OECD:s, IMF:s, EU-kommissionens och finansministerrådets krav på att Sverige ska införa amorteringskrav, slopa ränteavdrag mm för att råda bot på hushållens skuldbubbla och den svenska bostadsbubblan, verkar slutligen ha påverkat alliansregimen, som nu viftat lite med händerna för att låtsas göra något. Resultatet av gårdagens presskonferens är att Riksbanken förbjuds titta på skuldsättningen när de bedriver penningpolitik och bubblorna blir Finansinspektionens ansvar, som i sann regimanda börjar prata och prestera utredningar för att synas utan att verka. (Schibsted/SvD)
Finansinspektionen hotar nu med att införa amorteringskrav ner till en lägre nivå än bankernas vanligt förekommande 75%. Men det ska bara gälla ännu ej tecknade lån och alltså bara kanske ner till lägre än 75%. Inte i närheten av de 20-40 års takt på hela lånet som gäller i de flesta länder. Dessutom ska man vare sig trappa ner, reducera eller avskaffa ränteavdraget, trots att tillfället är perfekt för detta.
Regimen låter alltså Finansinpektionen låtsas göra något åt saken, samtidigt som man tydligt bakbinder Riksbanken.
Riksbanken är dock självständig och kan förstås fortsätta göra som de vill, så vi får se hur det hela utspelar sig. Riksbankens enda verktyg förblir dock reporäntan och det klargörs nu att Ingves et consortes inte får några andra verktyg än räntan och sedelpressandet att leka med.
Finansinspektionens generaldirektör Martin Andersson förtydligar till Schibsted/SvD att nästa åtgärd blir amorteringskrav, som nästan inte kommer omfatta någon eller något:
“Vi vill vara tydliga med att vi kommer att agera om det här drar iväg och vi blir oroliga, vi har mandatet och vi har verktygen. Vi vill vara tydligare med vilket verktyg vi i första hand kommer att använda.”
Det är förstås ingen slump att alliansregimen uttryckligen bakbinder Riksbanken, eftersom Riksbanken är orolig, medan finansinspektionen inte är orolig.
Valrörelsen får inte påverkas och FI lär inte bli oroliga förrän tidigast i oktober 2014.
Det gäller för alliansregimen att synas i frågan, utan att verka, så OECD, IMF, och EU kan känna sig nöjda.
Uppdraget slutfört och Riksbanken förlorade kampen mot bubblorna.
15 kommentarer
hear hear…
Bra sammanfattning av spelet för gallerierna
Norman uttryckte sin oro över konsumtionen om amorteringskrav införs. Det finns ingen bättre indikator på att den svenska tillväxtens huvudorsak(tigerekonomin) berodde på kredittillväxten förstärkt av förmögenhets-faktorn(tillgångspriser i bostaden).
Riktigt pinsamt är det att ingen av paneldeltagarna vågade sig på en kommentar om varför man kastade 80-talsfiaskots konsekvenser(90-talet) i byrålådan när alla på den tiden påstod att regleringsreformer skulle till. Ändå satt både finansmarknadsministern och Riksgälden och gjorde utläggningar om 90-talets finansiella historia utan att med ett ord kommentera vad man gjorde för att det inte skulle hända igen. Man gjorde helt enkelt inget förutom att implementera Basel II som kom utifrån samt organsiationsförstärkte FI.
Snubben som var ansvarig på FI hade ju bolån på 4,2 millar och amorterade 2000 kr/månad.. Bra där..
Ett ganska ordinärt bolån på 3 miljoner som skall betalas av på 30 år ger en amortering på 8333:-/mån.
Ditt exempel med 4,2 miljoner skulle på 30 år ge en månadsamortering på 11 666:-/mån. Detta är vad många i svensk medelklass rör sig med.
2000:-/mån innebär en amorteringstid på 175 år så även om det är bättre än inget så är det ett skämt men han gör förmodligen så gott han kan.
Frågan är om han kan hålla isär sin privatekonomi och sitt jobb. Tveksamt då hans hus som nu är värt 6-7 miljoner skulle tappa i värde vid ett infört amorteringskrav på ex. 30 år som det är i Norge.
Tjänar man 125'/månad har man "råd" att amortera mer än 2000 kr, det handlar om prioritering.
