Sverigehatet: Därför tror du bara Sverige har problem

Bra skrivet !
Född 100 mil bort eller 100 år tidigare och livet hade kunnat vara bra mycket eländigare.

Våra nordiska grannländer har minst lika hög grad av pressfrihet och betydligt större grad av åsiktsfrihet än Sverige men trots det särskiljer svensken sig beträffande negativ syn på framtiden och statens förmåga att tackla framtidens "utmaningar". Detta beror på faktiska skillnader och inte selektiv perception.

Det intressanta är hur utvecklingen för viktiga områden är i Sverige jämfört med länder med liknande förutsättningar. Är den positiv eller negativ eller kanske ingetdera?

Det jag har sett inom offentlig sektor (några kommuner) är inte direkt korruption utan en inte obetydlig nepotism. Privata eller politiska polare tillsätts på ledande positioner inom förvaltningar på väldigt tveksamma meriter. Huruvida Sverige är värre eller bättre än vår omvärld saknar jag dock insikter för att kunna avgöra.

"Och så länge du inte kan läsa eller googla exempelvis polska, så kommer du inte kunna läsa om stora och små problem från det offentliga i det landet."

Jag misstänker att du pratade med en polack om Polen.

Jodå, jag själv är från Polen och dagligen läser om Polen. Där händer det så mycket och så otroliga saker att man häpnar varenda dag. Att vara en f.d. polack underlättar förståelsen av det som händer i Polen (förstörelse av demokratiska institutioner, multipla brott mot grundlagen, ekonomiskt vansinne av det styrande högerpartiet).

"Gnäll" är demokratins kanariefågel.

Vi kan göra mycket bättre på en rad områden utan att det för den skull finns sämre länder. Att uppmana folk att sluta gnälla och flytta kan motverka konstruktiv kritik och skrämma folk att bara utrycka sådant som ryms i åsiktskorridoren.

Jag tror vår bloggare underskattar sina läsare, att vi bara skulle kunna ta del av problem som berör Sverige, pga att vi bara kan svenska. Engelska nämner han ingenting om. Flertalet av oss kan troligtvis tillräcklig engelska för att förstå engelskspråkiga sajter och media, och därmed har vi ingångar till inte bara USA och Uk, utan en hel del andra länder, så vida man har intresset. Dessutom tror jag att många har kanaler till andra länder/språk genom partners och vänner, så är det åtminstone för min del. Och visst kan det vara en ögonöppnare att jämföra med vissa länder i t ex forna Östeuropa eller Asien. Vad det gäller andra länder är det lätt att en okunnighetens slöja behagligt lägger sig.
Visst vi har en tjusig lagstiftning för demokratin, yttrandefrihet och pressfrihet, men vad spelar det för roll när verkligheten på marken är en helt annan? Maslovs gamla behovshierarki är fortfarande relevant. Våra fysiska behov angående mat, värme och kläder tillfredsställs nog för alla, men angående steg nummer två, vårt behov av trygghet, blir det allt mer osäkert, för fler och fler, förefaller det, i takt med att t ex gängkriminaliteten erövrar mark, om den nu gör det i form av klaner eller andra kanske lösare sammanslutningar av kriminella.
Anekdotiskt, ja visst, men jag ser det även här i vårt lilla samhälle, ungdomar som är rädda för att hänga ute på byn, inte utan anledning, då det har förekommit flera rån, även med misshandel, riktade speciellt mot unga. Även i den lokala skolan är det oroligt, med konflikter på högstadiet. Apropå gängkriminaliteten så är det, enligt en färsk undersökning från Kantar/Sifo, 15 gånger fler som tror att den kommer öka än som tror den kommer minska, enligt en artikel i Axess.
https://axess.se/magasin/default.aspx?article=4604&fbclid=IwAR2hZA8sihWoJ-rWRrP-CGrH4XvnH2pmGZKDm1JXa5nwDxrtBawzoGwFOMs#.X1Xt6XkzZaQ

Unicef kom med en ny rapport för några dagar sedan där Sverige bara kom på 23 plats, vad det gäller barns psykiska hälsa, av 38 jämförda länder. Vad det beror på sägs inte i rapporten, man kan bara spekulera, men brist på studiero, och oro i skolorna och lokalsamhället bör spela in.
Om vi tänker på Sveriges attraktionskraft, landets förmåga att locka företagsetableringar och spjutspetskompetens – vad tror ni väger tyngst – tryggheten för barn och unga, eller vår demokrati, yttrandefrihet och pressfrihet? Förresten, hur går det med (rörelse)friheten när tryggheten är beskuren?
https://blog.unicef.se/2020/09/03/sverige-brister-nar-det-galler-barns-psykiska-halsa/

Är det inte så att det finns olika typer av korruption? Händelser kan ju vara korrupta utan att det överlämnas pengar. Den typen av dolda korrupta beteenden är nog rätt vanlig i Sverige.

