(kd) vill upprusta försvaret 50% och återinföra frivillig betald värnplikt

Kristdemokraterna med sin försvarspolitiske talesman Mikael Oscarsson presenterade idag sin försvarspolitik i form av en ny omfattande rapport från Oscarsson. Rapporten upprepar många av de sanningar som skrivits här och på andra försvarsbloggar och förespråkar ett nationellt försvar, där armén och flottan rustas upp med 50% och man i princip återinför ett frivilligt värnpliktsförsvar, kombinerat med fast anställda soldater.

Först lite hårda siffror om den svenska avrustningen i rapporten:

“Försvarsmaktens organisation har sedan Kalla krigets slut minskat på ett sätt som drastiskt överstiger konsekvenserna av 1925 års försvarsbeslut. Sedan 1988 har antalet brigader minskat från 29 till 2, lokalförsvarsbataljoner från 85 till 1. Hemvärnet från ca 100 000 till ca 22 000 man. Antalet flygdivisioner har nedgått från 17 till 4. Flygvapnets basbataljoner har reducerats från 32 till 2. Luftvärnsbataljoner från 22 till 2. Stridsfartygen är nu 7 från att ha varit 34. Antalet ubåtar har minskat från 12 till 4. Antalet personer i krigsorganisationen har gått från ca 850 000 till ca 53 000 (inklusive de 22 000 personerna i Hemvärnet).”

Vän av ordning infogar här att ovanstående siffror för idag inte bara är en (m)ycket låg nivå, utan också en pappersprodukt som inte ens om tidplanen håller först kommer vara bemannad år 2019. Idag saknas allt från sjömän och soldater till piloter och personalbrist gör att vi inte ens har ovanstående, inklusive faktorer som att Visby-klassens korvetter inte är klara, artilleriet har inga haubitsar osv.

IO2013 med förbandsreserven markerad

Oscarsson och kristdemokraterna föreslår att armén ökar med ca 50% från dagens teoretiska två brigader till tre brigader, genom att den tunga förbandsreserven, som idag står i malpåse^1., tas i anspråk. Denna består av fyra tunga mekaniserade bataljoner^3. med vardera två kompanier stridsfordon 90 och två kompanier stridsvagnar, vilket skulle öka slagkraften i armén från tre kompanier stridsvagnar till elva. Till detta påtalar man att det bland annat behövs riktig brigadlogistik i form av nya logisitikbataljoner. Det nya försvaret blir i så fall två tunga brigader och en lättare brigad. Eventuellt talar Oscarsson faktiskt om fyra brigader, då en brigad ska sättas upp för att specifikt försvara Stockholmsområdet. Citat:

“Grovt sammanfattat innebär det att markstridskrafterna bör bestå av tre allsidigt användbara brigader, samt därutöver speciellt organiserade enheter för försvaret av Stockholm och Gotland.”

Genom tre brigader ska Sverige kunna försvara två platser, plus Gotland, samtidigt mot begränsade anfall och sedan kunna genomföra motanfall i minst en riktning och driva ut en motståndare. Idag kan vi bara försvara en plats och saknar i praktiken kapacitet för motanfall och återtagande av terräng. Det är bara att jämföra tre stridsvagnskompanier med elva för att inse skillnaden.

Gotland prioriteras och kristdemokraterna vill se en hel bataljonsstridsgrupp utgångsgrupperad på ön, helst med lokalt rekryterad personal.

Flottan bör öka med 50% från två ytstridsflottiljer till tre, med tillhörande understöd. Detta för att två flottiljer ska kunna ta fighten på Östersjön, samtidigt som en skyddar inskeppningsleder för förstärkningar från väst^6.. Dagens två flottiljer duger inte. Oscarsson påtalar också att ytstridsfartyg drar relativt lite personal och resurser i utbyte mot stor verkan och genom att ständigt vara aktiva gör att Sverige hela tiden bokstavligen kan visa flaggan även i fredstid. Samtidigt måste luftvärnet lösas, så att man faktiskt kan utföra eskortuppdrag.

Flygvapnet är rätt dimensionerat, men basorganisationen behöver förstärkas enligt rapporten.

Långräckviddigt modernt luftvärn anser kristdemokraterna vara prioriterat och en av de första åtgärderna och upprustningarna som måste till. Jag håller som bekant med där. Man påtalar även att brister som broläggare måste åtgärdas, eftersom frånvaron av sådana i princip omöjliggör offensiva operationer för de mekaniserade trupperna.

Men mest uppseendeväckande är kanske att man de facto förespråkar ett återinförande av värnplikten.

Visserligen pratar man inte om värnplikt, men då ca 2/3 av försvaret ska bemannas av sk GSS/T, tidvis tjänstgörande gruppchefer, soldater och sjömän, vilket visat sig vara mycket svårt att rekrytera, vill man förändra systemet. GSS/T och reservofficerare ska inte omfattas av utlandstjänstgöringsplikt. Som det är nu ligger det knappast en civilt anställd person i fatet att ha en GSS/T-tjänst, där man när som helst kan ryckas från arbetsgivaren och skickas på mission utomlands i ett år. Istället ska GSS/T bara kallas in vid nationellt försvar och kontinuerligt tjänstgörande GSS/K ska stå för utlandstjänsten.

