Vad är det för helvete som pågår på Östermalm?

På Östermalm i Stockholm finns massor av Sveriges riktiga gated communities. Exempelvis får man hos en bostadsrättsförening på Grev Turegatan skuldsätta sig med 9 550 000 kronor för ett 85 kvadratmeter stort boende.

Östermalm.

Bostadsrättsföreningen ligger inklämd mellan vattnen i Stockholm, och har en låst port som bara släpper in de som har i trapphuset att göra. Alla bostäder på Östermalm är byggda som ett gated communities med fokus på trygghet och säkerhet, med sina låsta trapphus, garage och inträdesbiljetter i tiomiljonersklassens kreditvärdighet?

Ingen vågar gå utomhus på Östermalm. Fotot taget med vara för mitt eget liv.

Det är många frågor som dyker upp, men den viktigaste är trygghet och säkerhet mot vadå? Vad är det för rackartyg som äger rum på Östermalm som gör att människor känner sig tvungna att skydda sig för att känna trygghet? Vad är det för levande helvete som pågår där utanför bostadsrättsföreningens väggar? Pantburksamlare? BMW-försäljare?

Det kryllar av vapen på Östermalm. Detta hittade till och med jag vid ett kort besök – både dödsknivar och en mördarkulspruta.

Jag menar inte att låta hånfull, det är klart att man måste ta de rika Östermalmsbornas rädsla på allvar. Det kan ju vara många hot i området som vi som bor i lite lugnare områden inte är stockholmsintelligenta nog för att förstå. Östermalm kan ju vara härjat av busringningar på dörrarna. Det kan man ju förstå att det skapar otrygghet, det ringer på våningens dubbeldörr och så går man och öppnar och så är det ingen där. Kusligt och otrevligt. Det kan ju finnas brats som pratar med höga röster, eller varvar vaskandet av champagne med att varva BMW:n på gatorna. Eller såna där RUT-pigor som rycker i fel dörr trots att man har en mässingsskylt på dörren där ens namn står. Sånt skapar rädsla och alkoholism.

Stridsvagnar härjar på Östermalms gator.

Det kan ju över huvud taget skapa otrygghet att se människor som man inte riktigt känner igen som socitet. Nån åker förbi på en Segway och den där kusliga känslan som uppstår när man inte vet vem det är. Då blir det skönt med en låst trapphusport, för att stänga ute den laglöshet som tycks härja fritt där utanför på gatorna. Östermalm tycks vara någon typ av ghetto, en malmernas favela, och bostadsrätten blir därför en inmurad fristad, för fredliga människor som fått nog av all skit, som bara vill leva sina liv utan att vara rädda för att gå ut i trapphuset.

Även uteställena på Östermalm finner det nödvändigt med utestängande anordningar. Här både en två meter hög glasvägg, samt rep, som ska hålla pöbeln utanför.

För er som inte förstår detta är detta inlägg satir och texten är ett rakt ohämmat satir-plagiat av en text hos Expressen skriven av någon som kallar sig Alex Schulman. Hen (vill inte köna hen, har inte träffat hen och vet inte hur hen identifierar sig – Alex är trots allt ett könsneutralt namn) rasar över att det ska vara en en och en halv meter hög mur runt ett bostadsområde i Gnösjö, och en grind som gör att bara behöriga bilar kan köra in på området. Här är inte en länk till Alex inlaga www.expressen.se/kronikorer/alex-schulman/vad-ar-det-for-helvete-som-pagar-i-gnosjo-/.

Verkligheten är att Alex gated communities (grindsamhällen för oss som talar svenska och är bildade) hittar man överallt i Stockholm, med låsta trapphus, låsta innergårdar och låsta garage. Skillnaden mot Gnösjö eller andra delar på svensk landsbygd är att i Stockholm finns det faktiskt polis, som kan dyka upp med kortare inställelsetid än 3-4 timmar när något väl händer.

Tidigare blogginlägg i ämnet om grindsamhällen hittas t ex här, lite foton från Spanien här och den omöjliga ekonomin i riktiga grindsamhällen i Sverige.