Med smal värnplikt blir värnpliktsutbildning en stark civil merit – och svårare att rekrytera till yrkesförsvaret

Kontraintuitivt leder värnpliktsutbildning till starkt en stark civil merit, och därmed relativt sett svårare att rekrytera till yrkesförsvaret än när militär utbildning var frivillig. Idag rekryteras nämligen inte frivilliga, utan bara den fysiska, intellektuella och psykiska gräddan av en ungdomskull, dessutom med klanderfritt förflutet. Värnpliktsutbildning blir facit på att du är en av de bästa ungdomarna i Sverige, och därmed blir det enklare att få ett mer välbetalt civilt jobb istället för yrkeskarriären inom Försvarsmakten.

Elit med fläckfritt brottsregister.

I det forna gamla invasionsförsvaret värnpliktsutbildades 40-45% av en manlig årskull, oavsett dessas meriter. I princip var det bara allvarligare fysiska och mentala handikapp som kunde hindra att man togs ut till värnpliktsutbildning – antingen militärt eller för vapenfri tjänst. Även personer med viss funktionspåverkan togs annars ut, om inte annat till delar av den grå arbetskraften depå- och bevakningsvärnpliktiga som bar upp det gamla systemet på sina axlar för 29:- kronor om dagen i lön. Notera att bara en liten del av de depå- och bevakningsvärnpliktiga hade personliga utmaningar – många av dem var och är mycket kompetenta, och som sagt – de bar upp försvaret på sina axlar och utförde riktiga jobb åt försvaret medan vi andra “lekte krig”. Samma gällde de flesta inom vapenfri tjänst, t ex brandmän.

När yrkesförsvaret infördes gick man helt över till frivillig rekrytering. Därmed gavs detta ett lågt civilt värde, eftersom vem som helst kunde söka. Enda kravet var att man var svensk medborgare och inte förekom i brottsregistret, samt klarade vissa fysiska krav – detta var dock inte i konkurrens med 100 000 ungdomar från samma årskull. Även kravet på gymnasiegång togs bort, även om vissa tjänster därmed inte var tillgängliga.

Likväl var det svårt att rekrytera, trots massiva reklamkampanjer och till slut gav man upp och värnpliktsrekrytering med tvångsmönstring och tvångsuttag återinfördes. Behovet ligger på 4-8% av en årskull ungdomar, och nu gäller detta oavsett juridiskt kön. Uttaget sker i konkurrens med cirka 100 000 personer varje år.

Samtidigt innebär det låga uttaget att kraven är höga. Behöver man bara 4-8% kan man t ex välja bort alla med synfel oavsett tjänst. Man plockar de 4-8% som har en kombination av bäst fysik, bäst psyke (pannben) och förstås bäst allmänbegåvning (inklusive intelligens – jmf med att 2% definitionsmässigt ska klara kraven för att gå med i Mensa). Samtidigt ska dessa ha ett fläckfritt förflutet och sakna brottsregister. Glöm allt trams om “värnplikten gör män av pojkar, det var bättre förr, ungdomarna skulle behöva lära sig bädda bla bla bla” – de som gör värnpliktsutbildning idag är redan de bästa ungdomarna.

Kort sagt har idag ett uttag till värnpliktsutbildning och i ännu högre grad genomförd värnpliktsutbildning ett mycket högt civilt värde – du tillhör de kanske 6000 bästa av 100 000. Det är svart på vitt att du tillhör gräddan av svenska ungdomar, gräddan av en årskull. Således kan du med ditt muckarintyg och -betyg i hand gå ut i det högre avlönade civila arbetslivet och det blir relativt sett svårare att rekrytera dessa till låga löner inom Försvarsmakten.

Det är alltså ingalunda säkert att värnpliktsutbildning löser rekryteringsproblemen, och inte heller att det gör att rekryterad personal kommer stanna kvar som yrkespersonal. Snarare kan det vara tvärt om.

Det är inte som på den gamla goa gubbartiden när vem som helst gjorde värnplikten, och genomförd utbildning mest var ett bevis på att man var född med penis.

Till civila arbetsgivare är dock beskedet – har du en sökande som gjort värnplikten sedan 2018, kom ihåg att vederbörande tillhör eliten av en årskull. Kalla åtminstone till intervju.