Vi har varit en vända tillbaka till Svalbard i några dagar. Så som kompensation för dåligt med innehåll här på bloggen blir det någon artikel om dagen med lite foton. Ögruppen är och förblir en helt unik plats i världen, och det inkluderar att anlända till dit.
Svalbard förblir en alldeles särskild upplevelse och är väl typ den nordligaste plats man kan nå med reguljärt flyg? Allting kostar och det är inte så att det finns något alternativ till att betala, men maten har svenska priser tack vare skattefriheten, och det är svårt att få en taxiresa att kosta mer än 150:- NOK med tanke på de små avstånden runt Longyearbyen. Vissa platser måste man dock ta taxi till eller ha eget vapen.
Man får ju fortfarande inte lämna staden utan att vara beväpnad, men vapentillstånden har skärpts till lite, så en separat artikel om det. Men visst, det finns ju inte så många platser där pistol i kaliber .500 är något helt normalt och allt under en .45 Magnum framstår som klent om man nu absolut ska softa och bara bära pistol istället för en studsare med .30-06.
Inflygningen är bland de vackraste i världen så här års och öht är Svalbard en mer fantastisk upplevelse under den ljusa vintern (mörka vintern är när man iställetfår se norrsken till vardags) än under kalmarkens sommar.
Urvalet av äventyr och upplevelser minskar förstås när snön smälter, även om den arktiska seglingen delvis kan ersätta snöexpeditionerna. Samtidigt blir mycket av ögruppen omöjlig att vistas på när snön smälter och det mesta av marken förvandlas till rullsten eller lera, vilket inte är ett problem när snön och tjälen ligger.
På flygplatsen är frånvaron av kostymer hundraprocentig. Alla har funktionskläder, många har slitna dito. Svalbard är kanske inte första platsen man reser till, men alla som bits av den arktiska myggan hamnar här förr eller senare. Det mest civiliserade är väl ett och annat par jeans. Finns ju ändamålsenliga jeans med plats för vapenmagasin i en extra ficka.
Så här års är det inte ens speciellt kallt, utan var bara mellan -11 och -20 under vistelsen de senaste dagarna. Ja, jag postar ju numera inte när jag är någonstans i realtid på grund av en del grupperingars eller individers åsikter om mig och information om vad de vill göra med mig. Speciellt inte på Svalbard, där andelen ryssar bland den internationella befolkningen i Longyearbyen är hög när de upptäcker att de kan fyrfaldiga sin lön om de flyttar från Barentsburg till Longyearbyen och ta ett enormt kliv i välstånd. Se tidigare artikel från 2017 om detta.
Oavsett är jag alltså inte kvar när du läser detta.
Solen gick ner för sista gången i sommar för en vecka sedan och redan nu är det midnattsolen som gäller.
Det är varmt nog att sitta ute i solen och äta och dricka, men så fort solen hamnar i skuggan bakom bergen faller temperaturen 20-30 grader på någon minut. Och vädret kan vända snabbt om vinden börjar blåsa från fel eller rätt håll.
Jag återkommer de kommande dagarna med lite mer fotoartiklar. Vi har bland annat åkt hundspann, klättrat ner genom ett hål i en glaciär och ner till marken 40 meter ner och där blundat med hjärnan och ålat oss fram på en frusen flod för att nå allra längst in, gått några pubrundor och ätit gott, samt förstås gjort lite observationer kring vapenhållningen, så det finns för 4-5 artiklar.
I övrigt bör det nu bli lite rappare uppdateringar på bloggen. Det finns nämligen rätt klen täckning med mobiltelefoni (=ingen) utanför Longyearbyen.
44 kommentarer
Ser mycket trevligt ut! Hoppas ni njöt.
Fina bilder! Inte minst vackert att skåda en DC3a ute i det vilda. Ser dock ut som om den fått ett par något mer moderna motorer?