Istället kommer GSS/T att tränas i ett år, med lön, och sedan kallas in på regelbundna repetitionsövningar, med lön. Vi får alltså något som motsvarar tidigare värnplikt, men med riktig lön och med repövningar. Som bekant var värnplikten de facto frivillig de sista åren sedan den strategiska blackouten inleddes. Med ett upplägg om ett års utbildning och sedan återkommande repövningar bör man kunna locka till sig samma mängd soldater och gruppchefer som de sista årens värnplikt. Dessutom  vill kristdemokraterna att den grundläggande militära utbildningen ska förses med en attraktiv lön och förläggas på sommaren, så t ex studenter därmed kan lockas till “sommarjobb” under sommaren och därefter minst erbjudas plats i hemvärnet vid genomförd utbildning^4..

Samtidigt ska en bataljonsstridsgrupp ständigt stå i beredskap för utlandsinsatser, vilket sluter cirkeln och i princip är tidigare Nordic Battlegroup från värnpliktstiden.

Så kristdemokraternas försvar anser jag de facto handla om att återinföra värnplikten och återupprätta viss nationell försvarsförmåga. Samtidigt är IO2014 dimensionerad för två brigader, med t ex bara två artilleribataljoner, två ingenjörsbataljoner och två logistikbataljoner.

Man understryker också nödvändigheten i att faktiskt omgående börja öva på bataljons- och brigadnivå för att återupprätta den förmågan innan den helt försvunnit samt att se över ett NATO-medlemskap.

Kristdemokraternas förslag är bra, rimliga och gör att det svenska försvaret når någon form av skamgräns, även om det fortfarande är en (m)ycket låg nivå. Samtidigt kommer man antagligen inte få gehör för de här förslagen någonstans, och kommer kanske inte ens ta upp dem i interna regeringsförhandlingar, vare sig före eller efter valet. Men den som prioriterar försvarspolitik hittar definitivt ett bättre val hos de konservativa kristdemokraterna än hos de socialistiska moderaterna.

Man ska komma ihåg att (kd) även försökt sig på en bra energipolitik, även om den verkar ha dött ut sedan Göran Hägglund befäste sin ställning som partiledare på Mats Odells bekostnad. Har inte hört något om deras energipolitik sedan dess.

Jag tycker man kunde tagit steget fullt ut och formellt återinfört frivillig värnplikt, genom att Rekryteringsmyndigheten åter blivit Pliktverket och att man inför obligatorisk mönstring för alla ungdomar – såväl män som kvinnor. Placering och anställning ska fortfarande vara frivillig, men genom att återinföra institutionen mönstring kan man identifiera lämpliga kandidater och få en obligatorisk möjlighet till att informera vad det innebär att lägga ett år på att bli GSS/T, inklusive framtida avlönade repövningar etc.

I övrigt valdes kadetten Andreas Braw (Twitter), som gjort sig känd för en del insändare om soldaternas situation i det svenska försvaret, in i KDU:s styrelse igår och kommer vara KDU:s talesman inom försvars- och säkerhetspolitik. Kanske Mikael Oscarssons framtida ersättare?

Hela Mikael Oscarssons 67-sidiga rapport, med bakgrund och förslag hittar ni förstås som PDF online. Partiledaren Göran Hägglund skriver också en debattartikel hos Schibsted/SvD.

Jag är politiskt oberoende och är inte medlem eller finansierad av något politiskt parti. Denna artikel innebär inte ett stöd för kristdemokraterna, utan uppmärksammar bara deras politik på denna punkt. Jag vet att Mikael Oscarsson läser den här bloggen och försvarsbloggarna, och förslagen ligger i linje med vad många bloggare skriver om, inklusive flaskhalsar och akuta problem. Det hela visar på att bloggosfären kan uppnå politiskt inflytande. Eller åtminstone beskriver verkligheten korrekt.

^{1. Första gången jag stötte på ordet malpåse var vid ett personligt studiebesök2. på Skredsviks marinbas i Gullmarsfjorden, och fick höra att svenska jagare stod i malpåse. Som 11-åring trodde jag det innebar att de skulle malas ner5., men begreppet har inte med malande kvarnar att göra, utan med insekten mal och hur man traditionellt skyddar textilier mot mal. Materielen står alltså förrådsställd i ett skick som gör att den inte förstörs – motorer är tömda på oljor, rostskydd, luftfuktighet etc hålls rätt.}

2. En nära vän till familjen var officer vid flottan, tillika ytbärgare och ordnade ett besök.

3. Den uppmärksamme noterar att förbandsreserven var förbandssatt i min bok Midsommargrynings fiktiva framtid.

4. Till och med en gammal gubbe som jag lockas av tanken att ingå i ett regelbundet övat nationellt försvar utan utlandsplikt, men som 43 år gammal gubbe med familj att ansvara för så lämnas detta åt det yngre gardet.

^{5. Vilket iofs stämde vad gäller de svenska jagarna.}

^{6. Det första man gör mot Sverige, t ex vid en ockupation av Gotland för att vid en baltisk konflikt skära av baltstaterna från övriga NATO, är förstås att likt i Midvintermörker spränga Öresundsbron och Öresundsfärjornas hamnar för att göra snabba förstärkningar eller ombaseringar av NATO-förband via bron eller korta färjeförbindelser omöjliga.}