Upphovspersonerna och bakgrunden till Tio små tomtenissar – skrevs 1981 i Eskilstuna – 40-årsjubileum på måndag

Bloggen har nu fått kontakt med en av upphovspersonerna till juldikten Tio små tomtenissar. Den skrevs 1981 av fyra elever i fjärde året på 4-årig teknisk linje på Rinmansskolan i Eskilstuna. Två av upphovspersonerna heter Christer Åkesson och Anna Maria Tyrsing och läste sista året till el/teleingenjörer när den skrevs.

Originalutgåvan från Julanalysen, Lucia 1981

Bloggen har nu via den breda läsekretsen fått kontakt med en av upphovspersonerna till Tio små tomtenissar. Dikten skrevs i själva verket i Eskilstuna och inte i Linköping, även om det var via Linköpings Universitets skoltidning Lithanian som den fick sin första stora spridning.

Upphovspersonerna kom från Nyköping, men som de som gick 4-årig teknisk på 80-talet minns så fanns olika inriktningar för tredje och särskilt fjärde året endast på vissa orter. Detta gjorde att om man kom från en mindre ort eller stad ofta fick läsa på annan ort mot slutet.

Det finns ytterligare två upphovspersoner till de sex sista verserna, men de namnges inte här då de inte har gett sitt godkännande till detta och kontaktuppgifter saknas. Om de hör av sig ska de förstås läggas till här.

Åkesson skriver till bloggen om bakgrunden:

“Den skrevs 1981 på Rinmansskolan i Eskilstuna. Jag och min kompis Anna Maria Tyrsing, Lindblad på den tiden, fick idén till denna lilla dikt där grundkonceptet skulle vara “fyra rader gulle-gull och två rader videovåld” i varje vers, gärna med lite gammaldags styltig stil med omvänd ordföljd osv.  

Vi två skrev de första fyra verserna och sedan var det två till som var med och skrev de resterande sex. Anna Maria och jag har inget emot att namnges, de andra två vet jag faktiskt inte.

Den publicerades i Julanalysen som var ett litet vikt kopierat A4-häfte som delades ut på skolan lagom till Lucia. Det var en teaser till den stora skolpublikationen Analysen som kom på våren, men där var inte dikten med.

Det var alltså inte så värst många som kunde läsa den första utgåvan, men därifrån hittade den vägen via en flickvän till min brors kompis, hon gick på Rinman medan min brors kompis läste på Tekniska Högskolan i Linköping. Han kontaktade mig och frågade om de fick publicera den i skoltidningen Lithanian, vilket de naturligtvis fick. 

Sedan tog det ett par år innan den började dyka upp här och var, jag har hört talas om den från Umeå till Lund, och efter ett par år började den dessutom mutera. Det finns bl a en utökad 24-versers version, men tyvärr tycker jag inte riktigt dom lyckats hålla sig till grundkonceptet 4-2 hela vägen.”

Så framöver bör publiceringar av dikten åtminstone skrivas under med “Christer Åkesson, Anna Maria Tyrsing et al” eller “Åkesson/Tyrsing/et al”. Sett till publicering på Lucia 1981 så firar dikten därmed 40-årsjubileum på måndag.

Man kan alltså se dikten ur perspektivet om videovåldsdebatten som härjade tidigt 80-tal och ett kulturellt bestående utfall av denna. För er som är yngre så var video en slags plastbehållare med en magnetremsa i, som kunde användas för att spela upp film. Ungefär som ett USB-minne, men stort som en stor bibel, med en upplösning på cirka 300 rader analog LD (low definition) och där det tog tio minuter att backa bandet tillbaka till början igen. Och så fick det bara plats en film på en kassett. Om det var en kort film, annars kunde det behövas två kassetter. Det behövdes särskilda videobandspelare som kopplades till en teve för att titta på filmen.

Eftersom film i Sverige fram till cirka 1980 varit hårt kontrollerat via biocensuren och statstelevisionen så förväntades samhällets omedelbara undergång när staten inte längre kunde kontrollera vad man kunde titta på, eller vem som fick göra detta. Även om det var våldet och porren det fokuserades på, så var förstås den verkliga oron att staten inte längre kunde kontrollera vad svenska folket tog till sig för politiska budskap genom populärkulturen, och videobandspelaren var ett första nålstick i det gamla så kallade DDR-Sverige, nålstick som sedan följdes av de hemska parabolantennerna och utländsk teve.