Nej, det kommer inte bli något nytt klimatavtal

I Qatar försöker man återigen komma översens internationellt om att reducera CO2-utsläppen, men det är förstås inget som kommer lyckas. Man kommer på sin höjd endast om stora starka ord om att det är viktigt att klimatförändringarna hindras, men i praktiken kommer inget ske.

Tvärt om har vi bundet ris för egen rygg via tidigare Kyotoavtalet. Genom höjda skatter på svensk produktion, som till största delen baserar sig på ett fossilfritt elsystem (speciellt innan vi lade ner Barsebäck – den svenska kärnkraften är dock en annan fråga där ingen lösning finns i sikte pga hjärnsläpp hos bägge sidor – hur man än gör måste slutförvar och avveckling av befintliga reaktorer planeras, men som det är nu sker faktiskt inget annat än huvudet i sanden pga politiskt hjärnsläpp och att alla inblandade beter sig som små barn i sandlådan – ena sidan tål inte kritik och är i allvarlig förnekelsefas och andra sidan har inga konstruktiva förslag). Istället har vår produktion flyttats ut till låglöneländer som kör med fossil s k fulel, t ex Kina eller Östeuropa.

Globala CO2-utsläpp.

Effekten är att politiker kan slå sig för bröstet över att Sverige minskat sina CO2-utsläpp, men det sker bara genom att de ökas rejäl på annat håll, plus transporterna av produkterna hem till Sverige. Vi betalar med jobben och arbetslösheten.

I själva verket är vi stekta, kokta och rökta. Sedan Kyotonivåerna har CO2-utsläppen globalt (vilket är vad som spelar någon roll) ökat med ca 50% och det finns inga tendenser på att de minskar. Enda tillfälliga minskningen var vid den globala recessionen 2008 – 2009, men den var ändå knappt märkbar. En riktigt katastrofal och långvarig global recession skulle kunna få ner utsläppen, men inte mycket annat. Definitivt inte några politruker som alla kämpar om vem som personligen kan dra mest fördelar av några avtal.

U-länderna kommer inte släppa möjligheten att öka sina utsläpp och växa sina unga, vitala ekonomier på bekostnad av energieffektivare, gamla och trötta ekonomier. Samtidigt ökar världens befolkning och med det det underliggande trycket på mer fossila bränslen. För alternativen byggs inte ut ens i takt med befolkningsökningen.

Även om professor Johan Rockström har rätt i att vi kommer uppleva en hotande klimatkollaps, som kommer drabba oss som inte är 40-talister, plåga våra barn och kanske döda våra barnbarn, så är det faktiskt kört med några internationella avtal. Antagligen är det även kört med gräsrotsinitiativ, men vi kan åtminstone personligen försöka. Det behöver vi inga politiker för. T ex kan vi köpa svenskproducerade produkter istället för billig plast från Kina. Ett stopp för frihandel skulle antagligen göra mer för klimatet än några som helst samförstånd internationellt. Flytta produktionen till länder som är energieffektiva, dvs OECD-länderna.

Kom ihåg att positiva tankar inte gör dig lyckligare. Positiv pessimism är det nya svarta, vilket man kan läsa om hos Schibsted/SvD, skrivet av Anders Mathlein. Den som är realist och inser att livet är som det är blir inte missnöjd, utan blir lyckligare. Gott att se det i skrift, för er som tror att vi som är realister går omkring och är olyckliga.

Meningar jag kunde skrivit själv, eller rent av redan skrivit i någon form. Anders Mathlein:

“Just detta, att acceptera förändringen som naturlig och oundviklig, att sluta sträva efter säkerhet, fasthet och beständighet, är enligt Burkemans efterforskningar ett viktigt element för att slippa ut ur den fåfänga jakten på lyckan.
Han citerar den amerikanska buddistiska nunnan Pema Chödrön som ser osäkerheten som naturens essens. Vår oro och förtvivlan kommer av att vi söker en fast mark att stå på, men som i själva verket inte existerar: ”Saker är inte permanenta, de varar inte, det finns ingen slutgiltig säkerhet eller trygghet. Vad som gör oss förtvivlade är inte denna sanning, utan våra försök att undkomma den.”[…]Större sinnesfrid genom att minska den konsumtion som vi lärts att tro skapar trygghet, alltså. Men att vända ryggen åt konsumtionssamhället vore väl närmast en sabotagehandling i en ekonomi som baseras på idén om konstant tillväxt.”

Trots klimatförändringar kan vi vara lyckliga ändå. Bara vi accepterar att saker är skit. Hur kan man t ex gnälla på att tågen inte fungerar när det är vinter? Är det fortfarande någon överraskning? Istället för att gnälla kan man förslagsvis anpassa sig till verkligheten. Det kallas neosurvivalism. Dit räknas också att sälja den översvämningsbenägna vattennära tomten och alla aktier i fastighetsbolag som har egendomar nära vatten.

Vill man få någon nytta av toppmötet i Qatar så hade det varit att ställa in det och spara de fossila CO2-utsläpp som högdjurens flygresor orsakar. Det hade varit att nettomässigt uppnå mer än alla tidigare toppmöten…

Tillägg: För sakens skull lägger jag in en graf över temperaturökningen, rensad för externa faktorer som vulkanutbrott, varierande solinstrålning/solaktivitet och väderfenomenet el Nino/la Nina. Källan är Uppsalainitativet.