Captain Sonar – fartfylld gruppdynamik, psykologi och ledarskap under ytan

Lördagskvällen spenderades i goda vänners lag med gruppbordspelet Captain Sonar (479:- på SF-Bokhandeln), som utspelar sig i realtid mellan två duellerande ubåtar. Det är en fartfylld gruppdynamik som också ställer krav på ledarskapsegenskaper, som samordning, delegering, och simultankapacitet, samt dessutom testar både individuellt såväl som gruppens psyke under press och tidspress.

Från sonaroperatörens plats. Eftersom det ändå är flottan, så är det förstås bubbel i glasen. Det finns rent av foto på flottans dryck i UniBest – Försvarsmaktens uniformsbestämmelser.

Jag har aldrig varit med om att luften gått ur en grupp på det vis som i Captain Sonar, när man får en direktträff av en av motståndarens torpeder, och sekundsnabba beslut krävs, vilket sätter fingret på den psykologiska aspekten av spelet.

Captain Sonar är ett prisbelönt spel för 2 – 8 spelar, men spelas helst på just åtta, vilket värdarna också hade skakat fram för kvällen, inklusive en granne. I princip är det en avancerad variant av sänka skepp, där man avskärmade av en skärm sitter två lag mitt emot varandra i en ubåtsduell, där man ska försöka hitta motståndarens ubåt, samtidigt som man själv manövrerar för att både undgå upptäckt och komma i position för verkan, allt medan ubåtens system går sönder.

De två lagen består vardera av en sonaroperatör, en fartygschef, en sekond och en maskinist. Sonaroperatörens uppgift är att lyssna på motståndarlaget på andra sidan skärmen och plotta deras rörelser och vapeninsatser, så att man ska kunna räkna ut var motståndaren befinner sig. Kaptenen ger höga order om kurs och rörelse, samt fattar beslut om vapeninsats eller insats av stödsystem och sensorer som aktiv sonar (något som inte finns på moderna ubåtar förvisso). Varje steg laddar systemen, vilka väljs och hanteras av sekonden. Det krävs t ex att ubåten rör sig tre steg för att ladda en torped, mina, drönare eller den aktiva sonaren, medan tyst rutin (eng silent mode) tar sex steg. Varje steg ubåten tar gör i sin tur sönder ett av ubåtens system, vilket hanteras av maskinisten – går man åt rätt håll kan man dock reparera system men inte strålningen från kärnreaktorn ombord. Allt – inklusive strålningen – kan dock repareras om man intar ytläge, men då röjer man sin position för motståndaren. Om man manövrerar in sig i ett bildligt hörn och kaptenen inte håller koll på möjligheterna finns även risken att man totalhavererar och sänker sig själv för att ubåten inte går att reparera.

Spelet utspelar sig i realtid, dvs en kapten kan ge order om norr, norr, väst och således ladda systemen i tre steg, medan den andre kaptenen kanske bara hinner ge order om söder, efter att ha samordnat med sonaroperatören om var motståndaren kan befinna sig, med sekonden om vilka system som står redo för insats och maskinisten om vilka system som är sönder och vilka man kan laga.

Allt medan motståndarens sonaroperatör lyssnar på allt man säger och försöker räkna ut var man befinner sig. Det går även att psyka varandra över skärmen i det psykologiska spelet som hela tiden pågår, och knäcka motståndarens moral eller komma innanför deras beslutskedja.

Detta kräver samordning, delegering, ledaregenskaper, simultankapacitet samtidigt som man ska kunna ta in lägesbilden och fatta beslut i realtid. Och upprätthålla kampviljan. Det var det där med att plötsligt bli synad och få en direktträff av motståndarens torpeder eller en nära träff av en av motståndarens tidigare fällda minor.

Och man får en del lärdomar om hur man själv agerar i grupp under tidspress och press.

Otroligt kul, och kvällens om jag räknat rätt tio dueller i slumpvis sammansatta lag, avslutades med en mästerlig holmgång där alla i bägge lagen hade rätt befattning med bäst person på varje plats och duellen var knivskarp och lång. I slutändan sänkte vår ubåt – med Lena som kapten och undertecknad som sonaroperatör – motståndaren med en direkt torpedträff efter två nära träffar med utlagda minor, men det var flera gånger på håret att det kunde blivit tvärt om.

Segrande sonarplot efter att ha lagts ovanpå motståndarens faktiska manövrar. Som man ser tappade jag bort motståndarens rörelser där ett tag, antagligen på grund av att vi själva behövde upp i ytläge för att reparera.

Stark rekommendation om man kan få ihop åtta intresserade. Antagligen såväl en bra övning privat i goda vänners lag, som på en kick-off, eller rent av som lättsamt utbildningsmateriel inom ledarskap och gruppdynamik. Och säkerligen ett utmärkt spel att ha på någon mäss eller pub.

Jag har inte spelat färre än åtta personer, som är det rekommenderade. Färre spelare kanske kräver icke realtidsvarianten (som ingår), där man turas om och gör steg-för-steg på en mindre karta eller att man delar på befattningar, t ex bör sekond och maskinist eller kapten och sekond kunna slås samman om man bara är sex personer, men tempot lär sjunka om man är färre och dynamiken förändras.