiska utvecklingen generellt, så kommer det kunna ge exportintäkter i form av att sälja bioraffinaderier utomlands.

Så det är bara att få tummen ur. FBLM kan gå samman och lägga fram detta som ett förslag till regeringen. Allt som krävs är beslut så har vi om några år minst en anläggning på plats.

I händelse av ofred behöver vi fortfarande ett strategiskt lager av fossila bränslen, som har bättre lagringshållbarhet, speciellt råolja, än vad syntetiska biobränslen har. Men det är minst lika viktigt att säkra att FBLM har bränsle till daglig verksamhet även i framtiden.

Så varför gör vi inte något sådant här? Feghet, okunskap och tron att “marknaden löser allt”. Plus att EU antagligen sätter käppar i hjulet då något sådant här måste upphandlas inom hela EU och inte får vara en inhemsk svensk affär där vi säkrar upp både biomassan, bioraffinaderiet och konsumtionen. Istället måste FBLM tvingas upphandla sitt bränslebehov på marknaden, även om bioraffinaderiet och biomasseproducenterna naturligtvis skulle fått betalt marknadsmässiga priser för sin produktion.

Möjligheten finns iaf. Att möjligheter går förlorade finns också. För när bränslekrisen väl är här för FBLM så är det för sent att agera. Det tar ett antal år att få något sådant här på plats, kanske 5-10 år.