Från fattigt drängtorp till dollarmiljonvärdering på 170 år

Vår gård var en gång ett fattigt drängtorp under en större gård, där drängen som lön för sina dagsverken fick låna mark av storbonden att bruka som sin egen inkomst och försörjning. Idag är värdet på torpet (numera titulerad gård som adress och namn) upp till över en miljon dollar, och knappast något en fattig kan köpa. Men jämfört med priset i förhållande till inkomst så är det fortfarande extremt billig.

Brukats i minst 169 år

Tidigare har jag bara kunna säkerställa gårdens existens tillbaka till häradsekonomiska kartan från 1890. Ett problem har varit att den idag tillhör trakten Grebbeshult, men härstammar från gården och trakten Käringskedet (senare Käringskede), vilket gör att dagens sökningar producerar dokumenten för Grebbeshulttrakten, inte Käringskede.

1890 års häradsekonomiska karta

En ändrad sökning till Käringskede visade dock att gården fanns som H[svårtytt] Torp redan 1852, på en karta avsedd för att avgöra rätterna till samfällda torvtäkter. Gården är alltså minst nästan 170 år gammal.

1852 års karta. Inäga 913 är torpet.

På kartan finns alla klassificieringar av mark på detaljnivå, och de betesmarker som betas på vår mark har alltså betats i 170 år. Andra betesmarker runt om är idag skog. Man får lite perspektiv. Av de 169 åren har jag bara bidragit till de senaste 15 åren och är bara den än så länge sista – och kanske sista någonsin, det är inte så att myndigheterna och debatten uppmuntrar fortsatt bete, dvs köttproduktion, utan helst ska marken återställas till vildmark, något som den kanske inte varit på över 200 år, istället för den artrikaste biotopen vi har, betesmarken – i en lång rad av brukare.

913 – Hedströms Torp? Hedmans? Hedums? Finns flera platser som heter något med Hede i området.

Det finns också en karta från 1863, men den bara bekräftar torpets existens som vad jag tror är torplycka, men svårtytt, och flyttar oss inte längre bak i tiden, vilket är mitt mål – hur länge har torpet funnits? 

Anno 1863 punkt 160 torplycka?

Det finns klassificierade stenåldersfynd på platsen, både redskap och permanenta terassbyggen, så platsen var en lämplig boplats redan för tusentals år sedan.

Men idag är det inte fattigt att ha ett litet torp. Idag är istället värderingen upp till över en miljon amerikanska dollar om man skulle köpa den idag, iaf enligt Boolis värderingsintervall. Som utifrån priserna på motsvarande i området är i lägsta laget. Bland annat är ju maskinhallen numera ombyggd från grunden, isolerad och uppvärmd, vilket skulle kunna klassas som ett varmgarage för vanligt folk och antagligen värdera upp en del ytterligare. Solcellerna lägger på ytterligare, men kan inte anges i Boolis värderingsunderlag.

Faktum var att det var fram till i modern tid fortfarande ett fattigt torp och en gammal, och enligt uppgift utrustad med starka åsikter, tant och folkilsk hund som bodde här ensam. Sedan kom hästgårdsbubblan med start 90-talet och allting där man med vaselin kan knö in en häst stack iväg i pris. Hästägare har dessutom den egenskapen att de helt saknar ekonomiskt omdöme – annars hade de inte hållit på med hästar – och eftersom det är ett hobbydrivet intresse kan också priset bli hur högt som helst.

Boolis  uppskattning, snittet vid inloggning hos Booli är 7 500 000:- idag, men den högsta siffran är alltså över en MUSD, som ligger 8 310 000:-. Sedan april 2017 har denna värdering höjts 57% enligt historiken från Booli, eller i snitt 1.57^(1/4)=12% om året.

Så idag är det status att sitta på vad som förr var ett fattigt drängtorp, där drängen slet hela dagarna åt bonden för rätten att om kvällarna kunna bruka den egna marken. Eller låta hustrun och barnen göra det under dagarna medan drängen jobbade åt bonden. Tillägg: Torpnamnet Ängsjödal dyker för första gången upp i husförhören 1874, tidigare namn kan varit Klämman, enligt uppgifter till mig från en släktforskare.

Torpet styckades och blev sin egen fastighet, som tillföll brukaren. Okänt när, 1890 var den fortfarande en del av Käringskede-gården. 1926 tillfördes ett utskifte. 1937 skedde en inlösensförrättning som gjorde att tidigare samfällda torvtäkter runt sjön överfördes till fastighetens eget ägande från de 26 fastigheter som hade del i samfälligheterna, en bedrift i sig om det skett idag – många samfälligheter är idag omöjliga att ändra ägande på, pga hur många som har del i dem – en villa på landet kan som avstyckad från en skogs- eller jordbruksfastighet ha del i en samfälld torvtäkt flera kilometer bort idag och där det byggs bostadområden kan det handla om hundratals som måste komma överens för att samfälligheten ska kunna säljas och bli en del av en fastighet. Så torvmarken förvandlas långsamt till ovårdad skogsmark där ingen får ens bryta en kvist utan att hundratals i samfälligheten måste ge sitt godkännande.

