Våldsdebatten: Tre enkla frågor till Tino Sanandaji

Tino Sanandaji har bemött varför han inte redovisar våldsutvecklingen från 2007 och framåt, men verkar ägna sig åt halmgubbeargumentation och hitta på att jag skrivit saker jag aldrig skrivit (vilket han iofs delar med upprörda kommentatorer ur den sk SD-svansen, så han är inte ensam). Så här följer tre enkla frågor till Tino Sandandaji.

1. Enligt SCB:s statistik utifrån BRÅ:s enkätundersökninger 2008 – 2013 har självrapporterad utsatthet för våld fallit under den perioden. Anser Tino Sanandaji att det stämmer att självrapporterad utsatthet för våld och hot har fallit under 2008 – 2013 och är 12 000 respondenter per studie tillräckligt för att en studie ska vara tillförlitlig?

2. Enligt Socialstyrelsens statistik över antal patienter vårdade för våld har antalet patienter utsatta för våld sjunkit under perioden 2007 – 2013. Anser Tino Sandandaji att det stämmer att antalet patienter vårdade för våld sjunkit under perioden 2007 – 2013?

3. Var har jag, Lars Wilderäng, skrivit något om att våldet skulle minskat sedan 1980? T

Det sista är för att reda ut följande citat av Sanandaji:

“Utöver Cornocopia finns flera som försöker motbevisar långsiktig ökning av våld genom att citera kortsiktiga trender.”

Tillägg: Sanandaji har förtydligat att detta var en feltolkning från min sida och har reviderat meningen. Jag ber om ursäkt för att ha kallat hans debattreplik för halmgubbeargumentation. Se även separat blogginlägg.

SCB:s redovisning av BRÅ:s enkätundersökningar från 2008 och framåt.

Detta är en sk halmgubbe från Sanandajis sida. Han hittar på att jag skrivit något och går till motangrepp mot detta. Men jag har vad jag vet inte skrivit något om att våldet skulle minskat långsiktigt. Jag har skrivit om den period under alliansens sk “massinvandring” 2007 – 2013, där både SCB/BRÅ och Socialstyrelsen kommer fram till samma sak, dvs att våldet minskat. En period som Sanandaji råkat utelämna tidigare, trots att den kan redovisas separat.

Möjligen är meningen ovan ett syftningsfel, och han menar att jag inte gjort det, men att det finns det flera andra som försöker motbevisa en långsiktig trend. Men meningen är inte helt klar. Om han inte avsåg att jag försöker motbevisa en långsiktig ökning av våld, så ber jag om ursäkt för halmgubbeanklagelsen.

Själv blandar jag inte metoder och frågeformuleringar, och därför har jag redovisat data från 2008 (eller 2007 när det gäller Socialstyrelsen, eftersom det var där Sanandaji slutade) och framåt. Den visar aktuell utveckling under den sk “massinvandringen” och det samhälle som gällde i Sverige åtminstone under alliansen.

Att våldet ökat sedan 1980 till 2007 är inget att ifrågasätta, vilket jag inte heller gjort – jag har skrivit om 2007 och framåt, dvs det Sverige vi lever i nu. Sverige är ett land under ständig förändring. 80-talets DDR-Sverige är nu avvecklat och den ökning av våldet som den nedmonteringen innebar är nu tagen och trender från den tiden är inte längre relevanta för dagens samhälle, men kan förstås intressera den som lever i det förgångna eller drömmer om gamla DDR-Sverige.

T ex ökade ju fortfarande våldet efter regeringen Ingvar Carlsson genom det sk luciabeslutet genomförde nuvarande Sverigedemokraternas invandringspolitik och stoppade allt utom sk kvotflyktinginvandring till Sverige.

Antal patienter utsatta för våld i bland annat Malmö och Göteborg enligt Socialstyrelsen.

Jag ser fram emot att Sanandaji svarar på de tre frågorna ovan.

Sedan finns det absolut mer som kan diskuteras. T ex kan grupperna som utsätts för våld ändrats, liksom var våldet sker och vad för slags våld som utförs. För en del blir det därför en ökning av våldet sedan 2007, men då ska man säga det och inte att det blivit värre “i Sverige” utan “det har blivit värre på Gotland” (vilket det har enligt Socialstyrelsen). Man kan också tänka sig att det grövsta våldet blivit vanligare, vilket belastar poliser, ambulanser, akutmottagningar och intensivvårdsavdelningar, samtidigt som våldet totalt minskat. Grovt våld hamnar i media, och ger därmed en bild av ökat våld, men frågan är hur det “milda våldet” utvecklats? Man kunde önska att “våld och hot” kunde delas upp i allvarlighetsgrad. T ex kan alla ha rätt här, om det visar sig att man talar om olika saker – totalt våld kontra grovt medialt våld.

