Foton: Imponerad av Hagfors stadsplanering och arkitektur

Hagfors gjorde ett imponerande intryck på mig vid min föreläsning där i början av maj. Att kunna stadsplanera en stad till synes helt utan begränsningar mitt ute i de värmländska skogarna, med helt raka esplanader och rationellt effektiv bebyggelse är på någon nivå ändå estetiskt tilltalande. Det var inte vad jag hade väntat mig.

Del av Hagfors centrum.

Som en helt skapad bruksort för ursprungligen Uddeholmsbolaget har Hagfors stadsplanerats med raka rutnät av gator ute i de värmländska skogarna. Storhetstiden kan nog sägas varit på 70-talet, och det mesta av arktitekturen ser ut att vara från 60- och 70-talets miljonprogram, där också en hel del av de gamla arbetarlängorna i trä verkade ha rivits och ersatts med hyreshus.

Också centrum.

 Det finns något lockande med den ordning som en sådan här stad uppvisar, i kontrast mot äldre städer, som vuxit fram organiskt över hundratals år.

Staden känns fortfarande levande, även om befolkningen i kommunen minskat med 41% sedan 1968 där SCB:s statistik börjar.

Ett övergivet Uddeholm.

Avfolkningen verkar ha slagit hårdare mot kringorter som själva Uddeholm, där i princip alla lokaler gapade tomma, medan det inte märktes av så mycket tomma lokaler i själva Hagfors som centralort. Å andra sidan har kommunen rivit byggnader för inte så länge sedan, vilket har lämnat stora gräsytor öppna.

Killgissar att man rivit hus och vägar. Syns fortfarande alléspår med träd i rader.

Huvudgatan Storgatan genom Hagfors.

Äldre arbetarbostäder.

Några äldre trälängor, som inte rivits.

Man kan nästan ta på 50-, 60- och 70-talshusen och inslagen av 80-talet, även om 90-talet mestadels lyser med sin frånvaro, undantaget på det spökligt övergivna sjukhuset.

Den centrala landmärkena höghusen är inte vad man väntar sig springa på mitt ute i Värmlands mörka skogar.

Kommunhuset.

Hyreshus. Eller bostadsrätter. Mer hyreshus. Eller bostadsrätter.

Villamatta från miljonprogrammet. Har sålts för runt 450 000 så sent som 2015. Fristående villa med sjötomt går på drygt 1.2 miljoner.

Samtidigt märks det att staden delvis är överdimensionerad, även om man fortfarande har fyra öppna livsmedelsaffärer med kunder. Flera pizzerior och minst två gatukök fanns det också. Skidbacke har man på vintern, även om grannkommunen Torsby med Hovfjället nog är svår att konkurrera med, alternativt Sunne.

Hotellet gapade dock i princip tomt, förvisso mitt i veckan. Jag verkade vara enda gästen, undantaget hantverkare som jobbade med renovering, och då utmålar sig Hotel Monica med sin sena 80-talsarkitektur som kulturcenter. Det finns till och med biograf (med aktuella filmer) och teater.

Hotell Monica (Zetterlund). Enda bilen är min.

Hotellet delfinansieras av EU.

Utsikten från hotellet.

Vissa investeringar är dock nya, som Älvstrandens Bildningscentrum uppfört 2010, som innehåller både grundskola F-9, gymnasium, och bibliotek. Arkitekturen smälter magnifikt in i stadsbilden och man tror att byggnaden kommer från 60-talets storhetstid.

Älvstrandens bildningscentrum.

Ord och inga visor.

Älvstrandens bildningscentrum från andra sidan.

Vattenkraften är förstås anledningen till att man en gång förlade industrier hit, tillsammans med närvaron till råvaror.

En av äldre villor i Hagfors.

Hagfors var absolut en upplevelse, full av motsägelsefulla känslor, och något helt annat än vad jag hade väntat mig. Studera gärna gatunätet på Google Maps. Vill man tydligt titta på olika epokers arkitektur, utan att störas av det som pågått sedan millenieskiftet är Hagfors väl värt ett besök.

Frågan är vad som skulle hända om Uddeholms bruk läggs ner. Hit går inga järnvägar, det finns ingen motorväg, men man har åtminstone en flygplats med skattefinansierad direktlinje till Arlanda. Att vattenkraften finns mitt i staden är inte längre någon särskild konkurrensfördel, som den var på 1800-talet. Äger inte industrin kraftverket kan man lika gärna köpa kraften av någon annan och alltså lägga sin industri var som helst. Fördelen hittas dock i att elnätet är dimensionerat för rejält hög förbrukning och knappast behöver byggas ut.

Kan konstatera att jag gillade Hagfors, om inte annat för stadsplaneringen och de raka linjerna. Här får du en fyrarums villa för en halv miljon, med fiberbredband och allt. Eller en lägenhet på 81 m2 för 150 000:-. Sedan har du Arlanda en landning bort från flygplatsen, om du distansarbetar internationellt och behöver åka på möten.