Kan man inte se nog av Dc3:or, kan jag rekommendera:
“Ice Pilots handlar om ett excentriskt flygbolag och dess brokiga besättning som flyger veteranplan på omöjliga arktiska uppdrag. Buffalo Airways lockar unga piloter som söker arktiska äventyr och chansen att få flyga gamla flygplan från en svunnen tid.”
https://pluto.tv/sv/search/details/channels/ice-pilots-se/
Spännande resa! Är det inte en Basler BT-67 på bilden? En ombyggd DC-3 med nya turbopropmotorer? Såg jag i Colombia för några år sedan – verkar trivas både i tropikerna och Arktis…
Som veteranerna säger – den enda ersättningen för en DC-3:a är en annan DC-3:a…
Det sägs att när den sista B-747’an flygs för att skrotas kommer besättningen skjutsas hem i en DC-3’a.
Jo jag tror det också. Det är iallafall inte original Wasp stjärnmotorer. BT-67 är väl dessutom lite förlängd och har lite modernare instrument. Metallutmattning verkar inte vara något stort problem för de här maskinerna – undrar hur många landningar de fixar…
Vad har man för nytta av handeldvapen mot en hungrig isbjörn?
Känns som att björnen kommer obehagligt nära innan vapnet gör nytta. Å andra sidan, semiautomatisk kanske man kan få iväg några skott som irriterar den och får den att tänka om att mat inte brukar skjuta på en.
Den Svenske äventyraren Göran Kropp sköt ihjäl en isbjörn med en magnum 44. Tyvärr förfrös han tummen och fick avbryta Nordpolsfärden.
Skadesköt. Hånades offentligt av Guillo och Kropp stämde honom för förtal. Kropp förlorade.
Man får ju inte skjuta dem på distans, i första hand ska man skrämma bort dem. Vill man inte åka i fängelse bör den vara väldigt nära när du skjuter.
En magnum 45 me en halvmantlad kula stoppar en vuxen isbjörn med ett skott i bröstet på 6 meters avstånd.
Du vill aldrig befinna dig sex meter från en isbjörn om det inte är grovt och högt stängsel mellan dig och björnen. De är snabba och du kan råka missa, det finns inte utrymme för misstag. Kan för övrigt rekommendera Herzogs film Grizzly man apropå björnar. Filmen börjar med att en obducent går igenom resterna av Grizzly man…
Ser man en svart prick framifrån på isbjörnen är man säker, ser man tre st. (ögon & nos) går det inte att springa ifrån den.
Kommer inte ihåg var jag läste den förklaringen någonstans.
Våra svenska brunbjörnar kan gå hundratals meter efter en bra träff. Och även gå till anfall.
En kamrats jaktkompis sköt t.ex en i hjärtat på 150 meter. Den gick till anfall och föll ihop död någon meter från honom.
En isbjörn lär inte bara klenare byggd?
Jag skulle aldrig vänta till 6m avstånd!
Men är du på det avståndet så är nog din enda chans att överleva att skjuta av halskotpelaten. Det är en strömbrytare som släcker lampan direkt. Men inte lätt att träffa på ett rörligt mål samtidigt som du bajsar i kalsongerna!
Den isbjörn jag träffade på norr om Grönland var nog mest nyfiken. Vi såg den på långt håll och den galopperade emot oss med bra fart. Vi sköt varningsskott och slängde en rejäl smällare mot den. Men ljud skrämmer inte en isbjörn, det smäller jämnt i isen. Men den tvärstoppade kanske 10 meter ifrån oss, slängde upp nosen i vädret och vände tvärt och galopperade tillbaka samma väg som den kom. Min hypotes var att krutdoften från smällaren skrämde den.
Vad har man för nytta av handeldvapen mot en hungrig isbjörn?
Känns som att björnen kommer obehagligt nära innan vapnet gör nytta. Å andra sidan, semiautomatisk kanske man kan få iväg några skott som irriterar den och får den att tänka om att mat inte brukar skjuta på en.
