Det finns ingen anledning att ha ännu större län och regioner i Sverige. Tvärt om bör de befintliga snarare styckas upp och göras mindre. Grundregeln måste vara att vara så nära de finansierande skattebetalarna som möjligt och inte större än nödvändigt. Detta gäller även kommuner.
En administrativ yta i Sverige bör inte vara större än den minsta nivå som behövs för att upprätthålla den service administrationen är satt att ordna.
För en kommun innebär det att kommuner inte behöver vara större än att kunna upprätthålla gymnasieskolor för de vanligaste gymnasieutbildningarna, såväl teoretiska som praktiska. För detta räcker det med en kommun av storlek om 30 000 – 50 000 invånare. Större än så finns faktiskt ingen anledning att ha, utan ökar bara avståndet till medborgarna och skattebetalarna, och minskar demokrati och medbestämmande. Att stora kommuner inrättat stadsdelsnämnder är bara en bekräftelse på att t ex Göteborg bör delas upp i flera kommuner, som Torslanda, Lundby, Hisings Backa, Majorna, Frölunda, Askim, Göteborg (centrala Göteborg), Olskroken och nordöstra Göteborg. För Stockholm kan en praktisk uppdelning vara i malmerna – Norrmalm och centrum, Kungsholmen, Södermalm, Enskede, Östermalm och Djurgården, Bromma och t ex Järva kommun för att nämna några.
De administrativa enheterna är mer än väl stora nog för att ordna de kommunala kärnverksamheterna på egen hand – skola, gymnasium, barn och vuxenomsorg samt t ex det oönskade planmonopolet. Man kan samtidigt ha ett kommunförbund som samordnar infrastruktur, räddningstjänst mm.
Större kommuner än säg 50 000 invånare finns det ingen anledning att ha. Det existerar inte något specialiseringsbehov som kräver fler invånare än detta.
För regioner, som hanterar kollektivtrafik och framför allt sjukvård räcker det att regionen är stor nog för att sätta upp ett centralsjukhus. Västra Götalandsregionen bör alltså delas tillbaka till Skaraborg (SSS), södra Bohuslän (Sahlgrenska), samt dela upp gamla Älvsborgs län och norra Bohuslän i Fyrbodal (NÄL) och Sjuhärad (SÄS).
Specialistsjukhus av högsta kompetens (specialiserad hjärn- och hjärtkirurgi, brännskador, viss ovanlig cancervård mm) har vi ändå enskilda sjukhus som servar hela Sverige med specialistkompetens. Där räcker ändå inte några regioner och man klarar av att samarbeta inom Sverige.
I praktiken behöver en region inte vara mer än 200 000 – 300 000 invånare, som exemplifierat 258 000 personer i Skaraborg, 185 000 i Sjuhärad och 278 000 i Fyrbodal. Det räcker gott och väl för att upprätthålla ett kompetent centralsjukhus.
Att som socialisterna i regeringen vill gå mot större administrativa enheter är ett demokratiskt hot och kommer likt “polisreformen” bara försämra servicen till medborgarna. Några kostnadsbesparingar finns inte heller, då det inte blir färre som ska ha t ex sjukvård bara för att man ökar den administrativa ytan. Tvärt om visar det sig att alla ökade regioner ger ökad centralisering och längre resor vid servicebehov, samt vansinnig okunskap om lokala förhållanden för t ex kollektivtrafiken.
Framtiden ligger i decentralisering. Det enda som vinns på större regioner och kommuner är förhoppningen att politikernas inkompetens ska döljas mer effektivt när de kommer längre från sina finansierande skattebetalare. Det är dags att bryta upp dagens storregioner i fler och mindre enheter närmare folket.
Eventuella samarbeten över regionsgränser kan med lätthet hanteras med regionförbund, motsvarande kommunförbunden.
35 kommentarer
Ditt argument för att en kommun inte bör vara fler invånare än 50.000 kan hålla.
Det finns även argument för hur liten en kommun kan vara. Många kommunen i Sverige idag har väldigt få invånare. Om en kommun har mindre än säg 5.000 invånare, klarar kommunen sina åtaganden?
