Financial Times om Spotifys sårbara och olönsamma affärsmodell

“[Spotify is a] perennially lossmaking business” – Financial Times

Financial Times har en artikel som belyser det permanent olönsamma Spotifys problem och hägringen med riskkapitalbaserade land grabs. Spotify kan aldrig komma ifrån att man inte har några skalningsfördelar utan hela tiden måste betala sina intäkter som royalties till innehållsleverantörerna, något som Inc också belyser i en artikel.

Mest intressant är Financial Times artikel signerad Jonathan Ford.

Man belyser att Spotify saknar skalningsfördelar. Oavsett hur mycket man expanderar så visar man inte vinst, eftersom 70% av intäkterna åker vidare till innehållsleverantörerna och bolaget är oförmöget att täcka upp sina kostnader med övriga 30% av intäkterna. Man har också fått allt sämre villkor för fortsatt riskkapitalfinansiering, där det finns potentiella konkursproblem med senaste finansieringsvändan.

“The capital raising may have pulled in a cool $1bn. But it did so on terms that give Spotify a strong incentive to conclude its “building-out” phase, and either float or sell the business. First, the bond it issued not only converts into equity on an IPO at a reported 20 per cent discount to the offering price; this discount starts to ratchet up sharply the longer it takes to bring the company to market. Second, the coupon — which starts at 5 per cent — also steps up, rising in stages to a punishing 10 per cent. Neither is easy for a company that has yet to make a single cent.”

Kort sagt måste Spotify nu marknadsnoteras så riskkapitalisterna kan sälja av skiten till intet ont anande ekonomiskt okunniga privatpersoner. Vilket förstås kommer lyckas.

Användarna kommer stå på kö för att få köpa aktier i det olönsamma bolaget, vars tjänst de älskar. De kan nämligen inte se skillnad på en produkts förträfflighet och bolaget bakoms lönsamhet.

“It is far from clear, for instance, that massive scale greatly influences the cost of the musical content the company supplies to its 30m paying subscribers. After all, Spotify is firmly tied into contracts with suspicious record labels and content owners that oblige it to pay away at least 70 per cent of what it gains to those who supply it with material. That means its biggest single cost simply scales proportionately with every customer it acquires.”

FT konstaterar att bolag som Apple, Google och Amazon har andra möjligheter att tjäna pengar på sina musikkunder och deras musiktjänster är mer ett sätt att dra in kunden i respektive ekosystem. Spotify saknar helt de möjligheterna. Tvärt om arbetar Spotify på sätt att få användarna att konsumera mer innehåll, vilket kostar Spotify mer. De borde istället satsa på motsatsen, dvs att få kunderna att lyssna så lite som möjligt men ändå betala för tjänsten, för att på så vis hålla nere royaltyutbetalningarna.

Inc konstaterar:

“Why is the success rate so low? Packman says the problem is the royalty rates that companies must pay for the use of music. Startups cannot afford the royalty rates, leaving only giants like Apple and Google able to manage the financial burden.
[…]
No one owes you, or anyone else, business success. If you need special favors and conditions to compete, your concept and business model aren’t viable. There is no reason why the people and companies that create and market the music should underwrite the expectations of entrepreneurs and experienced and moneyed investors who want to find new ways to distribute it.”

Så antagligen får vi se en marknadsnotering av Spotify snart, så riskkapitalet kan lämna den läckande skutan. Sedan får de entusastiska användarna fundera på vad tjänsten egentligen kostar när de även måste köpa aktier och delta i nyemission efter nyemission för att tjänsten ska fortsätta finnas.

Slutsatsen är förstås att Spotify är en billig tjänst, eftersom man lyssnar med hjälp av riskkapitalets pengar. Men den situationen kan förstås inte fortsätta i längden, men om någon bjuder ska man förstås inte tacka nej.