Mja, jag skulle vilja ha en gammal fin traditionell cylinderrepeter i den där kylan före en halvauto! Skulle faktiskt ta en cylinderrepeter varje dag i veckan framför min älskade “R-åtta” då den har en irriterande tendens att hitta på dajmerier med slagstiftet när det blir riktigt kallt.
Ja men självklart. Ett välövat repetergrepp så får man god eldhastighet också.
Jag tänkte på att en pistol kanske kompenserar med halvautomatisk funktion ifall en björn kommer lufsande.
Jag snackade med en kanadensisk pistguide en gång som dubblerade som tour guide på sommaren. Han gillade grovkalibriga magnumrevolvrar som “björnpistol” just p.g.a. driftsäkerheten. Jag vet dock inte hur en revolver är i kyla då jag får erkänna att min erfarenhet av att skjuta just revolver är exceptionellt låg och går att summera i 6 skott totalt i livet…
Jag sköt framför fötterna på en isbjörn med en Magnum 45, då var det närmare -50 grader.
@JUSTANOTHERNICKNAME – imponerad är jag, får erkänna att isbjörnar är ett djur jag har enorm respekt för, för att inte säga att jag nog är lite rädd för dom!
Nä, det var väl bara repetrar till salu, liksom slugbockar. Ska kolla på fotona om det fanns några halvautomater, halvautomatslugs eller pumpslugs, men jag fick inte känslan av det. Man vill ju inte att mekanismen ska strula. Var primärt revolvrar bland pistolerna, men det är väl lite klent med halvautomater för .357 och grövre. Och som påstalas – driftsäkerheten för en revolver är mycket högre. Bara en hane att spänna upp och släppa, bara en mekanisk del som kan strula.
En slugbock hade varit något till eftersök om det hade varit lagligt med tvåpipigt och slug! Ruskigt effektivt!
Man har den när man går och skiter. I precis alla situationer är ett gevär överlägset en pistol, automat eller revolver, men sitter du på tronen och en isbjörn sliter upp dörren med mord i blicken är ett enhandsvapen praktiskt.
Likadant när du kör bil och björnen hoppar upp på motorhuven. Avfyra dock inte vapen inuti ett fordon utan hörselskydd.
Sedan är väl .45 Magnum en synnerligen ovanlig kaliber, .44 och .454 mer vanliga. Finns även. 50AE för Desert Eagle.
Göran Kropp lär ha skjutit en isbjörn på sju meters håll med .357 Magnum, men även om det både fick den att tappa aptiten och troligtvis dö så var det inte omedelbart dödande, så inte speciellt humant.
Väldigt vackert! Och imponerande att du lyckas hålla igång bloggen trotts att ni är ute och reser.
Ni käkade väl sådant där traditionellt tillagat sälkött, som inuiterna glömde under en stenhög i 6 månader ?
Blundat med hjärnan? Låter spännande finns det nån kurs?
Intressant, 30-06:an är ju en potent kaliber men jag trodde “Svalbardianerna” körde 300 win mag som standard. Kul skylt på flygplatsen dock, skulle nog få vilken Homeland Security agent som helst att få hjärtsnörp!!
Tror du falsifierat resan. Som putte i kreml gör.
Har LW dubbelgångare att anlita?
Hur märks klimatförändringarna av på Svalbard, där uppvärmningen går betydligt snabbare än på de flesta andra platser i världen?
Ingen aning, det var snö till skillnad när jag var på Grönland och man tydligt kunde se hur inlandsisen dragit sig tillbaka. Nu gick det inte att se hur mycket glaciärerna hade krympt då allt var täckt av snö.