Om inte staten hade tvingat på kommunerna så många åtaganden hade det säkert gått bra.
De kan samsas om gymnasieskola och annat, som de gör i Dalsland.
Nja, det finns ju tex vårdbehov som uppstår där behandlingen är mycket dyr med mindre regioner så kanske inte de skattebetalare som ska finansiera den vården rimligtvis har möjlighet att göra det. Hur löser man det då? Det behövs då en helt annan struktur med finansiering för att klara av detta.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6184231
Detsamma gäller kommuner som klarar av att sköta sina uppgifter med befintlig infrastruktur i mindre regioner men om större investeringsbehov uppstår kan skatten tvingas att fluktuera kraftigt pga det lilla skatteunderlaget. Vilket sannolikt skulle leda till skatteflykt.
Därmed inte sagt att stora regioner alls är en lösning.
Jag föredrar mindre grupper, egenbestämmande och egenfinansiering ända ner till individen. Stora eller små regioner är meningslöst då de avgränsas geografiskt med tex ett privat försäkringssystem så skulle stora grupper individer kunna ingå i egna frivilliga sammanslutningar istället för påtvingade geografiska sammanslutningar som man alls inte är intresserad eller har ett behov av.
Mängden pengar per capita ökar ju inte bara för att regionen bli större. Ser inte att större regioner skulle hjälpa i fallet du länkar till. Sällan nyttjad(per individ) specialistkompetens och utrustning kan ju vara rikstäckande som blogginlägget pekar på.
Ang. infrasrtuktur – Alla skriker ju ändå efter pappa staten vid större investeringar. Inte ens Stockholm verkar ju klara av att bygga lite väg utan extra pengar (div. ringleder och tunnlar).
Det fanns fall med ett landsting, minns inte vilket, för något/några år sedan där de nekade vård till en patient med en ovanlig sjukdom med hänvisning till att landstinget inte kunde bära den kostnaden självt pga bristande betalningsunderlag. Så givetvis är det bättre om flera är med och delar på kostnaden om patienten själv inte kan bära kostnaden. Detta kan skötas på flera sätt och jag föredrar en privat lösning då den inte begränsas av storleken på en viss region.
Ja, alla skriker på statlig hjälp och då spelar det ju ingen som helst roll om en region är stor eller liten och då faller hela frågan pladask.
Cornu har missat det egentliga skälet för sammanslagning av kommuner, förstatligandet av polis etc. Det är i sitt största perspektiv för att i kulturmarxistisk och Orwellsk anda utplåna lokal gemenskap och kultur för att därigenom utplåna allt motstånd mot den kulturmarxistiska eliten och globalismen. Eller så förstår Cornu det men har samma agenda som överheten och för en skendiskussion om praktiska detaljer för att det verkliga skälet inte skall diskuteras. Vi var 5-6 milj invånare 2500 kommuner som blev 1000 på 50-talet och nuvarande antal på 70-talet. Polisen var kommunal när vi hade 1000 kommuner. Kulturmarxisterna vill egentliga att alla socknar,kommuner och län skall upplösas. Det kulturmarxistiska etablissemanget vill upplösa Sverige också, där Eu är ett avgörande steg i de lokala kulturernas förintelse. I slutändan kan Goldman Sachs och dess gelikar styra över helt menlösa människor som saknar sammanhållning och lokal kultur och som degenererats till endast slav och konsument.
Well that escalated quickly…
Befängt att skapa organisationer för att leverera en tjänst.
Istället bör de skapas för att leverera krav på en tjänst.
I alla fall om det är folkvalda församlingar.
Vi väljare vill ha en röst som kan ställa krav på tjänsterna.
Det faktum att företag gör precis tvärt om, konsoliderar och slås ihop med liknande företag för skalfördelar talar för en omvänd strategi. Jag kan inte se något annat än att den nya tekniken öppnar upp för högre grad av centralisering (du har ex.vis läkare online på http://www.kry.se med 3 min väntetid), och dessutom kostar teknikskiften otroligt mycket om alla skall göra det själva över alla skolor, sjukhus etc. Varje region skall ha sitt SAP system, sin mobilapp etc., och lokala politiker får egna sandlådor och får åka på konferenser för att lära sig om vilket affärssystem just de skall använda.
