1K
Dags för en enkät, denna gång om den så beryktade bostadsbankomaten. Har du använt bostaden för att låna till konsumtion eller investeringar, inklusive renoveringar, underhåll eller utbyggnad av sagda bostad? Svara nedan.
 |
| Möjliga bankomater |
Frågan är hur omfattande fenomenet är att använda bostaden för att ta lån till annat än bostadsköp? Antagligen rätt vanligt – hur många finansierar t ex renoveringar eller utbyggnad av sagda bostad ur egen ficka, istället för att låna pengar?
Men vi får se. Svara på enkäten nedan. Det finns även möjlighet till fritextsvar om du vill ge detaljer om vad pengarna gick till. Bloggen kan på inget sätt se vem du är eller ens var du sitter och det enda som lagras är dina svar, samt tidpunkten svaren kom in.
35 kommentarer
Varför skulle man betala (större) renoveringar ur egen ficka? Det viktiga är ju att amortera i tillräckligt hög takt. Man kan knappast sätta renoveringspengen på börsen så sparar man till renoveringar genom amortering och sen tar det på lånen får man iaf lite avkastning på det under spartiden.
Har aldrig lagt pengar på varken underhåll eller amortering.
Något oklart hur man ska räkna. Är det egentligen skillnad på att först amortera och sedan ta nya lån för konsumtion, respektive att avstå att amortera och i stället använda pengarna till konsumtion?
Jag har i olika perioder i mitt liv gjort det senare, men aldrig det förra.
Jag tycker man borde exkludera lånande på bostaden i de fall att pengarna går till underhåll / förbättring av bostaden. Det är ju samma sak att ta ett större lån och köpa en färdigrenoverad dyrare bostad än att köpa en billigare, låna på den och förbättra standarden så att den motsvarar den första. I båda fallen har man lika stort lån, och lika fin och dyr bostad. Att låna på bostaden till annat som inte går till bostaden, däremot, vore intressant.
Jag gissar att formuleringen är för att få en mer clickbait-vänlig rubrik längre fram.
"87% använder bostaden som bankomat – köper bland annat aktier för pengarna" och sedan lite längre ner (under en bild på en bankomat som en photshoppad bolånetorsk febrilt står och trycker på) "97% av de som använder bostaden som sin egna bankomat har använt pengarna till att bygga ut eller göra större renoveringar på bostaden."
😉
Det tycker inte jag. Med ditt förslag skulle t ex husrenoveringar klumpas ihop med lyxprostituerade. Det tycker jag är missvisande.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
@Erik
Alltså antingen anser man att det ickepekuniära värdet hos ens bostad inte existerar. Då bekostar man renoveringar och ombyggnationer löpande från andra revenue streams och kan också med gott samvete motsäga sig en eventuell fastighetsskatt.
Eller så existerar värdet och man utnyttjar det till lite vad man vill. Det enda särskiljande med att lägga pengarna på fastigheten är att det eventuellt fås igen vid försäljning men det är inget som förändrar agerandet i princip.
Frågan borde kunna förenklas/avdramatiseras genom att istället fråga "Har du någon gång utökat lånen på bostaden efter den köptes?"
Beror ju lite på hur länge man har haft fastigheten. 50 år är en lång tid.
Haha rationaliseringarna är underbara bland kommentarerna! 😁
Usch och fy för att använda bostaden som bankomat men lirkas det lite kryper det minsann fram.
En tips: om du behöver fundera på om du använt bostaden som bankomat så är svaret JA det har du!
Nja. Har tänkt på det, men aldrig gjort. Flyttar dock ibland o lägger mig amorteringsfritt på lämplig hävstång
Det är ju en enorm skillnad mellan lån för investering i bostaden som är belånad och samma lån för att åka 2v till Thailand över nyår.
Det är ju ekonomiskt sundare att amortera och låna upp i bostaden för renoveringar än att lägga massa likvider på hög eftersom du får avkastning på extra amortering.