Finns det ens någon tydlig gräns mellan att vara lite jävig eller vara korrupt?

Kan det vara så att olika länder har lite olika åsikter om vad som verkligen är korruption. Att det som anses vara de mindre allvarliga fallen aldrig kommer upp till ytan i ett land anses allvarligare i ett annat och bestraffas oftare där. Det kanske helt enkelt inte är så lätt att jämföra.

Hur många fall som upptäcks bör ju också vara som för alla andra brott högst beroende på viljan att upptäcka och lösa brotten. Finns viljan och resurserna eller läggs anmälningarna ner?

Göran Therborn som räknas för att vara en av världens ledande sociologer (disputerade i Lund men gjorde karriär utomlunds och utomlands med professur i Cambridge, flyttade tillbaka till Sverige för ett tiotal år sedan och förfärades av förändringarna som skett under hans frånvaro) är varken stolt eller nöjd med utvecklingen eller med bloggarens Svärjisar ur perspektivet att ojämlikheten ökat under ett snart halvsekel:

https://newleftreview.org/issues/II113/articles/goran-therborn-twilight-of-swedish-social-democracy

Bara inledningen i sig handlar om SAP egentligen innan han tar upp exempel på vidgande ojämlikhet och bakgrunden till SD:s uppgång. För att inte trötta med för många exempel är han belysande i varför landet ligger som det gör:

"However, one might have expected social-democratic Sweden to be among the countries best placed to resist and contain such tendencies. On the contrary, Swedish inequality has increased more than in most West European states. [..] It was the SAP leadership itself that started the socio-economic Counter Reformation in the early 1980s. The neoliberal turn began as a kind of crisis management. […] There are two main reasons for this majoritarian deafness to mounting inequality. Politically, without a radical inner transformation of their structures, it would be difficult for SAP or even LO leaders to adopt a critical class discourse, because of patent Social Democratic complicity in the Counter Reformation. Class issues only become topics of trade-union education as an exception to the rule. Socially, the new class cleavages and the injustices they bring are not immediately palpable for the average wage-earner, who is enjoying a rise in real wages in the aftermath of the last financial crisis. The growing labour-market precariat, in temporary, insecure jobs, remains too weak and fragmented to raise its voice […] The worsening inequality in education and the narrowing of popular life-chances by the accumulation of inherited wealth will be visible only to the next generation. "

"Instead, the predominant narrative holds that Sweden has become a society threatened by immigration. In this version of events, immigrants are the country’s main problem, reminding one of the widespread German self-perception of the inter-war period, Die Juden sind unser Unglück, which provided the ambience in which Nazism could grow […] Incomes for the poorest third of the population declined between 2008 and 2013. In those years the Sweden Democrats recruited sympathizers and, above all, activists and local politicians disproportionately from the long-term unemployed, early retirees and marginal self-employed workers."

Therborn är läsvärd för att han tillhör en vänster som inte snöat in för mycket på någon enskild aspekt vilket han nog hade gjort om han förblivit i Sverige. Hans hopp för landet står till fackföreningarna, eller egentligen olika folkrörelser tror jag man kan läsa det som:

"We might add that there is more potential in Sweden’s progressive middle class than in many other countries, as the majority of the Swedish middle layers are unionized employees. A major social battle is looming that will centre on the dignity of professional labour—its ethics, professional vocation, autonomy and responsibility—under ever-more aggressive assaults from the ‘new public management’, privatization buccaneers and their business-consultant hitmen"

Sedär en kamp att gå vidare med i det nya Sverige! Men klarar Löfvén ("a typical representative of the export-industry union cadres, committed to class collaboration for the benefit of those firms") av att stå upp för hemmamarknaden?

Varför skall man sluta gnälla över det som har blivit sämre, det som skulle kunna göras bättre och det som funkar bättre i andra länder? Det gäller dock att utöver gnällandet göra något åt detta, varför gick det tokigt och hur fixar vi det? Vad kan vi kopiera?

Att flytta fixar inte det som är trasigt.