Styrkan hos USA är konsolideringen, 52 stater där du kan flytta sömlöst över med någorlunda samma system och åtminstonde samma språk. EU är rena mardrömmen i jämförelsen, och skall vi låta våra 280 kommuner få utveckla sig själva med lokalt ledarskap tror inte jag vi blir konkurrenskraftiga. Slå hellre ihop Norden som första steg, och minimera lokal administration.
Sen skall förstås valfrihet gynnas, men det har vi ändå inte idag – jag kan tex inte skriva mig hos ett sjukhus i en annan region.
Grejen är att det inte är någon skalfördel att polisen och andra myndigheter finns 300 km bort. Det blir skalnackdelar.
Tror väldigt mycket polisverksamhet har nationella och globala skalfördelar: e-bedrägeri, näthot, häleri, ransomware, måste väl vara 99% av brotten idag som går över kommungränsen? Den lokala polismannen måste väl säkert finnas kvar lika länge som trafikljuset i Löddeköping, men det behöver kanske inte vara en polisstation, och kommunfullmäktige runt omkring det.
Titta på polisens fördelning av arbete: https://sv.wikipedia.org/wiki/Polisen_i_Sverige
Känns det vettigt att ha 7 olika regionskontor som utreder IT-brott, barnpornografi, organiserad brottslighet etc? Blir ju ännu värre på länsnivå: förskingring, hatbrott, etc?
Så ja, tror absolut totalt det finns skalfördelar och allt kan optimiseras åt det hållet. Vi kanske inte kommer få se Securitas vakten i en självkörande Uber imorgon, men vi har outsourcat myndighetsvåld till viss del och det funkar väl bra?
Hade de små polisorganisationerna frivilligt gått samman hade de kunnat sköta den och gå ur den om den blev dålig, dyr eller korrupt. Nu är den påtvingad uppifrån och inte valbar, som så mycket annat centraliserat.
Kom ihåg att socialismen är extremfallet på monopol-partistyrelsen bestämmer allt.
@Dr Benway: Nej, det är snarare så att 99% av brotten fortfarande är lika lokala som 1734, när Brottsbalken skrevs. Det är samma lokala kriminella som går omkring och slår samma lokala medborgare på käften. Det är samma lokala ungdomar som stökar på samma lokala torg.
Statistiskt sett.
Visst finns det ny internetbrottslighet (som sällan lämnar någon utblottad). Visst finns det mer globala rörelsemönster för stöldgods – en följd av avskaffade tullkontroller – men i princip är det som vanligt: Det är folk som bor/befinner sig på en plats som ställer till det för folk som bor/befinner sig på samma plats.
Om man ställer begreppen "skalfördelar" mot "lokalkännedom och -närvaro" när det gäller de i sammanhanget relevanta begreppen "beivrande av brott" och "ordningshållning" vet jag i alla fall vad jag skulle prioritera;-)
Perfekta sättet att försvinna spårlöst när man har tjugotalet länspolismyndigheter är då att fly över länsgränsen? Större organisationer med större överblick behövs när rörligheten i samhället ökar.
Harry Struma n:
Skalning behöver inte betyda att man bara är lokaliserad på en plats, det behöver inte betyda att polisen kommer vara 300km bort, lika lite som att du måste inte åka till Solna för att handla på coop.
En stor organisation kommer ändå att se till att vara representerad där den behöver vara representerad.
Fördelen med att organisera den statligt är att man har en organisation som är rikstäckande som kan hantera problem som blir för stora för ett lokalt poliskontor att hantera. Det är nog enklare att lösa än att förvänta sig att massa småkontor skall gå ihop och styra upp sånt.