Dessutom har du en direkt koppling till den ekonomiska risken och belastningen i din ekonomi. Se hur en bostadsrättsförening eller en annan fastighetsägare sköter sin ekonomi. De ligger ju inte med brutala överlikvider för att ta stora underhåll, det är ekonomiskt nonsens.
@Tim Ja alltså självklart är det skillnad vad du använder pengarna till på samma sätt som att det är skillnad på om du använder din lön till att köpa hälsosam mat eller lägger den på chips och läsk och cigaretter.
Det jag hänger upp mig på, och som jag kommenterat tidigare och som ligger relation till en hypotetisk fastighetsskatt, är ju synen på om detta ickepekuniära värde hos bostaden existerar eller ej.
Och DÄR vidhåller jag att det principiellt inte spelar någon roll vad "uttaget" från bostadsbankomaten används till.
Jag skulle vända på frågan: "Tror du att du kan få över 1% avkastning på ditt kapital?"
Är svaret ja på den frågan bör det vara detsamma angående bostaden som bankomat.
Vad betyder bostadsbankomat?
Att man nyttjar fastighetens värdestegring för att möjliggöra andra köp?
Så länge kostnaden för de nya lånen är lägre än alternativkostnaden för finanisering ser jag inga problem med detta.
Jag sålde radhuset och byggde ett nytt hus vilket resulterade i högre bolån. Värdeökningen på radhuset lades såklart på husbygget.
Avkastningen på amortering är ju usel. Med 1.04% ränta (bundet i 3 år) minus ränteavdrag kostar det alltså drygt en tusenlapp i månaden att ha 2 miljoner extra på kontot. Detta ger fantastiska investeringsmöjligheter och flexibilitet i vardagen. Skulle ränorna sticka har man alltid möjligheten att amortera om man känner för det. Det är betydligt enklare att ha lite framförhållning och låna i förebyggande syfte än att gå till banken å tigga pengar när man verkligen "behöver" dom.
Jag vet inte om jag är en idiot, förmodligen ja. Men jag lessnade på banker och betalade av alla mina lån. Så istället för att låna billigt och ha pengarna investerade så har jag klivit av lånekarusellen. Ser man till de senaste 70 åren så är jag torsk.
+1 på den, men jag är skadad av 90-talskrisen. Mitt första bostadslån band jag till 7,5%. Ett år senare var räntan på samma lån 12,5% och i mellantiden hade den rörliga varit uppe på 24%. Huset köpte jag av ett konkursbo… Vilka tider. Nu har jag inte haft en krona i lån på mer än tio år.
Har aldrig förstått det där.
Hör bara "den rörliga var på 24%" men aldrig fortsättningen.
Den rörliga räntan peakade på 24% den 25:e September 1992. 3 månader senare var den nere på normala nivåer. Ytterligare några månader efter det var den rörliga räntan nere på historisks sett låga nivåer.
Respekt.
Det ger en viss trygghet i att faktiskt äga sin bostad. Inte minst i oroliga tider då värdet på tillgångar kan falla ihop snabbare än man hinner säga lån.
Visst är det lätt att vara efterklok, men jag känner folk som blivit av med allt trots goda tider för att de gått på någon mina med lånade pengar.
Wofser,
De månaderna var tillräckligt för att de värst belånade skulle bli av med allt.
För vissa är en "skakning på nedre däck" allt som behövs…
@Wofser
Nittiotalskrisen, eller ännu hellre nämnandet av en tvåsiffrig procentsats, är lite av Godwins lag när det gäller internetdiskussioner om bostadsmarknaden.
Ägande känns omodernt. Att amorterat ned sitt hus istället för alternativa placeringar, har visat sig dåligt. Kanske det är annorlunda framöver dock.
Ägande känns omodernt. Att amorterat ned sitt hus istället för alternativa placeringar, har visat sig dåligt. Kanske det är annorlunda framöver dock.