Det kan finnas sätt att maska fram detta ur t ex Socialstyrelsens databas, genom att titta på vårddygnens utveckling per patient. Grövre våld bör innebära att antalet vårddygn för våldsutsatta patienter ökar, men man behöver även justera för att vården blir allt mer effektiv, då nya och förbättrade metoder hela tiden utvecklas. Det kan finnas metoder för att isolera ut effektiviseringarna också, t ex genom att jämföra utvecklingen av vårddygn för likartat trauma från olyckor, och jag kanske återkommer i detta ärende.

Det kan också vara så att våldet faktiskt ökat 2014 och 2015. Det har åtminstone inte jag tillgång till någon statistik för och har inte uttalat mig om. Jag vet att många har svårt att läsa vad som skrivs och fyller i med en massa saker som inte skrivs. Eftersom det inte finns någon statistik för 2014 och 2015 har jag inte heller sagt något om 2014 eller 2015. Även om ni tror det. Men det beror på att ni läser saker som inte skrivs och ägnar er åt att bygga halmgubbar ni kan slåss mot.

Sedan hoppas jag att Sanandaji slutar med sk halmgubbar. Det känns inte seriöst, men antagligen är det bara ett misstag eller missuppfattning från min sida och jag låter generositetsprincipen gälla även där. Och Sanandaji, jag blandar inte ihop SCB/BRÅ:s trygghetsundersökningar och Socialstyrelsens patientdata. Jag redovisar dem i helt separata blogginlägg, även om de bägge finns med som separata frågor och grafer i detta samlingsinlägg.

Här slutar min replik till Tino Sanandaji, som är en seriös, påläst och uppskattad debattör. Inget nedan detta handlar om honom, utan om personer som postat kommentarer på tidigare blogginlägg, 

Tillägg: I övrigt har bloggläsaren Joakim Persson förnämligt sammanfattat bloggkommentatorernas argumentation i debatten nedan:

“Argumenten mot de senaste inläggen som visar sjunkande våld verkar vara:

1: Antal anmälda brott har ökat! (Ojdå, då fungerar visst statistik att använda)
2a: SCB/BRÅ/socialstyrelsen/polisen/media är manipulerade och döljer sanningen för svenska folket. Konspiration!
2b: Man kan inte lita på statistik, det går att luras med statistik. Lita inte på statistik!
3: Statistik i all ära, men vill man ha riktig statistik måste man fråga någon annan än allmänheten (trots att det är allmänheten som utsätts för brott). Då jävlar ska ni se på andra resultat!
4: OK, statistiken säger väl en sak, men det är MIN personliga upplevelse som beskriver Sanningen.
5: OK, våldet kanske har minskat då, men det hade minskat ÄNNU MER om vi inte hade haft [struket] invandrarna här.
6. OK, våldet kanske har minskat, men det är för att folk är så rädda att de stannar hemma.
7. Kom hit så ska du se att våldet inte har minskat!
8. Du vill bara vara dum mot SD. Du får betalt för att vara dum mot SD.
9. Media, SCB, BRÅ, polisen och socialstyrelsen vill bara vara dumma mot SD.”

Slutligen vill jag rekommendera en omfattande statistikanalys av Saffan Landin, som hittas på hans blogg. Mycket läsvärt. Även DN har skrivit en ledare om statistikskeptikerna, som jag gissar råkar vara precis samma människor som förnekar klimatförändringarna. Det finns ett begrepp här, ett stort hot mot Sverige som land, och det är antiintellektualism. Där fakta inte längre gäller, om den inte stöder den egna uppfattning.

Vill man hävda att statistiken är fel och att SCB/BRÅ har fel och att Socialstyrelsen har fel, så går det utmärkt att själv genomföra en enkätstudie med förslagsvis mer än SCB/BRÅ:s 12 000 respondenter, eller själv samla in samtliga patientfall i landet likt Socialstyrelsen gör. Sätt igång. Ska man punktera någons data måste man ha data med högre kvalitet själv. Svårare än så är det inte.