MÖP-måndag: Med värnplikt, varför lägger Försvarsmakten pengar på externa rekryteringskampanjer?

Dags för MÖP-måndag igen. Trots införd värnpliktsrekrytering och -utbildning så verkar Försvarsmakten fortsätta lägga pengar på externa rekryteringskampanjer, trots att det borde räcka att fokusera på ett urval av de bästa eller alla rekryterna under utbildning. Aktuellt är en kampanj med en extern så kallad modeinfluencer i 30-årsåldern. Svaret kanske ligger i att man under yrkesförsvarstiden byggt upp en stab av marknadsförare inom myndigheten, som i egenskap av anställda för dessa uppgifter fortsätter marknadsföra enligt yrkesförsvarets logik.

Rekryteringsmyndighetens huvudkontor i Karlstad.

Under perioden av rent yrkesförsvar byggdes en organisation av marknadsförare upp inom Försvarsmakten, där man lade pengar på marknadsföring för att uppnå rekryteringsmålen, istället för att höja lönerna så man kunde behålla redan utbildade och rekryterade.

Sedan 2018 har istället värnpliktsutbildning återinförts, där ungdomar mönstras via plikt och tvångsrekryteras till grundutbildning. Ett argument är att man därmed skulle få enklare att rekrytera den nödvändiga yrkespersonalen, genom att visa hur bra det är i Försvarsmakten. Det är fullt möjligt att detta fungerar, om det inte vore för att man nu inte får pengar att anställa folk med på åtminstone vissa förband, då värnplikten istället blivit en gökunge som tränger ut ökade anställningar till fördel för att utbilda en gång och sedan pliktplacera i rullorna.

Men samtidigt fortsätter de externa reklamkampanjerna och rekryteringskampanjerna för Försvarsmakten. Man kan fråga sig varför – idag har inte ungdomarna något val, utan kommer om inte annat tvångsrekryteras. Sedan har Försvarsmakten 10-15 månader på sig att i en sluten kontrolleerad miljö bearbeta dessa för att söka anställning – åtminstone de bästa av dessa 4-8% gräddan av svenska ungdomar som faktiskt rekryteras till utbildning. De bästa av de bästa. Det torde vara en smal sak att nå ut och locka dessa till anställning och inte bara pliktplacering – det borde inte behövas några externa reklamkampanjer, men så sker ändå.

Aktuellt just nu är genomförande av rekryteringsevent med en av Sveriges största sk influencers, som ska användas för att rekrytera piloter till Flygvapnet. Tydligen är analysen att dennes läsare och tittare är målgruppen för framtida stridspiloter. Notera att influencern inte får något betalt enligt de handlingar bloggen tagit del av. Försvarsmakten skriver (bloggen utelämnar namn på influencern) i sitt direktiv för kampanjen:

“Som en del av arbetet med att främja personalförsörjningen mot flygförare och flygstridsledare gjordes en omfattande målgruppsanalys av unga vuxna i Sverige.
Ett resultat som stack ut starkt var just deras nyttjande av sociala medier, YouTube och influensers. Flygstaben och LEDS/KOMM har därför undersökt lämpliga influensers som skulle kunna agera plattform. [Influencern], en av Sveriges mest inflytelserika influensers just nu sett till mätningar, identifierades. [Influencern] har arbetat med flera myndigheter och är allmänt känd som en av de mer seriösa, mognare i kategorin. Efter att kontaktat [Influencern] och förklarat förutsättningarna initierades ett projekt där [Influencern] skall få besöka flygvapnet under en dag och göra ett YouTube-avsnitt om detta.
Ingen ekonomisk ersättning kommer att utbetalas.  [Influencern] kommer att addera ytterligare en kanal i den breda kommunikation som nu rullar för att öka antalet ”rätt” sökande till pilottesterna. Den viktigaste insikten kopplat till målgruppen är att vi måste sänka barriärerna för att söka och att förändra den stereotypa bild som finns kopplat till att vara pilot i FM.”

Influencern kommer sitta med i baksits på ett flygpass ombord på en Tp-84 Hercules och filmas, det tas även externa poserande foton t ex tillsammans med Gripen-piloter. Ingen skit ska falla på influencern, som gör detta gratis till Sveriges försvars väl, och vem av er hade tackat nej till att sitta med i cockpit på en Hercules eller posera i G-dräkt tillsammans med Gripen-piloter?

Rättelse: Tydligen fick influencern flyga Gripen i baksits, medan influenserns fotograf flög Tp-84. Likväl är det inom flygtimmar som ändå hade gjorts, och likväl hade nog ingen av er tackat nej till att få flyga Gripen i baksits.

Viktigt att notera är att det hela inte kostar Försvarsmakten något extra, utan “[t]as inom ram för genomförandet av ordinarie verksamhet”. Detta innebär att flygningen hade gjorts ändå – antingen som övning, skarp transport eller för att ge personalen flygtimmar. Alla övriga inblandade i marknadsföringen är redan anställda hos Försvarsmakten, och blir ingen extra kostnad. 

Min fru Lena testar en flyghjälm hos Saab.

Men där ligger kanske också problemet. Man sitter med en stor anställd marknadsföringsapparat från yrkesförsvarstiden, som kostar pengar och har som uppgift att ägna sig åt extern marknadsföring. Och då kommer man marknadsföra externt, även om det hade varit rimligare med riktade interna kampanjer mot rekryterna under utbildning och en betydligt smalare organisation och lägre budget.

Försvarsmakten lider av brist på piloter och det är svårt att rekrytera till detta forna drömyrke. Minnet av Top Gun-filmen och den efterföljande sökhysterin under 80-talet har klingat ut nu när det är Top Gun-generationens barn som man ska rekrytera. Barn kan ha lite svårt att tycka det föräldrarna gillade är speciellt coolt. Eller Tom Cruise, idag gubbe. Men frågan är om en influencer hos en modetidning är rätt kanal för att nå ut till en målgrupp för rekrytering? Och frågan är om man hade höjt lönerna istället för att hålla marknadsförare anställda hade haft lättare att rekrytera samt behålla personal?

Det är nog dags att Försvarsmakten bestämmer sig – ska man rekrytera från rekryterna under värnpliktsutbildning, eller ska man fortsätta som om värnplikten inte fanns och köra stora externa rekryteringskampanjer? Som det är nu får vi betala för bägge, med tveksam effekt.

Det hela vore kanske ett icke-problem om Försvarsmakten fick de medel som behövs för att genomföra regeringens egen försvarsberednings slutsatser, men sådan är inte verkligheten när det inte är valår och man ska trycka populistiska valaffischer om försvarsvänligaste partiet. Sedan får man respektera att respektive regemente eller flottilj vill marknadsföra sig kontra värnpliktiga för att få dem att söka dit – man vill ju alla ha de bästa av de bästa, och inte bara de bästa. Men man kommer få sina rullor fyllda med de bästa fyra till åtta procenten av en årskull ungdomar ändå, på grund av tvånget värnplikten innebär, så även den marknadsföringen kan diskuteras.

I slutändan är frågan vad som ger störst operativ effekt och störst verkan i anfallsmålet – marknadsföringskampanjer, eller pengar till utbildning, övning, materiel, ammunition och löner? Förhoppningsvis sitter Försvarsmakten själva på det svaret.

I övrigt vet jag att mina romaner åtminstone lyckats rekrytera minst en anställd till försvarsmakten, en ung man som sökte för att bli flygstridsledare efter att ha läst min debutroman Midvintermörker, och som jag en gång träffade på flygstridsledningscentralen Blueshark.