Det man ska tänka på är att det är svårt att låna på huset när man har blivit pensionär och ev sänker sin inkomst. Bankerna ser på inkomst och bryr sig inte så mycket om värdet i huset.
Tråkigt att ha ett hus obelånat för en massa miljoner men inga pengar för konsumtion. Vettigt eventuellt att belåna innan pensionen?
Jepp det är så man gör helt enkelt. Det ingår i exit-planen såklart. 30-40 år kötid, eller maxbelånad för pension vid 55 och guldkant. Ett val jag gör iaf. Utfallet brukar var rätt lätt att se. Men jag har dessa två val. Trivs jag, så arbetar jag kanske vidare lite längre dock. Men då av andra anledningar.
Det var ju inte räntenivån i sig som var det stora problemet i 90-talskrisen. Det var effekterna av räntenivån och kreditförlusterna på marknaden och indirekt på bankernas vilja och möjlighet att låna ut. Sitter man med ett tvåmiljonerslån på en villa som inte går att sälja för en och banken säger upp krediten därför att säkerheten blivit för låg av prisfallet spelar det inte så stor roll om räntenivån "normaliseras", vad man än tror är en normal räntenivå. Nu har ju priserna varit stigande sedan 1997 cirka med ett par små hack, men det är faktiskt en anomali i det långa perspektivet. Hur det blir i framtiden får man se om man lever. jag tillåter mig dock att tvivla på att "det är annorlunda den här gången".
Jag stack ut hakan i detta ämne i en annan tråd och menar att det inte är någon allmänn företeelse.
Jag tycker att frågan kan nyanseras till. "Har du utökat lånen för konsumtion?"
Som någon var inne på så är det värdeupphållande att renovera taket efter 25 år och då utnyttja befintliga pantbrev. D.v.s. sina egna amorteringar. Sedan borde det finnas ett till alternativ "Nej, jag har sparat/tjänat ihop till konsumtion?"
Trots allt finns det många i medelklassen som har god ekonomi och inte behöver låna.
Alla som har både lån och bil, sparar i fond osv har i någon mån använt lånet för konsumtion i mina ögon.
Jag kan nog instämma i att det är litet sökt att klumpa ihop konsumtion med värdehöjande underhåll (aka renovering). På den tiden man satt i styrelser i BRF var det ständigt diskussion om föreningen skulle ta in höga avgifter för att bygga en renoveringsfond (plåttaken, fasaden, stammarna), vilket äldre människor förespråkade "för det var så man brukat göra" eller om detta skulle lånas upp när behovet uppstod. Det hade ekonomiskt sett med räntan på fonden att göra, kontra räntan på det senare lånet (bortsett från rättviseaspekten i att ta in en stor fond som spenderas när flertalet flyttat vidare). Vilket som är mest rationellt avgörs ju inte av ngn moralisk maxim utan av dessa ingångsvärden. I detta avseende gäller detsamma för villor.
Svarade nej trots att jag tog ut lite lån på förra lägenheten för delfinansiering av ett båtköp när jag oväntat snubblade över det exemplar jag var på jakt efter. Amorterade sexsiffrigt på den tiden så ser det som att pengarna låg och tickade 3-4% i lägenheten istället för 0% på ett sparkonto som buffer för kul köp. Som skrivits ovan – så länge man inte är helt skuldfri (bolån, CSN, whatever) så är ju även mjölken på ICA köpt för lånade pengar.
Om man lånar på kåken för att sätta dit solpaneler, hur tänker man då? Är det bättre, blir man mer likvid och ekonomiskt mer stabil av att låta bli att låna på huset, avstå solpanelerna och få höga elräkningar?
Har utökat bolånet en gång för att investera i bergvärmeanläggning 2005, betalade så mycket jag kunde som småbarnsförälder ur egen ficka och resten lånades. Alllt för att få lägre månadskostnad och investeringen var mycket lönsam då jag bytte från en gammal oljepanna och sänkte uppvärmningskostnaden dramatikst.