Vandrade en dryg vecka på Spetsbergen med min salig far, för snart 40 år sedan. Då fanns inget att köpa i matväg, inte heller fanns där restauranger eller hotell. Egen mat och tält var vad som gällde. Vi vandrade från Longyearbyn i en stor cirkel där vi bland annat passerade Tempelfjorden. Några av vaden var ganska tuffa, det var ju mitt i sommaren och det kom mycket smältvatten från glaciärerna. Fjällrävarna var extremt orädda och kom gärna och luktade på vårt stormkök. Vi hade en älgstudsare med oss men såg inga isbjörnar. Träffade på en isbjörn norr om Grönland några år senare, och då hade jag en Magnum 45. Men det är off topic.
Tydligen hade jag en Magnum .44. Jag och min följeslagare hyrde varsin Magnum, efter att ha gått kurs för en instruktör och fått en tillfällig licens som gällde under expeditionen. Har inte intresserat mig alls för skjutvapen, innan och efter. Givetvis hanterade jag vapen när ja gjorde lumpen. Dock som röjdykare var fokus inte jättemycket på vapen.
Det var några år sedan jag var på Svalbard och det är en upplevelse. Ja förmodligen kan man inte resa längre norrut utan att behöva tälta. Norwegian flyger dit relativt billigt. Läste någonstans att det är den mest koncentrerade thailändska befolkningen utanför Thailand. Alla jobbar inom restaurang och service. Vet inte om det stämmer men det är många thailändare. Spökstaden Pyramiden och ryska spionstaden Barentsburg var också intressanta utflykter. Men det var då det, nu skulle jag inte sätta min fot på något ryskt område eller sponsra orcherna med ett öre.
Älskar Svalbard, den kärva naturen, glaciärerna, djurlivet, inte minst svalbardsrenarna. Men också övergivna gruvsamhällen och stugor där det bott fångstmän. Och så bara att gå ut och ta en öl på en pub i Longyearbyn och snacka med alla slags människor.
Kommer också ihåg att de infört regler för att hyra vapen. Man var tvungen att ha någon form av vapenlicens från något land på jorden. Vilket i praktiken betydde ett papper med stämplar på.
Seglade dit med kompisar på en 40 fotare, 80-talet. Det var trevligt. Förbi Longyearbyen, rundade Moffen, nordligaste ön, sen hem via Barentsburg, som fortfarande var igång.
Har varit där 3 ggr!
Bla på Midsommar… (ja ni vet både vår och deras). Stor grillfest vid stranden (sten) isen hade precis släppt. Alla i rejäla vinterkläder/overall. Alla som badade bjöds på grill och öl. Midnattssolen slår allt, vit, står extremt högt upp… Erbjuds mängder med turer. Vårvintern/första dagen solen går över horisonten är också magisk. Love it!
Vackra foton, Svalbard ligger högt uppe på önskelistan!
Svalbard har stått på önskelistan av resmål ett bra tag. Framför allt så skulle jag vilja se Pyramiden, från början svenskbyggd gruvby på Svalbard.
Aporopå, tar man bara med sig sin studsare incheckad, eller hyr man vapen på plats? Eller är det billigare att hyra guide med vapen?
Inte ofta som du hittar en kyrka med vapenställ, men kyrkan i Longyearbyen har ett. Undrar om inte även dagiset har ett?
Svalbard är ett fantastiskt ställe att besöka.
Ursäkten för “dåligt innehåll” mottages med ett “Pyttsan, vaddå för dåligt innehåll?”. Du ska ha tack för ditt envetna, högkvalitativa bloggande, basta. Men det var inte det jag ville, egentligen. När du skriver om hotbilder väcker det tankar och känslor – mest avsky och ilska. Hoppas du hanterar det bättre än jag, för jag blev plötsligt tvungen att filea en rysk voodoo-docka med en rostig målarspackel för att lugna ner mig. Vad är det för självutnämnda skitstövlar som tar till hot mot vår yttrandefrihet? Ryssarna har ju sin dyrkade ofrihet hemma i världens geografiskt största land, räcker inte det? Hoppas också att hoten försvinner nån gång, så du slipper ta omvägar kring dem. Fy, blodet pumpar fortfarande – jag hör det dåna i öronen.