@Patrik Sellman: "en månadsamortering på 11 666:-/mån. Detta är vad många i svensk medelklass rör sig med." Amorterar medelklassen så mycket? Jag trodde att de inte amorterade alls.
Jag tror att Patrick menade att "det är sådana ekonomiska åtaganden som medelklassen gör". Hur folk amorterar är väl individuellt, men det är ju säkert inte alls ovanligt att man tar på sig en 3-4 Mkr i lån.
Han har ett statligt jobb – säker inkomst för livet med andra ord, han har en fru som har inkomst – tillsammans har de säkerligen 2 miljoner brutto. Så 200 % i lån på inkomsten, han sparade dessutom och har garanterat utrymme för att öka på amorteringarna – han sitter knappast i riskzonen…
"att synas utan att verka ser enkelt ut på håll"
Kunde inte låta bli.
//Bosse
I dagens SVD kunde jag äntligen se nån som förstått varför lånen ökar i en takt av ca 5%.
Fast det var en mäklare(Erik Olson) så han är ju part i målet.
Beträffande amortering så kanske det är dax att återuppväcka annuitetslånen-eller lån med fast avgift. Säg 5% rakt av.
"Valrörelsen får inte påverkas och FI lär inte bli oroliga förrän tidigast i oktober 2014."
Helt underbart, ska bli intressant och se hur nästa koalition som styr Sverige kommer hantera detta.. 🙂
Norman kom med det vilsekomna slutsatsen om att låntagaren som lånat 6 Mkr skulle få oerhörda problem om hen skulle tvingas amortera i normal 30 års-takt(som en gång var legio). Norman glömde och berätta varför hans företrädare tillåtit detta ske liksom att förklara att en person som får låna 6 Mkr även måste ha väldigt höga inkomster för att klara ett sådant lån. Amortering eller inte eftersom banken när som helst genom det finstilta kan att förändra amorteringskraven. Så varför inte då utgå från att lånen beviljades mot bakgrund dels av att gamla traditionella krav kan återinföras när som helst och dels att låntagaren fått sin kredit beviljad efter att banken förstås gjort en bedömning att låntagaren skall klara en traditionell amorteringsplan. Allt annat borde vara nys och dålig kreditgivning. Det borde Norman klargöra istället. Men han är ju regeringens representant som medverkat till exesserna 🙂
Som en del skriver sitter FI och finansministern tydligen med höga lån. Hade de inte gjort det privat hade de nog glatt infört både den ena och andra begränsningen och regeln. Kretin och Kretina bryr de sig inte om, de får anpassa sig bäst de kan.
På samma sätt som de skiter i hur det går för företag verkande i Sverige: Frihandel och samtidigt bevarade nationella hårdare/dyrare regler på snart sagt alla plan. Det leder bara till en sak – konkurs när den internationella konkurrenten kommit ikapp.
Resultatet ser vi om vi åker utanför det skattefinansierade reservatet, Stockholms innerstad. Nedläggning och avfolkning. Eller som Reinfeldt lär ha sagt i Schweiz ungefär: "the industry is basically gone"
Var är samhällsdiskussionen om varför Sveriges industri är "basically gone"?!?!?!??!?
(Med tanke på vad som istället diskuteras kan man fundera på om inte Putin gjorde rätt som karaktäriserade QHTB-propaganda som politisk.)
kgb35; ingen av den politiska ledningarna vill diskutera varför det ser ut som det gör och hur det möjliggjorts. Möjligen kan de sträcka sig till att säga att det berott på externa faktorer, men inte att de själva låtit det hända utan motstånd eller reformer. Kanske det beror på att de medvetet anser att utvecklingen mer varit önskvärd. Precis som med invandringen dvs att den skall användas för att sänka lönerna för cretins. Men det vågar de förstås aldrig säga rent ut. Samma sak gäller nog den övriga utvecklingen där s.k frihandel enkom bygger på att de rika skall kunna flytta sitt kapital utan motstånd in/ut ur länder. När boomen är över tas alltid kapitalet ut ur exploaterade länder vilket orsaker stor valutaturbulens och realekonomiska chocker. Precis det som sker i Asien. Det kommer även att ske i Europa fast av andra skäl.