Bra SF: Altered Carbon ställer väsentliga frågor om mänskligheten och klyftor i samhället

Netflix teveanpassning av Richard K Morgans cyberpunkroman Altered Carbon är kontroversiell politiskt inkorrekt, men bra science fiction, som vågar ställa väsentliga frågar om vad det innebär att vara människa och segregation och klyftor i samhället. Sevärd och tänkvärd, även om många lär sätta i halsen.

Altered Carbon är en någorlunda väl genomfört teveanpassning av den litterära förlagan. Det finns ett antal stora avvikelser, som t ex huvudpersonens bakgrundshistoria, som i det närmaste är hämtad från Morgans tredje bok om Kovacs, Woken Furies. Även storskurkens bakgrund är som följd av detta annorlunda än i boken, och en del andra detaljer avviker som t ex hotellet The Hendrix, som i teveserien istället blir The Raven med Edgar Allan Poe som värd. Detta kan man gissa har med upphovsrätt att göra.

Just Kovacs bakgrundsförändringar, liksom innebörden av vad en envoy är för något, gör att man kan fråga sig hur ytterligare säsonger av serien kommer vara utformade och hur mycket dessa kommer avvika från böckerna. Den andra boken Broken Angels kan mer sägas vara militär science fiction än cyberpunk, och därmed av en helt annan karaktär än den än så länge filmatiserade boken.

Grundtesen i Altered Carbon är att mänskligheten de facto uppnått evig liv genom att en persons  medvetande – själ, personlighet och minnen – sparas i en stack baserad på teknik man upptäckt från en sedan länge utplånad utomjordisk civilisation. Redan som spädbarn får alla en stack inopererad och därefter kan man i praktiken byta till en annan kropp, och uppnå evigt liv, om man nu har pengar och kontakter till detta.

Ur detta uppstår den i Sverige antagligen stora kontroversen kring Altered Carbon, nämligen synen på kvinnokroppen. Med evigt liv förvandlas kroppen till en ren handelsvara precis som allt annat, vilket gör att samhället inte direkt blivit mer progressivt flera hundra år framåt i tiden.

Däremot finns det andra subtilare tecken på progressivitet. Hudfärg och begrepp som ras blir meningslöst, eftersom vem som helst kan hittas i vilken kropp som helst. Detta återspeglas också i teveserien, som inte är så “vit” som man annars skulle kunna tro.

Det samma gäller ålder, då en gammal person kan hittas i en ung kropp eller en ung människa i en gammal person, som den förolyckade flickan som till sina föräldrars förskräckelse får en dömd fånges gamla kropp som ett andra liv. För övrigt är den kanske bästa skådespelarinsatsen kvinnan och hustrun till en av protagonisterna, som återuppväcks i en manskropp och via subtila medel skildrar detta utan att framstå som en parodisk fjolla.

Så om vi kan byta kroppar som vi byter kläder – vad är en kropp egentligen värd? Ganska mycket visar det sig.

Den som är rik kan förstås klona sig själv i önskad ålder och förbli evigt ung. Att faktiskt ta ett liv på riktigt – true death – dvs förstöra någons stack blir den yttersta formen av maktmedel när kroppen bara är en ficka (eng sleeve) att stoppa medvetandet i. Och är du verkligt svinrik kan du löpande ta digitala backuper offline, så du aldrig ens kan drabbas av den riktiga döden. 

Och där tar handlingen sin form.

I grunden handlar Altered Carbon just om rikedom och makt. Ansamlingen av rikedomar, förmögenhet och makt har i verkligheten en gräns, och den gränsen heter döden. Men när man kan leva för evigt så kommer de som ansamlar makt och rikedom bara få mer och mer utifrån ränta-på-ränta. Klyftorna mellan fattig och rik blir därmed enorma och ojämligheterna blir större, när inte ens döden kan sätta stopp för den yttersta eliten, i Altered Carbon kallad för meths (som i Gamla Testamentets Metusalem).

Huvudpersonen Takeshi Kovacs väcks upp från fängelse i en ny kropp, för att utreda mordet (eller självmordet?) på världens rikaste met innan vederbörande hann backas upp. Vad hände egentligen de sista osparade timmarna och varför mördades meten? Varför förstörde man hans stack och varför behövde det senaste dygnet utplånas från hans minne?

Altered Carbon kan med rätta utsättas för kritik för sexism och dålig kvinnosyn, men ur handlingens perspektiv och världsbygget går det att motivera, även om det förekommer onödig nakenhet – förvisso åt alla håll och kön även om kvinnlig nakenhet förstås alltid är sexuell, medan mäns är vardaglig. De värsta delarna från boken är dock strukna och ersatt med mildare icke-sexuell virtuell tortyr. Samtidigt dröjer det ändå flera avsnitt innan det ens blir en riktig sexscen, undantaget helt omotiverat grovhångel i en dusch i öppningsekvensen i första avsnittet. Och tittar man vidare så ser man ett antal starka kvinnogestalter när man rör sig bortom världen av prostituerade och utnyttjade, som dock är själva kärnan i teveseriens handling första säsongen. 

Altered Carbon är väl värd timmarna även om du läst den litterära förlagan, och oavsett om du värderar bra SF. Man får hoppas att Netflix vågar bryta konceptet från första säsongen och faktiskt någorlunda följa böckerna, vilket skulle ge en helt annan andra säsong. Samtidigt kan man inte behålla den ständigt suveräne svenska Joel Kinnaman i huvudrollen. Han var trots allt bara var en tillfällig ficka åt den rysk-asiatiske Kovacs medvetande.