El och kom inte hit förrän på 60-talet, då man även drog in vatten från en grävd brunn och byggde till ett badrum med wc till huset. Bilväg kom också där någonstans, innan dess var det bara en kostig hit.

Huset tror jag är byggt på 1900-talet, fastighetsregistret säger 1915, men det var då man upprättade registret i trakten (siffror om 1905-1918 brukar innebära att huset fanns tidigare, men det var då det registrerades i de nya fastighetsregistren). Höjden i tak i husets gamla delar är för hög för att vara 1700-tal är min lekmannamässiga bedömning, liksom skorstenens utformning med fyra rör, inklusive plats och grundarbete för två kakelugnar och en vedspis. Däremot kan källaren och grunden vara äldre och ha återanvänts.

Ungkarlskalendern, 50-talet någon gång. Har skett stora förändringar sedan dess, inklusive att marken har plattats till och sluttningen är borta men istället är det ett stup till vänster. De rombformade fönstren är överbyggda och borta. I övrigt var övervåningen oisolerad och ouppvärmd fram till 90-talet när den stora moderniseringen drogs igång. Buskarna bakom bikuporna, som antagligen utgjorde gränsen till tidigare bete eller åker, är idag borta och allt på bilden är tomt och gräsmatta för rekreation och socialt umgänge idag.

I ungkarlskalendern någon gång på 50-talet står det att huset uppfördes 1915 av dåvarande ägarens fader och moderniserades 1937. Ladan i dess nuvarande form uppfördes 1937, men fanns alltså på kartorna redan 1890, så frågan är om grunden är äldre. Dåvarande ägaren tog över 1937 efter faderns bortgång och friköpte samfälligheterna enligt ovan. Man hade två kor och ett ungdjur, samt två svin. På fotot av gården då fanns också sju bikupor och man får förmoda att det även fanns höns. Jag vet att det odlades och såldes morötter på 60- och 70-talet, vilket stod för ägarens huvudsakliga försörjning, oftast via byteshandel.

Boende på torpet i sina finaste kläder. Okänt årtal, okända namn. Fanns antagligen söner också, men de var väl utlånade/sålda som drängar någon annanstans. Å andra sidan är det ju rätt jämt åldersintervall mellan döttrarna utifrån tillväxtkurvorna, så det kanske inte fanns några söner. Notera de identiska frisyrerna på modern och döttrarna. Utifrån skiftningar i stengrunden är fotot taget nedanför köksfönstret.

Min poäng är hur bostadsbubblan fått fattigtorp att få dollarmiljonens värderingar.

Men det är inte ens så att markhyran är ikapp. Priset på en sådan här fastighet ska upp mångfaldigt för att nå samma nivå som 1852, när man själv var tvungen att bruka marken för att överleva – det var en fråga om överlevnad på den tiden – och all frukt av jobbet på arbetsplatsen gick åt till att betala bostaden.

Att låna åtta miljoner idag går på runt 80 000:- SEK om året om vi skippar amorteringskrav och bolånetak. När en tjänsteman i min ålder ofta kan få ut 40 000:- SEK efter skatt per månad skulle alltså priset behöva vara 24x så dyrt för att vara lika dyrt som på drängtiden, dvs äta upp hela din inkomst varje månad. Fast inte för att jobba åt storbonden, utan för att jobba åt banken.

Fast till dagens dräng- och jordbrukarlöner enligt devisen – viktigt yrke, låg lön – så skulle priserna nog bara kunna tolvfaldigas.

Så ur historiskt perspektiv är det billigt att bo. Huruvida det är bra eller dåligt är en annan fråga. Vad vi vet är att vårt välstånd ökat enormt sedan 1800-talet, vilket förstås inkluderar att boendet har gått från överlevnad via bekvämlighet till guldkant på tillvaron. Så det är väl som det ska vara att det är billigare att bo idag. Annars hade vi inte haft något välstånd, bara inflation i priser.

Torpet nutid

Mycket finns att hitta hos Lantmäteriets tjänst för historiska kartor. Laddar man ner (och konverterar) DejaVu-filerna (.djvu) finns alla handskrivna bilagor till kartorna också och laddas ner genom att klicka på första länken på sökträffarna. Just nu går det inte att hämta TIFF-filer om akterna innehåller svenska å, ä och ö utan man måste gå via djvu.

Kavla upp ärmarna och lycka till om du vill hobbyforska i din gårds historik.