Enligt mediauppgifter har fd försvarsminister Mikael Odenberg (m) sagt att han är beredd att bli partiledare för Moderaterna om han får frågan. Men frågan man bör ställa sig är om han kan rädda Moderaterna?
|
|
| Jan Mörtberg FHS, Mikael Odenberg och försvarsminister Peter Hultqvist (s). |
Under Bo Lundgren (m) fick Moderaterna 15.2% av rösterna 2002. När man övergav konservatismen och istället blev nyliberaler fick valsegraren Fredrik Reinfeldt 26.23% år 2006. Trots att man faktiskt satt i regering rakt genom den värsta ekonomiska krisen sedan 90-talet ökade partiet sina röster till 30.06% år 2010, varpå Reinfeldt proklamerade Reinfeldtdoktrinen (“vi samarbetar inte med rasister” – men regerade i fyra år med deras stöd) och släppte invandringen till Sverige helt fri med fulla sociala förmåner. Trots detta föll stödet bara till 23.33% år 2014.
Numera 63-årige Mikael Odenberg blev försvarsminister i den första Reinfeldtregeringen, men avgick i september 2007 när han inte längre kunde ställa upp på Borg/Reinfeldts massiva nedrustningar av svenskt försvar.
Odenberg är alltså en person som i öppen opposition mot Borg/Reinfeldt avgick på grund av försvarsfrågorna och på inget sätt kan associeras med migrationspolitiken 2010 – 2014. Men för det stora antalet moderata väljare har inte försvarspolitiken eller migrationspolitiken varit ett problem – det är först när dessa svängt som Moderaterna rasat i opinionen.
Inom moderaterna finns det i själva verket ett stöd för en öppen migrationspolitik med bibehållen välfärd, där Sverige ska agera världens socialkontor för ekonomiska migranter. Problemet är bara att politiken sedan mötte verkligheten hösten 2015. Åsikterna finns kvar, och under åtta år med Reinfeldt har det kommit in en ny kader av unga partiaktiva och politiker som står för denna tokliberalism.
Frågan är om “Reinfeldtgenerationen” av moderater skulle ställa upp på ett konservativt Moderaterna istället för ett nyliberalt parti, och vad en återgång till Bo Lundgrens tid skulle göra med viljan att göra ett bra valarbete?
Reinfeldtdoktrinen kan högst lastas för ca sju procentenheters ras. Då hade Reinfeldt ändå fått sina hjärnsläpp och yrat om “öppna era plånböcker” och att Sverige är ett tomt land bestående av skog (förstås helt okunnig om förutsättningarna till liv på dessa breddgrader – så var Reinfeldt å andra sidan en ideolog och inte en kunnig person).
Det stora raset hos partiet kom först nu när Moderaterna övergav allt-åt-alla-politiken inom migrationen.
Ja, Odenberg kan inte associeras med Reinfeldtdoktrinen. Ja, Odenberg kan inte associeras med nedrustningen. Men ärligt talat gick Moderaterna framåt när de nedrustade massivt 2006 – 2010. Hur viktig är egentligen försvarsfrågan för väljarna?
Det är inte så att de tidigare mer försvarsvänliga Liberalerna och Kristdemokraterna har stärkts – tvärt om ser Kristdemokraterna ut att åka ur riksdagen (50-50) och Liberalerna går kräftgång. Odenbergs återkomst kommer inte pga försvarsfrågan att återupprätta partiet.
Nu vet jag inte om Odenberg är konservativ eller nyliberal. Även om det blir alldeles fuktigt i ögonen på försvarsvänner av blotta tanken på Odenberg som moderat partiledare, så betyder det inte att partiet räddas till statsbärande nivåer över 25% av rösterna. Ja, partiet kanske går framåt lite i opinionen. Ja, det kanske hade varit värre annars.
Men räddar Odenberg Moderaterna? Knappast.
Först måste snarare Reinfeldtgenerationen bort. Det tog sosseriet två val innan de gjorde upp med och rensade ut arvet efter Göran HSB Persson. Det finns inget som säger att det inte tar minst två val innan Moderaterna gjort sig av med arvet av Reinfeldt.
Ärligt talat så har medias påhejande av Moderaternas interna gnäll nu gjort att jag är mycket tveksam till att det 2018 kommer bildas en regering med Moderaterna i. Internt gnäll har dragit upp en storm där allt handlar om positionering på den vinnande sidan. Och något förslag om vem som är bättre än AKB finns inte. Bara gnäll. Sedan kan Odenberg säga sig vara positiv till att ta över – men ingen har föreslagit honom utanför media.
15 kommentarer
Men kan verkligen Bo Lundgren klassas som konservativ? Han standardsvar på allt var väl "sänk skatten", snarast nyliberal. Det reinfeldt gjorde var väl at försöka knö in socialliberalism I partiet också, nåt som verkade hålla under hans ledning men inte efter att han avgått.
Ja, det är en mer rimlig tolkning. Lundgren kritiserades för att ensidigt sänka skatter, och partiet kritiserades för att man fokuserade på "skattesänkningar för de rika" dvs sänkt statlig inkomstskatt med mera. Reinfeldt vred skattepolitiken mot mitten, och tog snarare ett steg mot "mer socialliberal politik" jmf med "nyliberal".