Jag håller med dig. Små enheter ger demokratiska fördelar id et att besluten tas närmre invånarna. MEN detta ger samtidigt fler lokala politiker vilket gör att vi kommer få än fler odugliga politiker. De dugligaste är säkert redan idag politiker och med fler stolar att fylla kommer vi se än fler inkompetenta idioter i kommunfullmäktige, idioter som alla skall slösa med våra pengar. Så kan du ordna decentraliseringen utan att det leder till en försämrad kompetens hos de styrande är jag helt med dig
Jag fattar aldrig det här. Hur kan små enheter vara bättre när den allra minsta enheten (individen) aldrig får stå på egna ben eller fatta egna beslut.
Vem har bestämt att en så liten enhet som möjligt men åtminstone minst X inkluderade är det bästa. Varför är en region med 10 000 inkluderade för stor, en region med 5 000 är bra medan en region med 1 000 är för liten. Finns det något som helst stöd för detta i vetenskapen?
Sen håller jag i övrigt med dig om att det ger utrymme för fler småpåvar och mer byråkrati men stora regioner kommer sannolikt ändå delas upp i mindre regioner internt hos myndigheterna och inget i sak förändras.
Finns en enkel lösning på det problemet du beskriver, och det är att kapa ner antalet anställda politiker/byråkrater som en kostnadsbesparing. Utöver detta bör man införa tjänstemannaansvar igen och ställa högre krav på de man nyrekryterar.
Vi har idag ett överflöd av politiker och byråkrater som spenderar sin tid på helt onödiga saker, kontakta Slöseriombudsmannen Lars Wilderäng för mer info.
Statsdelsnämnderna i Göteborg, som skapades för att få ner demokratin närmare folket och lokalt förankra t ex skolan, är en katastrof. Sköts om av massa lallare som efter dom sabbat sina egna kvarter gnäller högre upp (till kommunen) att dom måste ha mer centrala pengar p.g.a. någon orättvisa.
Gör Sverige Lagom Igen!
En kommun måste vara den primära bostads och arbetsmarknaden, annars sätter sig någon av delkommunerna i områdena på tvären och vägrar. Exempelvis så vägrar Danderyd och Lidingö att bygga trots den bostadsbrist som, oavsett bloggägarens påståenden om det motsatta, finns i Stockholmsregionen.
Däremot bör länen helt skrotas.
Antingen skall det länen gör ner till primärkommun eller till stat.
Exempelvis Västra Götalandsregionen som jag läste skulle börja få problem med sin ekonomi (ännu mer) om 10-15 år och inte kunna upprätthålla sjukvården som är syftet med storregionen, men att utöka med Värmland kommer knappast att påverka detta.
Annars om kommuner ska krympa (vilket dessutom föder ytterligare byrokrati och ännu högre skatter… små kommuner har oftast höga skatter verkar det som) kommer de tvingas avlövas ansvar för nästan allt som de gör idag för att de inte kommer att kunna sammarbeta.
Så nej, Stockholm behöver bli större inte mindre.
Men det kanske där en del problem med de föreslagna regionindelningarna ligger. Man har alltför fyrkantigt tillämpat att regionerna ska ha ca 2 miljoner innevånare och därförkommit fram till konstlade beslut där Mälardalsområdet klyvs för att Stockholm inte ska bli för stort medans man med Stor-norrland inte tar någon hänsyn till geografin. (och ändå når man inte upp till 2 miljoner)
Jag jobbar inom Västra Götalandsregionen(VGR). Min erfarenhet är att VGR är för stort. Och framför allt av väldigt olik "natur". De krav/problem/behov som finns i de norra kommunerna (mot Värmland) skiljer sig helt ifrån de som råder i Göteborg. Så när man lägger förslag för något så hamnar man hela tiden att pengarna flyttas till glesbygden eller från glesbygden. Detta skapar ett motstånd mot att ta viktiga beslut.
Det som kan vara intressant i VGR är att besluten hela tiden ligger i att främja glesbygden i det jag har sett. Har dock bara insyn i sjukvården.
Jag tycker tvärtom. Finns ingen anledning till att ha kommuner, allt bestäms ju ändå i Stockholm (i den mån något bestäms lokalt är det genom lagbrott eller kreativ tolkning av lagen).
