Inkompetens leder till konspirationsteorier

Inkompetens leder i dubbel bemärkelse till konspirationsteorier. Dels för att man måste vara sakligt inkompetent på det aktuella ämnet för att tro på konspirationsteorier istället för faktiska förklaringar, och dels för att många stora katastrofer och händelser som leder till konspirationsteorier just beror på inkompetens. Konspirationsteorier är ett sätt för så kallade foliehattar att finna tröst i en otäck, slumpmässig och godtycklig värld, fylld av inkompetens, och fyller för foliehattarna därmed samma funktion som religiös tro på låtsaskompisar – att det finns någon högre mening och plan med tillvaron.

Foliehatt

Dagligen ser vi i nyheterna hur varierande grad av inkompetens genomsyrar samhället från toppen hela vägen ner till botten. Inte alltid, men tillräckligt ofta för att varje tänkande medveten varelse måste inse att alla människor är inte kompetenta för sitt jobb.

Ändå vägrar så kallade foliehattar – konspirationsnötter eller konspirationsteoretiker – att acceptera den enklaste förklaringen för alla möjliga katastrofer, nämligen inkomptens. De accepterar t ex att regeringen är inkompetent till vardags, men inte att eventuella stora katastrofer kan bero på samma inkompetens.

Svenska sår som Palmemordet, den aktuella Estoniakatastrofen eller hanteringen av Tsunamikatastrofen beror alla i någon form på inkompetens. Inkompetens från Säpo för att skydda statsministern. Inkompetens i konstruktion, design och sjöduglighet, eller i väderleksprognoser eller beslut om att gå ut i väderleken i fallet Estonia. Inkompetens hos regeringens krishantering när det gäller Tsunamikatastrofen, så till den grad att man sekretessbelagt delar på grund av PH – pinsamt hemligt. Skogsbranden i Värmland orsakades av inkompetens i flera steg, inte av någon konspiration, lika lite som skogsbränderna 2018 var en konspriation för att behålla Miljöpartiet i riksdagen.

På samma sätt kan man konstatera att inkompetens ligger bakom en lång rad av utländska konspirationsteorier. För när något hanteras kompetent blir det antingen ingen total katastrof eller så blir bevisläget direkt så övertydligt att möjligheten att lansera en konspirationsteori faller.

När den som sedan tror på konspirationsteorierna är inkompetent i sakfrågan, så hjälper ju inga förklaringar. Det är ingen idé att förklara för de som ändå inte förstår. Inkompetens slår alltså dubbelt, på bägge sidor om konspirationsteorin – både som orsak till katastrofen och som orsak till att konspirationsteorin uppstår. Och det finns alltid någon som är inkompetent nog att om inte annat gå på de som lever på att göda konspiratoinsteorier och hosta upp intäkter för dessa företag. Det krävs också viss kompetens för att förstå att man inte förstår.

Det är dock otäckt att nyheterna till trots inse att vi omgärdas av inkompetens från högt till lågt. Då är det mycket tryggare att tro att allt negativt snarare beror på superkompetens i form av enorma och komplicerade konspirationer där alla inblandade är så kompetenta att inget läcker ut. Ungefär som att tro att det finns en låtsaskompis (religion) som ger tillvaron en mening och en plan, och att den helt godtyckliga och ofta slumpmässiga döden inte är slutet.

Så konspirationsteorier fyller en funktion som tröst för många. Därmed är inte världen otäck, slumpmässig, godtycklig och andra människor är inte inkompetenta. 

Och därmed kommer de som tror på någon konspiration kring Estoniakatastofer aldrig bli nöjda och acceptera en förklaring. Oavsett vad för förklaringar som ges. Om inte annat kommer förklaringen tas som en konspiration för att dölja den verkliga konspirationen.

Men det är okej. Med frånvaro av tillräcklig psykiatrisk vård för folk som mår dåligt av olika anledningar fyller konspirationsteorier ett terapeutiskt syfte. Så till viss del kan de vara bra som tröst för somliga i en otäck värld. Det negativa är att det kan hindra folk från att gå vidare, och i värsta fall påverka deras förmåga att leva ett vanligt liv. Då passerar det över gränsen till sjukligt, då problem med psykisk hälsa just är över gränsen där liv och livskvalitet påverkas. Det är alltså okej att tro på konspirationsteorier, om det inte påverkar ditt liv. En kul grej bara. Dessvärre kan din roliga grej dra in andra i skov där det blir negativa konsekvenser för dessa. Konspirationsteorier kan också bidra till att hindra anhöriga till offer att gå vidare med sina liv, och drar om och om in dem i sorgen igen när de dras upp i media. Men media vill väl hävda konsekvensneutralitet, förstås.

Vi andra ser dagligen den inkompetens som omgärdar och sväller över i samhället och vet att skit kommer hända på grund av detta. Och det är ingen konspiration – hälften är per definitionen mindre kompetenta än den mer kompetenta halvan.