Ligga med litteraturen i femtio nyanser

295

Vi fortsätter dagens liggatema. Med anledning av tantsnuskbokserien Femtio nyanser ska bli film och i dagarna släppt sin första trailer, så rasar många av mina författarkollegor i slutna forum över hur fruktansvärt usel litteratur denna bokserie är. Därtill rasar man på kultursidorna över kvinnosynen i böckerna, eller åtminstone den egna tolkningen av denna kvinnosyn. Men det finns ett stort felslut här.

Till en början ska jag försvara mina författarkollegor. Det finns nämligen tre läger – de som inte har läst böckerna, de som har läst böckerna och tycker de är fruktansvärt uselt skrivna, och de som inte kommenterar det hela alls. Vad de egentligen tycker vet vi alltså inte. 

I själva verket är det så att mina kära författarkollegor generellt tycker att all litteratur som säljer för mycket är dålig, rent av usel, litteratur. Det gäller även ofta nedsättande omdömen om andra svenska storsäljande författarkollegor, ingen nämnd, ingen glömd. Jag kan misstänka att en del av aversionen mot Femtio nyanser består i att de inte skrev boken själva och inte själva håvade in dollarmiljonerna.

Jag har förstås inte läst böckerna (*host*) och har bildat mig min totala uppfattning om dem från sammandrag och recensionerna. Och speciellt av Charles Dances suveräna tolkning nedan:

Annars kan man ju alltid titta på trailern för filmen. Dessvärre har filmbolaget stängt av möjligheten till inbäddning av trailern, så ni måste klicka här för att titta.

Bland kulturelitens kritiker mot hela Femtio nyanser hittar vi förstås Katerina Janouch. Som summerar problemet med sin egen kritik i följande citat, där hon föreslår en alterantiv erotisk bok:

“Min motbild: Tjej som växer upp i fri känsla för sin kropp och sexualitet. Hon får i sin takt upptäcka sin lust och kåthet. Hon har omslutande sex om hon vill. Hon experimenterar med de partners hon tänder på. Hon pratar och experimenterar med sina gränser. När hon inte är sugen, säger hon helt enkelt nej. Hon måste inte passa in i nån mall för att vara “sexig”.”

Fast Katerina, det där kallas livet.

Handen på hjärtat så ligger de allra flesta. Ja, käre läsare, även dina föräldrar. Att läsa om helt vanligt ligga är helt enkelt inte intressant, och det är därför Femtio nyanser, oavsett dess litterära finhet eller fulhet, säljer för miljoner.

Akademibokhandeln summerar allt väl i sommarens reklamslogan:

“Att läsa är att resa.”

Vi vill helt enkelt resa bort i fantasin. Ja, en del vill läsa sk svensk feelbad om vanliga människor och deras skitiga liv och diskbänkar. Men det som säljer för miljoner är inte finkultur, utan fantasier, drömmen, eller mardrömmen, om något annat.

Eftersom alla ligger, så krävs det av erotisk litteratur att den utmanar och handlar om det förbjudna. Och vad är mer förbjudet i ett femiscistiskt Sverige än en kvinna som förtrycks sexuellt av en man? 

Så Katerina Janouch kan skriva sin motbild. Den kommer säker sälja sk mid tier , men den kommer aldrig sälja för miljoner dollar.

Av samma anledning läser folk gärna deckare, om mördare och poliser, om svart och vitt. Om krig, och fantasivärldar, om framtiden, om forntiden. Sådant de själva inte upplever. Att läsa är att resa, och ärligt talat vill vi inte resa till IKEA när endast fantasin sätter gränser.

I Sverige kan endast kvinnor skriva erotisk litteratur. Gör en man det anklagas han för att vara en porrig snuskgubbe (vilket jag blivit anklagad över pga de ofullbordade sexscenerna i Midsommargryning – i Stjärnklart finns en fullbordad sexscen med, så får vi se hur porranklagelserna haglar). Undantaget är om man är tillräckligt gammal, som nestorn P-O Enquist med Liknelseboken. Enquist lär sålt riktigt bra. Och mycket riktigt så vet han att om erotisk litteratur ska vara intressant, så måste den utmana och vara annorlunda. I boken (som jag inte läst) “utbildas” en ung kille av en äldre kvinna, och då pratar vi inte om en 30 – 40-årig kvinna här, utan äldre än så. Det utmanar, det lockar (åtminstone äldre kvinnliga läsare) och är något de flesta själva inte upplever. Det är en resa, och inte till IKEA. Precis som för Femtio nyanser.

Man kan med rätta kritisera Femtio nyanser-serien. Man kan med rätta rasa över den. Men den är exakt det som krävs för att sälja, speciellt till världens mest jämställda kvinnor, de svenska kvinnorna. Och där ligger antagligen bitterheten hos författarkollektivet och på kultursidorna. Varför skrev inte JAG denna bok? 

Sex säljer, men bara om det utmanar.

Avslutar med ett citat ur Fifty Shades of Gray, ett citat som alla författare bör ta med sig om de vill skriva säljande erotisk litteratur. Man kan kritisera E L James litterära prestation, men läs detta riktat till författare och som en analys av vad folk vill läsa:

“Let me ask you something first. Do you want a regular vanilla relationship with no kinky fuckery at all?”

Svaret är rätt självklart om man vill sälja böcker.