Nyliberal är generellt sett använt som skällsord av "allt som är dåligt" från diverse olika håll. Det finns säkert de som hävdar att Reinfeldt/Borgs nerprioritering av försvaret är nyliberalt!
Mycket ska man höra innan öronen trillar av.
" När man övergav konservatismen och istället blev nyliberaler fick valsegraren Fredrik Reinfeldt 26.23% år 2006."
… det som Reinfeldt lyckades med var snarare en "socialliberal triangulering" där man snodde sossarnas huvudfrågor. Bara för att man sänker skatter och bidrag marginellt så blir man inte automatiskt nyliberal. Glöm inte att Reinfeldt och company lovade att matcha vänsterns satsningar på välfärdssektorn, vilket snarare är motsatsen till "nyliberalt" agerande.
Man gjorde också upp med den gamla skattepolitiken som man sa "gynnade de rika". Oj vad nyliberalt att resonera så!
Alltid roligt att höra nyliberaler oja sig över saker som inte är nyliberala nog.
Du menar att den Reinfeldtska manövern var nyliberal, eller att alla regeringar som inte styrs av socialdemokrater är nyliberala?
Drar man det så långt så kan man också hävda att alla skattesänkningar eller avregleringar i sig är ett tecken på en nyliberal politik (trots att både socialdemokrater och socialliberaler också ibland kan tycka det är en bra idé att genomföra sådana reformer). Då betyder begreppet inget vettigt.
Hängbuken Odenberg vore en drömkandidat för S. Han har nyligen förespråkat S+M-samarbete och babblat om att aldrig samarbeta med SD. Han står heller inte bakom misstroendeförklaringen mot tomhylsan Peter Hultqvist. (Odenberg och Hultqvist känner varandra privat och brukar supa ihop.)
Socialdemokraterna har ju lämnat Socialistinternationalen efter "typ 100 års" medlemskap i våras. Fina förklaringar kring varför de gjort det, men i verkligheten är det ultimata inviten för att man kan tänka sig att sitta i regering till och med med M och slippa hantera stolleproven från Vråkar och Muppar (Socialistinternationalen är som vitlök för vampyrer för M).
Kanske kunde vara intressant att läsa "Moderaternas kris – De blindas rop på hjälp" på Johan Westerholms Ledarsidorna (publicerat 170324). Tänker framförallt på hur de "nya moderaterna" kom till samt de som var drivande i reformarbetet. Ingen Reinfeldt men väl Odenberg.
"Det stora raset hos partiet kom först nu när Moderaterna övergav allt-åt-alla-politiken inom migrationen".
Jag tror det lika gärna kan vara att moderaterna inte svängde fort nog. Inom både migration och försvar skönmålades det en hel del, Sandviken rapporten, invandrarna behövs för att klara välfärden, Sverige säkrare än någonsin m.m. Efter valet var det nästan som korken flög ur flaskan.
Fast hade de svängt ännu fortare hade troligen trovärdighetsproblemet varit än större.
Moderaterna sitter verkligen i kläm och behöver nog en mycket karismatisk ledare som inte vänt kappan ut och in fem gånger.
Att de moderata väljarna inte ville ha Moderaternas invandringspolitik är ganska tydligt om man kikar på de undersökningar som görs om detta. Dels så vill många fler minska än öka invandringen i befolkningen som helhet, men bland moderaternas väljare så gäller detta i synnerlighet. Bara Sd-väljare brukar vara mer för minskad invandring och emot ökad invandring.
Invandringen var dock inte en lika viktig fråga för väljarna före 2014.
En annan fråga som blivit viktigare för väljarna är lag och ordning, och detta brukar även det vara något som moderata väljare värderar högt. I denna liksom i frågan om invandring saknar dock Moderaterna förtroende. Man kommer med olika utspel då och då, men vad vill man egentligen och går det att tro på vad de säger? De har som sagt farit med osanning tidigare.
Varför inte bara lägga ner partiet istället? Det känns som varumärket M är förbrukat.
Bra idé. Den patriotiska delen av M kunde gå upp i SD medan den massinvandringsvurmande anslöt sig till C.
Känns ganska rimligt faktiskt.
M står ju inte för något alls längre. De kom från konservatismen och rörde sig mot liberalismen. Konservativa väljare gick i högre grad till SD på 2010-talet. I och med att AKB ville vinna tillbaka initiativet och samtala med SD så tappade M de liberala väljarna. Kvar är väl de över 67, samt de konservativa och "nyliberala" som inte vill ha samröre med varken fd hakkorsvurmare eller hammare och skära vurmare (eller den tvåhövdade örnen)
Jag tror många väljare är totalt okunniga eller ointresserade av sakpolitik. Har ingen aning om politiken som personen står för. Däremot personlighet och karisma är viktiga egenskaper. Bo Lungren som klar etta knappt före AKB. Sen att AKB velat fram och tillbaka utan riktig ryggrad har skrämt bort de som är politiskt intresserade. Kvar är cement moderater som aldrig ändrar parti.