Däremot finns det vissa verksamheter som mår bra av att finnas representerade nära invånarna, men det skiljer sig från verksamhet till verksamhet. I kommunen jag bor i finns t.ex. ett akutsjukhus (fast vi är över 100t invånare), grannkommunerna har Inga. Att man får problem med att man har för många invånare per sjukhus har jag egentligen inte sett, men det är ingen som skulle finna det lämpligt att bara ha en skola på samma område. Ändra som t.ex. Bolagsverket klarar sig fint trots att man inte har lokal närvaro.
Helt enkelt så gör man så att man beroende på vad staten skall göra så organiserar man det på ett lämpligt sätt med enheter utlokalisera efter behov. Svårare än så behöver det inte vara…
Skojar du? Vi är nog det land av dem som jag har kunskap om där statens möjlighet att påverka de kommunala besluten är minst. Det kommunala självstyret är en av de starkare grundbultarna i den svenska offentliga förvaltningen. På gott och ont…
Har du lärt dig det i samhällskunskapen i sjuan?
Så vad är det kommunen faktiskt FÅR besluta om? Något viktigt? Nej knappast.
Börja helt enkelt att rensa upp bland alla kockar och låt dem ha sin egna soppa. Låt det riksdag/regering beslutat finansieras statligt och utföras i statlig regi. Då hade man snart set vad det barkar med kommunala verksamheten – den hade utarmats till saker som alls inte motiverar beskattningsrätt.
Är skola och barnomsorg viktigt? Trängselskatt, infrasturktur? Bibliotek, kultur? Bostäder, parkering? Äldreomsorg då?
Inte? Konstigt..
@G-kraft
Vad är det du svarar på? Är det mitt senaste så verkar du haa läst slarvigt.
Mig veterligen är det riksdagen(staten) som har beslutat att vi skall ha skola, barnomsorg och äldreomsorg. Troligen även infrastruktur, bibliotek och kultur. Enligt mitt inlägg borde dessa i så fall gå bort då de skulle finansieras och skötas i statlig regi.
Vad gäller bostäder så har staten beslutat att det skall utgå diverse bidrag, så de skulle också isf hamna i statlig regi. Och beslutat att man skall behöva bygglov, så det hamnar också i statlig regi osv.
Frågan är vad som blir kvar i kommunal regi? Det blir som du ser inte speciellt mycket, och framförallt inget som är så viktigt att det motiverar beskattningsrätt.
Helt enkelt av den anledningen att staten redan beslutat att vi skall ha allt som anses vara tillräckligt viktigt och som därmed borde hamna på statens bord att fixa. Kvar blir frågor som om man skall bygga ett monument till kommunpamparnas ära – något jag inte finner något allmänintresse i och därmed inte motiverar att man skall kunna avkräva medborgarna skatt för det ändamålet.
Jag har ett annat förslag. Flytta allt som folk bryr sig om (vård , skola, omsorg) till staten. Sen kan några pajaspolitiker sitta i kommunerna och känna sig viktiga när de beslutar om var nästa cykelställ skall placeras.
Du menar ungefär som när de diskuterade åtlar i riksdagen häromdagen? De viktiga besluten tas någon annanstans.
På något vis borde riksdagsmannen få sparken när denne ägnar sig åt frågor av samma kaliber åtlar.
Politikerna vill distansera sig från uppdragsgivarna särskilt när dom nafsar ilsket kan det vara skönt att ta några extra steg upp från allmogen.
"För Stockholm kan en praktisk uppdelning vara i malmerna – Norrmalm och centrum, Kungsholmen, Södermalm, Enskede, Östermalm och Djurgården, Bromma och t ex Järva kommun för att nämna några."
Låter som en bra idé, men för det ska vara någon mening så måste kommunerna få mer självbestämmande. Som det är idag med utjämnningssystem och centralstyrning via diverse verk och myndigheter, så skull det inte bli någon större skillnad.
När det gäller gymnasier så vore det bästa att privatisera dem helt. Redan idag är nästan hälften av all gymnasier fristående.
Den stora frågan är vilka frågor man förväntar sig att kommunen skall få bestämma över? Frågan är också ifall man i så fall skall inskränka statens rätt att bestämma för att kommunen skall få bestämma?